The present research study is a supervision project which was carried out between 2004-2006.  The overall aim of the research was to investigate how caring science supervision can support carers in integrating caring science and can contribute to a constructive way of integrating caring science knowledge with praxis. The research project consisted of supervision given to groups of carers in two different contexts where a caring science model for supervision was tested and developed. The experience of how carers integrate caring science knowledge through supervision has been studied by interviewing carers. Seven were interviewed in the first study about how they experienced their own learning process by participating in group supervision. The second study focused on how the supervisor’s selection of different supervision methods can support the carers’ development and understanding for the patient’s lifeworld. The interviews were analysed with the help of a reflective lifeworld approach. The results from the seven interviews consisted of a description of the essence and seven constituents. The results show that knowledge about caring, from the carers’ point of view, is an attitude that is taken for granted. With this as a starting point the carers listen and read what has happened to the patient in different situations. In the supervision session the carer and the supervisor have worked out a critical caring science investigation of the patient’s situation and developed new strategies for the patient’s caring. The interviewed carers point out the importance of a free zone, a learning room in supervision, where they can reflect and, in a constructive dialogue with each other, work with the patient’s situation together with the supervisor. In the second research study the supervisor’s selection of methods in supervision is in focus. The aim of using these different methods was to support the development of knowledge grounded in caring science. The supervision methods support the carers in the reflection process and stimulate them to develop good skills in the relationship with the patient.  The results also show, in two ways, how important the supervisor’s role is for the supervision process. Firstly in terms of being able to see and understand what the focus is in the carer’s narrative of the patient’s situation.  Secondly how the selection of an appropriate method can support the carers’ understanding of what obstacles there can be and which possibilities there can be for the caring of the patients. This work in the supervision process demands that supervisors are aware of how the group process can be integrated with the learning process. Keywords: caring science, phenomenology, lifeworld, reflection, dialogue, supervision, supervision methods.

Abstract of “A meaningful work” The aim of this paper is to make a cultural analysis of Swedish voluntary workers’ experiences of their engagement with refugees during the fall and winter of 2015/2016. I have interviewed eight people between the age of 19 and 61 with experiences from working as volunteers with refugees. In addition to the interviews, I have conducted a participant observation on a refugee accommodation.      I have highlighted interesting themes brought up by the informants during the interviews.  These themes have been further analyzed from the theoretical concepts of self-identity, class and gender.       As the results show, my informants have had different motives and driving forces for engaging as volunteers, depending on their habitus and self-identities. For many the volunteer work fulfilled an important social aspect in their life. As volunteers they also got first hand information about the refugee situation, which they could pass on to their environment.       One of my informants had more negative experiences than the others. She experienced a lot of critique for her engagement, which partly was because of her norm-breaking leader position as a black, young woman.       Through my participant observation I got to experience the gloomy facilities of a refugee accommodation located in a distant, secluded environment. But I also experienced the informants’ joy when playing with the kids, and how their engagement created a more cheerful atmosphere.

Syftet med denna studie är att utforska och beskriva erfarandet av vad som sker i min livsvärld när jag arbetar med gehörsbaserad instudering av ett klassiskt stycke. För att uppnå syftet är följande forskningsfråga ställd: Hur erfars gehörsmässig inlärningsprocess av ett klassiskt violinstycke? Självstudien utgår från ett fenomenologiskt perspektiv. Utgångspunkt var ett klassiskt violinstycke som övades in under en period av 9 veckor. Stycket övades 3 gånger varje vecka och samtliga övningspass dokumenterades med loggbok. Ett övningspass i veckan filmades för att också observeras. Resultatet bygger på de återkommande mönster som framkom under analysen och beskrivs i tre faser: Första fasen - Övningsstrategier, Andra fasen – Svårigheter och avslutningsvis Tredje fasen – Lösningar. I diskussionen berörs teman som erfarandet av att lära in ett klassiskt stycke på gehör, inlärningsstrategier och förändrad livsvärld. / The purpose of this self-study is to explore and describe the experiences of studying a classical peace by ear. The perspective is the phenomenological life-world perspective. Starting point was a classical piece for violin which I practiced for a period of 9 weeks. The piece was practiced 3 times each week and all sessions were documented in a logbook. Once a week the pratice occasions was also filmed for video observation. The result is based on the patterns which appeard during the analysis and are presented in three phases: First phase-Practice strategies, Second phase-Difficulties and Third phase-Solutions. A discussion about experiences of learning a classic piece by ear, learning strategies and changes in the life-world are made in the last chapter.

