STC är ett amerikanskt undervisningsmaterial inom naturvetenskap och teknik som under hösten 1997 och våren/hösten 1998 utprovats i Linköpings kommun. Pilotprojektet är drivet av Kungliga Vetenskapsakademin och Ingenjörsvetenskapsakademin. På engelska heter det"Science and Technology for Children"vilket givit namnet STC. Det är ett temaarbete bestående av 24 olika teman som ska användas i år 1-6. Enligt LpO-94 är det en viktig uppgift att man i skolan skapar intresse för naturvetenskap hos både pojkar och flickor. Utifrån detta ville jag undersöka om arbetsområdet Magneter och Motorer och STC:s arbetssätt är något som passar för flickor i skolan. Jag ville även lära mig mer om de skillnader som finns mellan pojkar och flickor i skolan och speciellt i NO. Mina resultat pekar på att detta undervisningsmaterial är något som är positivt för flickor. STC:s undervisning är på många sätt upplagd som flickor vill att den ska vara i NO. Både flickors och pojkars kommentarer kring STC är positiva

Den här studien syftar till att undersöka vilka möjligheter och begränsningar som ges då barn positionerar sig själva och varandra utifrån olika könsmönster i samhandlandet med återvinningsmaterial samt andra material i förskolans verksamhet. Vår utgångspunkt i sammanhanget är att kön är något som är socialt konstruerat utifrån en föreställning om vad som är kvinnligt och manligt, en tvådelad kategorisering av kön, och att dessa föreställningar både styr och begränsar hur flickor och pojkar görs olika (Eidevald 2011, s. 63-64). Studien har gjorts utifrån en kvalitativ ansats med ljudupptagningar och anteckningar som datainsamlingsmetoder. Observationerna ägde rum på en förskoleavdelning med barn i åldern tre till sex år där återvinningsmaterial samt naturmaterial har en stor och självklar plats i verksamheten. Det insamlade materialet har därefter analyserats med hjälp av ett analysschema samt med utgångspunkt ur feministisk poststrukturell teori. Vi har inte hittat några entydiga resultat, utan dessa skiftar i utformning beroende på perspektivtagande. Ur vår insamlade data framträder en bild av en klyfta mellan vuxnas föreställningar och barns faktiska göranden. Vad vi vuxna har för föreställningar kring syftet med ett material behöver inte överensstämma med barnens syfte och användande. Barn kan på detta sätt sägas stå i ett korsdrag av kontrasterande diskurser då materialet och de andra barnen å ena sidan uppmanar till att agera könsstereotypiskt i deras subjektskapande och vuxna å andra sidan uppmanar till ett könsneutralt/-överskridande beteende.

Syftet med denna studie är att belysa slutbetyg för flickor och pojkar i årskurs 9 för grundskolans samtliga skolämnen. Studien avser att undersöka betygsskillnader under tidsperioden 2003 till 2012 inom en skola och jämföra möjliga skillnader mellan flickor och pojkar med mönster som blir synliga av betygsmeritmedelvärdena i svenska skolor. Betyg och jämförelsen av betygsskillnader mellan flickor och pojkar kan uttryckas med sifferdata till vilka kvantitativa statistiska analysmetoder är väl lämpade. Metodvalet har utgått från relevant forskning samt pågående debatt om skolprestationer kring mätbara och jämförbara betygsmeritmedelvärden. Studien är en tidsserieundersökning. Den utgår från en sekundär datakälla med offentlig ämnesvis slutbetygsdata uppdelad på flickor och pojkar för en utvald svensk skola och riket mellan tidsperioden 2003 och 2012 (SIRIS, 2013). Tidperioden är vald för att synliggöra tendenser i data med rimlig datamängd och med samma betygssystem; Lpo 94. Slutbetyget i årskurs 9 är medvetet valt då detta representerar ett mått på elevens kunskapsnivå efter utgången grundskola. Studiens resultat påvisar en tydlig snedfördelning avseende betyg mellan flickor och pojkar till flickors fördel. Denna snedfördelning är inte specifik för utvald skola eller för riket utan utgör en del av ett större övergripande betygsmönster som omfattar flertalet OECD länder. I genomsnitt uppvisar skolans flickor över utvald tidsperiod cirka 8,3 % högre betygsmeritmedelvärde än pojkar vilket är i god samstämmighet med forskningsresultat sedan slutet av 1980-talet tills idag. Vidare följer att betygsskillnaderna tenderar att öka över studiens tidsperiod; dock med mer än dubbelt så stor ökning vid utvald skola. Kring 2007 uppvisar skolan ett tydligt trendbrott avseende sina betygsresultat. Under resterande del av undersökt tidsperiod har skolans flickor och pojkar lägre medelbetyg än motsvarande för riket. Fördelningen av ämnesvisa slutbetyg för studiens skola visar att flickor har högre genomsnittliga betygsmeritmedelvärden över vald tidsperiod än pojkar i alla skolans ämnen förutom i ämnet idrott och hälsa. Detta ämnesvisa betygsmönster sammanfaller med det för riket. Till skillnad från riket som påvisar signifikanta skillnader mellan flickor och pojkar för alla skolämnen uppvisar dock utvald skola endast signifikans för 9 av totalt 17 ämnen. Orsaker till ökade betygsskillnader mellan flickor och pojkar beskrivs och diskuteras i denna studie. Det framkommer att det finns fler påverkansfaktorer än endast kön och att betygsskillnaderna kan vara mångbottnade. Då varje skola är unik och påverkas av kulturella, sociala och politiska händelser på både lokal- och riksnivå är det av vikt att studera enskilda skolors betygsmönster i förhållande till rikets. Man kan inte förutsätta att alla enskilda skolor exakt följer rikets betygsmönster. Skolor bör förstås utifrån sina egna unika förutsättningar parallellt med riket i övrigt.

