Detta examensarbete är en pilotstudie och handlar om  den forskning som  berör musikens och det talade språkets interrelation där syftet består i att skapa förståelse för vad musiklärare anser om denna forskning och om dess tillämpning eller implikationer i undervisningen. Undersökningens metodologi utgår  från en  kvalitativ ansats  i form av strukturerade intervjuer. Mål- eller urvalsgruppen består av fyra stycken verksamma  musiklärare vilka undervisar antingen på högstadiet eller gymnasiet inom svensk skola. I vissa fall förekommer även undervisning på universitetsnivå samt på vuxenutbildning. Resultatet visar att de fyra musiklärare som ingick i undersökningen uppfattar musikens påverkan på språkutvecklingen som reell och befintlig men att denna till största delen tillskrivs de undervisningstillfällen där elevgrupperna består av individer med ett annat förstaspråk än svenska. Följaktligen uppger  majoriteten av urvalsgruppen att specifika kunskaper inom aktuell forskning brister. Likaså framkommer det i bearbetningen av  undersökningsdatan att de ej tagit del av forskningen om musikens och språkets interrelation under gängse musiklärarutildning.  Slutligen är de fyra musiklärarna övervägande  ovilliga att tillämpa den berörda forskningen i undervisningen. Slutsatser som kan dras utifrån arbetets resultat är att orsakerna till deras inställning i det precis nämnda kan relateras till samhällets syn på musik som skolämne samt på utbildningsfaktorer såsom kunskapsinnehåll inom musiklärarutbildningar inom högskolan och universitetet.

Syftet med studien är att undersöka samband som visas tydligt hos elever i både matematiksvårigheter samt fonologiska svårigheter. Studien har genomförts på elever i årskurs 7 som uppvisat matematiska såväl som fonologiska svårigheter. Resultatet baseras på en filmad observation där eleverna fått lösa ett urval uppgifter konstruerade utifrån svårigheter gällande grundläggande taluppfattning och aritmetik. Elever med fonologiska svårigheter såväl som bristande arbetsminne visar sig ha svårigheter när det gäller att automatisera tabellkunskap såväl som utföra beräkningar gällande de fyra räknesätten. / The purpose of the study is to research what correlation is apparent in students with both mathematical and phonological difficulties. The study has been conducted with 7th grade students who have shown both mathematical and phonological difficulties. The result is based on a filmed observation where the students solved a selection of tasks constructed based on problems with basic number sense and arithmetic. Students with phonological difficulties as well as inadequate working memory are showing problems when it comes to automated knowledge of the multiplication table as well as performing calculations concerning arithmetic.

Being born deaf, or with a moderate-severe hearing loss, means that linguistic and cognitive abilities might develop with an atypical pattern compared to children with normal hearing. With help from technical hearing devices like cochlear implants and/or hearing aids, combined with early intervention and support from caregivers and other people that interacts with the child, there is a good chance that the he or she will develop a well-functioning spoken language. In this study, the phonological working memory capacity of 22 children with cochlear implants, and a control group of 43 children with normal hearing, was investigated.  The usage of semantic strategies in tasks testing the phonological working memory was also examined. The results showed that the group of children with cochlear implants have a less developed phonological working memory in comparison with the children with normal hearing. Phonological working memory in children with cochlear implants was predicted by expressive vocabulary, which in turn was affected by the parent’s highest level of education. When investigating the retrieval strategies that was used, results indicated that children with cochlear implants used more semantic strategies than the group of hearing children. Higher ages at 1st cochlear implantation correlated with higher degree of semantic strategy use. The results regarding the phonological working memory indicated that the involvement and support from the caregivers were essential for the language and cognitive development. Regarding the usage of semantic strategies, the results indicated that children with cochlear implants used more semantic-related than phonological retrieval strategies when the phonological working memory capacity was investigated. / Att födas med en grav hörselnedsättning eller dövhet innebär att språkliga och kognitiva förmågor inte har samma förutsättningar att utvecklas som hos ett typiskt utvecklat, normalhörande barn. Tack vare tekniska hörhjälpmedel som hörapparater och cochleaimplantat (CI), finns idag goda möjligheter att med rätt stöd utveckla ett välfungerande talspråk, trots hörselnedsättningen. Många faktorer påverkar hur väl man tillägnar sig ett talat språk, och till exempel har tidig intervention och stöd från omgivningen visat sig vara mycket viktiga. I denna studie undersöktes fonologiskt arbetsminnesförmåga hos 22 barn med CI, och en kontrollgrupp bestående av 43 normalhörande barn. Även frekvensen av semantiska strategier vid nonordsgenerering undersöktes. Resultaten visade att gruppen med CI har en nedsatt fonologisk arbetsminnesförmåga i jämförelse med normalhörande barn. Fonologiskt arbetsminne hos barnen med CI predicerades av expressivt ordförråd, som i sin tur predicerades av föräldrars högsta utbildningsnivå. Hos barn med normal hörsel predicerade icke-verbal förmåga den fonologiska arbetsminnesförmågan. Vidare visade resultaten att barnen med CI använde signifikant fler semantiska strategier än normalhörande barn. Högre åldrar för när det första cochleaimplantatet (CI1) opererades in visade sig ha ett samband med högre grad av användning av semantisk strategi. Resultatet gällande det fonologiska arbetsminnet kan tyda på att engagemang och stöd från barnets vårdnadshavare är viktigt för utvecklingen av bland annat denna förmåga. Gällande semantiska strategier indikerade resultatet att barn med CI i hög grad använder sig av andra, mer semantiskt relaterade strategier än fonologiska, när den fonologiska arbetsminneskapaciteten prövas.

