Barns delaktighet och inflytande är ett omtalat ämne i förskolan men detsätts sällan i sammanhang till ett specificerat innehåll. Syftet med denna studie är att undersöka det essentiella av förskollärares upplevelser av förskolebarns delaktighet och inflytande i relation till planerad undervisning i förskolan. De två forskningsfrågor som behandlas i denna studie är Hur upplever förskollärare att förskolebarn görs delaktiga och ges inflytande i planerad undervisning i förskolan? samt Vilka eventuella möjligheter/hinder upplever förskollärare med förskolebarns delaktighet och inflytande i planerad undervisning i förskolan? Studiens teoretiska ansats grundar sig i det barndomssociologiska perspektivet och den vetenskapliga ansatsen som genomsyrat studien är fenomenologi. För att undersöka detta genomfördes föreställningskartor och semistrukturerade intervjuer med fyra, i förskolan, verksamma förskollärare. Det insamladematerialet analyserades sedan med stöd av fenomenologi och fri föreställningsvariation. Det analyserade materialet resulterade i olika tematiseringar som utgör resultatet för denna studie. Studien visar att essensen av förskollärares upplevelser är att barns intresse och åsikter spelar en avgörande roll i hur utformningen av planerad undervisning sker. Essensen av förskollärares upplevelser indikerar även att förskollärare upplever en svårighet att ta sig an alla barns intresse, åldersanpassa undervisningen samt att organisation och kontinuitet emellertid brister. Studiens slutsats är därför att det funnits essenser av förskollärarnas upplevelser av fenomenet förskolebarns delaktighet och inflytande, och den främsta essensen är att förskollärare upplever att när de ger barn möjligheten och är engagerade i utformningen av den planerade undervisningen utifrån barns intressen och åsikter så kan det öka barns delaktighet och inflytande.

Förskolans utveckling har speglat samhällets förändringar, och Skolinspektionen har noterat värdegrundsarbetet inom förskolan, där normkritik identifierats som en lösning på vissa problem. Men normkritikens tillämpning varierar, delvis beroende på förskollärarnas egna erfarenheter och livsåskådningar. Läroplanen, som är förskolans riktmärke, erbjuder tolkningsutrymme vilket kan leda till variationer i hur uppdraget utförs. Syftet med studien är att utforska förskollärares uppfattningar och erfarenheter av normkritiskt arbete i förskolan. För att få en djupare upplevelsebaserad beskrivning av förskollärarna på syftet har följande tre följdfrågor använts: Hur tolkar förskollärarna arbetet med normer i förskolan? Vilka tolkningar har förskollärarna av det normkritiska arbetet? Hur upplever förskollärarna fenomenet? Metoden vi använt oss är kvalitativ och vi har genomfört semistrukturerade livsvärldsintervjuer med fyra förskollärare. Den teoretiska utgångspunkt vi använt oss av i analysen är livsvärldsteorin som fokuserar på att försöka förstå fenomenet normkritik och handlingsutrymmet utifrån människors upplevelser. Utifrån frågeställningarna visar resultatet att förskollärarna har olika upplevelser och tolkningar av vad normkritik är. Resultatet visar på att upplevelserna med normkritik medför både möjligheter och utmaningar för såväl förskollärarna som för övriga aktörer i förskolan. Förskollärarna känner att de ständigt ska ifrågasätta sin livsvärld och att detta skapar en stress hos dem i såväl deras yrkesliv som i det privata.

