This is a study about young people’s understanding and experiences of interrail. The aim is to explore young people’s views of interrail and train travel in Europe and how traveling with train through interrail changes young people’s views of themselves and the world around them. Interrail is a train ticket that gives the ticketholder the ability to travel through 33 countries using over 40 different train and ferry companies. Founded in 1972 to give young Europeans the means to travel and explore their continent, today interrail is an established travel form for young people all over Europe. Through interviews of four young people currently living in Sweden I aim to understand the reasoning behind young people’s interest in interrail and train travel, how and what sort of communities that form throughout the trip, and in what ways the trip and the experiences of the trip influence the travelers lives once they return home. The analysis is primarily made from a phenomenological viewpoint, told from Maurice Merleau-Ponty’s view of phenomenology, as well as Victor Turner’s views on liminality. Throughout the study I argue that the interrail trip can be interpreted as a liminal phase between childhood and adulthood. Identity and cosmopolitism are also discussed using Nira Yuval-Davis’ terms on the subject.

Syftet med studien är att undersöka hur nyexaminerade lärare upplever att de introduceras i yrket. Studien bygger på en kvalitativ fenomenologisk metod med tillämpad tematisk analys där semistrukturerade intervjuer används som datainsamlingsmetod. Studien utgörs utifrån ett fenomenologiskt teoretiskt ramverk, utifrån Alfred Schütz teoretiska ingång, som analytiskt bidragit till fenomenologiska begrepp som grupplivets kulturmönster, livsvärld, förhandskunskaper, typifieringar och kunskap, vilka format studiens resultat. I detta arbete har det redogjorts för anledningarna och betydelsen av att applicera teoretiska kunskaper i en praktisk kontext i förskollärarutbildningen. Studiens centrala resultat är att nyexaminerade förskollärare upplever det som svårt att leda ett arbetslag, särskilt vid avsaknad av samsyn. Vid analys av empirin uppmärksammas att tiden innan förskollärarutbildningen kan tänkas vara av betydelse, vilket kan påverka hur väl studenterna tar åt sig kunskaperna inom och efter förskollärarutbildningen aktuellt att ta i beaktning för framtida forskning men av utrymmesskäl inte platsat i denna uppsats. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Syftet med detta arbete är att undersöka, förstå och beskriva hur toddlare i förskolan kommunicerar och samspelar med varandra och med pedagogen i den ostrukturerade leken, samt vid vilka tillfällen dessa samspel tar sig uttryck. Forskare inom området uttrycker att forskning om de yngsta barnen i förskolan ökat under de senaste åren, men antyder att vidare forskning om yngre barns lek och samspel är av intresse. Denna kvalitativa videoobservationsstudie har en fenomenologisk ansats med utgångspunkt i Merleau-Pontys fenomenologiska filosofi. I videoobservationerna har sammanlagt 18 barn och fem pedagoger deltagit. Studien har genomförts på fyra olika förskoleavdelningar inom den kommunala verksamheten. I analysen av datamaterialet har Giorgis analysmetod samt multimodal interaktionsanalys använts. Resultatet visar att toddlare främst använder sig av kroppen för att kommunicera och samspela med andra barn och pedagoger, samt att de växlar mellan olika strategier för kommunikation. I resultatet utmärker sig en rad tillfällen i den ostrukturerade leken där samspel och kommunikation sker mellan deltagarna i studien. De centrala slutsatserna är att toddlare medvetet strävar efter att samspela och kommunicera med andra barn och pedagoger i förskolan, samt att deras inre tankar och känslor tar sig uttryck genom kroppslig kommunikation. / <p>Betyg i Laodk 230619.</p>