Organisationsförändringar sker kontinuerligt och chefer måste beakta mycket vid genomförandet av förändring. En viktig faktor är individerna, chefer måste förstå medarbetare och deras reaktioner till förändringen för att den ska fungera. Death Valley är ett fenomen som kommer från psykologin, men som används flitigt i organisationsteori. Begreppet beskriver en känslomässig reaktionär process som leder till en tillfällig nedgång i individers prestation. Det är en del av individers förändringsprocess, som de genomgår under organisationsförändring. Hanteringen av Death Valley är av största vikt för chefer, då individer som befinner sig i Death Valley till viss del förlorar förmågan att utföra sitt arbete. Mycket teori finns kring hur individer tar sig igenom denna fas samt vilka känslor som upplevs under denna fas. Det saknas dock empiriskt stöd, främst kring hur chefer hanterar fenomenet samt hur chefer upplever det. Denna studie ämnar nu tillföra detta. Studien utgår ifrån en fenomenologisk ansats och ostrukturerade intervjuer används som metod. Resultatet har visat att chefers hantering av Death Valley främst sker genom kommunikation samt involvering. Cheferna uppfattar fenomenet som en fas där individer främst är frustrerade, osäkra samt uppgivna. Slutsatsen visar på att studien främst har skapat en större förståelse för hur fenomenet upplevs och hanteras bland chefer i en pågående organisationsförändring. / Organizational change happens continuously and managers must take into account much in the implementation of change. An important factor are the individuals, managers need to understand people and their reactions towards the change in able to make the change work. Death Valley is a phenomenon that comes from psychology, but is used extensively in organizational theory. It describes an emotional reactionary process leading to a temporary decline in individuals' performance. It is part of an individual's change process, which they undergo during organizational change. The ability to manage Death Valley is crucial for managers, as individuals who are in Death Valley cannot perform their work in a satisfactory manner. A vast amount of theory is available describing how people get through this phase, as well as the emotions experienced during this phase. However, there is a lack of empirical evidence, mainly around how managers handle the phenomenon and how managers perceive it. This study intends to provide some empirical support. The study is based on a phenomenological approach and unstructured interviews have been used for collecting data. The results showed that managers' handling of is mainly done through communication and employee involvement in the change. The managers perceive the phenomenon as a phase where people feel frustrated, insecure and exhausted. The study concludes that a greater understanding for how the phenomenon is perceived and managed by managers in an ongoing organizational change has been made.

The overall aim of the present thesis was to describe the meaning of living with heart failure as a middle-aged person. In particular, the relation between the persons’ life-situations and formal care was explored. An additional aim was to uncover the meaning of support as experienced by people living with heart failure in middle age. The study used a caring science perspective and a reflective lifeworld approach, founded on phenomenological philosophy. Interviews were used for data collection and data were analyzed using essence-seeking analysis. The thesis is based on four empirical studies and the results were synthesized into a general structure, presented in the thesis. The results of study I illuminate influences and changes to the life-situation that people living with heart failure in middle age can experience. The social world, i.e. intersubjective relationships, vocational situations, and formal care emerge as fundamental to the individuals, as well as the individuals’ own experiences of themselves and their body. The life-situation is frail and depicted by insecurity and uncertainty. The results of study II illuminate that people living with heart failure in middle age experience exposure and vulnerability in relation to formal care. While the context of formal care provides alleviation and medical treatments, the results at the same time revealed experiences of dependency and unclear participation. The results from studies III and IV clarify that support means to know that help is available concerning practical matters or flexibility at work. However, it also reveals that support means a sense of security or safety in relation to other people, such as friends, families, employees, and formal carers. Knowledge, and control are central aspects of the phenomenon of support in relation to heart failure. The phenomenon’s general structure illustrate that living with heart failure as a middle-aged person is depicted by ambiguity in relation to other persons, daily life and formal care. The general structure is intertwined with an altered experience of the body, and a life-situation in a borderland between health and illness. The phenomenon is illuminated by the meaning constituents: A borderland between health and illness, and A tension between what is supportive and what is not. The phenomenon’s outer horizon is understood as A changed body and a threat against life, meaning that the phenomenon stands out against a background of the limits which the body sets on the persons. The present study illustrates that support from others give people living with heart failure in middle age inner strength which they need if they are to adjust their life goals. However, the results also revealed that formal care at times is insufficient and the support which the patient’s need is forsaken. When people living with heart failure in middle age are to take on their own responsibilities for their health process they need information, knowledge and to be participating in care. Furthermore, formal carers need to focus more on the patient’s social roles and networks. A lifeworld-led perspective in formal care can unite a biomedical and a caring science perspective, and formal carers will be able to pay more attention to the patients’ changed life-situation rather than focusing the patient’s failing hearts.

Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagoger uppfattar entreprenöriellt lärande i grundskola och fritidshem.  Anledningen till att vi valt att forska kring pedagogers uppfattningar och erfarenheter om entreprenörskap och entreprenöriellt lärande, som också är vårt syfte med studien, är att vi läst i styrdokument att det är viktigt att arbeta med entreprenöriella förmågor i skolan men inte erfarit hur ett sådant arbete kan se ut eller märkt av att andra skolor arbetar med det. Med hjälp av en kvalitativ metod och en fenomenologisk ansats har vi därför samlat in datainformation om pedagogers erfarenheter och upplevelser kring entreprenöriellt lärande i skola och fritidshem. Vi genomförde parintervjuer för att värdera den sociala interaktionen vi märkte under en pilotintervju, samt att pedagogerna skulle kunna hjälpas åt med att berätta om deras upplevelser och erfarenheter kring entreprenöriellt lärande. Resultatet visar på att pedagogerna delar samma uppfattningar om vad begreppet innebär, nämligen att det är svårdefinierat samt att det handlar om andra förmågor och kompetenser än vad de vanliga skolämnena kräver, även fast arbetet ser olika ut på olika skolor och fritidshem. Samtliga pedagoger tycker även att detta är viktigt att arbeta med trots att det finns många saker runtomkring som påverkar arbetet med entreprenöriellt lärande, som till exempel tidsbrist, brist på kunskap om begreppet samt att många utav de skolor som pedagogerna arbetar på har bestämt att pedagogerna ska gå olika fortbildningar för att utveckla verksamheten på olika sätt. Något som vi har kommit fram till under studiens gång är att skolans roll inte endast är att utveckla elevernas kunskaper inom de olika ämnena, utan skolan har även i uppgift att förbereda eleverna inför livet efter skolan som ansvarsfulla medborgare, att lära för livet.

