Denna uppsats berör en aspekt inom ljudläggning, närmare bestämt foley. Med fenomenologi som teori och metod undersöker vi om foley kan påverka uppfattningen av ett visst fenomen, såsom Materialkännedom, Rumsuppfattning och Karaktärsuppfattning. Genom att låta en testpublik se tre olika filmer med tre olika ljudläggningar och sedan låta dem besvara enkäter till varje film undersökte vi de olika möjligheterna som ges av foley. Det insamlade materialet redovisas för att sedan diskuteras i uppsatsens analysavsnitt. Analysavsnittet berör jämförelser mellan våra fenomen Materialkännedom, Rumsuppfattning och Karaktärsuppfattning, respektive fenomens styrkor, svagheter och förslag till fortsatt forskning. Vi har kommit fram till att foley har en stor potential att påverka vår filmupplevelse på ett fenomenologiskt plan.

Denna uppsats undersöker hur man berör en filmpublik till tårar med hjälp av semiotiska resurser och multimodala berättarkomponenter. Vilka berättarkomponenter behövs för att beröra sin publik på en känslomässig nivå i filmskapande? För att komma fram till ett resultat har det utförts en analys av fyra scener ur filmer inom genren science fiction: The Prestige, Avatar , The Hunger Games och Oblivion. Scenernas berättarkomponenter har analyserats och sedan studerats genom litteraturstudier för att förstå dess påverkan psykiskt. Resultatet visade att tre av dessa filmer innehåller en effektiv teori för känsloförmedling medan en av filmerna inte har det.

I Europa vårdar ambulanspersonal årligen cirka 300 000 människor med hjärtstopp. Ungefär en av tio överlever. Tidigare forskning har inte i någon större utsträckning berört hur överlevande patienter och närstående mår efteråt eller vilka etiska aspekter och problem som möter ambulanspersonal i dessa situationer. Med hjälp av en reflekterande livsvärldsansats är syftet med denna licentiatavhandling att beskriva vad det innebär att överleva hjärtstopp utanför sjukhus respektive närvara vid en nära persons hjärtstopp. Med utgångspunkt i det empiriska resultatet är syftet att belysa och diskutera etiska aspekter och problem av betydelse för ambulanspersonals vårdande ur ett normativt perspektiv. Avhandlingens empiriska resultat visar hur ogripbart det är att drabbas av hjärtstopp och hur uppvaknandet ur medvetslösheten innebär vilsenhet och kontrollförlust genom den minneslucka som tillfogats. Att överleva innebär därför ett sökande efter sammanhang så att situationen kan ges mening och förklaring till tankar, känslor och upplevelser. Känslan av sammanhang nås via andra människors berättelser tillsammans med egna minnen. I det fortsatta livet finns existentiell rädsla och otrygghet där den egna identiteten och meningen i livet omvärderas i takt med en växande insikt om hur den egna kroppen påverkats av hjärtstoppet. Ibland upplevs kroppen som begränsad vilket skapar otrygghet och rädsla. I det fortsatta livet kan det finnas skuldkänslor för det inträffade likväl som att hjärtstoppet ses som en opåverkbar händelse. Men det finns även tacksamhet och glädje över välbefinnande och trygghet i ett förändrat liv där vardagliga sysslor ger tillvaron en viss stadga. Det passerade livshotet införlivas i ett liv där mänskliga relationer blivit än viktigare värden i ett gott liv. Närvaro vid en nära persons hjärtstopp omkullkastar känslan av kontroll. Allt upplevs overkligt, tiden tycks stanna upp och samtidigt är verkligheten extremt påtaglig. Förvåning övergår snabbt till ett kaos av tankar och känslor där panik, chock och fruktan griper tag. Verkligheten innebär ett överväldigande och ensamt ansvar där närstående känner sig otillräckliga. Väntan på professionell hjälp känns lång och det är en befriande känsla då ambulanspersonal anländer och övertar ansvaret. Samtidigt väcks hopp om att patienten ska överleva. För närstående är allt kaotiskt, ångestfyllt och omtumlande då de kastas mellan hopp och misströstan för att slutligen få ett overkligt och ogripbart besked om den nära personens överlevnad eller död. Livets grundvalar skakas om och uppmärksammar livets skörhet och att inget kan tas för givet. Efter händelsen finns obesvarade frågor och oro som riskerar att leda till ensamhet i sorg eller i en oro för den överlevandes framtid. Oavsett vilket, riskerar ensamheten att leda till uppoffring av egna och viktiga behov. I ett gott beslut balanseras etiska normer att rädda liv, rätten till värdig/god död, autonomiprincipen samt att göra gott och inte skada. Den övergripande normen vid hjärtstopp är att rädda liv. Att i det akuta skedet avgöra om patienten räddas till ett acceptabelt liv är svårt. Det empiriska resultatet ger dock stöd för att återupplivning bör göras vid behandlingsbara hjärtstopp samtidigt som resultatet visar hur svårt det är att dra en gräns för vad ett acceptabelt liv är. Undantagsvis är det goda beslutet att avstå från eller avbryta återupplivning, exempelvis vid förekomst av ett giltigt förhandsdirektiv. En värdig/god död är då det primära. Ett utökat etiskt ansvar för ambulanssjuksköterskor kan vara att de ges beslutsrätt för avbrytande av återupplivning. Ett annat ansvar handlar om möjligheten att främja ett gott liv för överlevande genom att efteråt bidra med kunskap som kan skapa förlorade sammanhang. Ansvaret för närstående kan innebära att meningslös återupplivning inte görs ”för deras skull” utan att deras behov möts på bättre sätt.

