<p>Syftet med den här uppsatsen är att försöka förstå varför människor fotograferar när de är på fest. Vilken roll spelar festfotograferingen för enskilda individer och dessa individers möten med andra människor? För att uppnå syftet med uppsatsen har jag studerat den sociala funktionen hos dels festfotografierna (produkterna), dels festfotograferandet (praktiken). Uppsatsens frågeställning är: ”Vad betyder egentligen festbilder för människor ur ett socialt perspektiv?”</p><p>Metoden som valts är fokusgrupper. Resultaten studerades genom en "Grounded Theory"-inspirerad mönstersökande analys.</p><p>Uppsatsens teoretiska stomme utgörs av den franske sociologen Pierre Bourdieus skrift "Amatörfotografen". Bourdieu skriver om fotografiet som ett gemenskapshöjande verktyg och fotografiet som högtidens teknik.</p><p>Bourdieus betoning på fotografiets starka kollektiviserande funktioner går igen i min undersökning. Empirin visar bl.a. att festbilder kan uppfattas som bildbevis på tillhörighet, som en konversationsstartare, som ett verktyg att uppdatera sig vad som händer i sin vänskapskrets och som ett sätt att introducera nya personer i en gemenskap.</p><p>Undersökningen visade också att festbilder handlar om normbrott. Dels avslöjas denna dragning till det extraordinära då deltagarna beskriver vilka bilder deras ögon fastnar på när de flyktigt tittar igenom en stor samling festbilder. Dels tar sig fascinationen uttryck i gruppdeltagarnas längtan att själva tänja på gränserna framför kameran.</p><p>Festbilder kan också tolkas som en form av intrycksstyrning. Det gäller att synas i rätt kretsar – att visa att man är en rolig och unik person med roliga och ”rätta” kompisar.</p>

<p>In the 19th century, photography was often employed in attempts to objectively capture evidence of paranormal phenomena. With the advent of television, this tradition came to be coupled with the apparent mystery of distant communication through electromagnetic waves. The television set has often been depicted as intrinsically occult or even haunted.</p><p>It is therefore natural that television has proven to be an ideal medium to present beliefs, tales, and investigations about paranormal phenomena. Most such presentations have been openly ficticious, but in television the distinction between fact and fiction is often blurred, and the emergence of shows where the crew claims to pursue a serious investigation was inevitable. One of the most successful such shows is the British Most Haunted, airing since 2001. In this thesis, the presentation of occult phenomena in three episodes of Most Haunted is analyzed and discussed in light of this framework of traditions.</p><p>One main result is that the distinction between fact and fiction is indeed often blurred in Most Haunted. Reconstructions and purported evidence are similar to each other as well as to the historical ghost pictures, and sometimes the crew's reactions or lack of reactions is the only means to tell them apart. Elements aiming at creating a "ghost feeling" are abundant throughout both investigative and other parts of the show, and include monochrome (and sometimes inverted) imagery, blue or green light tones, modified motion speed, and perspectives that let the spectator "be the ghost". Black and white imagery is also a part of the usage of analogue or pseudo-analogue technology to convey connotations of authenticity. Filming the crew's reactions is the most common means of broadcasting a sense of hauntedness, as is often the case in traditional horror motion pictures.</p>

Projektet 00.00.00 är namnet på en bok om löpning som tar sin utgångspunkt i personliga erfarenheter. Syftet med projektet har varit att finna nya sätt att gestalta löpning på, där text och bild verkar i samspel. Stora delar av designprocessen har därför ägnats åt experimentell fotografering i olika miljöer. Bokens tre kapitel handlar om upptäckter, smärta samt identitet, där avgränsningen för examensarbetet har legat i det förstnämnda. Förhoppningsvis kommer boken att inspirera andra att, genom löpning, utforska den egna relationen mellan sinne, kropp och omgivning.

I vårt samhälle har bilden fått en allt större betydelse för att förse oss med information om vår omvärld och det förflutna. I ett modernt samhälle utgör bilder från kameror vår huvudsakliga källa till verkligheten som vi inte har direkt erfarenhet av. Genom de bilder som finns samlade runtom på våra museer skapar vi en föreställning om hur världen såg ut förr. Hur dessa bilder används styr hur vi ser på det förflutna, vilket i sin tur bidrar till samhällets kollektiva minne. Syftet med studien har varit att problematisera fotografiet som kulturarv och visa på dess komplexitet. Genom intervjuer med fem kulturinstitutioner Östergötlands länsmuseum, Bild Linköping, Norrköpings stadsmuseum, Norrköpings stadsbibliotek och Arbetets museum har jag undersökt synen på fotografiet som kulturarv. Bilden som framträder i studien är av ett medium som både attraherar och förför oss. Samtidigt som dess förmåga att passa in i olika kontexter bidrar till en tvetydighet som möjliggör ett ifrågasättande av sanningshalten i fotografier. / In our society photographic images have assumed an ever greater role in providing us with information about the world around us and about our past. In modern society pictures taken by cameras are the main source of real life information distant from personal experience. Through pictures stored in museums we can create an image of the world as it appeared in past times. The way these pictures are used can influence our perception of the past and they affect society’s collective memory. The purpose of this study is to question the use of photography in cultural heritage work and show the complexity of the situation arising from their use. Through interviews with 5 different institutions – Östergötlands länsmuseum, Bild Linköping, Norrköpings stadsmuseum, Norrköpings stadsbibliotek and Arbetets museum – I have examined how the use of photographs is perceived when working with cultural heritage. The results of the study throw light on a medium which both attracts and seduces us. At the same time it also reveals that the capacity of photographs to be used in so many diverse contexts leads to an ambiguity which allows their truth content to be questioned.