Syftet med denna studie var att ta reda på hur praktiserande lärare arbetar och beskriver arbetet inom NO för att fånga alla elevers intresse. Syftet var också att undersöka hur lärarna tänker utifrån ett genusperspektiv när de planerar sina lektioner. Ovanstående syfte kommer besvaras med hjälp av följande frågeställningar:  Hur beskriver lärare att de fångar både pojkar och flickors intresse för NO i årskurs 4-6?  Hur beskriver lärare eventuella skillnader mellan pojkar och flickors intresse för NO i årskurs 4-6?  Hur förhåller sig pojkar och flickor till lärarens arbetssätt och lektionsinnehåll under NO-lektionerna? Studiens syfte undersöktes med hjälp av en kvalitativ metod bestående av både intervjuer och klassrumsobservationer. Studien har en teoretisk anknytning till konstruktivismen och socialkonstruktivism. Tre lärare intervjuades och fem klasser observerades på en grundskola i Mellansverige. Resultatet visade att det enligt lärarnas uppfattningar inte fanns någon större skillnad mellan pojkars och flickors intresse för NO. Svårigheten visade sig vara att anpassa undervisningen efter elevernas olika kunskapsnivåer. Lärarna arbetade på ett genusmedvetet sätt när de planerade lektionerna och de ansåg att lektionerna i NO behöver ha ett varierat innehåll där teori, praktik och visuella verktyg överlappar varandra. Detta för att nå alla elevers intresse och kunskapsnivå och på det sättet skapa ett intresse för NO hos eleverna.

Den här litteraturöversikten behandlar begreppet matematikångest, både allmänt samt ur ettgenusperspektiv. Eftersom matematikångest ofta utvecklas tidigt med risk för att följa medunder hela studietiden, inriktar den här studien sig på hur det går att arbeta med och motmatematikångest både på högstadiet och gymnasiet. Utifrån en litteratursökning i olikaforskningsinriktade databaser har två frågor bearbetats. Först läggs en bakgrund i arbetetmed frågan Vad är matematikångest? och sedan utforskas frågan Vad ligger bakom skillnadernamellan flickors och pojkars tendens att utveckla matematikångest?Resultatet av litteraturöversikten visar att matematikångest kan beskrivas som en obehagligsinnesstämning i relation till ämnet matematik, som kan te sig tämligen förlamande och gekänslor av oro och viljan att fly. Det påverkar personens möjligheter att bearbeta matematiskaproblem negativt och kan komma att påverka personens val av fortsatta studier och framtidakarriär. Flickor utvecklar matematikångest i större utsträckning än pojkar och mycket tyderpå att dessa skillnader börjar dyka upp när eleverna börjar närma sig tonåren ochkunskapskraven inom matematik ökar. Trots att flickorna upplever mer matematikångestpresterar flickor som grupp lika bra som pojkar. Matematikångest påverkar den individuellaprestationen negativt, och flickor hanterar detta bättre än pojkar.En återkommande orsak i studien är stereotypiska förutfattade meningar om elevernasmatematiska kompetens baserad på exempelvis elevens kön. Dessa förutfattade meningarpåverkar elevernas attityder till matematiken och kan leda till att eleverna utvecklarmatematikångest. Dessa stereotyper uttrycks inledningsvis av lärare och föräldrar för attsedan även uttryckas av eleverna själva. Underlaget har också lyft fram kognitiva orsaker.Exempelvis så har flickor i genomsnitt en lägre rumslig processförmåga än pojkar, vilket kangöra att undervisningen påverkar dem didaktiskt mer negativt än pojkar. Utifrån resultatetgår det att se att pojkar gynnas mer av traditionell katederundervisning än vad flickor gör.Om läraren varierar lektionerna och blandar den traditionella katederundervisning med merkreativ undervisning i form av diskussioner och problemlösning inkluderas fler elever iundervisningen, vilket ökar deras kunskaper och självförmåga vilket leder till att färre eleverutvecklar matematikångest.

