Syftet med föreliggande arbete är att undersökavad det är som får mig att bli stressad och spänd när jag spelar saxofon, samt hur jag erfar avslappning som metod för att motverka ett spänt saxofonspel. Arbetet genomsyras av följande forskningsfråga: Hur kan avslappning öka kroppslig och mental medvetenhet, samt lösa upp invanda spänningar under saxofonövning? Utifrån ett fenomenologiskt perspektiv har jag genom loggboksanteckningar undersökt både fysiska och mentala upplevelser som framträtt under och efter genomförd avslappning- och saxofonövning. I resultatkapitlet presenteras de fysiska och mentala förutsättningar vilka uppdagats genom avslappning och som direkt påverkat både avslappnings- och saxofonövning. I kapitlet presenteras även den kroppsliga och mentala medvetenhet som gjorts och som bidragit till minskad fysisk- och mental stress. Vidare presenteras hur avslappningen både kort- och långsiktigt förändrat mitt förhållningssätt till både saxofonövning och musicerande. I diskussionskapitlet kopplas resultatet till tidigare forskning samt övrig relevant litteratur. Avslutningsvis presenteras fortsatta forskningsmöjligheter inom föreliggande ämne. / The purpose of this study is to examine determinants of stress and tension in my own saxophone playing. I experience relaxation as a method to counteract practicing saxophone in a tense state. The study is based on the following research question: How can relaxation enhance physical and mental awareness, and solve habitual tension in playing the saxophone? From a phenomenological perspective, I have examined both physical and mental experiences that appeared during and after completed relaxation- and saxophone exercise, through a logbook. Physical and mental states were examined in relation to both my increased abilities of relaxation and my saxophone playing in general. Furthermore, the results section goes further into depth of how an increased awareness concerning bodily and mental experience decreased physical and mental stress. Moreover, the implications of the present study presents how my saxophone practice and musical performances changed in line with the relaxation intervention over time. The results are linked to previous research and other relevant literature in the discussion chapter. Finally, suggestions on further research is presented.

Denna forskningsstudie tar utgångspunkt från oviljan att öva på sitt instrument och syftet är att undersöka de tankar och känslor som uppstår vid övning. I detta fall är det intonationsövning på tvärflöjt som står i fokus. I arbetet presenteras tidigare forskning och litteratur som berör övning, motivation, intonation och intonation på tvärflöjt. Materialet som använts till forskningsstudien har samlats in genom kontinuerligt förd loggbok. I resultatet presenteras hur olika hjälpmedel, rummet som övningen sker i och mående påverkar övningen. Resultatet berör även de känslor som uppstår vid övning och hur dessa känslor förändras under en längre tid av kontinuerlig övning. Nyckelord: fenomenologi, loggbok, intonation, övning, tvärflöjt / This study is based on the unwillingness to practice on instruments and the purpose of the study is to examine the thoughts and feelings that arise during practice. In this case, the intonation practice on the flute is the focus. The work presents previous research and literature on practicing, motivation, intonation and intonation on the flute. The material used for the study has been collected through logbook. The result presents how different aids, the room in which the practice takes place and how the wellbeing affects the practice. The result is also about the emotions that arise during practice and how these feelings change over a long period of continuous practice.