I dagens Sverige är det en självklarhet att blivande pappor skall vara delaktiga och engagerade i graviditet, förlossning och omvårdnad av det nyfödda barnet. De flesta pappor är med vid besöken på barnmorskemottagningen inklusive ultraljudsundersökningen, deltar i föräldrautbildningen och är med vid barnets födelse. Ändå uttrycker många pappor missnöje med mödrahälsovården, förlossningsvården och BB-vården. När de tillfrågas om saken uppger de ofta att de känner sig utanför, osynliga och ovidkommande. Den här studien är ett försök att bättre förstå de upplevelserna. Studien grundar sig på intervjuer med tio svenska pappor. Pappornas berättelser om mötet med mödrahälsovården, förlossningsvården och BB-vården analyserades med en narrativ forskningsansats där särskilt fokus lades på hur de i berättelsen förekommande personerna framställdes eller positionerades. Avhandlingens resultat kan sammanfattas i tre punkter: (1) Mödrahälsovårdens fokus på de fysiska aspekterna av graviditet och förlossning innebär att den blivande/nyblivna pappan kan ha svårt att finna en meningsfull plats eller position i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård. (2) De intervjuade pappornas berättelser om dessa möten kan grovt sett indelas i "vi"-berättelser där pappan fann en obesvärad position och "jag"-berättelser där han inte gjorde det. Detta har jag tolkat som att papporna i dessa möten eftersträvade en "vi"-position där graviditet och förlossning kunde bli en för mamman och pappan gemensam angelägenhet. (3) Svårigheten att finna en obesvärad position i mötet med mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård har i första hand att göra med att den blivande/nyblivna pappan inte är gravid, inte att han är man. Det är huruvida kroppen är gravid eller inte gravid som skapar gränsen, inte vilket kön kroppen har. Den sökta "vi"-positionen kan därför betecknas som könsirrelevant. En slutsats är att om mödrahälsovård, förlossningsvård och BB-vård vill göra den blivande mammans partner verkligt delaktig i graviditet, förlossning och spädbarnsomvårdnad är den relevanta frågan: hur kan man bidra till att den blivande/nyblivna mammans partner kan finna en position som bättre inkluderar honom/henne i detta möte? En möjlig sådan position är den i denna studie påvisade "vi"-position där graviditet, förlossning och spädbarnsomvårdnad är en för båda föräldrarna gemensam angelägenhet. Att ge plats för en "vi"-position innebär också att sträcka ut tidsperspektivet från graviditetens här-och-nu förbi den annalkande förlossningen till det som kommer därefter: föräldraskapet -- oavsett vem som har varit gravid. / In contemporary Sweden it is a matter of course that prospective fathers should be involved in pregnancy, childbirth and care of the newborn. Most fathers are present at the visits to the antenatal clinic, including the ultrasound examination; they participate in parental education classes; and they are present at the birth of their child. Yet many fathers express dissatisfaction with prenatal care, delivery care and postnatal care: they frequently feel excluded, invisible and irrelevant. This study is an attempt to better understand those experiences of exclusion, invisibility and irrelevancy. The study is based on interviews with ten Swedish fathers. Their narratives about their encounter with prenatal, delivery and postnatal care were analysed with a phenomenological--hermeneutic narrative approach. Special attention was paid to the way the major characters were positioned in the father's narratives. The results can be summarised in three points: (1) The strong focus in health care on the physical aspects of pregnancy and childbirth may make it difficult for prospective and new fathers to find a meaningful position in the encounter with prenatal, delivery and postnatal care. (2) The narratives of the interviewed fathers can be roughly divided into "we"-narratives where the father found an untroubled position and "I"-narratives where he didn't. I take this to mean that the fathers sought a "we"-position where pregnancy and childbirth could become a joint concern for the mother and the father. (3) The difficulty of finding an untroubled position in the encounter with prenatal, delivery and postnatal care is first and foremost a consequence of the fact that the prospective/new father is not pregnant, not of the fact that he is a man. It is whether the body is pregnant or not that matters, not the sex category to which the body belongs. The desired "we"-position can therefore be characterised as gender irrelevant. One conclusion is that for prenatal, delivery, and postnatal care to truly involve the expectant mother's partner in pregnancy, childbirth and care of the newborn, they need to seriously consider the question of how they can help the prospective mother's partner to find a position that better includes him/her in this encounter. One possibility is the "we"-position that this study emphasizes. This is a position in which pregnancy, childbirth and care of the newborn is a joint concern for both parents. Making way for a "we"-position also means widening the time perspective from the here-and-now of pregnancy, beyond the approaching childbirth to what comes next: parenthood -- no matter who was pregnant.

