Denna uppsats är ett resultat av mitt intresse av att undersöka valstunden på förskolan ur ett djupare perspektiv. Frågeställningen syftar till att ta reda på varför det finns någonting kallat valstund på förskolan, hur den är utformad och vad intentionen med den är. Vidare väcker det ytterligare frågor hos mig kring vem den är utformad för och vad den leder till. Alla iakttagelser och funderingar smälter ner till grundfrågan om valstunden är utformad som en organisatorisk lösning för vuxna eller om den är till för barnen i syfte att öka deras inflytande och göra dem delaktiga i demokratiska processer. Bakgrunden beskriver utvecklandet av demokrati i allmänhet vilket påverkat synen på barnen och hur detta kommer till uttryck i barnens värld. Vidare belyses värdegrunden förskolan vilar på. Genom att observera valstunden utifrån en fenomenologisk ansats har jag kommit fram till ett resultat. Resultatet visar att valstunden utvecklats av flera olika orsaker, med flera olika behov som grund och med flera olika aspekter att ta hänsyn till. Fenomenet kan med styrdokument som grund motiveras ur flera olika perspektiv och leda till måluppfyllnad, tillgodosedda behov samt utveckling och lärande. Valstunden kan inte ses som en allmängiltig applicerbar metod att tillämpa för allt demokratiarbete, men det kan vara ett av många verktyg att använda vid försök att öka barns inflytande. Diskussionen som baseras på mina tolkningar vilka tagit avstamp från empirin i bakgrunden, den metod jag använt, det fenomen jag observerat, det resultat det givit, angriper komplexiteten kring valstunden. Utifrån det vill jag lyfta bemötandet av barnen som nyckeln till barns möjligheter till inflytande och förverkligande av demokrati.

Tidigare forskning visar på de olika effekter som yoga tycks ha för barns välmående, men det har varit ont om undersökningar som visar pedagogers upplever avseende yogans effekt i arbetet med barn. Vårt syfte med studien var därför att undersöka pedagogers upplevelser av att arbeta med yoga och barn i förskoleålder. Genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med pedagoger har studiens resultat vuxit fram och analyserats utifrån en fenomenologisk teori. Fenomenologin används sedan för att koppla studiens resultat till de begrepp vi använder oss av för att förstå pedagogernas livsvärldar. Slutsatsen visar att yoga påverkar både det enskilda barnet och barngruppen och att barn för att orka med sin vardag behöver få tid till lugn och ro. Genom att använda yoga som arbetsmedel utvecklar pedagogerna barnens självuppfattning samtidigt som barnens både fysiska och psykiska funktioner utvecklas. Barnens relationer både till sig själva och till andra utvecklas med hjälp av ett prestationsfritt förhållningssätt där pedagogerna medvetet arbetar för att hjälpa barnen att känna ett lugn och att kunna fokusera.

Vi lyfter fram barns perspketiv på utemiljön och på så sätt ger vi barnen möjlighet till inflytande över sin vardag på förskolan. Syftet med vår studie är att ta reda på hur barnen upplever utemiljön, för att kunna bidra till ett fortsatt arbete med att ge barnen inflytande över sin egen vistelse på förskolan.

Att pojkar presterar sämre i läsning än flickor i skolan är en trend som kunnat observeras över hela världen under en längre tid. Orsakerna kan vara biologiska eller sociokulturella. I min uppsats har jag undersökt hur pojkars självbild som läsare i gymnasiet ser ut. Jag har intervjuat fyra pojkar från olika årskurser i en svenskspråkig gymnasieskola i södra Finland om läsning och böcker. Utgående från en fenomenologisk livsvärldsansats och en hermeneutisk tolkning av materialet har jag sedan försökt ta reda på hur deras självbild ser ut, vad som format den samt vilka konsekvenser den får. Resultatet är att olika faktorer, både inre och yttre, format självbilden från fall till fall, samt även att självbilden kan ha en stark inverkan på läsprestation. Jag fann däremot att genus inte är av så stor betydelse när en självbild som läsare skapas.