Denna studie syftar till att belysa ett antal lärares och elevers upplevelser och uppfattningar kring kooperativt lärande i relation till elevers kunskapsutveckling inom religionsundervisning i grundskolans årskurs 4–6. För att fullfölja detta syfte har vi använt oss av följande frågeställningar: Hur upplevs kooperativt lärande bland lärare inom religionsundervisningen? Hur uttrycks elevernas upplevelser kring kooperativt lärande i religionsundervisningen? Hur uttrycks utmaningar och problem som eventuellt framkommer när kooperativt lärande inkluderas i religionsundervisningen? För att besvara frågeställningarna för denna fenomenologiska studie har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer där individuella intervjuer genomförts med lärare och gruppintervjuer genomförts med elever. Resultatet av studien visar att lärare upplever att kooperativt lärande främjar elevernas individuella kunskapsutveckling och skapar en gynnsam miljö i klassrummet. Elevernas upplevelser har också visat sig vara positiva trots vissa hinder. Sammanfattningsvis har resultatet upplyst att kooperativt lärande är givande och roligt, särskilt i mångkulturella klassrum där dialog och diskussioner främjar gemenskap.

Denna självstudie handlar om hur min motivation för övning har påverkats av en tydligare övningsstruktur. Syftet med studien är att, ur det fenomenologiska perspektivet visa på huruvida jag och min övning har påverkats av att strukturera mina övningspass. Bakgrunden till studien kommer ifrån att jag vill få en större inblick i min övning, hur jag påverkas av att vara motiverad eller inte, vad orsakerna till min motivation kan vara samt att jag vill kunna hjälpa framtida elever att hitta bra metoder för övning. Som metod för studien har jag använt mig av video och ljudinspelning samt loggboksskrivande. Dessa metoder ligger i grund för studien och det är analys av dessa som står för detta arbetes resultat och diskussion. / This self-study is about how my motivation for practice is affected by a clearer practice structure. The purpose of the study is to, from the phenomenological perspective, show whether I and my practice have been affected by structuring my practice sessions. The background to the study comes from the fact that I want to gain greater insight into my practice, how I am affected by being motivated or not, what the reasons for my motivation may be, and that i want to be able to help future students find good methods for practice. As a method for the study, I have used video and audio recording as well as logbook writing. These methods form the basis of the study and it is the analysis of these that accounts for the results and discussion of this work.

samhälle. Dock visar de senaste PIRLS- och PISA-mätningarna att svenska elevers läsförståelse sjunker. Denna studie ämnar bidra med fördjupade kunskaper för att stödja elevers läsutveckling och läsmotivation. Enligt tidigare forskning behöver lärare arbeta strategiskt för att motivera elever till läsning och främja deras läsmotivation, för att förbättra resultaten. Genom att använda läsmotiverande undervisningsstrategier kan lärare hjälpa elever att utveckla sina läskunskaper och öka deras intresse för läsning. Med detta som utgångspunkt syftar studien till att undersöka fyra grundskolelärares uppfattningar gällande vad som motiverar elever till läsning, vilka undervisningsstrategier de använder samt hur de ser att de valda strategierna är gynnsamma för elevers läsmotivation. För att uppfylla studiens syfte har tre forskningsfrågor formulerats:  Hur uttrycks lärarnas uppfattningar kring läsmotivation?  Hur använder lärarna undervisningsstrategier för att främja läsmotivationen hos eleverna?  Hur uttrycks lärarnas upplevelser kring de valda strategierna?  Studien utgår från en fenomenologisk teori, för att synliggöra lärarnas erfarenheter, upplevelser och uppfattningar om fenomenet läsmotivation. Den metod som använts är kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att lärare har en central roll för att främja elevers läsmotivation genom att vara engagerade, skapa relationer, ta vara på elevers intressen och erbjuda intresseväckande läsmaterial. Därtill kan undervisningsstrategier som högläsning, tyst läsning, textsamtal och läsförståelsemetoder vara gynnsamma, för att elever ska ha möjlighet att utveckla läsmotivation. Lärare kan genom att observera elevers engagemang få en uppfattning om deras vilja till att läsa.

