Uppsatsens syfte är att belysa flyktingbarnens porträttering i tre samtida svenska bilderböcker för barn i för- och grundskoleålder, som har flyktingbarnens öden som huvudtema. Fokus ligger på protagonisternas utveckling vid flyktresornas olika stadier. Härvid tas särskild hänsyn till föräldrarnas roll – vilken inverkan har de och huruvida befrämjar föräldrarna sina barns integrering i mottagarländerna? Undersökningens teoretiska ramverk bildar den multimodala textteorin (Kress & van Leeuwen 2004; Björkvall 2009). Denna baserar sig på den systemisk-funktionella grammatiken (Halliday & Matthiessen 2004; Holmberg & Karlsson 2006), som lägger tonvikt vid grammatikens betydelse och funktion i konkreta sociala sammanhang och som således öppnar upp för flera, jämlikt samverkande sociosemiotiska resurser; här är bild och skrift aktuella. Två övergripande delanalyser till varje bok täcker den ideationella, erfarenhetsmässiga metafunktionens transitiva och ergativa del. Visuellt och verbalspråkligt undersöks såväl kvantitativt som kvalitativt dels processtyper, transitiva deltagare och omständigheter, dels ergativa roller. En kvalitativ granskning av centrala karaktärers visuella framställning bidrar till att komma åt flyktingbarnens och föräldrarnas (lexikogrammatiska) funktioner, hur frekvent dessa uppträder, om och på vilket sätt dessa ömsesidigt påverkar varandra och huruvida de förändrar sig under händelseförloppen.   Kvantitativt visar resultaten att, avseende processbetydelser, den materiella typen överväger genomgående medan den relationella typen är mest sällsynt. Detta och den frekventa förekomsten av kringliggande plats- och tidsomständigheter ger berättelserna dynamiska, framåtskridande karaktärer, förankrade såväl spatialt som temporalt. Då protagonisternas andel som tillhörande transitiva förstadeltagare generellt är högst, ges intrycket av att läsaren följer barnens flyktresor – en tes, vilken inte minst protagonisternas frekventa förekomst som upplevare i den mentala typen stödjer. Medan barnens uppträdande ökar respektive konstant är högt, minskar föräldrarnas förekomst som transitiva förstadeltagare successivt med handlingarnas framskridande. Även en kvantitativ granskning av ergativa roller vittnar om föräldrarnas marginella totala andel i relation till sina barn som - vanligast igenom rollen Medium i position som förstadeltagare – framstår som ständigt närvarande och handlingskraftiga. Kvalitativt tillägger i synnerhet den visuella symboliska processtypen och den visuella omständigheten bakgrund en andra dimension. Vid sidan av den fysiska resan genomgår protagonisterna en mental resa, som får sitt synliga uttryck i symboliska attribut och bakgrundens skiftande färgsättning. Flyktingbarnen är igenkännbara, individualiseras således medan ingen förälder uppvisar jämförliga drag. I interaktion med jämnåriga utvecklar sig protagonisterna, erkänner för sig själv och andra barn sina känslor och förmår slutligen att integrera sig i mottagarländerna. Självständigt, oberoende av sina föräldrar, får flyktingbarnen genom berättelserna en röst och även den temporära avsaknaden av hemmen kompenseras då de lyckliga sluten medför att barnen vinner ett andra hem.

Inom denna studie har vi intervjuat socialarbetare kring deras upplevelser av samverkan mellan myndigheter och involverade personer i arbetet med ensamkommande flyktingbarn. Studien genomfördes genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer, där verksamma socialarbetare inom barn- och ungdomsenheten med specialisering på ensamkommande flyktingbarn intervjuades kring deras upplevelse av samverkansprocesser. Utifrån teoretiska perspektiv som KASAM och human relationsskolan har vi analyserat studiens datamaterial. Redovisning av tidigare forskning, studiens metodologiska utgångspunkter och tillvägagångssätt ges ingående. Resultatet av studien redovisas och analyseras. Slutligen förs en kritisk diskussion där även möjliga tolkningar av resultat diskuteras. Av studiens resultat har vi identifierat socialarbetares upplevelser av hinder för en effektiv samverkan vilket utgörs av fyra faktorer. Studiens resultat visade att samverkan möjliggör för socialarbetaren att skapa ett starkt nätverk för barnet samt ändra barnets negativa syn av myndigheter och vuxna. Samverkan möjliggör även ökad effektivitet och kvalitet i socialarbetarens handläggning där även behovsbedömningen underlättas.