Trots att sexualbrott är ett omdiskuterat fenomen så talas det mycket lite om lesbiska sådana. För att skapa en djupare förståelse för lesbiskt sexuellt våld blir det viktigt att undersöka hur det samtyckta lesbiska sexet fungerar, samt vilka aspekter i dessa sexuella praktiker som möjliggör missförstånd och ignorans av samtycke från de olika parterna. Denna uppsats har som syfte att undersöka hur föreställningar om sexuell praktik, genus och sexualitet påverkar hur samtycke förstås och kommuniceras inom ramen för lesbiska sexuella praktiker. Detta genomförs med hjälp av fem kvalitativa intervjuer med personer med erfarenhet av lesbiska sexpraktiker, vilka sedan har analyserats med en queerfenomenologisk ingång. Utifrån analysen kan det konstateras att kommunikation kring samtycke ofta sker genom kroppslig inkänning, och i mindre utsträckning genom tal. Detta kan ibland leda till missförstånd, men blir en naturlig förlängning av att sexet inte har samma mall att följa som heteronormativt sex har. Förväntningar på den lesbiska relationen, viljan att upprätthålla en feministisk eller lesbisk identitet, samt vilka sexuella praktiker som utförs är exempel på faktorer som kan påverka hur ett sexuellt samtycke uppfattas eller kommuniceras. Detta kan i sin tur bidra till att lusten hamnar i andra rummet och att sexuella praktiker utförs utan alla parters fulla samtycke.

Vi lever idag i ett digitaliserat samhälle där den digitala tekniken fortfarande är i utveckling. Tekniken är något som påverkar mångas liv och är något som används både i människors fritid och arbetsliv. Då skolan ska förbereda eleverna för ett framtida deltagande i samhället så har skolan anpassats efter det digitala samhället och har därmed digitaliserats, vilket framförallt har märkts det senaste decenniet. Mot denna bakgrund undersöks i studien hur grundskollärare ser på hur implementerandet av digitala verktyg i klassrummet påverkar deras yrkestillvaro och hur uppfattar lärarna vilka elever som påverkas av digitaliseringen. För att få material som skulle vara relevant för studien så utfördes kvalitativa intervjuer med lärare som är yrkesverksamma inom utbildningsväsendet. Som teoretisk utgångspunkt för arbetet så används den fenomenologiska ansatsen då denna ansats fokuserar på att se på attityder gentemot ett fenomen. Studien resulterade i fem olika teman utifrån materialet som samlades in under intervjuerna med lärarna. Dessa teman speglar en sammansatt bild av lärarnas syn på studiens frågeställningar. De teman som berördes hos de intervjuade lärarna var: elever som stärks av digitaliseringen, digitalisera först tänka sen, möjligheter, tid och resurser. Lärarnas inställning gentemot digitaliseringen av skolan var att de såg både bra och mindre bra sidor av den ökade digitaliseringen.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares upplevelse av matematikundervisningen i lärmiljön med fokus på hallen. Med fenomenologiskt perspektiv som teoretisk utgångspunkt genomför vi hermeneutisk tolkning av empirin utifrån intervjuer med förskollärare. För att kunna svara på vår forskningsfråga “Hur upplever förskollärare att de arbetar med matematikundervisning i hallen?” använde vi en halvstrukturerad kvalitativ intervju med temainriktad intervjuguide där sammanlagt sex kvinnliga förskollärare i åldern 35–45 år deltog. I tolkningarna gav kompetens, otydlighet och trygghet uttryck för hur matematiken i lärmiljöerna framträddes då den är förknippad med rutiner och förutbestämda regler. Det kunde således påverka barnens intresse och lust att lära sig matematik. I tolkningarna synliggjordes brister i arbetssätt, förhållningssätt och redskap i de planerade och oplanerade situationerna för hur de erbjöd samtal och upplevelser för barns matematiska lärande. I resultatet framträdde det även behov av variation och mer spontanitet hos förskollärarna för att låta barns intresse, nyfikenhet och sökande efter kunskap stimuleras.

Studien undersöker barns perspektiv på bygg- och konstruktionsaktiviteterskolans kontext med en fenomenologisk ansats. Den tidigare forskningen om bygg och konstruktion lyfter främst fram vuxnas perspektiv, medan belysning ur barns perspektiv, genom att lyfta barns röster, är en kunskapslucka i forskningen. Syftet med studien är att bidra med kunskap om barns perspektiv på fenomenet bygg och konstruktion i förskolan genom att undersöka deras upplevelser av det, samt bidra till förståelse för vilken betydelse barns perspektiv kan ha för utformningen av förskolans verksamhet. Forskningsfrågan var:”Hur upplevs bygg- och konstruktionsaktiviteter i förskolan ur ett barns perspektiv?”. Studien tar avstamp i det fenomenologiska perspektivet, där de mest centrala begreppen är fenomen och livsvärld. Genom fyra semistrukturerade gruppintervjuer samlades det empiriska materialet in och 15 förskolebarn i åldrarna 4–6 år deltog i studien. Filminspelning med hjälp av lärplatta användes som datainsamlingsmetod. Materialet granskades, transkriberades och bearbetades i enlighet med fenomenologiska analysansatser. Resultatet visar att barnen har ett stort intresse för bygg och konstruktion samt att de har olika upplevelser av det. Barnen uttryckte sig både explicit och implicit för att beskriva hur fenomenet bygg och konstruktion framträder i just deras livsvärldar. Essensen av fenomenet bygg och konstruktion är att barnen upplever att de behöver bygga med material, att det behöver vara roligt och att det är enbart barn som utför bygg- och konstruktionsaktiviteter.

