Studiens explorativa syfte var att undersöka hur social kompetens utvecklas och säkerställs hos lärarstudenterna på en högskola i Mellansverige. Studien hade en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Studien hämtar in data från sex respondenter. Resultatet visade att social kompetens uppfattas som en viktig egenskap men som enbart får utrymme i den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) och inte tillräckligt mycket i lärarprogrammet.

Entreprenörskap ska enligt regeringen löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet (Regeringskansliet, 2009). I Lgr 11 framgår det att skolans uppdrag är att ”[…] utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap” (Skolverket, 2011a, s. 9). Med utgångspunkt i regeringens begäran och citatet från Lgr 11, handlar detta examensarbete om entreprenörskap i skola och grundlärarutbildning. Det existerar en accentuering på entreprenörskap i utbildningssystemet, då utbildning har en genomgripande och essentiell roll i att forma goda samhällsmedborgare (Riksdagen, 2010). Att etablera entreprenörskap i utbildningen menar Woxlin (2014) kan vara ett sätt att förbereda eleverna inför dagens och framtidens hastigt föränderliga samt komplexa samhälle. Syfte med arbetet är att synliggöra hur grundlärarutbildningen och lärarutbildare förhåller sig till och omsätter begreppet entreprenörskap i undervisningen, för att förbereda lärarstudenterna inför deras kommande uppdrag.   Utgångspunkten för arbetet är följande frågeställningar; Hur förhåller sig lärarutbildare till entreprenörskap i skola och grundlärarutbildning?  Hur förbereds lärarstudenterna inför deras kommande uppdrag; att utveckla ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap? (Skolverket, 2011a).   Resultatet visar att entreprenörskap inte prioriteras i grundlärarutbildningen. Detta kan skapa problem, där varken lärarutbildare eller lärare tar ansvar för att entreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet (Regeringskansliet, 2009).

Studien har undersökt lärarutbildares och studenters upplevelser av teknikämnet i förskollärarutbildningen. I teknikämnet återfinns många perspektiv som relaterar till mänskligt skapande för att uppnå särskilda ändamål. Det innefattar såväl tekniska system och digitala lösningar som vardagliga föremål. I läroplanen för förskolan uttrycks mål som relaterar till teknik i vardagen. Byggande, skapande och konstruerande är en del av dem. Föreliggande studie har fokus på de områden i teknikämnet som berör praktisk teknik i vardagen. I tidigare studier framkommer det att förskolepersonal saknar kunskaper om teknikens innebörd samt att undervisa teknik tillsammans med barn. Syftet med vår studie är därför att undersöka och beskriva på vilka sätt förskollärarstudenter och lärarutbildare på förskollärarutbildningen upplever att undervisningen inom målområdet teknik ger förberedelse och kompetenser för att didaktiskt kunna undervisa teknik i förskolan. För att få möjlighet till att närma oss lärarutbildare och studenters upplevelser har vi använt oss av en fenomenologisk forskningsansats. Insamling av empiri skedde genom semistrukturerade telefonintervjuer som dokumenterades genom ljudinspelning samt skriftliga svar som skickades via mejl. Resultatet från intervjuerna med förskollärarstudenter visar att teknikundervisning upplevs bidra till nya kunskaper. För att ge relevans för deras professionsutveckling bör undervisningen vara mer förankrad till yngre barn för att studenterna ska kunna genomföra teknikdidaktisk undervisning. Resultatet från lärarutbildarnas upplevelser visar att det är viktigt att teknikundervisningen inte börjar i ett för stort perspektiv och även startar från en gemensam grund. Genom att teknikundervisningen inkluderas av diskussion, igenkännbart material samt konkreta tips till teknikaktiviteter ges studenterna möjlighet till professionsutveckling. Slutsatsen av studien visar att det finns en betydelse av kommunikation mellan studenter och lärarutbildare i relation till mål och förväntningar för att skapa en kunskapsutvecklande teknikundervisning.

Mot bakgrund av vad tidigare forskning visar om hur teknikundervisningen framträder i grundskolan har vi genomfört två undersökningar där syftet har varit att undersöka hur några lärare i grundskolans årskurs 1-3 resonerar kring teknikämnet samt angående sin teknikundervisning. Dessutom har syftet med andra undersökningen varit att undersöka hur några lärarutbildare resonerat kring teknikundervisningen på lärarutbildningen med inriktning mot arbete i förskoleklass och grundskolans årskurs 1-3. I våra undersökningar har vi också undersökt vad lärare, respektive lärarutbildare uttryckt om teknikämnets förutsättningar i grundskolan och på lärarutbildningen. Vår teoretiska utgångspunkt har varit det pragmatiska perspektivet. I våra undersökningar har vi använt oss av en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Resultatet från våra två undersökningar visar att ämneskompetens är av stor vikt både för lärarna och lärarutbildarna för att de ska känna sig trygga att undervisa i ämnet. Det får vi bekräftat då samtliga lärare och lärarutbildare i våra undersökningar har gått fortbildning i teknik. Förutsättningar för undervisningen har visat sig vara beroende av material och lokal. Dessutom framkommer det, utifrån lärarnas resonemang, att det finns svårigheter att tolka målen i teknik där en anledning kan vara att det inte finns några kunskapskrav i årskurs tre. I Undersökningen med lärarutbildarna visar resultatet att det är viktigt att eleverna får sina 200 timmar i teknik och att lärarstudenterna kan hantera kunskapskraven för årskurs sex anpassat för de lägre årskurserna. Därutöver anser lärarutbildarna att det är viktigt att vidga studenternas syn på att teknik är mer än elektroniska artefakter.