This thesis looks at how involved implementers of the Teaching Recovery Techniques-project in Uppsala, Sweden have experienced the project. Teaching Recovery Techniques is originally a group-based intervention created for use in disaster areas. This intervention has the aim to give self-help to unaccompanied refugee minors with post-traumatic stress symptoms in Uppsala and two neighbouring municipalities, by using non-psychiatric personnel to teach stress-mitigation. This is a pilot project as Teaching Recovery techniques have never been used in this type of setting before. To investigate the opinions of the involved personnel, qualitative interviews with roughly half of the group leader have been made. These have been analysed using manifest content analysis.     The thesis found that while many are happy with the project, it has required unexpectedly high workload as well as suffered from unclear responsibility delegations and lacking communication, primarily in the start of the project. However, due to strong motivation from involved implementers and adaptability from employers, these issues have been overcome to a great degree. Lesson for further TrT-projects targeting unaccompanied minors should put extra effort in planning and defining the roles of involved actors as well as include arenas for horizontal communication between group leaders. / Denna uppsats undersöker hur personal involverad i Teaching Recovery Techniques-projektet i Uppsala, Sverige har upplevt att arbete inom projektet.  Teaching Recovery Techniques är ursprungligen en grupp-baserad intervention ämnad att användas i katastrofzoner.  Syftet med Teaching Recovery Techniques är att ge hjälp till själv-hjälp till ensamkommande flyktingbarn med posttraumatisk stress symptom i Uppsala kommun samt två grannkommuner. Projektets mål är att använda icke-psykiatrisk personal för att lära ut stresshantering. Detta är ett pilotprojekt då metoden inte använts i denna kontext tidigare. För att undersöka personalens åsikter så har kvalitativa intervjuer utförts med hälften av gruppledarna. Dessa har sedan analyserats utifrån manifest innehållsanalys.      Denna uppsats visar att även om många är nöjda med projektet, så har det krävts mycket mer arbetstid än väntat samt att det har varit oklar ansvarsfördelning och kommunikation, framförallt i början av projektet.  Dock har stark motivation från personal och hög flexibilitet från arbetsgivare, motverkat dessa problem i de flesta fall. Lärdomar till framtida likande projekt för ensamkommande flyktingbarn är att ha ett ökat fokus på planeringsstadiet, samt att definiera roller och ansvar bättre från start. Det rekommenderas även att skapa forum för horisontell kommunikation mellan gruppledare.

Ensamkommande är en utsatt grupp där posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är vanligt förekommande. Den hälso- och sjukvård som ges är bristfällig och evidensbaserade interventioner för målgruppen på första linjen saknas. Studiens syfte var att belysa hur ensamkommande flyktingbarn i åldern 13-18 år, som screenat positivt för PTSD, upplever sitt deltagande i Teaching recovery techniques (TrT) grupperna. Material har inhämtats genom kvalitativa intervjuer, från sju grupper, totalt 22 ungdomar cirka tre månader efter avslutad intervention. Resultatet visar hur känslor, tankar och reaktioner normaliserades i gruppen. Den sociala gemenskapen och stödet från jämnåriga har framstått som en viktig komponent i ungdomarnas livssituation. Deltagarna har återfått kontrollen för att kunna strukturera upp sina känslor och reaktioner. Slutligen kände deltagarna att de med hjälp av de tekniker och verktyg som de lärt sig kunde klara av aktuella utmaningar och framtida kriser. Behovet av en traumafokuserad intervention som denna verkar finnas hos målgruppen. / Unaccompanied refugee minors (URM) is an exposed group in which post-traumatic stress disorder (PTSD) is common. The care provided is inadequate and there are few evidence-based interventions on the target group of URMs. The aim of this study was to examine URMs, aged 13-18, who screened positive for PTSD and their experiences of the Teaching Recovery Techniques-program. Qualitative interviews were conducted with 22 youth from seven groups, three months after the completion of the intervention’s final session. The results show that participants felt that sharing their stories helped them normalize their experiences. Feelings of fellowship and support have seemed as an important component of the youth's life. The program helped them feel more in control of their own body and reactions. Finally, the participants felt that, with the help of the techniques and tools they learned, they could cope with current challenges and future crises. Trauma-focused interventions like this appears be needed in this target group.