Syftet med föreliggande studie är att studera hur flöjt- och oboelärare erfar fenomenet undervisningsmetodik. För att uppnå detta syfte utgår studien från följande forskningsfrågor: Hur ser oboelärare på undervisningsmetodik som redskap i sin instrumentalundervisning? Hur ser flöjtlärare på undervisningsmetodik som redskap i sin instrumentalundervisning? Vilka likheter- och/eller skillnader finns det inom undervisningsmetodiken som redskap för instrumentalundervisning på flöjt och oboe? Studien omfattar en kvalitativ intervjustudie på musik- eller kulturskolor i Sverige med tre flöjtlärare och tre oboelärare och tar avstamp i det teoretiska perspektivet fenomenologi. Forskningsmetoden för studien bottnar i semistrukturerade intervjuer som sedan transkriberats och analyserats med tematisk analys. Resultatet bärs upp av fyra teman. Dessa fyra teman är: Allmän musikdidaktik, (trä)blåsmetodik, flöjtmetodik samt oboemetodik. Det första temat präglas av övergripande lektionsstrukturer, övningar men även förhållningssätt till undervisningsmetodik. Den sammantagna slutsatsen gällande fenomenet allmän musikdidaktik är innebörden av relationsarbetet med eleven men även yttre förutsättningar som färgar undervisningsmetodiken. Det andra temat belyser träblåsmusikers gemensamma beröringspunkter om vad det innebär att spela ett blåsinstrument. Lärarna erfar fenomenet andning som en gemensam och fundamental utgångspunkt men även en gemensam uppsättning repertoar. Det tredje och fjärde temat belyser flöjtens och oboens olikheter och förutsättningar för spel. Några exempel på skillnader instrumenten emellan är oboens dubbelrör vilket är något som flöjtspelet inte har. Även om flöjt och oboe är båda blåsinstrument visar resultatet på två skilda syner på blåsteknik. Flöjtspel handlar om förmågan att släppa iväg mycket luft medan oboespel handlar om att hålla igen med luft och att stå emot det höga trycket som bildas. I det påföljande diskussionskapitlet sätts resultatet i förhållande till tidigare litteratur och forskning. / The purpose of this study is to examine how flute and oboe teachers experience the phenomenon of methodology. To achieve this goal, the study is based on the following research questions: What are the oboe teachers view on methodology as tools in their instrumental education? What are the flute teachers view on methodology as a tool in their instrumental education? Which similarities and / or differences are there in the methodology as a tool for music instrument education on flute and oboe? The study is presented in a qualitative case study at music schools in Sweden with three flute teachers and three oboe teachers and is based on the theoretical perspective phenomenology. The research method for the study is based on semi structured interviews which have then been transcribed and analyzed with thematic analysis. The result is presented in four themes. These four themes are: General music didactics, (wood)wind methodology, flute methodology and oboe methodology. The first theme is characterized by general lesson structures, exercises but also the teachers approach to methodology. The overall conclusion regarding the phenomenon of general music didactics is the meaning of the relationship work with the student but also external conditions that color the methodology. The second theme highlights the common areas of woodwind musicians and what it means to play a wind instrument. The teachers experience the phenomenon of breathing as a common and fundamental starting point, but also a common set of repertoires. The third and fourth themes highlights the differences between the flute and the oboe and the conditions for play. Some examples of the differences between the instruments are the double reed of the oboe which is something that flute does not have. Although flute and oboe are both wind instruments the result shows two different visions on blowing techniques. Flute playing is about the ability to release a lot of air while oboe playing is about holding back with air and resisting the high pressure that is created. In the following discussion chapter, the result is set in relation to previous literature and research.

