Fritidshemmet har gått från en verksamhet för att förhindra kriminalitet och tiggeri till att erbjuda stimulans och meningsfullt skapande. Med dessa förändringar har även fritidslärarens yrkesroll formats, det vill säga att fritidslärarsubjektet har omformat beroende på vilka diskurser som är rådande. Att erbjuda omsorg och lärande till eleverna är en del av rollen och uppdraget men även att kunna anpassa sig till de ändrade arbetsvillkoren när verksamheten behöver förändras. Vårt syfte med denna studie är att undersöka vilka diskurser som framträder när lärare i fritidshem och rektorer uttrycker sina tankar om meningsskapande inom fritidsverksamheten samt hur dessa diskurser kan forma fritidslärarsubjektets ideal. Teoretisk ramverk som används som analysverktyg vars diskursteori, subjektkonstruktioner och makt. Studien genomförs med två kvalitativa metoder där fyra rektorer och 10 lärare i fritidshem deltog i semistrukturerade intervjuer eller fokusgrupper. Empirin samlades in och transkriberades, sedan genomfördes och tematisering av materialet. Efter detta gjordes en kvantitativ sommar som belysta sju olika teman som var framträdande i intervjuerna. Dessa teman och teorin som analysverktyg har formatstudier. De mest återkommande teman kategoriseras i tre olika diskurser.  Resultatet visade att fritidslärares yrkesroll är föränderligt eftersom förståelsen för denna brister i många höst. Yttre faktorer, såsom tid och rum blev beskrivande förutsättningar för fritidslärarsubjektet och dess arbetsuppgifter. Resultatet visade att tidssnyltande, glömska och vilja att bli sedd var av några tema som var utförda i diskurserna för fritidslärarsubjektet.

<p>The aim of our study was to investigate how much self-determination persons with intellectual disabilities living in group-homes have when it comes to recreational activities. We studied what the recreational activities looked like, if there was any self-determination concerning recreational activities and which factors influenced self-determination for persons with intellectual disabilities. We used qualitative interviews with persons with intellectual disabilities, next of kin and personnel at group-homes. The result has been analyzed from earlier research, central concepts as self-determination and recreational activities and the theory of empowerment. The most important results that emerged in our study were; that recreational activities for persons with intellectual disabilities varied substantially, that there is a large number of to recreational activities available and no one seemed directly displeased with their recreational activities. Organized recreational activities mostly took place in segregated environments. This circumstance led to discussions within the interview-groups. The interviewed persons were of the opinion that there existed self-determination concerning recreational activities, however, there were many factors influencing the degree of self-determination. These factors were; the level of intellectual disability, the personnel at group-homes, organisation and personnel-resources, economy and public communications.</p>

<p>Det övergripande syftet med den här uppsatsen är undersöka hur barn och unga upplever kultursatsningar som berör dem. Frågeställningar som har använts för att nå fram till syftet är: Hur ser barn och unga på offentligt finansierade kultursatsningar jämfört med egen kulturell aktivitet? Hur ser barn och unga på medbestämmandefrågor?</p><p>Upplever barn och unga att de kan påverka kultursatsningar som görs i den utsträckning som de vill? Hur skulle barn och unga vilja utforma kultursatsningar för dem om de fick bestämma? Hur tänker barn och unga om artikel 12, 13 och 31 i Konventionen om barnets rättigheter? Skiljer barn och unga på begrepp som kultur och fritid?</p><p>Påverkar det pågående paradigmskiftet som barndomsbegreppet och barnkulturbegreppet genomgår barns och ungas syn på kultursatsningar som berör dem?</p><p>Jag har genomfört en materialinsamling i form av en skriftlig enkät som ca 700 skolbarn har besvarat och en kvalitativ del där jag genom 21 intervjusamtal och ett tjugotal spontana samtal har frågat barn och unga i åldrarna 4 till 17 år om hur de ser på kultur och kultursatsningar. Jag använder här även ungas svar från en av BO´s webbfrågor.</p><p>Studien vilar på en hermeneutisk grund där tidigare teoretiskt material och forskning har använts kring utgångspunkter som makt och diskurs, barndom och barndomsdiskurser, kultur och barnkultur, barnets rätt till sitt eget perspektiv samt metoder och tillvägagångssätt vid materialinsamling från barn och unga.</p><p>Jag har vid sammanställning av materialet från mina informanter funnit att barn och unga vill i större utsträckning än nu bli tillfrågade angående satsningar på deras kultur och fritid. Barn och unga skiljer inte på begrepp som kultur och fritid, de vill nås av mer kultur och de vill vara med och utforma kulturutbudet så att det passar deras ekonomi och situation. De vill även bli informerade och få återkoppling om vad som sker avseende deras kultur och fritid. Missnöje finns vad det gäller tidigare satsningar som har nått dem och det finns en åldersegmentering vad det gäller synen på kultur- och fritidssatsningar, synen på offentligt finansierad kultur</p><p>och på de egna uttrycken. De yngsta barnen möter kultur helt på de vuxnas villkor, 6- 12 åringarna är positiva, entusiastisk och har höga förväntningar på kultursatsningar medan 12 åringarna och upp till gymnasieåldern är negativa till kultur överhuvudtaget och gymnasieungdomarna tror inte på att några löften om kultursatsningar</p><p>kommer att infrias. Det är främst de äldre informanterna som har kunskap om Konventionen om barnets rättigheter och det är även i de äldre informanternas samt i 6- 12 åringarnas svar som jag ser ett förändrat barndomsbegrepp och barnkulturbegrepp. Jag har även funnit att vuxna och barn och unga har olika syn på kulturbegreppet samt att det behövs nya kanaler och arenor för barn och unga att komma till tals.</p>