Denna studie är uppdelad i två forskningsfrågor i syfte att undersöka både ämneslärarstudenter och lärarutbildares syn på subjektivitet i bedömningssituationer i svenska. Den första behandlar hur lärarutbildare arbetar för att synliggöra subjektivitet i bedömningssituationer för ämneslärarstudenter med inriktning svenska. Den andra forskningsfrågan söker ökad förståelse för ämneslärarstudenters uppfattning om lärarutbildningens utformning och uppbyggnad och dess arbete för att synliggöra subjektivitet i bedömningssituationer. Syftet med denna studie är att undersöka om de två medverkande grupperna skiljer sig i sina uppfattningar.      Under utförandet av denna studie framkom tre gemensamma teman för alla medverkande deltagare. Det första temat behandlar hur ämneslärarstudenter och lärarutbildare ser på subjektivitet i bedömningssituationer i svenskämnet på gymnasiet, det andra rör hur medverkande lärosäten arbetar för att synliggöra subjektivitet i bedömningssituationer och det tredje temat handlar om förbättringsområden inom ämneslärarprogrammet i ämnet subjektivitet i bedömningssituationer.      Resultaten indikerar att subjektivitet inom betyg och bedömning är svårt att undkomma och att en levande diskussion i ämnet är av vikt. Ett sätt att synliggöra subjektivitet, som båda grupper var överens om, är sambedömning och att arbeta nära praktiken med aktuella teorier.

Studiens syfte var att med hjälp av lärarutbildare diskutera goda exempel och verktyg för undervisning inom expressiv dans för verksamma lärare inom ämnet idrott och hälsa. Även lärarutbildares upplevelse gällande hur undervisning gestaltas för ämneslärarstudenter inom rörelseformen expressiv dans var av intresse. Studiens frågeställningar besvarades med hjälp av fyra lärarutbildare från två olika universitet i Sverige. Metoden som användes var kvalitativ där semistrukturerade intervjuer genomfördes. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys, där den teoretiska utgångspunkten var ramfaktorteorin samt teorin om känslan av sammanhang (Antonovsky, 2008; Linde, 2012; McCuaig, Quennerstedt & Macdonald 2013; Pettersen, 2008). Utifrån respondenternas svar skapades följande teman: 1) Didaktiska verktyg 2) Utmaningar 3) Lärarens roll 4) God undervisning genom expressiv dans. Studiens respondenter upplevde att de gav en mångfald av didaktiska verktyg till sina studenter i form av innehåll, material och metod, för arbetet med expressiv dans. För arbete med expressiv dans i den egna undervisningen bör läraren upprätthålla och uppdatera sin ämnesdidaktiska kunskap. God undervisning bygger på lärarens förmåga att skapa trygg och meningsfull undervisning för elever. Läraren bör agera som katalysator för ledandet av kreativa processen. Kommunikation av undervisningens samt aktivitetens syfte är ytterligare en viktig aspekt för undervisning där elever upplever känsla av sammanhang.

Studien handlar om hur lärarhandledare samspelar för att ta sig an ett delvis nytt handledaruppdrag när skolan de är verksamma på blir en VI-skola. Syftet med studien är att, genom handledarnas berättelser, undersöka vad samspelet mellan handledarna har för betydelse för handledaruppdragets genomförande och för handledarrollens utvecklande. Införandet av VI-profil innebär att handledartätheten ökar och skolorna förbinder sig att ta emot en större grupp studenter. Kontinuiteten i handledaruppdraget ökar också då studenterna, förutom sina ordinarie VFU-perioder är på VI-skolorna två dagar varannan vecka. Studien är kvalitativ och den vetenskapliga forskningsmetoden är inspirerad av IPA. Resultatet bygger på åtta semistrukturerade intervjuer med handledare med erfarenhet både av det tidigare VFU-systemet och den nya VI-profilen. Resultatet visar att handledaruppdraget på VI-skolor uppfattas som mer krävande och i arbetet med att kunna ge handledning av god kvalitet blir samspelet med de närmsta kollegorna en framgångsfaktor för samtliga handledare i studien. Resultatet redovisas utifrån de tre huvudtemana; samspel för att klargöra uppdraget; fördjupning av uppdraget genom samspel; samt förtrogenhet genom samspel och analyseras utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande där samspelet, med språket som medierande redskap har en framträdande roll. Resultatet visar att handledarna samspelar kring ett klargörande av uppdraget, men de samspelar även kring fallbeskrivningar och kring delandet av handledarperspektivet, vilket leder till att deras handledarroll utvecklas och fördjupas. Handledarna upplever en ökad kollegialitet och deras samtal och diskussioner kring uppdraget gör att de utvecklar ett gemensamt professionellt språk. En ny handledarroll som lärarutbildare utvecklas i samspelet.