In this study some string teachers have been interviewed on the topic of own creation and creativity. The purpose with the study was to examine some string teachers experiences in their own education on the topic of creative phases, but also how the teachers experience the students spirits in moments of own creation. The study was conducted with a phenomenological approach, because this allowed for consideration to be taken to different experiences and lived life. Previous studies indicated that many benefits derivate from creativity and own creation in music education but also illustrated a complex problematic approach to teacher’s unfamiliarity to teach in these phases. However, previous studies indicate that children view their music creations in different way than adults. To achieve a result in this study, four interviews were conducted. Through video-recording important aspects that would otherwise be lost could be illustrated. In the result teachers experienced that they understand phases of own creation in different ways. The teachers collectively identified composition, improvisation and feelings as a method of teaching own creation and creativity. Going on, the study’s respondents experienced they had been given a strict music education in their childhood and that this was one of the factors to influence their individual teaching styles. Together the study´s respondents illustrated some phases of own creation but pointed out that the spirits of the students derivate from different factors. The study´s respondents experiences that younger students had an easier time to learn own creation, meanwhile, the older students are perceived to have a hard time sticking out in creative work. The study´s respondents meant that continuous teaching in composition making created a sense of security within the students. In the discussion results indicated that the students benefited from play and having fun in their music creation. There were also more positive attitudes amongst the students when the teachers designed activities with boundaries and rules. / I denna studie har några stråklärare intervjuats om ämnet eget skapande och kreativitet. Syftet med studien var att undersöka några stråklärares upplevelser angående sin egen undervisning vad gäller skapande moment, samt hur lärarna erfor elevernas inställningar i moment av eget skapande. Studien förhöll sig därför till det fenomenologiska perspektivet, då hänsyn till upplevelser och levt liv kunde tas. Tidigare forskning pekade på många fördelar med kreativitet och skapande i musikundervisning men belyste också en problematik kring lärares ovana att undervisa i eget skapande. Vidare menade forskningen att barn betraktar sitt musikskapande på ett annat sätt än vuxna. För att få fram ett resultat intervjuades fyra stråklärare. Genom videoinspelning kunde viktiga aspekter som annars gått förlorade belysas. I resultatet framkom att lärarna upplevde moment i eget skapande på olika sätt. Gemensamt nämndes komposition, improvisation och känslor som moment i vilket lärarna kunde undervisa i eget skapande och kreativitet. Vidare upplevde studiens respondenter att de fått en strikt musikundervisning som barn och att detta sedan påverkat deras individuella lärarstilar. Gemensamt belyste studiens respondenter några moment av eget skapande och pekade på att elevernas inställningar till dessa moment beror på olika saker. Studiens respondenter erfor att yngre elever lättare tog till sig moment i eget skapande, emedan äldre elever upplevdes inte vilja sticka ut genom skapande moment. Studiens respondenter menade att bland annat regelbunden undervisning i komposition skapade en säkerhet hos eleverna. I diskussionen framkom dock att eleverna gynnades av lek och att få ha roligt i sitt musikskapande. Vidare fanns också fler positiva inställningar hos eleverna när lärarna satte upp ramar för skapande moment, då eleverna slapp hitta på helt fritt.

The purpose of this study is to gain knowledge about the preschool pedagogue’s perspective, values and way of thinking in terms of interculturality. Furthermore, to then compare this knowledge in relation to Södertörn University intercultural profile. Above this, we want to differentiate what can happen between the two. The more isolated purpose of the aforementioned study is not to find right nor wrong, but to gain knowledge about the experienced reality of the pedagogue and as to how this mirrors preschool operations. The question formulation of the study is: which perspective and ways of thinking are conveyed in Södertörn University intercultural profile? Which perspective and ways of thinking in terms of interculturality can be found in pedagogues that are active within the preschools we have visited? What can occur in the engagement between the two? The study is qualitative, and the method constitutes of interviews and observations. Eight pedagogues have participated in the study, whereof two participated in a pilot study. The theoretical viewpoints of the study is selected theories and aspects regarding phenomenology. These have been used to find explanations for the experienced reality of the pedagogues in terms of interculturality. The pivotal conclusion in our study is that Södertörn University definition of interculturality deviates from both contemporary research, as well as what appears in testimony from the pedagogues, which in turn is part of their daily world. This deviation consists of that Södertörn University has a widened definition of interculturality where more cultural aspects are included. A consecution of this conclusion is that the pedagogues who meet in the workplace can have different perceptions regarding intercultural work.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka timing som aspekt av och transkription i relation till musik i tempo rubato. I studien undersöks en fyra veckor lång instuderingsperiod där ett stycke musik i tempo rubato lärdes in med utgångspunkt i en ljudande förlaga. Studien utgår från ett fenomenologiskt livsvärldsperspektiv och resultatet grundar sig på loggboksanteckningar samt ljud- och videoinspelningar från övningsperioden. Resultatet presenteras utifrån temana instudering och inlärning och utförande, och visar att olika instuderingsmetoder använts med olika syften, att inlärningen starkt påverkas av tidigare erfarenheter samt att musikens avsaknad av stadig puls medförde svårigheter som inte uppkommer i instudering av musik där tempot och pulsen är mer konsekvent. I resultatet framkommer även att transkriptionen haft stor inverkan på instuderingen genom det förhållande som finns mellan transkriptionen och upplevelsen av musiken. Slutligen diskuteras timing och transkription utifrån litteratur och tidigare forskning i ämnet, med tonvikt på livsvärldsperspektivet. / The purpose of the present study is to examine timing as an aspect of and transcription in relation to music in tempo rubato. The study examines a four week learning period wherein a piece of music in tempo rubato was practiced with the original recording being used as the starting point. The study is based on the phenomenological life world theory and its results are based on logbook entries as well as audio and video recordings made during the practice period. The results are presented from the themes studying and learning and performance and show that different practice methods were used for different purposes, that the learning process was strongly affected by earlier experiences and that the absence of a steady pulse in the music brought about difficulties that don’t occur in the study of music where the tempo and pulse is more consistent. The results also show that the transcription had a great impact on the learning process through the relation between the transcription and the experience of the music. Lastly, timing and transcription is discussed through literature presented in the background chapter, with an emphasis on the life world theory.

