The aim of this essay is to deepen the philosophical feminist discussion of the concepts sex and gender by doing a new reading of Simone de Beauvoir's The Second Sex. The analysis takes its point of departure from Judith Butler's "Sex and gender in Simone de Beauvoir's Second Sex" (1986) and Moira Gatens' "On Beauvoir and biology: a second look" (2003). This means that my overall inquiry is opened up by the question if, and in that case how, The Second Sex can be said to offer other interpretations than those presented by Butler and Gatens. I analyze Butler and Gatens' interpretations in terms of how their arguments are built up, in order to lay out the ground for my own, alternative reading. I formulate two questions, related to my initial analysis of Butler and Gatens: Does Beauvoir make a distinction between nature and culture which effects the understanding of the existent as a sexed, situated being? What implication does her existential-phenomenological perspective have for the image of the body and the creation of meaning? My reading suggests that Beauvoir's existential-phenomenological perspective can illuminate the concept of gender through pointing out how the beings of woman and man are rooted in, and develop out of, humanity's quest for being. This is a theme I find rather undeveloped in Butler and Gatens' articles. The sexed, bodily being of the subject is actualized as the source of meaning in this primary quest. Body and sexuality make up the expression of the existent, and therefore must be studied with regards to how meaning is created and carried out by them. I argue that Beauvoir's ideas of corporeality, disclosing of being and transcendence deepen the concept of gender in giving an ontological context to the beings of woman and man. I also claim that gender, in itself, is a useful concept in designating the dynamic, contingent and culturally dependent quality of these beings. This does not support, however, the view that Beauvoir makes a sex/gender distinction along the lines of a separation of nature and culture. The relevance of gender lies in its ability to highlight that the beings of woman and man manifest certain characters.

The purpose of this study was to investigate how four preschool teachers experience their discretion in the working team and what is reinforcing and limiting factors for this. The empirical data for this qualitative thesis was collected through interviews with four preschool teachers working in different preschools in Stockholm. I used semi-structured interviews, which is characterized by open questions and a curios and open attitude for me as an interviewer, where I tried to follow the interviewee by asking follow-up questions. A phenomenological perspective has been used as a theoretical framework for this study. This has led to that I have looked at discretion as a phenomenon and how it is experienced and perceived in the preschool teachers’ lifeworlds. The empirical data were analyzed and interpreted based on a hermeneutical approach.The result shows that a critical factor for discretion in the working team at preschool is their own personal characters ability to "stand up for oneself," without being hindered by the fear to be seen as troublesome. To find good arguments, to give and receive feedback and be able to compromise and include others and have clear procedures was also perceived as reinforcement for discretion. Limiting for the experience of discretion could be the lack of good communication and colleagues who don’t have the same level of education.

Abstract Embodied evolves around the tactility of the present body, in relation to the eternal absence and the perishability of itself end the world that surrounds it. I work with ceramic sculpture, where the body in relation to the material and the world is both my theme and my method. The body is always present and a basic condition to experience and make objects; it is the subject, the objectand the execution in my work. The written part of my examwork is based on my process and studiowork.

