Undersökningen söker svar på om vi genom fotografiska bilder kan se något, som vi utan bilderna inte kan se. Genom en visuell undersökning av ett hems förändring söker jag finna svar på tankar och frågor. Utifrån ett bildpedagogiskt perspektiv syftar undersökningen till att skapa ökad förståelse för möten med bilder. Vi möter dagligen fotografiska bilder, de är en del av vår vardag. I det specifika objekt undersökningen förhåller sig till har den tidigare ägaren nyligen avlidit och de nya ägarna befinner sig i början av en renovering. En förändring i tillvaron som vi alla blir berörda av under en livstid. Genom arbetet har jag tagit hjälp av en hel del teorier och begrepp till exempel Augustinus tankar om tid och begreppet plats, samt informanter med olika relationer till huset. Relationer som har varit avgörande i valet av informanterna, sonen, dottern, barnbarnet, köparen och mäklaren.   Arbetets gestaltande del tog sig form av ett visuellt och metodiskt undersökande med hjälp av fotografisk bild. Gestaltningen sammanfattas i ett visuellt abstrakt där betraktaren ges möjligheten att reflektera över tid och plats i förändring.   Resultatet av min undersökning av fotografiers egenskap av att kunna påvisa något som vi utan det inte kan se, har visats sig vara beroende av hur betraktaren relaterar bilden till sin egen tids linje. Fotografiet har visats sig i mötet med betraktaren ge upphov till en tredje bild. En föreställning om framtiden.

Etik kring bilder i annonser har diskuterats mycket, speciellt modell-, ochproduktbilder har kritiserats. Det tycks dock saknas forskning om acceptanskring efterbehandling av landskapsfotografier som ofta används vidmarknadsföring av turistmål. En webbenkätundersökning genomfördes medbildexempel för att undersöka vilken nivå av efterbehandling som ansågsverklighetstrogen, tilltalande och accepterbar i sådana annonser. Slutsatsenblev att fotografier där exponeringen korrigerats för att skapa en tydligare bildvar det mest accepterade. Skillnader i åsikter mellan åldrar, kön, de som haroch inte har tidigare erfarenhet av fotografi och retuschering diskuterades ochdet visade sig att kvinnor och de utan tidigare erfarenhet var lite mer kritiskatill efterbehandling. Det framkom att en del betraktare kan accepteraytterligare efterbehandling om den genomförs för att sälja en specifik känslaoch så länge inte betraktaren kan känna sig vilseledd. / The ethics on pictures in advertising have been widely discussed, especiallymodel, and product photographs have been criticized. There seems to be ashortage of research on acceptance of image processing of landscapephotographs that are often used in advertisements for tourist destinations. Aweb survey with example pictures was conducted to examine what level ofimage processing was deemed life like, appealing and acceptable in those kindsof advertisements. The conclusion was that photographs where the exposurehad been corrected to create a clearer picture was the most acceptable.Differences in opinions between ages, genders and those with or withoutprevious experience about image processing were discussed and it showedthat women were slightly more critical to image processing. Those withprevious experience were generally more okay with image processing. Someviewers accept further processing if it is done to sell a specific feeling and doesnot make the viewer feel mislead.

The Iranian artist Shirin Neshat has been living in self-imposed exile since the late 1970s, as she chose not to return to her home country following the ‘79 Islamic Revolution. Through her works Neshat examines Iran before and after the revolution and follows political and civil transformations through strong photographs of women in her country of birth.  My own use of the term exile deals with the analysis of the state of exile in relation to artistic work as a globalized and underlying motivation for art and artists. The new definition of exile is analyzed in relation with the artist’s photographs and the verbal and visual statements. The verbal and visual photographs in the work of Neshat are related to the term exile through different allegories and metaphors that are to be found in lyricist Rumi’s classical poetry, the Bible and the Quran. The artist’s use of the visual photographs where women appear with hijab covering their hair and with weapons in their hands- in some pictures without any audience at all, in others decorated with different calligraphic texts- are combined with the verbal photograph which is created through music (song) and language. The verbal and visual statements complete one another in a united effort to visualize exile as a term, therefore every attempt to separate these two a part, will inevitably deprive the audience of the statement itself, which is in this case the psychoanalytical inner exile. One does not have to be outside her home to feel the state of exile; it can be felt mentally even if one is at home. The inner exile is a global experience. This form of exile is born when the community is categorized from two extremes, with one side of the equation possessing power and the other being classified as weak and ”the other”. I use the status of women in Iran as an example in my investigation, where women are at home but are still very much outside of it, alienated for their gender (sex).