No description available.

Denna uppsats har skrivits med syfte att genom en fenomenologisk ansats undersöka innebörden av begreppet högkänslighet och vilka särskilda behov som är viktiga att beakta hos högkänsliga barn, samt hur detta kan förstås i relation till förskolans miljö. Genomförandet av studien består av kvalitativa intervjuer av föräldrar till högkänsliga barn som går i förskola/förskoleklass såväl som förskolepersonal med förkunskaper om begreppet högkänslighet. I resultatet framgår exempel på deltagarnas upplevelser av hur högkänsligheten tar sig uttryck hos högkänsliga barn och vilka situationer eller sammanhang som kan upplevas som extra utmanande såväl i förskolan som i dagliga livet. Detta har analyserats med hjälp av interpretativ fenomenologisk analys – IPA-metoden. Avslutningsvis diskuteras tolkningar av de resultat som presenteras och hur dessa kan förstås i relation till syftets frågeställningar samt tidigare forskning. Detta har genererat i slutsatser om att förskolans miljö har betydande inverkan på högkänsliga barns välmående, utveckling och lärande, vilket delvis innebär att det i förskolan krävs både anpassningar i miljö och ett lyhört bemötande för att tillmötesgå de behov som följs av högkänslighet. Det kan dessutom konstateras att det finns ett behov av ökad kunskap kring högkänslighet bland personal i förskolan.

Med utgångspunkt i kvalitativa intervjuer och queerteori lyfter uppsatsen fram fyra personer som identifierar sig som queera och deras upplevelser kring ballroomscenen i Sverige. I studien undersöks de såväl möjliggörande som begränsande mekanismerna som finns i ballroom. Det finns ingenting skrivet om ämnet i Sverige, därför är uppsatsens syfte att fylla det gapet. Materialet synliggör de komplexa intersektionella samverkningarna som finns i rummet, dess postmoderna karaktär, samt hur praktikerna i rummet delvis görs utifrån normativa premisser men att de ändå resulterar i ett motstånd och ett mothegemoniskt ifrågasättande.

Det finns en vilja från samhällets institutioner att det politiska engagemanget i Sverige ska öka och att detta engagemang, och i förlängningen inflytande, ska vara mer jämlikt fördelat med avseende på kön, ålder, bakgrund, socioekonomisk status och så vidare. Ett jämlikt inflytande kräver att alla ges samma förutsättningar för att engagera sig och i det avseendet kan skolan sägas ha en viktig roll att spela. För att diskutera kring samhällskunskapsämnets betydelse när det gäller ungdomars förutsättningar för ett samhälleligt och politiskt engagemang, deras politiska socialisation, har åtta elever i årskurs nio intervjuats rörande politik, samhälle och samhällskunskap. Samhälleligt och politiskt engagemang kan ta sig uttryck på olika sätt, därför undersöks detta ur tre olika perspektiv, det valdemokratiska, deltagardemokratiska och samtalsdemokratiska demokratiidealet. Studien ger stöd åt uppfattningen att samhällskunskapen lägger (för) stor vikt vid faktakunskaper vilket leder till att ungdomarna är mest förberedda på ett politiskt och samhälleligt engagemang sett ur det valdemokratiska perspektivet som innebär att de är mogna att delta i allmänna val. När det gäller att förbereda ungdomarna på att samtala kring samhälle och politik samt att skapa förutsättningar för ett djupare engagemang och deltagande verkar samhällskunskapsundervisningen lämna mer att önska. / <p>Godkännandedatum: 2019-01-20</p>