Denna studie syftar till att utforska och jämföra på vilka sätt lärare i musik och idrott erfar fenomenet prestation i undervisning på gymnasienivå. Detta görs med forskningsfrågorna: Hur ser musiklärare och idrottstränare på fenomenet prestation inom sina respektive områden? och På vilka sätt arbetar musiklärare och idrottstränare för att gynna elevers prestationer? Studiens vetenskapsfilosofiska utgångspunkt är fenomenologi och dess teoretiska utgångspunkt är allmänpsykologins syn på prestation och motivation. Den forskningsmetod som används är semistrukturerad intervju och det är tre musiklärare och tre idrottstränare som har intervjuats. Intervjuerna har transkriberats och bearbetats med hjälp av tematisk analys. Hur informanterna erfar fenomenet prestation och deras arbetssätt har har belysts var för sig, och sedan ställts bredvid varandra och jämförts. De svar som informanterna har gett visar studiens resultat, dvs. fenomenet prestation. Resultatet är uppdelat i två huvudteman: Ämnesbaserat eller individbaserat fokus och Lärarens roll - Instrumentalguide eller målsättare. Det första temat beskriver hur informanterna erfar fenomenet prestation medan det andra temat beskriver vilka arbetssätt informanterna menar att de använder sig av för att gynna sina elevers prestationer. I studiens avslutande kapitel diskuteras resultatets teman med studiens vetenskapsfilosofiska utgångspunkt, teoretiska perspektiv och tidigare forskningsfält. / This study aims to explore and compare the ways in which teachers in music and sport, experience the phenomenon of achievement in teaching at the secondary level. The study has two research questions: How does teachers in music and sport look upon the phenomenon of achievement? and How does teachers in music and sport work to promote student achievements? The philosophical perspective is phenomenology and the theoretical foundation is psychology concerning performance and motivation. The research method is semi-structured interviews, and three music teachers and three sports coaches have been interviewed. The interviews were transcribed and processed using thematic analysis and the result presents the phenomenon of achievement. The results are divided into two main themes: Subject-based or individual-based focus and The role of the teacher - Instrumental guide or goal promotar. The first theme describes the informants 'views on the phenomenon of achievement, and the second theme highlights the work informants use to benefit their students' achievements. The study's concluding chapter discuss the result in relation to research, psychology and phenomenology.

Syftet med detta arbete är att utifrån ett fenomenologiskt livsvärldsperspektiv, utforska hur några professionella musiker upplever att de går till väga under sina instuderingsprocesser. För att belysa detta tar arbetet avstamp i följande forskningsfråga: Vilka övningsstrategier beskriver några professionella musiker att de använder sig av när de tillägnar sig ett för dem nytt material? För att uppnå syfte och forskningsfråga har tre kvalitativa intervjuer genomförts med tre professionella musiker. I resultatet framkommer en rad olika strategier vilka sorterats in i fem meningsenheter: Dagliga tekniska övningsstrategier, Noggranna förberedelser, Tidsplanering, Övriga strategier och Strävan efter utveckling. I diskussionen sätts dessa strategier i relation till bakgrundslitteratur och forskning samt till fenomenologi. / Syftet med detta arbete är att utifrån ett fenomenologiskt livsvärldsperspektiv, utforska hur några professionella musiker upplever att de går till väga under sina instuderingsprocesser. För att belysa detta tar arbetet avstamp i följande forskningsfråga: Vilka övningsstrategier beskriver några professionella musiker att de använder sig av när de tillägnar sig ett för dem nytt material? För att uppnå syfte och forskningsfråga har tre kvalitativa intervjuer genomförts med tre professionella musiker. I resultatet framkommer en rad olika strategier vilka sorterats in i fem meningsenheter: Dagliga tekniska övningsstrategier, Noggranna förberedelser, Tidsplanering, Övriga strategier och Strävan efter utveckling. I diskussionen sätts dessa strategier i relation till bakgrundslitteratur och forskning samt till fenomenologi.