Syftet med studien är att närma oss förskollärares livsvärld och upplevelser kring arbetet med vila för de äldre barnen i förskolan, samt ta reda på vad vila betyder för förskolebarnen enligt förskollärarna, utifrån ett barnperspektiv. Studien utgår främst från en fenomenologisk vetenskapsteori med viss anknytning till barndomssociologin och omsorgsbegreppet. En kvalitativ metod har använts där data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer som sedan har bearbetats och analyserats med hjälp av Giorgis analysmetod. I resultatet kom vi fram till fyra teman som utgör essensen av fenomenet vila, där en essens bland annat var att alla förskollärare upplever att vilan är viktig och bidrar till barns välmående i förskolan. Den fungerar som en stund där barn ges möjlighet att bara få vara och ta en paus från alla de intryck som en dag i förskolan för med sig. Det framkommer tydliga exempel från respondenternas utsagor gällande hur vi kan implementera en vila i förskolan som på bästa sätt främjar barns utveckling samtidigt som den inverkar positivt för barn fysiska och mentala välmående. Slutsatsen för studien är att vila som rutin enligt förskollärarna är komplex då de upplever att vilostunden innefattar flera lärandemoment som är av betydelse för barns utveckling och välmående. Upptäckten att alla barn inte kan eller vill vila på samma sätt visar att vuxnas stöd och vägledning i förskolan är oerhört viktig eftersom det tar olika lång tid för barn att befinna sig i ett tillstånd av att bara vara och lära sig tyda när det är dags att vila.

Arbetet består av en undersökning av förskollärare examinerade 2002 och deras första tid i yrket. Fokus i undersökningen har varit på lärarnas ambitioner och på svårigheter att förverkliga dessa. Tolkningen av materialet har varit att försöka förstå relationer mellan ambitionerna och svårigheterna. Övergången från lärarutbildningen till att arbeta i verksamheten, är den fruktsam för professionens utveckling? Det är ett fenomen jag undersökt. Syftet är att undersöka om det fanns en klyfta mellan teori och praktik. Vad jag tycker mig se är att det finns hinder i form av grupperingar emellan människor som skulle kunna arbeta mot samma mål. Det finns således en klyfta mellan teori och praktik och det tyder på att det bl.a. beror på att det inte finns arbetsformer som möjliggör pedagogiska möten mellan olika professionella aktörer på arenan.

Vårt arbete utgår från en kvalitativ studie om förskollärares upplevelser och erfarenheter i arbetet med matematik i utomhusmiljön. Eftersom vi valde att skriva en studie om förskollärares upplevelser och erfarenheter valde vi att utgå från fenomenologi som vetenskapsteori och forskningsansats. Metoden som användes för att besvara forskningsfrågorna var semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare på två olika förskolor som är belägna inom samma kommun. Det empiriska materialet bearbetades genom Giorgis analysmetod som består av sex steg. I resultatet kom vi fram till sex teman och dessa sex teman är en sammanfattning av deras upplevelser och erfarenheter i arbetet med matematik i utomhusmiljön. I resultatet visade det sig att förskollärares upplevelser och erfarenheter har betydelse och påverkan för i vilken omfattning de väljer att arbeta och implementera matematik i utomhusmiljön. Utifrån deras tidigare upplevelser och erfarenheter visade det sig att de arbetar med matematik i de vardagliga situationerna och tar tillvara på matematiken i barnens lek. Förskollärarna lyfte dessutom materialets betydelse och hur de kan ta vara på det material och verktyg som utomhusmiljön och det naturen har att erbjuda. Det visade sig även att förskollärares kunskaper har en avgörande betydelse ochpåverkan för i vilken omfattning de väljer att arbeta med matematik i utomhusmiljön. Dock framgår det att deras kunskaper inte påverkar deras inställning till ämnet matematik. Det framkommer i resultatet att förskollärarna upplever att de behöver utveckla sina kunskaper och kompetenser inom ämnet matematik genom kompetensutbildning för att kunna få nya tips och metoder på hur de kan arbeta ännu mer med matematik i utomhusmiljön.

Människan står i kontakt med omvärlden genom sina sinnen. När vi möter vår omgivning, smakar på saker, rör vid saker eller blir berörd av saker, sker det i form av upplevelser. Världen sådan den ter sig för oss består av ett samspel mellan oss själva och vår omgivning, och det meningsfulla skapas i de relationer som byggs däremellan. Sådan är definitionen på den fenomenologiska världsbilden. Denna uppsats undersöker hur ett fenomenologiskt perspektiv kan berika ämnet måltidskunskap, genom dess förmåga att förena annars svårförenade uttryckssätt och kunskapsformer. Uppsatsen har studerat den mänskliga smakupplevelsen av vin, och studien har arbetat med en narrativ metod: författande av inre monolog. Detta är en typ av fenomenologisk text, med kraft att fånga mönster i de associativa tankeströmmar vi upplever vid vinprovning. Dessa litterära texter har innehållsanalyserats utifrån teorier om medvetandet som process. Studien är huvudsakligen autoetnografisk. Det kan visas att smakupplevelsen till väsentlig del är en föränderlig process, att den är beroende av såväl subjektivitet som objektivitet och omgivningsfaktorer, och att upplevelsen är en växelverkan mellan dessa faktorer. Smaken kan aldrig mätas fullständigt, och beror till väsentlig del på implicita kunskapsformer. Denna uppsats kan ses som en förstudie i metodutveckling och som ämnesutveckling, genom att de perspektiv som lyfts fram kan komma till användning dels teoretiskt men också praktiskt vid exempelvis undervisning i vinutbildning