I föreliggande studie var att se hur elevers läshastighet och avkodningsförmåga påverkades efter användning utav Wendicks läslistor under fem veckor. Studien har utgått från frågor som: Vilka elevgrupper verkade gynnas eller missgynnas av denna metod? Finns det några skillnader i relation till kön och hur upplever eleverna själva intensivträning med Wendicks läslistor? Som metod användes kvasi-experiment där redan befintliga grupper fanns och randomisering inte var aktuellt. I studien ingick två försöksgrupper, en från åk 2, en från åk 4 samt två jämförelsegrupper inom samma årskurser. För att testa av elevernas avkodning och läshastighet användes H4 där eleverna fick göra ett för- och eftertest där en intervention gjordes under fem veckor med Wendicks läslistor för att se huruvida det sker en progression efter träning med dessa. Baserat på resultatet vid förtestet delades samtliga elever in i en av tre stanine-normerade grupper i studien, kallade för röd, grön och blå grupp. Röd grupp är de som inte klarade förväntad läsnivå, grön grupp är de elever som hade förväntad läsnivå och blå grupp är de elever med mer än förväntad läsnivå. Det gjordes också ett kvalitativt inslag i form av webbaserad enkät där elevernas egna tankar kring Wendicks läslistor som läsmetod lyftes fram. Efter användning utav Wendicks läslistor ökade samtliga grupper inom försöksgrupperna i antal lästa ord. Däremot var ökningen marginell om man jämför med de som ingick i jämförelsegrupperna och endast använt sig av ordinarie läsundervisning. Resultat i studien visar på skillnad vad gäller kön i linje med tidigare forskning där flickor ofta presterar högre inom bland annat läsning. Flickorna ligger på en högre nivå i antalet lästa ord mot pojkarna och flickorna gynnades mest av Wendicks läslistor. I enkäterna framkom olika tankar kring att använda sig utav denna läsinlärningsmetod. En del av eleverna ansåg att det var svårt med ”kamratläsning” medan andra tyckte det var roligt och givande. De elever som låg på en högre nivå än väntat för årskursen tyckte det kändes överflödigt med denna läsmetod.

Detta examensarbete handlar om kommunikationen mellan pedagoger och barn under den pedagogiska lunchen i förskola och skola sett utifrån ett genusperspektiv. Huvudfrågan som ligger till grund för examensarbetet är: Hur ser kommunikationen ut under den pedagogiska lunchen i förskola och skola utifrån ett genusperspektiv? Vårt intresse har varit att se om flickor och pojkar bemöts olika av pedagoger i förskola och skola samt att se om pedagogens tankar kring deras genusarbete stämmer överens med verkligheten. För att besvara vår frågeställning har vi använt oss av observationer på en förskolas och en förskoleklass pedagogiska måltider med fokus på pedagogen samt intervjuer med pedagogerna i fråga. Vår undersökning har vi sedan kopplat till litteratur om genusteorier, kommunikation och socialisation applicerat på samtalen som äger rum under den pedagogiska lunchen. De slutsatser vi dragit av vår studie är att pojkarna i både förskolan och förskoleklassen får mer uppmärksamhet från pedagogens sida än flickorna. Samtalen som pedagogen i förskolan förde med barnen skiljde sig inte i tonläge mellan flickor och pojkar, däremot såg vi en tendens att använda förminskande tilltalsnamn till flickor och samtalsämnena skiljde sig åt något. Kommunikationen med pojkarna i förskoleklassen bestod mestadels av förmaningar och korta kommandon, medan pedagogens kommunikation med flickorna bestod av samtal. Dessa samtal tenderade dock att bli avbrutna av pojkar som bland annat genom att vara högljudda tilläts uppta stor del av talutrymmet. Vi kan därmed se att kommunikationstekniken med flickor och pojkar i förskola och skola skiljde sig åt. / This student essay is about the communication between pedagogues and children during the pedagogic lunch situation in pre-scool and school seen from a gender perspective. The main question in the essay is: How does the communication during the pedagogic lunch look like from a gender point of view? We wanted to see how pedagogues in pre-school and school talk to girls and boys and if there is any difference in the way they are treated. We also wanted to investigate the pedagogues' thoughts about working with gender questions in pre-school and school.