Background: Refugees have existed throughout human history, but in recent times it has become morecommon for children without adult company to arrive at Europe's borders. Most children who have arrived in Sweden in recent years have a background in Somalia, Iraq, Syria, Afghanistan and Eritrea. In 2015 a record number came to Sweden when 35,369 unaccompanied children arrived. During the influx of refugees between 2015 and 2016, an estimated 170,000 children and young people came to Europe's borders and applied for asylum. Aim: Describe contributing factors to mental health problems among unaccompanied refugee children. Method: The purpose of the study is answered with a literature review with a qualitative approach based on 11 scientific articles taken from PubMed and CINAHL. Results: Four themes were identified: Traumatic experiences, Migration process, Agedetermination and Gender. The predominant factors that contributed to mental health problems among the children turned out to be traumatic experiences before and during the migration as well as the protracted migration process. Conclusion: The results of this literature study showed that unaccompanied refugee children have experienced various traumatic events before and during the migration process and face adversity and difficulties in the new country. / Bakgrund: Flyktingar har funnits genom mänsklighetens historia men på senare tid har det blivit vanligare att barn utan vuxet sällskap anländer till Europas gränser. De flesta barn som har anlänt till Sverige i de senaste åren har bakgrund i Somalia, Irak, Syrien, Afghanistan och Eritrea. Under 2015 kom det rekordmånga till Sverige när det anlände 35 369 ensamkommande barn. Under flyktingströmmen mellan 2015 och 2016 kom det uppskattningsvis 170 000 barn och unga till Europasgränser och ansökte om asyl. Syfte: Beskriva faktorer som kan bidra till psykisk ohälsa bland ensamkommande barn. Metod: Studiens syfte besvaras med en litteraturöversikt med kvalitativ ansats som grundades på 11 vetenskapliga artiklar som hämtades från PubMed samt CINAHL. Resultat: Fyra teman identifierades: Traumatiska upplevelser, Migrationsprocessen, Åldersbedömning och Genus. De övervägande faktorerna som bidrog till psykisk ohälsa bland barnen visade sig vara traumatiska upplevelser innan och under migrationen samt den utdragna migrationsprocessen. Slutsats: Resultatet i denna litteraturstudie visade att ensamkommande flyktingbarn har varit med om olika traumatiska händelser innan och under migrationens gång samt bemöter motgångar och svårigheter i det nya landet. Alla dessa faktorer bidrar till högre risk för att utveckla psykiska problem.

Studien är en undersökning av personalens upplevelser och erfarenheter av psykisk ohälsa hos ensamkommande flyktingbarn. För att kunna genomföra undersökningen har individer som idag arbetar eller har arbetat på HVB-hem intervjuats.Studien har använts sig av två olika teorier, den ena är Antonovsky (2005) i form av KASAM och den andra av Lazarus (1999) i form av Coping för att kunna analysera empirin, det vill säga intervjuerna.För att kunna genomföra undersökningen och för att det ska vara tillförlitligt har kvalitativ forskningsintervju tillämpats. De intervjupersoner som intervjuas har eller har haft erfarenhet av att arbeta med ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan med psykisk ohälsa. Totalt har fem intervjupersoner intervjuats.Resultatet av studien visar att samtliga intervjupersoner har haft erfarenhet av ensamkommande flyktingbarn med psykisk ohälsa. Deras psykiska ohälsa har uttryckt sig på olika sätt, det kan vara i form av olika känslor i form av aggression, isolering, gråt samt distansering från HVB-personalen. Resultatet visar även att HVB-personalen upplever att de ställs inför dagliga utmaningar eftersom de ensamkommande flyktingbarnen inte delar med sig om sina känslor och stänger in sig istället för att dela med sig sina känslor med personalen. I och med de distanserar sig och isolerar sig från personalen finns andra stöd som de ensamkommande flyktingbarnen kan få, bland annat hjälp från BUP.

I denna uppsats studeras de ensamkommande flyktingbarn som kom till Sverige 2015 med flyktingkrisen och hur de upplever sin integration. Studien har genomförts med metodansatsen Grundad Teori. Jag har valt att intervjua fem ensamkommande barn som kom till Sverige 2015. Genom grundad teorins metodansats framkom huvudangelägenheten och kärnkategorin: Att hantera emotionell ambivalens. Denna huvudangelägenhet visade på en ständig strid mellan känslan av ovisshet och hopp men även att ungdomarna använde sig av flera integrationsstrategier men även hur man kan hamna i desintegration. Underkategorierna som framkom i studien är: Anställningsbarhet, Nyttja/kontakta signifikanta andra, Upptäcka arbetsmarknadens behov, Skapa sig en identitet, Att lära sig vänta, Att utbilda sig, Kriminalitet och att söka sig till avvikare, Avslag och falla ur systemet och Att få ett sämre psykiskt mående.  Studien som genomförts med grundad teori avslutades sen med stöd av det teoretiska ramverket Etnometodologi och Harold Garfinkels teori för att ge studien en bredare och djupare förståelse kring den data som intresseområdet gett tillgång till.