Avhandlingen kretsar kring frågan om hur ett förhistoriskt bildskapande var av betydelse. Studien är riktad mot den materiella bilden och syftet är att diskutera betydelser av hällbilders materialitet och hur relationen mellan människor, hällbilder och platser var meningsfull. Utgångspunkten för undersökningen definieras som konceptuell, där en definition av begreppen bild och materialitet ligger till grund för studiens teoretiska och metodiska utformning. Studiematerialet utgörs av den sydskandinaviska hällbildstraditionen, med ett fördjupat fokus på området kring Motala Ström utanför dagens Norrköping. Undersökningen består av tre delar. I den första delen genomförs en diskursanalys, där frågan om hur hällbilders betydelse skall förstås diskuterats i relation till tidigare forsknings syften och resultat. Ett samband visas mellan hällbildsforskningens vetenskapliga illustrationspraktik och sätten hällbilder ansetts vara av betydelse. Ambitionen att avbilda hällbilder så exakt som möjligt är bunden till tolkningen av hällbilder som avbilder. Upptagenheten med avbilden har resulterat i att betydelsen av hällbilders materialitet generellt har varit åsidosatta. En utblick mot hur andra historiska och förhistoriska bildtraditioner varit av betydelse visar att avbildens symboliska betydelse inte alltid kan förutsättas vara den primära. Tvärtom tycks bildens betydelse vara flexibel och föränderlig, särskilt när dess materialitet möjliggör en upplevelse under lång tid. I den andra delen fördjupas studien genom en undersökning av Motala Ström-områdets hällbilder. Hällbildernas materiella kvaliteter definieras i relation till tre skalnivåer, landskapet, platsen och hällen. De materiella kvaliteterna har generella likheter, men varierar även från plats till plats. Upplevelsen av likformighet och variation präglar hällbildernas alla delar. Materialiteten är essentiell för upplevelsen av hällbilder som föreställande. Den nutida upplevelsen av bilder ligger till grund för en kategorisering av hällbilder i föreställande bilder och icke-föreställande former. Kategorierna form och bild ligger till grund för en kvantitativ sammanställning av inventerade hällbilder i socknarna Östra Eneby och Borg. Områdets hällbildsförekomster är strukturerade på ett tydligt sätt i landskapet. De allra flesta lokaler består av ett fåtal hällbilder (färre än 30) och präglas av formmässighet. Ett tjugotal lokaler består av fler än 79 hällbilder, och de präglas av variation och bildlighet. Den nutida upplevelsen av föreställandegraden hos hällbilder har relevans för betydelser under den aktiva hällbildstiden, då hällbilderna brukades på olika sätt i landskapet. På de stora platserna fungerade bilden som ett instrument att tänka med och en konceptualisering av tillvaron, medan de små formaliserade platserna uttrycker en praktik som markerade närvaro i landskapet. Hällbilders placering studeras vidare genom en fenomenologiskt inspirerad undersökningsmetod, där platsbesök bearbetas genom sytematisk fotografering och rendering av 3D-modeller. Tolv lokaler undersöks och det visas att hällbilders materialitet på ett direkt sätt strukturerar upplevelsen, där de antingen skapar en visuell tillgänglighet eller saknar visuell potential. Ett intentionellt bruk diskuteras, där möjligheten att upptäcka bilderna eftersträvats på stora platser och varit mindre viktig på små platser. Det har skapats visuella noder i landskapet, kreativa punkter där världen konceptualiserades. Kring noderna finns en större mängd mindre koncentrationer där estetiska teman upprepats som en del i ett inmutande och markerande i av landskapet där visuella normer upprätthölls.   