I denna vetenskapliga essä ämnar jag utforska mina erfarenheter som sjuksköterska och relationen till uppkomsten av praktisk kunskap utifrån en hermeneutiskt –fenomenologiskt perspektiv. Genom gestaltning av patientmöten där jag känt osäkerhet i mitt handlande vill belysa hur konfrontation med svår sjukdom och död utmanat och utvecklat min praktiska kunskap från nyexaminerad till mer erfaren sjuksköterska i onkologisk och palliativ vård. Jag återkopplarmin egen process mot omvårdnadsteoretikern Patricia Benners vetenskapligt beprövade inlärningsmodell ” Från novis till expert” samt filosofen John Deweys text ” Att göra en erfarenhet”. Genom reflektionen utforskar jag betydelsen av livserfarenhet för min yrkesutövning. Min slutsats är att erfarenhet och praktisk kunskap inom omvårdnad är alltför komplexa begrepp för att rymmas inom en linjär inlärningsmodell.

E-books have gained significant success in english speaking countries but in Sweden the e-book market is growing slowly. Research shows that young adults aged 16-29 read e-books more than other groups among the Swedish population. Previous studies regarding young adults’ reading experiences and attitudes toward e-books have shown opposite and sometimes conflicting results. Some studies have found that young adults prefer print books to e-books whilst others have found that young adults appreciate the reading experience e-books offer. The aim of this master’s thesis is to contribute to a deeper understanding regarding young adults’ reading experiences of, and attitudes toward, e-books. Qualitative semistructured interviews were conducted with eight young adults between the ages of 19-27. A thematic interview analysis was administered. The theoretical framework consisted of phenomenology with an emphasis on the essence of experiences. Lifeworld phenomenology was used to understand the basis of the experiences. The concepts haptic dissonance and embodied reading were used as further approaches to discuss the findings. The study found that Swedish young adults are generally positive toward e-books. They appreciate the flexibility and accessibility that e-books offer. A majority of the respondents find the experience of reading e-books pleasant and many feel that they have the ability to become completely immersed in the e-book reading experience. However, all respondents experience a strong emotional connection with the printed book and for some the e-book cannot completely replicate that experience.

Improviserad musik är något jag länge fascinerats av men inte utövat själv speciellt mycket. Med mina musikaliska rötter i den klassiska musiken vill jag utforska något främmande och utvecklas som musiker. I studien utforskas min livsvärld och hur den förändras när jag tar mig utanför min comfort zone och lär mig improvisera. Syftet är att utforska fenomenet improvisation genom att studera den egna lärandeprocessen vid lärandet av en jazzblues på altsaxofon. Den metod jag använt mig av i studien är loggboksskrivning där jag antecknat efter varje övningspass. Studien gjordes utifrån ett livsvärldsperspektiv som tillhör den fenomenologiska rörelsen. Analysen av denna instuderingsprocess har fokus på mina egna reflektioner och slutsatser när jag övar improvisation utifrån min livsvärld. Resultatet visar olika aspekter kring positiv och negativ utvärdering i studien samt tänkbara slutsatser kring detta. I resultatet visas också vad jag valt att öva på i studien, likheter i progression av olika övningar samt skillnader i de övningsstrategier som visas. Min egen nyfikenhet och fantasi utforskas då jag tar mig utanför min comfort zone, går på främmande mark och övar på att improvisera. Avslutningsvis diskuterar jag resultatet i förhållande till litteratur och tidigare forskning inom området och tar upp egna reflektioner kring studien och min fortsatta forskning inom området improvisation. / I have been fascinated by improvised music for a long time, despite my lack of experience in this area. With my roots firmly set in classical music, I would like to expand and develop myself as a musician. The study examines my life-world and how it is affected when I am outside my comfort zone and studying the phenomenon of improvisation. The purpose of this study is to ascertain which practice strategies I use when learning a jazz blues on the alto saxophone. The method applied is the log book, in which I record my observations after each practice session. The study was based on a life-world perspective that belongs to the phenomenological movement. The analysis of the rehearsal process focuses on my own reflections and conclusions when practicing improvisation based on my life-world. The results show different aspects of positive and negative evaluation in the study as well as possible conclusions from this. The result further indicates what I have chosen to practice in the study, similarities in the progression of various exercises as well as the differences in the practice strategies that are listed. My own curiosity and imagination are explored when I am taken outside my comfort zone, explore uncharted ground, and practice improvisation. Finally, I discuss the results in relation to literature and previous research in the field and consider my own reflections on the study and my continued research in the field of improvisation.