Homosexualitet ses fortfarande som en avvikelse i förhållande till den heterosexuella samhällsnormen och människor som definierar sig som homosexuella måste hantera en rad olika problem som heterosexuella människor inte behöver eftersom de är en del av normen. Med avstamp i George H. Meads identitetsteori och kompletterande stigmabegrepp från Erving Goffman ämnar studien undersöka hur den identitetsskapande processen kan se ut hos homosexuella kvinnor och vidare hur att vara lesbisk har påverkat deras självbild. Utifrån Michel Foucaults maktteori och definitionen av begreppet panoptikon undersöks upplevelsen av processen som det innebär att komma ut som homosexuell. Författaren närmar sig fenomenet genom kvalitativa intervjuer med människor som identifierar sig som kvinnor och som lesbiska. Studien visar att det att tillhöra en minoritet som hela tiden måste förhålla sig till en normativ majoritet har stor påverkan både när det gäller självbilden och identiteten hos lesbiska kvinnor / Homosexuality is still seen as a deviation in comparison to the heterosexual norm and people who define themselves as homosexual must deal with problems that heterosexual people never have to because they are part of a normative structure. Starting with George H. Meads identity theory and complementing theories from Erving Hoffman regarding the concept of stigma the study aims to research the process of identity development for lesbian women as a minority group and furthermore how being a lesbian influences their self image. With base in Michel Foucaults theories about power and surveillance and his use of the concept Panopticon the study aims to investigate the process of “coming out”. The writer of this paper analyses the different phenomenons through empiric data that is collected via qualitative interviews with women who identify themselves as lesbians. The study shows that being a part of a sexual minority group has a large impact on the self image and identity development for these lesbian women.

Syftet med studien är att fånga förskollärares uppfattningar om lärplattan i förskolans verksamhet. Förskollärares inställning till lärplattan kan bidra till hur den används i arbetslaget och hur den erbjuds i barngruppen. Studien vill bidra till att skapa reflektioner om lärplattan i förskolans verksamhet. Det undersöktes hur förskollärare ser lärplattan som en del av det pedagogiska arbetet som bedrivs i verksamheten. För att kunna svara på syftet med studien formulerades tre forskningsfrågor. I studien används kvalitativ metod i form av en semistrukturerad intervju och utgår från ett fenomenologiskt perspektiv. Intervjuerna transkriberades och kategoriseras sedan för att få fram de mest framträdande svaren i intervjuerna. Resultatet visade att majoriteten av respondenterna hade en positiv inställning till lärplattan i verksamheten, det framkom även att de ansåg att det går att vara en närvarande vuxen på olika sätt. Vidare visade det sig att lärplattan framförallt användes för att dokumentera verksamheten.