Den 1 juli 1994 trädde lagen (1994:137) om mottagandet av asylsökande barn i kraft och i den lagen regleras Migrationsverkets huvudansvar i denna fråga. Men den 1 juli 2006 trädde en reform av lagen i kraft gällande mottagandet, i syfte att förbättra processen. Lagändringen innebar att kommunerna istället skulle tillhandahålla boendet för de ensamkommande barn som kommer till Sverige på grund av att den kompetens, erfarenhet och stöd som krävs för att möta barn i sådana här situationer finns hos socialtjänsten inom kommunerna. Tidigare forskning har kartlagt och identifierat möjligheter och utmaningar gällande att arbeta i denna samverkansprocess. En av möjligheterna är den samlade kunskapen och en av utmaningarna är den brist på kompetens som finns i olika delar av processen.Denna uppsats tar avstamp i de resultat som tidigare nämnd forskning har resulterat i. Vi kan dock inte anta och utgå ifrån att samma utmaningar och möjligheter som identifierades i tidigare forskning förekommer i det studieobjekt som vi ska undersöka. Därför ämnar denna uppsats att beskriva den samverkansprocess som sker mellan aktörerna, Migrationsverket, Länsstyrelsen, Socialstyrelsen, Malmö Stad, transitboende, Region Skåne samt Sveriges Kommuner och Landsting vid mottagandet av de ensamkommande flyktingbarnen. Detta för att ta reda på om samma eller eventuellt andra utmaningar och möjligheter upplevs och hur de hanteras. Kvalitativa intervjuer har genomförts med 7 aktörer, 9 respondenter. Intervjumaterialet har kodats och teman har identifierats ur detta material som sedan analyserats och diskuterats. Uppsatsens resultat visar att liknande möjligheter och utmaningar som tidigare identifierats råder även i denna samverkansprocess. Kunskap och brist på kompetens är ett genomgående tema som kan grunda sig i flertalet orsaker. En tydligare gemensam målformulering, strukturerad uppföljning och större fokus på de kommuner som tar emot ensamkommande barn är några av de saker som skulle kunna underlätta och förbättra mottagandet. / A study on how seven participants are experiencing challenges and opportunities in the cooperation process at the reception of unaccompanied refugee children and how these are handledOn 1 of July 1994 the law (1994:137) of reception of asylum-seeking children was instituted. The law regulated the Migration Board's primary responsibility in this matter. But the 1 of July 2006 an amended law in force regarding the reception of unaccompanied refugee children was instituted, in order to improve the process. The change in the law meant that municipalities should instead provide accommodation for unaccompanied refugee children who come to Sweden because of the skills, experience and support necessary to meet the children in these situations is situated at the social services within municipalities. Previous research has identified opportunities and challenges of working in such a cooperation process. One of the possibilities is the collective knowledge and one of the challenges is the lack of competence that exists in some organizations.This paper builds on the results previously mentioned research has resulted in. However, we cannot assume that the same challenges and opportunities identified in previous research appear in the study, which we will investigate. Therefore, this paper intends to describe the cooperation process that takes place between the participants, when unaccompanied refugee children arrives to Sweden, to find out whether the same or any other challenges and opportunities are perceived and how they are handled. Qualitative interviews were conducted with seven participants, nine respondents. The interviews were coded and themes were identified from this material which is then analyzed and discussed. The results of the paper show that similar opportunities and challenges identified earlier also exist in this cooperation process. Knowledge and lack of competence are a recurring theme that can be carried out in several causes. A distinct collective goal setting, more structured follow- up and more focus on the municipalities, which already receive unaccompanied refugee children, are some of the things that could facilitate and improve the reception.

Since 2007, about 300 unaccompanied children have annually disappeared in Sweden. This study investigates whether authorities are aware of the problem and how they look at risks, responsibilities and causes of disappearance of unaccompanied children. This is done through a combination of text analyzes of relevant reports as well as qualitative interviews of selected social service professionals and the National Method support against prostitution and human trafficking. The empirical findings have been analyzed with the help of Michael Lipsky’s (2010) Street-Level Bureaucracy theory and Carol Bacchi’s (2009) what’s the problem represented to be – approach. There seem to be a mixed awareness amongst those who are dealing with the problem that unaccompanied refugees disappear. There seems to be, however, a national goal as well as a local interest, to improve the preventive work against the problem that unaccompanied refugee children disappear. Yet the results show that other aspects and participants are to be considered for an extensive understanding of the problem.

<p>The aim of this study was to examine how the social services could investigate and support children of irregular immigrants within the boundaries of the law. More specifically it aimed to examine the legal possibilities and obstacles for the social services to support irregular immigrants, how the officials at the social services act considering the legal aspects, and how they reason morally and ethically when dealing with irregular immigrants. To answer the aim of the study the theory of positive law was used combined with qualitative interviews with two officials at the social services. Moreover a small quantitative telephone study with officials in the social services and with voluntary organizations was made. The study has used theories of sociology of law, law and ethics, and professional (civil) disobedience. The conclusions were that children of irregular immigrants are included by the Swedish law for social services, but are hindered from getting support by the legal obligation to inform the police authorities when the social services are dealing with foreigners who did not apply for a residence permit. There is a need for the officials to be extra committed in such cases and they break the obligation to inform to be able to support the children.</p>