Syftet med denna uppsats har varit att utforska fotografiet som museiföremål, kulturhistoriskt medium och arbetet med fotografier inom det kulturhistoriska rummet. Ämnet är avgränsat till den analoga bilden, dokumentärfotografi och fotografiet som kulturhistoriskt medium, aspekter som museer arbetar med. Uppsatsen bygger på tre frågeställningar: ❖ Vad för betydelse har fotografiet som kulturhistoriskt medium? ❖ Hur kan museiarbetare bearbeta kulturhistoriska fotografier, och kan musealiserade fotografier läsas på berättelser? ❖ Vad betyder dokumentärfotografin för museet? Det första huvudkapitlet presenterar en inblick i fotografiets kulturhistoria som museernas fotosamlingar återspeglar samt dess roll i människans kulturhistoria. Det andra huvudkapitlet utgör ett logiskt resonemang av fotografiet som ett kulturhistoriskt medium och lyfter fram hur bilder kan ”läsas”. Tredje huvudkapitlet består av resultatet från en empirisk undersökning inom vilken sju olika kulturarvsinstitutioner deltog, temat på undersökningen var synen på deras respektive fotografiska samlingar. Fjärde huvudkapitlet undersöker hur museiarbetare kan arbeta med de fotografiska samlingarna och bygga fotografiska berättelser med hjälp av grävarbete och studier samt hur museifotografer kan dokumentera nya kulturarv och försvinnande miljöer med sina kameror. Båda parter kan skapa kulturarv med hjälp av fotografier. Många museer har anställda dokumentärfotografer och deras arbete betyder mycket för det gemensamma kulturarvet. Uppsatsen avrundas med en avslutande diskussion där aspekter och tankar kring uppsatsen diskuteras och tankar ges på källmaterial.

Det finns många böcker som står i affärers bokhyllor. En läsares första möte med dessa böcker sker ofta med hjälp av bokens omslag. Därför blir bokomslaget viktigt för hur boken uppfattas och för bokens framtid. Precis som det finns olika böcker finns det olika omslag till dem och olika sätt att ta fram dessa omslag på. Syftet med denna studie är att undersöka hur de olika kommunikationsmedlen fotografi, illustration och typografi påverkar bokomslagens budskap och hur, samt när de bör användas för att attrahera köpare. Intervjuer med formgivare av bokomslag och personer i förlagsbranschen har bidragit med data som analyserats. I denna studie visar det sig att valet av fotografi, illustration eller typografi som kommunikationsmedel på bokomslag inte är av största betydelse, utan det är själva utformningen och användandet av de olika typerna som är avgörande för de budskap boken kommunicerar. Det visar sig även, trots detta, att de olika omslagstyperna lämpar sig mer eller mindre bra till olika böcker.