Avhandlingen avslutas med att hällbildernas sociala och kronologiska sammanhang diskuteras. De sydskandinaviska hällbilderna dateras vanligen till bronsåldern (1 700-500 f.kr.), och produktionen anses ha pågått från början av perioden fram till inledningen av äldre järnålder. Slutet av den aktiva hällbildstiden föreslås som den mest arkeologiskt relevanta eftersom den motsvarar landskapets lämningar. Den aktiva hällbildstidens slut präglas av relationen mellan en materialiserad bildtradition och ett omfattande bildskapande i olika material. Till skillnad från den äldre bronsålderns bildskapande, som var ikonografiskt och repetitivt, så expanderar bildens möjligheter i slutet av aktiv hällbildstid. Bildens format, material och betydelse förändras och varieras. Bilden utvecklas inte enbart i sten utan också i brons och keramik och dess betydelse går från att vara strikt ikonografisk till att bli instrumentell. Hällbilderna spelar en stor roll i utvecklingen av en ”pictoral turn” som uttrycker sociala förändringar i samhället då bronsåldern övergår i äldre järnålder. Bildskapande blir i en del i utvecklingen av ett mer heterogent och regionaliserat samhälle. / The thesis revolves around the central question of how pre-historic images were meaningful. The focus is put on the material image, with the aim to discuss the meaning of south Scandinavian rock art as a relation between materiality, people and places. The empirical focus consists of the south Scandinavian rock art tradition, with a deepened analysis of the rock art area around the river Motala Ström, in south east Sweden. Initially, a connection between the practice of illustrating rock art and the interpretation of its meaning is presented as characteristic for previous research. The ambition to depict rock art as exactly as possible, has led to an archaeological focus on depiction as the primarily meaning of the images. An outlook, consisting of a historical and theoretical perspective on images, shows that the symbolic meaning of depiction cannot be presumed as most valid per se.   The material qualities of rock are defined in relation to three levels of scale; the landscape, specific places and the rock panels. These levels constitute the materiality of rock art and cannot be separated from its meaning. The material qualities have general similarities, but they also vary from place to place. A quantitate compilation of the documented samples of rock art in perishes Östra Eneby and Borg, shows that they are structured according to a principle of variation and likeness in the landscape. The placing of rock art is studied further by a phenomenological method, which reveals the construction of visual nodes in the landscape were imagery was used in creative ways to conceptualize the world. Around these visual nodes, a vast number of small concentrations of rock art is scattered in the landscape. The small places express an attitude towards the landscape, were aesthetical themes and ideals was maintained. The end of the active production of rock art is defined as the most relevant for an archaeological study, due to the material setting of the contemporary landscape. The presence of rock art represents the final stage of production. The end of the rock art tradition is characterized by a relation between a materialized art history and an extensive practice of making images in different materials. The image is materially expanded, being made not only in stone by also in bronze and ceramics. The meaning of images is transformed, from being strictly iconographical to becoming an instrument for thought. Rock art played a major part in the development of a “pictoral turn”, which expresses social changes in the society of the late Bronze Age and Early Iron Age.

