I press och andra publikationer diskuteras uppfattningen att samhället, vårdgivande enheter och habiliterande/rehabiliterande verksamheter inte förmår leverera godtagbara resultat i bemötandet av individer med synnedsättning utifrån LSS-lagstiftningen, och specifikt därtill hur lagens intentioner ej överensstämmer med nuvarande praxis. Författaren till denna uppsats identifierande dessutom en relativ avsaknad av studier med ett holistiskt perspektiv av situationens konstituering, och då speciellt utifrån hur den upplevs vid syncentraler. Med detta i åtanke uppkom frågor om interrelationella samband mellan, och samkonstruktion av, professionellas och patienters upplevelser och erfarenheter, såväl som deras delade arbete men även, utifrån de professionellas uppfattning, vad det innebär att leva med en synnedsättning – frågor som denna uppsats ämnar belysa.Ett flermetodsförfarande med fenomenologiska livsvärldsstudier som initial bas följt av hermeneutisk tolkning tillsammans med tematisk innehållsanalys användes för att via en undersökning av fyra semistrukturerade intervjuer söka åskådliggöra och klargöra respondenternas livsvärld och därigenom även deras upplevelse av sin egen såväl som patienternas situation utifrån en teoretisk förståelse av varandets och förståelseprocessens inneboende relationella natur.Resultatet visade på vikten av att beakta hur en verksamhets måluppfyllelse är förbundet med alla aktörers interaktion och samkonstruktion av resultat. Vidare framkom konkreta samhälleliga förändringar såsom teknikutveckling och flyktingströmmar som påverkansfaktorer som låg utanför patienternas och de professionellas påverkanshorisont men trots det resulterade i effekter för dessa individers möte. / In public press as well as in periodicals there has been an ongoing debate that society, public health services as well as habilitative/rehabilitative institutes fail to meet the demands in providing for people living with disability in accordance with LSS, and how the in vivo interpretation of LSS in some instances might be seen to be disparate to its original intentions. Upon inspection there seemed to be a relative scarcity of scientific studies aiming at a holistic understanding of how the situation is perceived and experienced, especially as pertains to low vision clinics. Bearing aforementioned in mind this begs the question of interrelatedness in, and co-construction of, the situational perceptions of health care professionals and patients, of their shared work but also, based on the professionals’ view, the perception of what living with visual impairment entails. A question this paper aims to shed some light on.A multi-method methodology based in a life-world phenomenological approach, complemented with hermeneutic interpretation and subsequently a thematic content analysis was employed in an effort to investigate and, through four (4) semi-structured interviews, bring forth the respondents life-world and in so doing, through a theoretical understanding of the intrinsic interrelation of being and the interpretational process, illustrate their experience and/or understanding of their own as well as the patients situation.The study´s results stresses the importance of taking each individual´s agency, interaction and co-construction of results into concern when evaluating goal-attainment. Furthermore, concrete societal changes such as technological advancement and immigration, albeit outside the influence of both professionals and patients alike, was shown to impact the meeting between these two groups, and consequently the outcome of those meetings.

No description available.

Lärarnas stress har ökat de senaste decennierna och studier visar att lärarnas stress har betydelse och negativ påverkan på elevens välmående och studieresultat. Tidigare forskning visar att skolledare är de som har störst inverkan på lärares arbetsmiljö. Ämnet engagerar då det specialpedagogiska uppdraget innebär att arbeta främjande och förebyggande. Studiens syfte är att bidra med kunskap om vilka erfarenheter och visioner några skolledare har gällande att bemöta lärares arbetsrelaterade stress. Edmund Husserls klassiska fenomenologi utgör den teoretiska grunden för studien. Människan och dennes erfarenheter i mötet med världen, är utgångspunkten för att förstå innebörden i olika fenomen. Som empirisk forskningsansats används deskriptiv fenomenologi. Skolledarnas beskrivningar som utgör studiens empiriska data, analyserades och bearbetades utifrån Amedeo Giorgis analysmetod.   Studiens resultat innehåller fem teman; stöd, orsaker, konsekvenser, insatser samt resurser, som leder till studiens essens. Fenomenets sammantagna essens är förutsättningar. Det vill säga individuella förutsättningar så som stresstålighet och ledarskap samt organisatoriska förutsättningar, såsom arbetstid och styrdokument. Slutligen ekonomiska förutsättningar, vilket handlar om avsaknad av ekonomiska resurser.    Slutsatsen av studien visar att lärares arbetsmiljö och effektiviseringar inom skolan påverkar möjligheten att ge rätt anpassningar till elever som behöver det. Stöd till skolledarna behöver utökas, vilket kan ge möjlighet till rikare stöd till lärarna. Stödet kan bidra till att eleverna får ökade förutsättningar till välmående i skolan och god måluppfyllelse.