Syftet med studien är att undersöka sex kvinnors kroppsliga upplevelser av att ha ADHD i relation till föreställningar kring femininitet. Uppsatsen har en fenomenologisk utgångspunkt och undersöker hur könade kroppar upplever ADHD i relation till omgivningens förväntningar och krav på kroppsliga rörelser.  Metoden för studien har varit kvalitativa intervjustudier med sex personer som identifierade sig med kategorin ”kvinna med ADHD”. Jag har undersökt informanternas upplevelser av att ha ADHD i relation till upplevelser av att vara ”för mycket”, att betraktas som vuxen samt att umgås med killar respektive tjejer.  I uppsatsen kommer jag fram till att ADHD kan upplevas som (miss)riktande i relation till olika sociala rum där informanterna upplever sig själva som för mycket, vilket kan resultera i stoppade och omförhandlade kroppsscheman. Jag kommer fram till att informanterna upplevde svårigheter att uppfattas som vuxna i relation till sin ADHD och könade föreställningar om vuxna kvinnor. Jag även kommer fram till att informanterna föredrog att göra vissa fysiska aktiviteter med killar än med tjejer, samt kunde uppleva annorlundaskap från andra tjejer. Slutligen analyserar jag hur vissa av informanterna inte upplevde omgivningens förväntningar som ett hinder för deras egna intentioner.  Uppsatsen avslutas med ett konstaterande att ”kvinna med ADHD” inte är en stabil kategori och inte utgörs av en gemensam upplevelse. Att vara en ”kvinna med ADHD” innebär snarare en förhandling mellan kategorierna ”kvinna” och ”ADHD” i olika sociala rum och sammanhang.

Syftet med denna studie är att undersöka och få kunskap om förskollärares uppfattningar om barns delaktighet under högläsning i det egna arbetet. Denna kvalitativa studie har semistrukturerade intervjuer som metod. Studien analyseras med utgångspunkt i fenomenologi. Det fenomenologiska perspektivet har bidragit till att få en djupare förståelse av förskollärares uppfattningar gällande barns delaktighet under högläsning. Resultatet visar att deltagande förskollärare upplever att olika medvetna strategier som de använder när de läser kan främja barnens delaktighet och förståelse för bokens innehåll. Slutsatsen visar att essensen av förskollärares upplevelser av fenomenet barns delaktighet under högläsning är förskollärares medvetenhet. Det essentiella av förskollärares uppfattningar av barns delaktighet under högläsning är att ha ett medvetet syfte med högläsning och medvetna strategier, som tillsammans blir gemensamma nämnare för högläsning där upplevelser delas med andra.

No description available.

Bisexualitet och pansexualitet har osynliggjorts både inom HBTQ-rörelsen och inom forskningen. Syftet med min uppsats är att undersöka hur kvinnor som har förmågan att attraheras sexuellt och/eller romantiskt av fler än ett kön upplever olika rum och temporaliteter för att förstå osynliggörandet av bi/pansexualitet. Denna undersökning utgår från ett fenomenologiskt perspektiv. För att undersöka detta har jag gjort en intervjustudie med tre kvinnor som orienterar sig som bisexuella och pansexuella. Analysen har visat på att informanterna använder sig av begreppen bisexualitet och pansexualitet som ett verktyg som hjälper dem att navigera mellan rä(t)ta och queera livslinjer. Osynliggörandet av bisexualitet och pansexualitet är ett resultat av att nuet innehar en hegemonisk position i förståelsen av sexuella orienteringar. Det innebär att informanternas sexuella orienteringar förstås av omvärlden utifrån ifall de är i en monogam relation eller ej och vilket kön partnern isåfall har. Jag har även undersökt informanternas rörelse mellan heteronormativa och queera temporaliteter och kommit fram till att det finns möjlighet att följa båda. De bisexuella och pansexuella orienteringarna tillgängliggör till viss del queer temporalitet för informanterna. Vilken temporalitet informanterna följer begränsas även det av det hegemoniska nueteftersom en följer olika livslinjer beroende på om en har partner och vilket kön partnern har. Slutligen har jag kommit fram till att det hegemoniska nuet även påverkar informanternas upplevelser av att röra sig i olika heteronormativa och queera rum. Det är inte helt självklart att de har möjlighet att ta plats i varken heteronormativa eller queera rum eftersom de sällan är formade efter bisexuella och pansexuella kroppar. Det finns olika sorters queera rum, varav några fåtal är formade efter bi/pansexuella kroppar och i de rummen uttryckte informanterna att de kunde känna sig trygga. Således var de hemmavarande där.