<p>Sedan en tid tillbaka har en kommun i Stockholmsområdet infört motorisk screening för samtliga barn i förskoleklass. Syftet med föreliggande studie var att undersöka tio pedagogers uppfattningar och upplevelser av denna screening. Utifrån ett fenomenologiskt perspektiv genomfördes kvalitativa intervjuer som sedan analyserades. Resultatet visar att pedagoger upplever motorisk screening som meningsfull samt att de ser ett starkt samband mellan barns motoriska färdigheter och deras skolprestationer. Det framkommer även tydligt att pedagogerna i föreliggande studie delar kommunens strävan att det är betydelsefullt att tidigt upptäcka barn med motoriska svårigheter och erbjuda dem rätt stöd och åtgärder. Däremot visar resultatet att vissa pedagoger ser den motoriska screeningen som ett pedagogiskt hjälpmedel, medan andra pedagoger uppfattar screeningen som ett konkurrensmedel.</p>

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Implanterbar defibrillator (ICD) har visat sig förlänga överlevanden hos patienter med livshotande hjärtklappningar. Andelen bärare av implanterbara defibrillatorer förväntas att öka. Flera studier har redan beskrivit de drabbades livssituation och livskvalitet. Trots detta behövs det flera kvalitativa studier angående ICD-bärares erfarenheter i vardagen. Fenomenet att vara bärare av en implanterbar defibrillator beskrivs i föreliggande examensarbete utifrån en fenomenologisk forskningsansats och dess reflekterande livsvärldsperspektiv. Datainsamlingen utgjordes av nio djupintervjuer. Syftet var att beskriva innebörden av att vara bärare av en implanterbar defibrillator. Resultatet, fenomenets generella struktur, beskriver ett tvetydigt accepterande av en trygghet och otrygghet i livssituationen. Den aktiva och oförutsägbara kroppen är utsatt för något unikt, en tvetydig livlina. Fenomenets generella struktur belyses via fem konstituenter; <em>det goda och onda tillslaget, känslan av stöd i omgivning, kunskap - en säkerhet i vardagen, den aktiva och oförutsägbara kroppen samt en utsatt kropp</em>. Slutsatsen ses som ett accepterande av en tvetydig livlina. Att acceptera livlinan framkom i resultatet som ett självklart val.</p><p> </p> / <p><strong>Abstract</strong></p><p>Implantable Cardioverter Defibrillator (ICD) has shown to prolong survival in patients with life threatening tachyarrythmias. The number of implantable cardioverter defibrillators is expected to increase. Several studies have already described ICD-recipents life-situation and quality of life. However, additional qualitative studies concerning ICD-recipients everyday experiences are required. The phenomenon of living with an implantable cardioverter defibrillator is described in this paper from a phenomenological approach and its reflecting lifeworld perspective. The data collection was made out of nine in depth interviews. The purpose was to describe the meaning of living with an implantable cardioverter defibrillator. The result, the phenomenon’s general structure, describes an ambiguous acceptance of a security and insecurity in the life-situation. The active and unpredictable body is exposed to something unique, an ambiguous lifeline. The phenomenon’s general structure is highlighted through five constituents; <em>the good and bad shock, the experience of support in those around, knowledge - a safety in the every day life, the active and unpredictable body and the exposed body.</em> The conclusion is seen as an acceptance of an ambiguous lifeline. To accept the lifeline appeared from the result as the obvious choice.</p>

Det finns en hel del litteratur som lär ut jazzimprovisation, men få som visar vilka musikaliska strukturer som kan användas för att få det att låta ”jazzigt”. I den här kvalitativa studien utforskas därför likheterna mellan fem olika utvalda jazzimprovisationer i piano. I fokus står improvisationernas musikaliska ”språk” ifråga om musikaliska byggstenar eller strukturer. Forskningsfrågan lyder: Vilka musikaliska ”byggstenar” eller strukturer, har fem olika solon i jazzpiano gemensamt? Syftet med studien är att finna likheter mellan några pianoimprovisationer av kända jazzmusiker. Studien utgår från fenomenologiskt och hermeneutiskt perspektiv. Resultaten visar att de olika musikerna använder sig av en rad olika specifika koncept som de bygger sina jazzimprovisationer på: bluesspråk, side slipping, kromatik och närmandetoner, ackordstoner, reharmonisering, överlagrade ackord och pentatonik. Det fenomen som synes hålla samman dessa koncept är tension and release, som tillsammans med koncepten bidrar till det musikaliska språk som används inom den här delen av jazzgenren. Trots att pianisterna synes bygga sina improvisationer på samma koncept, används dock dessa på så pass varierade sätt, att improvisationerna upplevs som både personliga och kreativa. / It is easy to find literature that teaches jazz improvisations, but hard to find any that really shows which musical structures can be used in order to make a sound “jazzy”. This qualitative study will therefore explore the similarities between five piano-jazz improvisations.  The music “language” of the musicians such as the “building blocks” or structure will be in focus when comparing these improvisations. The research question for this study will therefore be: what musical building blocks or structures have the five solos in jazz piano in common? The aim is to find similarities between some piano improvisations done by acclaimed jazz musicians. The study will have a phenomenological and hermeneutic approach. The presented result show that the musicians use a range of specific concepts when building their jazz improvisations; blues, side slipping, chromaticism and approach notes, chord tones, reharmonisation, upper structure triads and pentatonics. The conclusive phenomena has been proven to be tension and release, that together with the concept contributes to the music language that is used within this jazz genre. Even though the different pianists seems to use the same concept when building their improvisations, it is in the way they use them in terms of variation, that makes the solos appear personal and creative.

No description available.