I det här examensarbetet så undersöks hur den ofta förespråkade metoden för matematikundervisning, problemlösning i grupp, upplevs av elever.  Anledningen till att metoder som förespråkar gemensam problemlösning och självreglerat lärande ofta lyfts fram som framgångsrika i olika studier är för att de på gruppnivå ofta leder till bättre resultat. Teorierna om varför det är så grundar sig i ett konstruktivistiskt tankesätt, att man lär sig bättre om man själv får komma fram till en lösning till ett problem. Detta för att vägen dit ger en djupare förståelse än att enbart lära sig metodlösningar. Här undersöktes hur undervisningsmetoden uppfattas av eleverna.  Det här arbetet visar att eleverna överlag inte upplever problemlösning i grupp som ett eektivare sätt att förstå matematik än andra undervisningsformer, till exempel vanliga genomgångar vid tavlan, snarare är det tvärt om. Dock visade det sig att problemlösningsövningar som utfördes i grupp upplevdes som roliga och engagerande av de esta informanterna. Detta tillsammans med att forskningen visar på att problemlösning i grupp faktiskt leder till ökad förståelse för de esta gör att problemlösning i grupp bör vara en självklar del i matematikundervisningen.

No description available.

I Läroplanen framgår det att förskolan ska ge barn förutsättningar att använda digitala verktyg och att utveckla en adekvat digital kompetens (Lpfö 18, 2018, s. 9). Det krävs således en kompetens hos pedagoger verksamma i förskolan för att nå upp till de ökade kraven som ställs på förskolan. Studiens syfte är att öka kunskapen om hur digitala verktyg med fokus på lärplattan används i undervisningssyfte, utifrån pedagogers uppfattningar och kunskap inom området. Undersökningen har utgått från två olika förskolors förhållningssätt till användandet av lärplattan. Den ena förskolan är digitalt inriktad medan den andra förskolan arbetar med digitala verktyg i mindre grad. Fem intervjuer har genomförts med pedagoger från de två förskolor. Studien har utgått från fenomenologisk teori med inslag av det socialkonstruktivistiska perspektivet. Fokus har varit på pedagogers upplevelser av arbetet med lärplattan i undervisningssammanhang. Sammanfattningsvis redovisar resultatet att samtliga pedagoger har en positiv inställning till arbetet med lärplattan i undervisningen. Det finns ett samband mellan förutsättningar och begränsningar och tillgång till digitala resurser och kompetensutveckling. Resultatet visar att förskolorna organiserar arbetet med digitala verktyg och lärplattan på olika sätt. Förskolan med digital inriktning har ett bredare arbetssätt inom digitala områden och har kommit längre i utvecklingen av digitala verktyg. Detta kan förstås eftersom förskolan startade en pilotförskola inom IKT 2011. Respondenterna inom förskolan med digital inriktning tar inte upp mycket gällande om det finns något de önskar vidareutveckla utan beskriver en förskola med goda digitala resurser och spetskompetenser hos kollegor. Förskolan utan digital inriktning diskuterar däremot att det saknas en del kunskaper om hur lärplattan kan bli en naturlig komponent till resterande undervisning och en vilja att vidareutveckla en del områden inom IKT. I diskussionen redogörs och jämförs resultatet från de två delstudierna. Avslutningsvis kommer en slutsats kring den digitala kompetensens avgörande roll för användandet av digitala verktyg i undervisningen.

Motivet bakom studien är att lyfta ickebinära röster som sällan ges plats i samhällsdiskursen kring kön- och transrelaterade frågor. De svenska och europeiska rapporter som visar att ickebinära som grupp generellt mår sämre än andra grupper och även har svårare att leva i enlighet med sin könsidentitet, ligger till grund för studiens syfte. Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes för att undersöka upplevelser av könseufori, som kan beskrivas som positiva upplevelser av att bli bekräftad i sin könsidentitet. Sara Ahmeds queer-fenomenologi och Judith Butlers teoretisering kring genusbegriplighet kontra identitet utgör studiens teoretiska ramverk. Forskningsfrågorna lyder: “Hur, när och på vilka sätt kan könseufori uppkomma hos ickebinära personer?” samt “Vilka sociala faktorer kan påverka uppkomsten av könseufori?”. Studien har två övergripande slutsatser. Den första är hur könseufori hänger ihop med ett existensberättigande som social varelse. Könseuforin kan då upplevas som ett lugn, att bara få vara och att slippa förhandla med omvärlden för att anses begriplig. Det andra är hur könseufori har att göra med en stor kontrast till en tidigare stark känsla av disidentifikation med kroppen, där kontrasten i sig skapar tydlighet inför sig själv i förhållande till könsidentiteten och därmed bidrar till könseufori.