<p>Denna uppsats undersöker hur lärare i grundskolans tidiga år arbetar med att ge både flickor och pojkar förutsättningar att uttrycka tankar och känslor i tal och skrift i skolämnet svenska. Uppsatsen har ett genusperspektiv och belyser därmed könsproblematiken inom svenskämnet.</p><p>Undersökningen är kvalitativ då den syftar till att skapa en förståelse för lärarnas arbete med svenskundervisningen. Eftersom insamlandet av data skett genom både deltagande observationer och intervjuer har studien också en etnografisk karaktär. Intervjuerna gjordes med två lärare, en kvinna och en man, på en grundskola. Observationerna genomfördes i dessa lärares klasser, årskurs tre och fyra. Det empiriska materialet har analyserats med utgångspunkt i genusteori och tidigare empirisk forskning om genus och svenska i grundskolan.</p><p>Resultatet visar att lärarna inte aktivt arbetar för att skapa lika förutsättningar för flickor respektive pojkar när de skall uttrycka sig muntligt och skriftligt. I viss mån finns det en medvetenhet om att flickor kan hamna i underläge gentemot pojkar i gruppdiskussioner och att pojkar oftast har svårare än flickor för att uttrycka sig i skrift. Samtidigt finns det en uppfattning om att det inte är någon skillnad mellan hur flickor och pojkar uttrycker sig.</p><p>Uppsatsen problematiserar varför lärarna inte arbetar med ett genusperspektiv i sin svenskundervisning, trots att kursplanen för svenska nämner att ett sådant perspektiv skall finnas. För att kunna ha ett genusperspektiv på svenskämnet krävs tydligare riktlinjer i kursplanen, en förändrad syn på svenskämnet och genusmedvetna pedagoger som uppmärksammar ämnets könsproblematik.</p>

<p>Syfte: Denna studie syftar till att undersöka om det är någon skillnad i förskolepedagogens bemötande av flickor och pojkar och i så fall på vilket sätt.</p><p>Metod: Under denna studie så har jag använt mig av en kvantitativ undersökningsmetod, då jag har gjort observationer på en förskola.</p><p>Resultat: Studiens resultat visar att pedagogens bemötande av barnet till största del består av negativ uppmärksamhet. Pojkarna fick mer negativ uppmärksamhet riktad mot sig än vad flickorna fick. Ser vi på flickornas resultat så visar det att de inte fick lika mycket negativ uppmärksamhet riktad mot sig som pojkarna, men de fick ändå mer negativ uppmärksamhet än positiv. Förskolepedagogerna använde till stor del barnets namn vid tillsägningar och beröm. Pojkarna fick oftare än flickorna höra sitt namn nämnas i negativ bemärkelse.</p>

Syftet med denna studie var att undersöka vilka faktorer som påverkar flickors och pojkarssjälvkänsla i skolan, samt att finna eventuella genusskillnader. En kvantitativ metod i form aven enkätundersökning användes, där eleverna i årskurs 8 på en högstadieskola i VästraGötalands län deltog. Studien visar att flickorna har lägre självkänsla än pojkarna i skolan.Flickorna skattar sin egen kunskapsnivå lägre än pojkarna, trots att de har högre betyg änpojkarna. Flickor har svårare än pojkar att få fram sina åsikter i skolan. Flickor tycker det ärsvårare än pojkar att prata i helklass. Elever med aktiv fritid hade bättre självkänsla än eleverutan aktiv fritid. Detta resultat framkom bland bägge könen, men speciellt känsliga för dettaverkar flickor vara. Flickor utan fritidsaktivitet var de som hade lägst självkänsla och de somtrivdes sämst i skolan. Samband mellan aktiv fritid och självkänsla behöver tittas mer på.Personer med stark självkänsla upplever ökad livskvalitet och bättre hälsa. Låg självkänsla gersämre livskvalitet och sämre hälsa. Skillnaden mellan flickors och pojkars självkänsla kanantas vara så stor att särskild hänsyn behöver tas till detta i skolan. Skolan behöver ta merhänsyn till de olika behoven mellan könen, så att alla får lika förutsättningar och möjligheteratt kunna utvecklas på bästa sätt. / The purpose of this study was to examine the factors affecting girls' and boys' self-esteem inschool, and to find any gender differences. A quantitative method in form of a questionnairesurvey was used, where students in grade 8 in a secondary school in the region of VästraGötaland participated. The study shows that girls have lower self-esteem than boys in school.The girls estimate their own knowledge lower than boys despite having higher grades thanboys. Girls are more difficult than boys to obtain their views in school. Girls find it harderthan boys to talk when the whole class has lessons together. Students with active leisure timehad better self-esteem than students without active leisure. This result emerged among bothsexes but especially susceptible to this seems to be girls. Girls without leisure had the lowestself-esteem and enjoyed school the least. The links between active leisure and self-esteemneeds to be further looked into.People with strong self-esteem are experiencing improving quality of life and health. Lowself-esteem gives worse quality of life and poorer health. The difference between girls' andboys' self-esteem can be so great that special attention needs to be taken of this in school.Schools need to take more into account the different needs between the sexes, so that all haveequal conditions and opportunities to develop the best.