<p> </p><p>Cochleaimplantat (CI) är ett hörseltekniskt hjälpmedel som under de senaste 20 åren givit personer med grav hörselnedsättning/dövhet möjligheten att uppfatta ljud och utveckla talkommunikation. De språk- och talfärdigheter som personer med CI tillägnar sig uppvisar dock stora individuella variationer. Syftet med föreliggande studie var att undersöka utvecklingen av kognitiva och språkliga förmågor efter ett års tid hos barn med CI. De förmågor som undersöktes var fonologiska färdigheter, kapaciteten i tre arbetsminneskomponenter, den mekaniska delen av läsning, läsförståelse samt receptivt lexikon. Åtta barn med CI i åldrarna 7;8-13;4 år deltog i studien. För att undersöka huruvida skillnaderna i resultaten mellan år 2007 och år 2008 var signifikanta hos barnen med CI användes beroende t-test. Resultaten visade att utvecklingstrenden för barnen med CI var tydligast inom sensorisk-perceptuell förmåga samt tillfällig fonologisk lagring, visuo-spatialt arbetsminne, komplext arbetsminne, tillfällig fonologisk lagring beträffande antal konsonanter korrekt samt den mekaniska delen av läsning. Slutsatserna i föreliggande studie är att en genomgående utvecklingstrend finns hos alla barn med CI och att barnen är en heterogen grupp beträffande utveckling av kognitiva och språkliga förmågor. En nyanserad bild av varje individs förmågor krävs för att till exempel kunna planera undervisning och stödjande insatser. En rättvis bild av ett barns språkliga och kognitiva förmågor är endast möjlig om flera delförmågor inom varje språklig och kognitiv aspekt testas.</p><p> </p>

Cochleaimplantat (CI) är ett hörseltekniskt hjälpmedel som under de senaste 20 åren givit personer med grav hörselnedsättning/dövhet möjligheten att uppfatta ljud och utveckla talkommunikation. De språk- och talfärdigheter som personer med CI tillägnar sig uppvisar dock stora individuella variationer. Syftet med föreliggande studie var att undersöka utvecklingen av kognitiva och språkliga förmågor efter ett års tid hos barn med CI. De förmågor som undersöktes var fonologiska färdigheter, kapaciteten i tre arbetsminneskomponenter, den mekaniska delen av läsning, läsförståelse samt receptivt lexikon. Åtta barn med CI i åldrarna 7;8-13;4 år deltog i studien. För att undersöka huruvida skillnaderna i resultaten mellan år 2007 och år 2008 var signifikanta hos barnen med CI användes beroende t-test. Resultaten visade att utvecklingstrenden för barnen med CI var tydligast inom sensorisk-perceptuell förmåga samt tillfällig fonologisk lagring, visuo-spatialt arbetsminne, komplext arbetsminne, tillfällig fonologisk lagring beträffande antal konsonanter korrekt samt den mekaniska delen av läsning. Slutsatserna i föreliggande studie är att en genomgående utvecklingstrend finns hos alla barn med CI och att barnen är en heterogen grupp beträffande utveckling av kognitiva och språkliga förmågor. En nyanserad bild av varje individs förmågor krävs för att till exempel kunna planera undervisning och stödjande insatser. En rättvis bild av ett barns språkliga och kognitiva förmågor är endast möjlig om flera delförmågor inom varje språklig och kognitiv aspekt testas.