Att sätta ord på vad elever ska kunna i Idrott och hälsa är inte en lätt uppgift för lärare. Bedömningsmatriser kan underlätta för dem att sätta ord på kunskaper i Idrott och hälsa, vilket i sin tur kan främja en likvärdig bedömning. Syftet med studien är att undersöka lokalt utformade bedömningsmatrisers struktur och kvalitet inom området rörelse till musik och dans samt analysera hur matriserna belyser rörelse, i förhållande till om rörelsen ska göras eller upplevas. Som teoretiskt ramverk för studien står Messicks (1995) validitetsaspekter, dessa har använts för att skapa verktyg för att bedöma kvaliteten på matriserna. Fenomenologin har varit studiens teoretiska utgångspunkt när synen på rörelse har analyserats, då främst utifrån Swartling Widerströms (2005) tolkning av teorin. Studien bygger på nio matriser från gymnasieskolor i Västerbotten som bedöms med hjälp av verktygen och det fenomenologiska synsättet. Resultatet visar på att det finns en variation mellan matriserna i hur området är tolkat, nedbrutet och vilka kunskaper som har valts att sätta ord på. Resultatet visar även på att det är ”görandet” som dominerar i matriserna, men att det även finns ett visst utrymme för att eleverna ska få möjlighet att ”uppleva” och uttrycka rörelse inom området.

Denna studie är en del i ett skolutvecklingsprojekt som syftar till att skapa ett hållbart lärande för lärarna på två fristående skolor i Skåne. För att nå ett hållbart lärande har vi gjort denna studie vars syfte är att undersöka hur lärarna själva resonerar kring sitt eget lärande och sin egen utveckling. 14 lärare deltog i undersökningen som genomförts med en fenomenologisk metodansats i semistrukturerade intervjuer. De intervjuade lärarna har fått resonera om sin utveckling och sitt lärande underrubrikerna 1) Motiv och drivkrafter för lärande 2) Miljö för lärande och 3) Organisationför lärande. Vår viktigaste slutsats är att lärarnas lärande och utveckling inte är ett mekaniskt arbete som per automatik blir framgångsrikt om man applicerar metoder och modeller för kollegialt lärande. Det är, precis som elevernas, starkt knutet till den egna personen och de specifika, individuella förutsättningarna. Andra slutsatser vihar kunnat dra är - Lärarnas utveckling och lärande bottnar i olika sorters drivkrafter där arbetsglädje i vardagen är en av de starkaste. - Den psykosociala arbetsmiljön är av stor vikt för att lärare ska kunna lära sigoch utvecklas. - Den mest betydelsefulla organisatoriska faktorn är att skapa både tid och plats för gemensamma stunder - både formella och informella.

Denna studie har som syfte att undersöka hur toddlares samspel ser ut i den fria leken i förskolan samt om åldern påverkar hur dessa samspel ser ut. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i det fenomenologiska perspektivet. Barnen som deltog i studien var åldrarna 1−­­3 år. Den metod som användes för datainsamling var främst videoobservation, och i de fall då videoobservation inte var möjligt användes löpande anteckningar. Observationerna skedde både inomhus samt utomhus. I analysen har en tabell för återkommande samspelsinslag använts för att upptäcka mönster i observationerna. Under analysen har toddlarnas icke-verbala samt verbala uttryck studerats ingående samt tolkats utifrån vilken kontext de befinner sig i. Studiens resultat visar att toddlares interaktioner i stor utsträckning är glädjefulla men att intresse är den dominerande känslan. Imitation är ett återkommande drag hos toddlarna vilket är ett uttryck för gemensam mening. Det som lockar toddlare till samspel är andra aktiva toddlare. Toddlare samspelar främst kring stora föremål, och kring dessa kan många toddlare i olika åldrar samspela. Konflikter uppstår huvudsakligen kring utrymme. I konflikter kan toddlare söka stöd hos pedagoger. Studien visar att åldersaspekten påverkar samspel mellan toddlare genom att äldre toddlare visar omsorg om de yngre. I studien gick det att se att den kroppsliga kommunikationen hos toddlarna var det primära men att det verbala användes som förstärkning.

