Denna studie tar ansats från fenomenologin och granskar utmaningarna kring kooperativt lärande i matematikundervisningen som dem upplevs av verksamma lågstadielärare. Syftet var således att skapa en djupare inblick i vilka utmaningar som kan uppstå samt utifrån lärares svar presentera möjliga lösningar. Detta för att samtliga som är intresserade av kooperativt lärande kan komma till att implementera arbetsmetoden i sin matematikundervisning. För att kunna besvara frågeställningarna i studien användes semi-strukturerade intervjuer med fem verksamma lågstadielärare som alla undervisar i matematik. Samtliga har olika erfarenheter om att arbeta med kooperativt lärande i matematikundervisningen. Grunden till studiens resultat och analys är baserade på lärarnas svar. I slutsatsen som dras utifrån resultatet framkom det att utmaningarna som lärare upplever är bland annat avsaknad av praktisk kunskap om arbetsmetoden, gruppförberedelserna, elever som befinner sig i svårigheter samt individuell bedömning vid grupparbeten. Förslag på ösningar som framkom är bland annat kontinuerlig fortbildning i kooperativt lärande för personalen, stöttning från lärarens sida i form av genomtänkta gruppindelningar och matematikuppgifter. Vidare lyfts värdegrundsarbete som en möjlig lösning vid förberedelse av elevgruppen och individuella uppgifter som komplettering i bedömningsprocessen.

Fokus i media ligger på stora barngrupper, bristen på utbildad personal samt den ordinariepersonalens arbetssituation inom förskolan. Vår upplevelse från den verksamhetsförlagdautbildningen har gjort oss nyfikna på hur vikarien upplever sin roll och plats i förskolansverksamhet med tanke på de diskussioner som förs i media. Syftet med denna studie är att undersöka hur vikarien upplever och hanterar sin roll och situation i förskolan.Vi har valt att göra kvalitativa intervjuer via videosamtal och som analysverktyg har vi utgått från fenomenologisk teoribildning som har en filosofisk inriktning. Denna teori lämpar sig väl för att få inblick i hur människor upplever sin vardag. Analysarbetet har baserats på både ljudinspelning samt transkribering av intervjuer.Resultatet i uppsatsen visar att vikarierna upplevde sin roll i förskolan som viktig då derasnärvaro möjliggör att verksamheten kan fortsätta fungera samt avlastar den ordinariepersonalen. Vikarierna upplevde att de blev bemötta på olika sätt inom förskolansverksamhet, detta visade sig till stor del vara på grund av att vikarierna inte vistades påsamma förskola en längre tid, även utbildning, arbetsbelastning och vikarieomsättning visade sig ha betydelse. Resultatet visar även att vikarierna har en uppfattning av hur arbetssysslor ska utföras medan ordinarie personal kan ha en annan uppfattning. Vikarierna upplevde att de saknar information som skulle kunna underlätta deras arbete. Resultatet visar att vikarierna i hög utsträckning använde sig av olika strategier för att hantera och orientera sig i förskolans verksamhet. De strategier som vi fann har vi valt att kalla “Den vetgirige vikarien”, “Vikarien som barnvakt”, “Den handlingskraftiga vikarien” och “Den passiva vikarien”.

Syftet med detta arbete har varit att undersöka möjligheten att konkretisera hjärnforskningens rön i förhållande till historiedidaktiken för att finna sätt att öka elevers motivation inför historieämnet. En genomgång av relevant forskning om motivation, historiedidaktik samt neuro- och kognitionsvetenskap kopplad till pedagogik, det senare en del av hjärnforskningen, visar på betydande överlappning vad gäller metodiska rekommendationer. Den empiriska undersökningen hade som syfte att undersöka två elevgruppers uppfattningar om historieundervisning, speciellt med avseende på begrepp som är centrala inom motivationsforskningen: erfarenheter, förväntningar, meningsfullhet och nytta. Undersökningens resultat visar att elevgrupperna, som studerar vid ettnaturbruksgymnasium, hade ganska höga förväntningar på ämnet historia. Trots detta varmåluppfyllelsen i kursen bristfällig. Detta arbete argumenterar för att hjärnforskningens rön kan användas för att belägga vissa didaktiska metoders effektivitet. Slutsatsen är dock att flera pedagogiska perspektiv måste kombineras för att skapa inre motivation, vilket kan öka elevens måluppfyllelse i ämnen som eleven initialt inte är intresserad av.