Beata Izabella Tarczynska (2012). Utan självkänsla inget lärande- en fenomenologisk fallstudie om elevernas upplevelser av undervisning (With no esteem no learning- a fenomenological case studies on students`perceptions of teaching). Pedagogik, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola.Uppsatsen är en fallstudie inspirerad av fenomenologi och baserad på elevernas upplevelser av undervisningsmetoder, innehåll och självuppfattning i relation till undervisningen. Studien syfte är att bidra med kunskap och insyn i elevernas egna upplevelser av undervisning. Ett annat syfte är att förstå hur undervisningsmetoder påverkar elevernas självkänsla. Under arbetets gång besvaras följande frågor: Vad anser eleverna är viktigt att lära sig? Vilka undervisningsmetoder upplever eleverna som mest meningsfulla? Hur svarar klassrumsmetodik på elevernas upplevda behov? Hur påverkar elevernas självkänsla lärande enligt deras egna upplevelser? Den teoretiska förankringen relateras till Husslers teori om ”essensen” och ”erfarenheten” samt en del neurovetenskaplig forskning där man försöker förena de psykologiska, sociala, kognitiva och pedagogiska aspekterna av lärande. Fenomenet undersöks utifrån subjektets perspektiv och essensen är fenomenets struktur och studiens hjärta, medan erfarenhet ska ses som studiens ledtråd då teorier, begrepp och åsikter har sitt ursprung i erfarenheten. Elevernas livserfarenheter sammanlänkar och avspeglar olika aspekter av utveckling och lärande inom undervisningens ramar. I uppsatsen diskuteras definitionen av självkänsla, kognition och neuropedagogik samt närmare analyseras kognitiva processer i en undervisningssituation. Den teoretiska förankringen i studien finns i självbild-, kognitiv- och i neurovetenskaplig forskning. Det empiriska materialet består av enskilda intervjuer utförda i två olika skolmiljöer, observationer samt elevernas loggböcker och dramaövningar. Min studie har utgångspunkt i fenomenologisk ansats varför brett presenteras variationer av elevernas livsvärldsmönster och den centrala essensen som upprepas beskrivs. Resultatet visar att det finns nära förbindelse mellan elevers skolprestationer och självkänsla samt att det finns en stor diskrepans mellan elevers upplevda behov och undervisningens uppläggning, dvs. metoder och innehåll. Eleverna med låg självkänsla tenderar till att ha det svårare att följa undervisningen och utveckla sociala relationer. Både kamratrelationer och undervisningsmiljö tycks påverka2elevens lärande och självbild. Lyckad skolsituation associerar elever med kroppsligt välbefinnande, självsäkerhet och valfrihet. Arbetsglädje växer parallellt med målmedvetenhet och fungerande kommunikation samt samarbete. Min studie visar att det krävs stor lyhördhet från lärare för att bemöta elevers behov. Stora heterogena barngrupper kräver större variation vad gäller undervisningsmetoder och undervisningens uppläggning. Lika viktigt är det att lärare är medvetna om kognitiva processer bakom inlärningen och kan tidigt se tecken på att eleven spårar ut. Undervisningsmönster måste ändras. Elevens självkänsla är ett komplicerat fenomen som kräver större uppvakning från lärare. Eleverna behöver mer frihet i klassrummet och större yta och fler tillfällen till interaktion då deras metakognitiva processer aktiveras som bäst. Vi måste kanske tänka om i frågan om kunskapande i klassrummet. Det krävs större balans mellan struktur och innehåll. Troligen kommer den svenska skolan att behöva anpassa sig ytterligare till elevers nyanserade sätt att lära sig och deras alltmer komplexa sociala behov. Den framtida skolan behöver hitta en balans mellan teoretisk boklig undervisning och ”upptäcktsinlärning” präglad av prat, skratt och skapande.