Syftet med denna studie var att utifrån en fenomenologisk ansats utforska hur förskollärarna uppfattar matematikundervisning i förskolan. För att undersöka detta använde vi oss av en kvalitativ forskningsmetod i form av semistrukturerade intervjuer. Studien berörde nedanstående frågeställningar: Vilka upplevelser har förskollärare i matematik? Hur arbetar förskollärarna med matematik i förskolan? Hur upplever förskollärarna sitt arbete för att uppnå läroplanens mål i förskolan? Resultatet i studien visade på att den didaktiska kompetensen och kunskapen i barnens matematiska utveckling har stor betydelse för hur förskollärare väljer att arbeta och medvetandegöra matematiken för att få barnen att utvecklas mot de matematiska läroplansmålen. Det sker hela tiden ett medvetet arbetssätt i att benämna och uppmärksamma matematiken i verksamhetens dagliga arbete, men även i andra situationer som planerade aktiviteter, i leken och skapande. Förskollärarna i studien visar tydligt på hur det går att påverka barns känslomässiga förhållningssätt till matematiskt lärande. Inte minst därför bör lärarnas arbete för att ständigt försöka skapa intresse betraktas som något oerhört betydelsefullt.

Attraktivitet är ett begrepp som tillskrivs definitionen “[något] som kan locka många, tilldragande“. Men att definiera begreppet inom stadsplanering är inte lika enkelt. Detta leder till oklarheter och konflikter vad som faktiskt åsyftas när begreppet används. Vi lutar oss mot hur begreppet användas i planingessammang med även tidigare forskning för att se denna problematik. Därför behövs en förståelse av vad begreppet attraktivitet innebär. Därför ställs frågorna:Vad är fenomenet attraktivitet?Hur kan tolkningen av detta fenomen påverka vad stadsplaneringen gör?I och med detta breda fokus benämner vi attraktivitet som ett fenomen. Den första frågan kommer besvaras med fenomenologisk metod den andra kommer analyseras med en urbankritisk ingång. Vi har valt fenomenologiska intervjuer som metod för empiriinhämtandet.Den första frågan besvaras enligt följande: fenomenet är subjektivt men att det finns en “objektiv” sida av det. Vidare bekräftas en problematik med att begreppet definieras olika vilket skapar problem. Ofta definieras inte begreppet och uppsatsen pekar på vikten av att definiera begreppet och att det är viktigt att samarbeta. Tillslut definieras fem parametrar som är av vikt när en attraktiv stad ska planeras. Detta konkretiseras under fem teman. Det första är Attraktiva attribut i staden med parametrarna arkitektur och utformning, funktioner och målpunkter, tillgänglighet och transport, sociala och psykologiska aspekter. Resterande fyra är Människor är olika (och lika), I behov av definition, Samhällets förutsättningar samt Arbetssätt. Den urbankritiska analysen grundar sig i den fenomenologiska, tolkar denna och reflekterar kring vad denna stadsplanering gör, och besvarar därmed den andra frågan. Analysen tar upp viljan att attrahera, där en attraktiv stad är viktig för att locka personer och företag. Efter detta presenteras ett antal konsekvenser detta kan ge. Även stadens utformning är viktig i förmågan att attrahera; således är det stort fokus på att denna förbättrar bilden av staden. Analysen konstaterar även denna att begreppet är subjektivt genom begreppet flytande signifikant: men reflekterar sedan vidare om att det kan övergå i en hegemoni och att stadsplaneringen kan bli depolitiserad. I en avslutande reflektion diskuteras hur vi som stadsplanerare kan vara en del i planeringen för en attraktiv stad och där det är viktigt att inte låta stadsplaneringen bli just hegemonisk eller depolitiserad.