Att bli mamma innebär ofta stora förändringar i livet, framför allt om man blir mamma i ung ålder. Unga mammor ses som avvikande i dagens samhälle och många kan känna ett utanförskap bland jämnåriga och andra mammor. Att blogga har idag blivit ett sätt för människor att förmedla känslor och åsikter på ett relativt anonymt vis. Människor väljer själv vad de vill lägga upp på Internet och det är fritt fram för läsarna att tolka detta. Vi har valt att studera unga mammor mellan 13 och 18 år genom att följa deras bloggar på Internet. Våra frågeställningar som vi lutade oss mot var hur unga mammor tolkar sin situation i dagens Sverige, hur de kombinerar sitt tonårsliv med sin mammaroll, hur samhället tolkar fenomenet unga mammor samt hur mammorna svarar på eventuell kritik. Syftet var att undersöka vad mammorna valt att skriva om i sina bloggar samt vilken respons de fick. Resultatet visade att mammorna trivs i sin roll som mamma trots att deras roll hela tiden ifrågasätts av omgivningen. De unga mammorna känner att de ständigt blir jämförda med äldre mammor och att de vill bevisa att åldern inte har någon betydelse när det handlar om att vara mamma. Trots att tjejerna har blivit mammor vid så ung ålder anser de fortfarande att skolan och vännerna är en viktig del i deras liv. Mammorna får både positiva och negativa kommentarer från läsare och många ser dem som bra förebilder för fenomenet unga mammor. De negativa kommentarerna påverkar mammorna och leder till att de ibland tvivlar på sin kapacitet som mamma.

In this thesis, I explore how eight homosexual men who are pensioners orient and perceive their retirement in relation to their life stories. I have conducted six individual interviews and one pair interview with two informants using life course interview as method. How they perceive their lives as pensioners and life before retirement becomes visible through life course interviews. With queer phenomenology as theory, I analyse how the informants can move through time and space in their life stories. In addition to how normative lifelines effect what choices can be made for a non-normative individual and how they need to relate to heterosexual norms. Throughout the thesis, age and generation effect how the informants talk about their lives, no matter if it is “now” or in the past. Time and space are made visible through norms regarding family, marriage, and children, as well as through collective holding points such as memories, places, or events. In conclusion, the eight men have had to deal with both hetero and homo normative lifelines throughout their working life and retirement. What these lifelines have included has shifted over time, but, for most of them, in relation to sexuality and age.

Syftet med denna uppsats är att, med hjälp av fenomenologiska och posthumanistiska perspektiv, undersöka hur hundpromenaden som kulturell praktik uppstår genom samspelet mellan människa och hund, samt hur denna praktik villkoras av stadsrummet och materialiteter. Studiens huvudsakliga empiriska material har samlats in genom promenadintervjuer med tio kvinnor och deras hundar. Uppsatsen visar hur hunden är ett promenadsällskap som har förmåga att forma kvinnornas erfarenhet av gåendet och stadsrummet, och hur hundpromenaden således kan förstås som en gåendepraktik som är mer- än-mänsklig genom vilken rådande föreställningar om stadsrummet kan komma att utmanas. Samtidigt ställer stadsrummet särskilda krav på hundens domesticering och genom att kvinnorna förhåller sig till dessa normer i sitt samspel med hunden kan stadsrummets ordning i sfärer av natur och kultur reproduceras. Kopplet och stadsrummets fysiska utformning påverkar hur kvinnorna bemöter hunden, och det gör även den tid på dygnet som hundpromenaden genomförs. Sammantaget visar uppsatsen hur människans relation till djur har en tidslig och rumslig dimension samt hur djur har förmåga att forma hur människan relaterar till stadsrummet.