Studien har undersökt lärarutbildares och studenters upplevelser av teknikämnet i förskollärarutbildningen. I teknikämnet återfinns många perspektiv som relaterar till mänskligt skapande för att uppnå särskilda ändamål. Det innefattar såväl tekniska system och digitala lösningar som vardagliga föremål. I läroplanen för förskolan uttrycks mål som relaterar till teknik i vardagen. Byggande, skapande och konstruerande är en del av dem. Föreliggande studie har fokus på de områden i teknikämnet som berör praktisk teknik i vardagen. I tidigare studier framkommer det att förskolepersonal saknar kunskaper om teknikens innebörd samt att undervisa teknik tillsammans med barn. Syftet med vår studie är därför att undersöka och beskriva på vilka sätt förskollärarstudenter och lärarutbildare på förskollärarutbildningen upplever att undervisningen inom målområdet teknik ger förberedelse och kompetenser för att didaktiskt kunna undervisa teknik i förskolan. För att få möjlighet till att närma oss lärarutbildare och studenters upplevelser har vi använt oss av en fenomenologisk forskningsansats. Insamling av empiri skedde genom semistrukturerade telefonintervjuer som dokumenterades genom ljudinspelning samt skriftliga svar som skickades via mejl. Resultatet från intervjuerna med förskollärarstudenter visar att teknikundervisning upplevs bidra till nya kunskaper. För att ge relevans för deras professionsutveckling bör undervisningen vara mer förankrad till yngre barn för att studenterna ska kunna genomföra teknikdidaktisk undervisning. Resultatet från lärarutbildarnas upplevelser visar att det är viktigt att teknikundervisningen inte börjar i ett för stort perspektiv och även startar från en gemensam grund. Genom att teknikundervisningen inkluderas av diskussion, igenkännbart material samt konkreta tips till teknikaktiviteter ges studenterna möjlighet till professionsutveckling. Slutsatsen av studien visar att det finns en betydelse av kommunikation mellan studenter och lärarutbildare i relation till mål och förväntningar för att skapa en kunskapsutvecklande teknikundervisning.

Syftet med studien är att undersöka och åskådliggöra förskollärares uppfattningar om fantasi och föreställningsförmåga som fenomen, samt hur de anser att fenomenen kan stimuleras och utvecklas i förskolans verksamhet. Studien ämnar även att undersöka hur barns fantasi och föreställningsförmåga framkommer för förskollärarna. Genom fenomenologisk teori och metod utformades semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare. En fenomenologisk femstegsanalys har genomförts och analyserat den insamlade empirin. Resultatet från analysen visade att fenomenet fantasi uppfattades genom tre enskilda teman, redskap, kreativitet och lek och ett fjärde tillsammans med föreställningsförmågan, nämligen verklighet. Föreställningsförmågan uppfattades genom tre teman, verklighet, förståelse och att föreställa sig. Från informanternas uppfattningar om fantasi framkom att fantasi kan ses som ett redskap att använda i varierande aktiviteter, med varierande förmågor tillsammans med kreativitet och att fantasi ses som grund till leken. I uppfattningar om föreställningsförmåga framkom att förmågan innebär att ha förståelse för andra människor, att kunna föreställa sig saker som inte finns samt att verkligheten inte kan frånkopplas från varken fantasi eller föreställningsförmågan.

Denna studie har till syfte att undersöka hur förskollärare upplever arbetet med barns känslor. För att undersöka detta har data samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare samt analyserats utifrån tematisk analys. Den teoretiska utgångspunkten för studien är fenomenologi med fokus på upplevelser av fenomen och livsvärldsbegreppet. Resultatet visar att känslor har ett stort utrymme i förskolan men att utrymmet kan vara kontextbundet. Arbetet med att hjälpa barn förstå och hantera sina känslor beskrivs av förskollärarna som ett viktigt och vardagligt arbete. Resultatet visar också på vilka utmaningar förskollärarna upplever finns i arbetet med känslor.