Det finns idag mängder med olika sorters porträttfotografer som arbetar med korrekt utförande inom riktlinjerna i bildutsnitt och vinklar. I det här kandidatarbetet bearbetar vi frågeställningen: “Hur kan vi med hjälp av att bryta riktlinjer inom bildutsnitt och vinklar skapa kontraster och mer dramatiska modeporträtt?”. Genom att ha undersökt och diskuterat narrativ inom stillbild har vi undersökt hur långt man som fotograf kan gå ifrån riktlinjerna inom bildutsnitt och vinklar utan att gå över den tunna gränsen mellan en lyckad och misslyckad regelbrytning. Via en teknisk undersökning om vad som händer när man utför regelbrytningar inom bildutsnitt och vinklar har vi fått bevisat för oss att det är tekniskt möjligt att skapa kontraster och dramatik inom modeporträtt med hjälp av att bryta riktlinjer. / There are a variation of different types of portrait photography where the photographer follows the guidelines in framing and angles. In this bachelor’s thesis we will deal with the question “How can we by breaking the guidelines in framing and angles create contrasts and dramatic fashion portraits?”. By research and discussion about narrative in still photography we have explored how far you as a photographer can stretch the guidelines in framing and angles without falling over the thin line between a successful or and unsuccessful image. Through a technical study of what happens when you break the guidelines in framing and angles we have been proven that it's technical possible to create contrasts in fashion portraits by breaking the guidelines.

Denna studie undersöker antalet av den multimodala resursen som kan kategoriseras som fotografi som finns representerat i fyra stycken läromedel för kursen Svenska 1 på gymnasiet. Undersökningsmaterialet avgränsas till de arbetsområden som behandlar de fiktivt berättande genrerna lyrik, epik och dramatik i läromedlen. Med ett urval av tre stycken fotografier från varje läromedel analyseras också samspelet mellan den multimodala resursen och den tillhörande texten. Dessutom undersöker studien om det råder några likheter eller skillnader för fotografierna gällande deras kommunikationssyfte och potential som meningsskapande. Undersökningen tar avstamp i den socialsemiotiska teorin på multimodalitet och genom både en kvantitativ och kvalitativ metodansats besvaras frågeställningarna. Studien visar att antalet fotografier som används som multimodal resurs är jämt i tre av fyra undersökta läromedel. Ett av läromedlen använder en mindre mängd fotografier som multimodal resurs. Undersökningen visar också att det råder ett samspel mellan fotografiet och den tillhörande texten i de flesta av exemplen med ett fåtal undantag. Studien uppmärksammar dessutom likheter och skillnader mellan fotografiernas kommunikationssyften och potentialer som meningsskapande.

No description available.

Syftet med denna uppsats är att jämföra Cindy Shermans och Francesca Woodmans sätt att arbeta med temat identitet och sätta detta i relation till ett didaktiskt perspektiv. Utifrån frågeställningarna: Vad finns det för likheter och skillnader mellan Cindy Shermans och Francesca Woodmans sätt att arbeta med identitet genom fotografi? och Hur kan man utifrån dessa fotografer arbeta med identitet i bildundervisningen? kommer en komparativ analys göras på fyra bilder. Två av Cindy Sherman och två av Francesca Woodman. Resultatet påvisar att Francesca Woodman arbetar med identitet utifrån ett modernistiskt synsätt där inre psykologiska processer och tillstånd uttrycks i fotografiska bilder. Cindy Sherman däremot arbetar med iscensättning av sociala roller och kulturella representationer utifrån ett postmodernistiskt perspektiv.

This bachelor essay describes Anna Zimmerman’s artistic process between her solo exhibition Dualities and her degree work Perfect Substance. Both works are based on an interdisciplinary balance of natural science, mysticism and poetry. Mainly these works deal with physical and existential issues so large they are almost impossible to solve. Aware of this problem Zimmerman collects existing facts and adds creative writing in an attempt to reach knowledge. Therefor, some passages in this essay can be seen as an actual sample of her artistic work since the essay-format is similar to her finished artworks. The four chapters regards, in chronological order, light, imprints and photography; poetry as a thinking method; researching; time, geology, deep time, alchemy and philosophy. These subjects are supported by subjective experiences and lectures besides works and thoughts by, most prominent, Roland Barthes, Susan Sontag, Cyprien Gaillard and Susann Kriemann.