Syftet med den här uppsatsen är att försöka förstå varför människor fotograferar när de är på fest. Vilken roll spelar festfotograferingen för enskilda individer och dessa individers möten med andra människor? För att uppnå syftet med uppsatsen har jag studerat den sociala funktionen hos dels festfotografierna (produkterna), dels festfotograferandet (praktiken). Uppsatsens frågeställning är: ”Vad betyder egentligen festbilder för människor ur ett socialt perspektiv?” Metoden som valts är fokusgrupper. Resultaten studerades genom en "Grounded Theory"-inspirerad mönstersökande analys. Uppsatsens teoretiska stomme utgörs av den franske sociologen Pierre Bourdieus skrift "Amatörfotografen". Bourdieu skriver om fotografiet som ett gemenskapshöjande verktyg och fotografiet som högtidens teknik. Bourdieus betoning på fotografiets starka kollektiviserande funktioner går igen i min undersökning. Empirin visar bl.a. att festbilder kan uppfattas som bildbevis på tillhörighet, som en konversationsstartare, som ett verktyg att uppdatera sig vad som händer i sin vänskapskrets och som ett sätt att introducera nya personer i en gemenskap. Undersökningen visade också att festbilder handlar om normbrott. Dels avslöjas denna dragning till det extraordinära då deltagarna beskriver vilka bilder deras ögon fastnar på när de flyktigt tittar igenom en stor samling festbilder. Dels tar sig fascinationen uttryck i gruppdeltagarnas längtan att själva tänja på gränserna framför kameran. Festbilder kan också tolkas som en form av intrycksstyrning. Det gäller att synas i rätt kretsar – att visa att man är en rolig och unik person med roliga och ”rätta” kompisar.

In the 19th century, photography was often employed in attempts to objectively capture evidence of paranormal phenomena. With the advent of television, this tradition came to be coupled with the apparent mystery of distant communication through electromagnetic waves. The television set has often been depicted as intrinsically occult or even haunted. It is therefore natural that television has proven to be an ideal medium to present beliefs, tales, and investigations about paranormal phenomena. Most such presentations have been openly ficticious, but in television the distinction between fact and fiction is often blurred, and the emergence of shows where the crew claims to pursue a serious investigation was inevitable. One of the most successful such shows is the British Most Haunted, airing since 2001. In this thesis, the presentation of occult phenomena in three episodes of Most Haunted is analyzed and discussed in light of this framework of traditions. One main result is that the distinction between fact and fiction is indeed often blurred in Most Haunted. Reconstructions and purported evidence are similar to each other as well as to the historical ghost pictures, and sometimes the crew's reactions or lack of reactions is the only means to tell them apart. Elements aiming at creating a "ghost feeling" are abundant throughout both investigative and other parts of the show, and include monochrome (and sometimes inverted) imagery, blue or green light tones, modified motion speed, and perspectives that let the spectator "be the ghost". Black and white imagery is also a part of the usage of analogue or pseudo-analogue technology to convey connotations of authenticity. Filming the crew's reactions is the most common means of broadcasting a sense of hauntedness, as is often the case in traditional horror motion pictures.

En semiotisk bildanalys av fem bilder från Sally Manns fotografibok Immediate Family

Detta examensarbete är en studie som handlar om läromedel och läromedelsanvändning i undervisningen i gymnasieskolans kurser i Fotografisk bild. Examensarbetet är av alternativ art och innehåller två delar. Dels en skriftlig rapport om användningen av läromedel, och dels ett eget framställt digitalt läromedel avsett för dessa kurser. Syftet med studien var att undersöka huruvida vissa observationer i de praktisk estetiska ämnena stärks; som till exempel att lärare sällan eller aldrig använder läromedel, samt vad detta i så fall kan bero på. Jag ville även utreda vilka attityder elever och lärare hade kring dessa frågor samt hur man ser på datorn som hjälpmedel i undervisningen i Foto. Resultaten från mina intervjuer bekräftade många av de förutfattade meningar jag haft sedan tidigare. De lärare jag haft kontakt med använder i princip inte tryckta läromedel, både av ekonomiska och pedagogiska skäl. De har däremot börjat anamma den digitala tekniken mer och mer, och datorn är idag en naturlig del av undervisningen. Det digitala läromedel som jag utvecklat fick ett gott mottagande av såväl elever som lärare.

No description available.

Abstract    Cinematic time is the most complex of all: it is composed of public time (clock), personal time (experienced) and in addition, it can run backwards, be contingent, stored and (re)created. The present study examines some aspects of cinematic time, with special reference to the instant, the moment and the present. The strictly defined instant or moment does not exist. It is a passage between the past and the future and it is impossible to record on film or a photograph. One example is the moment of death, which is an abstraction with zero duration. The present must consequently contain the past and/or the future. Roland Barthes describes these complex multidimensional time relations in a photograph. André Bazin emphasizes that the image and the duration are ”mummified”. According to Gilles Deleuze , before the Second World War, the movement-image dominated and time was subordinated. With the long take of uncut time and deep focus, the cinema creates an increased experience of presence. After the war the time-image dominated. According to Deleuze it can represent time itself in the ”pure state”. Several images, simultaneously present, represent the crystal-image. Such an experience of time, a non-chronological present (durée), is founded in the philosophy of Henri Bergson. For the film director Andrei Tarkovsky, time and rhythm in the shot, was the essence of the cinema. His work is flooded with time-images, and it is possible to experience a time and space beyond the frame, in a multidimensional present. The digital technique has made cinematic time even more complex due to the possibility to create a continuous, synthetic present.