Sammanfattning I dagens samhälle är det viktigt att kunna kommunicera verbalt med olika personer i olika situationer och sammanhang. För de flesta så är detta inget större problem, men om man har svårigheter med talet som exempelvis stamning, pratar otydligt eller inte kan säga vissa språkljud, så kan det vara ett hinder för att föra ett samtal. Vi har fått intresse för fonologiska svårigheter genom verksamhetsförlagd utbildning och i vardagen där vi mött barn som på olika sätt har haft problem med sitt språkande. Där av har vi intresserat oss för hur olika yrkesgrupper i en viss kommun arbetar för att hjälpa barn som har fonologiska svårigheter. Vi vill undersöka hur termen språkstörning definieras och om respondenterna upplever att det finns en "vänta och se – mentalitet" gällande språksvårigheter. Med detta menar vi att pedagoger kan arbeta förebyggande eller vänta in barnets mognad, för att se om svårigheterna försvinner av sig självt. Denna inväntningsstrategi visade sig vara vanligare för 10-15 år sedan medan man idag arbetar man mer förebyggande. För att nå fram till våra resultat så har vi intervjuat sju personer som är verksamma inom yrken där man jobbar med barn som har språksvårigheter. Vi har delvis inspirerats av ett fenomenologiskt synsätt, då om hur olika personer i specifika yrkesgrupper uppfattar fenomenet fonologiska svårigheter. Vi vill även ta del av våra respondenters praktiska och teoretiska erfarenheter i ämnet. Genom intervjuerna har vi fått insikt i hur komplext fenomenet språksvårigheter är, eftersom barnet utvecklas och mognar olika snabbt i olika åldrar. Likaså har vi sett hur arbetet och samarbetet ser ut i denna kommun, då respondenternas utsagor stämmer väl överens med varandras och de fyller i varandras berättelser om hur arbetsgången fungerar dem emellan. Vi har också fått insikt i hur de olika yrkesgrupperna jobbar med barn som har fonologiska svårigheter. Vi har även fått reda på att det finns olika benämningar beroende på vilken språksvårighet barnet har. Med denna examinationsuppgift önskar vi kunna bidra med kunskap om fonologiska svårigheter till personer inom olika yrkeskategorier, som arbetar med barn.

Syftet med studien är att undersöka hur några lärare upptäcker läs- och skrivsvårigheter, samt vilka insatser som görs vid misstanke om eller redan konstaterade läs- och skrivsvårigheter. Syftet är även att undersöka om vårdnadshavare lyfter sin oro om att deras barn misstänks vara i läs-och skrivsvårigheter och hur man som lärare handskas med deras oro. Som metod valdes en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer med sex pedagoger från olika kommuner. Studiens resultat visar att det är relativt enkelt att upptäcka läs- och skrivsvårigheter om man har erfarenhet av läraryrket. De tecken som kännetecknar läs- och skrivsvårigheter är, enligt informanterna, fonologiska och språkliga svårigheter. I resultatet framgår det även att vårdnadshavare i många fall lyfter sin oro, men att man som lärare måste bemöta, lyssna och lugna vårdnadshavarna. Studiens resultat visar även att det är viktigt att man först gör anpassningar i klassrummet och sedan en kartläggning om det behövs av elevernas läs-och skrivsvårigheter. Slutsatsen är att det är viktigt med ett förebyggande arbete med tidiga insatser för elever i läs-och skrivsvårigheter. Slutsatsen är även att skolan bör lägga ner mer resurser på tekniska verktyg och fortbildningar.