Studien försöker bidra med kunskap om hur lärare, med fokus på årskurs 4-6, arbetar med växande geometriska mönster i skolan. Avsikten med studien är att bidra med kunskap om vilka metoder lärare använder, vilka svårigheter de upplever med undervisningen samt hur de tror att undervisningen kan utvecklas. Då det anses att växande geometriska mönster är en ingång för elever att gå från ett rekursivt till ett algebraiskt tänkande ingår det som en del i kursplanen för matematikämnet. Inom forskningsfältet finns det två skilda teorier om hur undervisning om växande geometriska mönster ska bedrivas, nämligen hierarkisk- eller dynamisk undervisning. Studien undersöker på ett kvalitativt sätt ovan nämnda teorier. Studien använder fenomenologin som teoretisk utgångspunkt för att förstå det komplexa fenomenet undervisning. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med fyra grundskolelärare i Västsverige. De data som insamlats från intervjuerna har analyserats ett flertal gånger enligt den hermeneutiska spiralen. Det för att säkerställa att resultatet blir vetenskapligt trovärdigt. Studien fann att lärare föredrar att arbeta praktiskt med växande geometriska mönster, bland annat genom metoden ”mattemaskinen” och genom att skapa egna mönster med praktiskt material. Vidare fann studien att lärare har svårt att undervisa elever om hur de ska skriva en formel till ett givet mönster, då lärarna upplever att elever ofta har svårt att ens förstå hur de ska ta sig an uppgiften. Det framkom även att läromedlet spelar en stor roll för hur mycket tid det matematiska området får i undervisningen. För att undervisningen om växande geometriska mönster ska kunna förbättras menar lärarna att de behöver mer utbildning om hur undervisningen ska bedrivas, framförallt när det kommer till att undervisa om formelskapandet. Lärarna anser att det matematiska området borde uppmuntras mer av Skolverket. / This study investigates how teachers work with growing geometric patterns, with a focus on students aged 10-12 in the west of Sweden. Specifically, it uncovers what methods teachers use and the difficulties they experience when teaching growing geometrical patterns, as well as outlining how they believe teaching in this subject can be developed.  Teaching growing geometrical patterns is part of the Swedish curriculum, because it is seen as a pathway to algebra. Current research says that there are two main theories on teaching growing geometrical pattern, hierarchically or dynamically. This study takes a qualitative approach to investigate these theories further. It uses phenomenology as a theoretical framework, as a way to understand the complex phenomenon of teaching. Semi-structured interviews were conducted with four primary school teachers in Sweden. The data gained from these interviews was analysed multiple times using the hermeneutical spiral, to ensure scientific rigour. The findings demonstrate that teachers prefer using hands on methods when teaching growing geometrical patterns to students, such as a method called the “math machine” and using real objects to create patterns. However, they experience difficulties when instructing students how to turn the pattern into a formula, as students often find this progression difficult to grasp. Additionally, the teachers explained that study material has a big impact on how much time teaching growing geometrical patterns is allocated in the classroom, as most of them will only teach this topic if it is covered in the textbook. For the teaching to improve, teachers need more resources regarding how to teach growing geometrical patterns, particularly when it comes to developing formula, and the teaching of the topic needs to be further promoted by the Swedish National Agency for Education.

The purpose of this study is to analyze how six Afghans perceive the practice of their religion after a time interval in Sweden and if their religious practice has changed. I refer to how the informants have exercised their religion in their home country based on food and drink rules as well as prayer and mosque visits, and compare how the exercise looks like in Sweden after three years. I used qualitative semi-structured interviews with a hermeneutic approach. The result showed that all informants experienced that their practice of religion has changed after the time interval in Sweden: it had diminished or decreased altogether, and religion was no longer a key factor in the informants' lives. The underlying factors for this were because the informants had lived in a country and society where religious practice was not something selectable and where factors such as school, education and economy were lower down on the list and religion in the first place. The organized and institutionalized religion that exists in Afghanistan and which is transferred from one generation to another, especially from older relatives and family, is something that the informants do not find in Sweden. In Sweden, religion is something that loses importance and religion is a private matter. It turns out that the informants feel free here in Sweden and that even though they belong to a minority group just like in their home country, they want to belong to a majority and adapt their religious practice to a post-modern society.