Ljud har förmågan att påverka människor. I skräckfilmer används ljud exempelvis för att öka den emotionella spänningen hos tittaren. På vilket sätt som ett specifikt ljud påverkar en specifik individ är dock svårt att undersöka, delvis på grund av den subjektivitet som finns bakom varje individs tolkning av ett specifikt ljud. Ett och samma ljud påverkar inte nödvändigtvis två individer på samma sätt. En individs förväntningar och associationer, i relation till ljud av särskild karaktär, spelar roll i hur individen kommer uppleva det särskilt karakteristiska ljudet. Begreppet oljud hjälper en individ att göra en första indelning, eller kategorisering, av ett ljuds karaktär. Huruvida ett ljud faller under oljudskategorin eller inte är en subjektivt aspekt för respektive individ, men ljudet tenderar att vara av en särskild karaktär och påverka individen negativt. Trycket på ljudet kan exempelvis fysiskt skada individens hörselorgan, varpå individen reagerar med att klassificera det specifika ljudet som oljud.  I förskolan förekommer mycket ljud. Syftet med föreliggande studie är att undersökaförskolans miljö i relation till ljud, hädanefter benämnt ljudmiljö, och undersöka hur individerna i den här miljön, barn och pedagoger, subjektivt upplever ljudmiljön genom att ta del av deras beskrivningar av respektive upplevelser. Ljudmiljön påverkan och präglar barns livsvärld. Samtliga barn på en och samma avdelning i en förskolan är med och upplever samma ljudmiljö, men livsvärlden är, detta till trots, unik för respektive barn. Genom att hitta gemensamma nämnare ibarnens beskrivningar om sina upplevelser kan man dock argumentera för att det finns aspekter av barns livsvärld i relation till ljudmiljö som är intersubjektiv. Den fenomenologiska forskaren vänder sig mot objekt och ting, samt subjekts uppfattning av respektive objekt och ting. En annan benämning för ett objekt eller ting är fenomen. Att utveckla förståelse för hur en individ uppfattar ett fenomen ligger i den fenomenologiska forskarens huvudsakliga fokus. Forskaren grundar sin nyfikenhet kring subjektens upplevelse av fenomen i sina förutfattade meningar, samtidigt som dessa måste läggas åt sidan för att validera forskningens resultat. Föreliggande studie ämnar synliggöra hur barn som subjekt och individuppfattar ljudmiljö som objekt och fenomen. Barnens beskrivningar är grundande för deras uppfattning och upplevelse. Utifrån deras beskrivningar finns där förhoppning att kunna hitta gemensamma nämnare som kan synliggöra den intersubjektiva aspekten av ljudmiljön. Forskarna bakom föreliggande studie ansvarar för legitimiteten i barnens beskrivningar och diskuterar samt kritiserar såväl vår egen metod som våra slutsatser.

This study examines how queerness can be dislocated in play and the portrayal of digital entities in the computer game The Sims 4. More specifically, in what way its virtually simulated anthropocentric orientations become disoriented through alien deviation. The study aims to identify connections between the game’s transhuman hegemony, alien lives, and queer experiences. Through queer phenomenology, along with performativity theory, the study concludes that aliens become queer objects in the game world by failing to live up to human ideals, which can serve as a symbolic reference to deviations from dominant orientations, norms, and hegemonies in real life.

Syftet med denna studie är att med utgångspunkt från tio kvinnors erfarenheter av stadsrummet analysera hur coronapandemin och Folkhälsomyndighetens rekommendationer införlivas i den levande erfarenheten av stadsrummet. Detta för att nå kunskap om hur viruset och Folkhälsomyndighetens rekommendationer införlivas, blir förstådda, hanteras och eventuellt ger upphov till ett delvis nytt meningsskapande i människors livsvärld. Studien visar hur pandemin och rekommendationerna införlivas i erfarenheten som känslor vilka har förmåga att ladda om de vardagliga miljöerna i stadsrummet och såldes påverka hur kvinnorna orienterar sig i och hanterar det.

Syftet med studien är att ta del av förskollärares livsvärldar för att beskriva deras upplevelser av fenomenet barns övergångsprocess från förskola till förskoleklass. För att svara till studiens syfte ställs frågeställningarna: Hur upplever förskollärare den övergång barn gör från förskola till förskoleklass? och Hur kan essensen av barns övergångsprocess beskrivas? Fenomenologi förenad med hermeneutik utgör studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt. Det empiriska materialet har samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare. Det empiriska materialet har sedan analyserats med hjälp av interpretativ fenomenologisk analys (IPA). Studiens resultat synliggör att barns övergång från förskola till förskoleklass upplevs av förskollärarna som en process som är både komplex och väcker känslor. Slutsatsen av resultatet visar att relationer är en grund i övergångsprocessen samt att det finns ett behov av att utveckla övergångsprocessens generella struktur och samverkan mellan förskollärare och lärare i förskoleklass.