Det är viktigt att vi har kunskaper om olika metoder, som kan hjälpa elever som har läs- och skrivsvårigheter. Skolans insatser skall  ha en vetenskaplig grund, vila på beprövad erfarenhet och aktuell forskning. En utmaning är att utveckla och testa metoder som kan praktiseras i arbetet med elever i läs- och skrivsvårigheter i skolan. Mot bakgrund av detta har vi genomfört en interventionsstudie, som ingår i projektet BRUS, på Linneuniversitetet i Växjö. Projektet leds av Göran Söderlund, professor i specialpedagogik. Tidigare forskning har uppmärksammat att eleverna som deltog i studien med diagnos ADHD förbättrade sin förmåga att fokusera och koncentrera sig om ett auditivt brus tillfördes under arbetsprocessen. Sambandet mellan läs- och skrivsvårigheter och ADHD är inte klarlagt men forskningen visar att det råder stor komorbiditet mellan diagnoserna. Syftet med studien är att undersöka om visuellt tillfört brus på dataskärm vid lästräning med listor kan underlätta läsningen för elever med fonologiska svårigheter. Lästräningsmaterialet Bravkod, ett etablerat och validerat träningsinstrument, som använts för studien har inte tidigare prövats med vitt brus. För studiens design konverterades materialet till Word och bearbetades sedan i ett datorprogram med brus för genomförandet av interventionerna.  Interventionen genomfördes i två grupper där en grupp utförde träningen utan visuellt brus på skärmen och en grupp med tillagt visuellt brus på skärmen.  Studien genomfördes under Vt och Ht 2020 i två skolor. 14 elever i årskurs 3-5 deltog och tränade 15 tillfällen/elev. Samtliga elever som deltog i interventionerna, förbättrade sina resultat i ett eller flera av de posttester som genomfördes i jämförelse före och efter studien. Studien genomfördes i liten skala, med ett begränsat antal deltagare. Varje enskild individs resultat får stor påverkan på medelvärdet och eventuella skillnader i grupperna kan vara resultatet av en enskild individs resultat. Det är därför svårt att dra allmäna slutsatser baserat på resultatet. Vi bör därför  förhålla oss med försiktighet till resultatet. Resultatet kan indikera att intensivträning med läslistor på dataskärm förbättrar avkodningsförmågan. Även om vissa i gruppen som läst med det visuella pixel-bruset förbättrade sina resultat kunde vi inte urskilja specifikt positiva resultat vid tillförandet av det visuella pixel-bruset. Studien innefattar inte någon jämförelsegrupp som följt den ordinära undervisningen under träningsperioden är det inte säkert att de förändringar vi ser i resultatdelen är resultatet av träningen för studien. En studie i större format än denna skulle kunna visa på en effekt av det visuella pixel-bruset.

Studiens syfte är att vi vill undersöka och redogöra för vilka olika läsinlärningsstrategier och arbetssätt klasslärare i åk 1–3 använder sig av i svenskundervisning. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med fyra olika informanter som arbetar i två olika skolor, detta för att kunna få svar på våra forskningsfrågor. Dessutom har vi använt oss av litteratur och forskningsartiklar för att kunna genomföra vår studie. I resultatdelen har vi kommit fram till att de olika informanterna arbetar med olika arbetsmetoder och läsinlärnigsstrategier i klassrummet. Till exempel ordbildsmetoden, ljudningsmetoden, 7-stegs metoden och digitala verktyg. Därmed belyste informanterna vikten med högläsning som är avgörande metod för elevernas läsutveckling. Det vill säga eleverna utvecklar ordförrådet, ger möjlighet att skapa diskussioner i klassrummet och främja fantasin. Slutligen kom vi fram till att läraren har stor betydelse för elevernas första läsutveckling, detta innebär att läraren ska stödja och skapa intresse för läsinlärning hos eleverna. Av den orsaken ska lärarna arbeta och använda sig av olika arbetssätt, metod och material för att lära och utveckla elevernas läsinlärning. / pedagogik

Denna studie har undersökt om lärarna bedriver matematikundervisning så att olika delar i arbetsminnet hos eleverna stimuleras, relaterat till forskning om arbetsminnet. Forskning visar på att arbetsminnet har stor betydelse vid matematikinlärning och att det finns olika arbetsätt för att hjälpa eleverna att minnas kunskaper. En kvalitativ studie har genomförts med observationer och intervjuer med sex olika lärare från två olika skolor. Lärarna undervisar i förskoleklass till och med årskurs 3. Resultaten visar att lärarna bedriver matematikundervisning så att olika delar av arbetsminnet stimuleras hos eleverna men att det är stor variation om lärarnas medvetenhet angående arbetsminnet. Resultaten visar även att begreppen nöta och repetera uppfattas olika av lärarna men att alla lärare anser att repetition är en naturlig del i undervisningen medan att nöta in matematikkunskaper sker främst i de lite äldre årskurserna i studien. För att stimulera arbetsminnet för barn med matematiksvårigheter kan användandet av konkret material vara ett arbetssätt och resultaten visar att lärarna använder konkret material mest från förskoleklass till årskurs 2.