Abstract Vårt arbete handlar om att synliggöra några förskollärares perspektiv på den likvärdiga undervisningen och hur alla barn får ta del av den oavsett vilken vistelsetid barnet har på förskolan. Detta gjorde vi genom en kvalitativ metod. Vi använde oss av semistruktuerade/halvstrukturerade intervjuer samt av tre öppna frågor för att synliggöra förskollärarnas perspektiv. Vi utgick från den fenomenologiska teorin för att genom den fenomenologiska ansatsen få syn på förskollärarnas perspektiv på fenomenet inom vårt valda område. Nyckelorden vi fick syn på när vi analyserade vår empiri var upprepning/variation, planerad/spontan undervisning och material.  Vår slutsats blev att förskollärarna ansåg att likvärdig undervisning var ett komplicerat begrepp. Det blev en ögonöppnare för oss att den spontana undervisningen var en central del hos förskollärarna för att stäva mot en likvärdig undevisning. Det blev även tydligt för oss att likvärdig undervsining kan tolkas på olika sätt beroende på förskollärarnas kompetens och beprövade erfarenheter. Likvärdig undervisning är kanske något som behövs lyftas fram mer i verksamheten för att inte bli ett komplicerat begrepp.

Syftet med denna uppsats är att undersöka unga vuxnas platsanknytning till den glesbygdskommun där de vuxit upp. Tolkning av platsanknytning och annan teoribildning har genomförts med ett humanistiskt synsätt och en fenomenologisk utgångspunkt. Den metod som använts i fältarbetet är semi-strukturerade intervjuer. Metoden utformades och genomfördes baserade på principer och värdegrund hämtade ur feministisk metodologi. Totalt har sex intervjuer genomförts, två i var och en av orterna Sveg, Hede och Funäsdalen, de tre största orterna i Härjedalens kommun. Från varje ort intervjuades en kvinna och en man. Studiens resultat indikerar att maskulina attribut och egenskaper tar mycket utrymme i de berörda orterna. Omvandlingen från att vara en jord- och skogsbrukskommun till besöksnäringskommun skapar en situation där identiteter ifrågasätts. Som en påföljd av detta indikerar studiens resultat att det saknas mötesplatser för ett bredare utrymme av åsikter och värdering och preferenser inom vissa berörda orter. Vilket kan leda till en mindre förankrad relation till platsens människor och kultur.

Utifrån tankar om makt, begär och normalitet ämnar texten skapa en förståelse både för Alva Roselius konstnärskap, och idén om konstnärskap i vidare bemärkelse. Med avstamp i personliga berättelser diskuteras Friedrich Nietzsches begrepp ‘ressentiment’ och Wendy Browns tanke om att alla människor i ett senkapitalistiskt samhälle bär på detta. Vidare avhandlas språket, och dess inneboende makt, i relation till kroppen och den fysiska akten av att brodera. Broderiet diskuteras fortsatt utifrån sin kvinnligt kodade tradition och med utgångspunkt i Tiqquns Preliminary Materials for a Theory of a Young-Girl ifrågasätts idén om the young-girls universalitet. Att den ideala medborgaren i ett konsumtionssamhälle beskrivs som en young girl handlar om makt snarare än slump. Det feminint kodades icke-universella varande stärks av Rozsika Parker som härleder konsthantverkets, jämte konstens, låga status till dess utövare. Hon visar på att konst traditionellt skapats av män medan konsthantverk utförts av kvinnor. Texten resonerar avslutningsvis kring motsättningen mellan det kvinnliga och det konstnärliga och menar att detta idag är helt förändrat, då konstnärens prekära arbetssituationen givit denne en kvinnligt kodad expertis. Alla konstnärer är således kvinnligt kodade. Konstnären är inte längre ett ensamt geni som drivs av behovet att skapa, konstnären är the young girl, driven av upprättelsebehov. Texten rör sig mellan ett poetiskt och ett akademiskt språk och refererar, i linje med detta, till poeter tillika teoretiker och konstnärer.