<p> Arbetets syfte har varit att identifiera erfarna gymnasielärares förhållningssätt och strategier för att genom detta klara av ett långt yrkesliv utan att påverkas alltför mycket av stress. Under arbetets gång har lärare intervjuats på ett sådant sätt att dessa har fått möjlighet att fördjupa sina svar, vilket har givit arbetet en djupare insikt genom lärarnas egna berättelser. Den teoribakgrund som har legat bakom undersökningen bygger på Antonovskys teori om Känslan Av SaMmanhang, Kasam. Förutom intervjuer har lärarna fått svara på den korta versionen av Antonovskys livsfrågeformulär, där tyngdpunkten ligger på hur individen reagerar i olika livssituationer och där grundkomponenterna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet leder fram till god förmåga att hantera och stressfulla situationer. Genom intervjuer och frågeformulär har arbetet försökt att finna de förhållningssätt som varit framgångsrika för att hantera situationen i skolan. Dessa strategier har vi indelat i kategorierna gränssättning, beredskap, ambitionsnivå och fritid. Resultatet har åskådliggjort lärarnas synpunkter och uppfattningar om vad som var viktigt för att långsiktigt klara av yrkesrollen. Informanternas svar som givits genom livsfrågeformulärets frågor har dessutom visat på att de lärare som intervjuats äger dessa egenskaper.</p>

The aim of our study was to investigate how much self-determination persons with intellectual disabilities living in group-homes have when it comes to recreational activities. We studied what the recreational activities looked like, if there was any self-determination concerning recreational activities and which factors influenced self-determination for persons with intellectual disabilities. We used qualitative interviews with persons with intellectual disabilities, next of kin and personnel at group-homes. The result has been analyzed from earlier research, central concepts as self-determination and recreational activities and the theory of empowerment. The most important results that emerged in our study were; that recreational activities for persons with intellectual disabilities varied substantially, that there is a large number of to recreational activities available and no one seemed directly displeased with their recreational activities. Organized recreational activities mostly took place in segregated environments. This circumstance led to discussions within the interview-groups. The interviewed persons were of the opinion that there existed self-determination concerning recreational activities, however, there were many factors influencing the degree of self-determination. These factors were; the level of intellectual disability, the personnel at group-homes, organisation and personnel-resources, economy and public communications.

Arbetets syfte har varit att identifiera erfarna gymnasielärares förhållningssätt och strategier för att genom detta klara av ett långt yrkesliv utan att påverkas alltför mycket av stress. Under arbetets gång har lärare intervjuats på ett sådant sätt att dessa har fått möjlighet att fördjupa sina svar, vilket har givit arbetet en djupare insikt genom lärarnas egna berättelser. Den teoribakgrund som har legat bakom undersökningen bygger på Antonovskys teori om Känslan Av SaMmanhang, Kasam. Förutom intervjuer har lärarna fått svara på den korta versionen av Antonovskys livsfrågeformulär, där tyngdpunkten ligger på hur individen reagerar i olika livssituationer och där grundkomponenterna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet leder fram till god förmåga att hantera och stressfulla situationer. Genom intervjuer och frågeformulär har arbetet försökt att finna de förhållningssätt som varit framgångsrika för att hantera situationen i skolan. Dessa strategier har vi indelat i kategorierna gränssättning, beredskap, ambitionsnivå och fritid. Resultatet har åskådliggjort lärarnas synpunkter och uppfattningar om vad som var viktigt för att långsiktigt klara av yrkesrollen. Informanternas svar som givits genom livsfrågeformulärets frågor har dessutom visat på att de lärare som intervjuats äger dessa egenskaper.

No description available.

This book provides an ethnographic contribution to research on children’s consumption, family life and happiness. Various and shifting notions of happiness are explored, as well as conditions for and challenges to happiness, through an analysis of video-recorded interviews and mobile ethnography conducted in two of the most popular theme parks in Sweden. Initially, the study outlines how previous research has conceptualized happiness in association with time and place in a rather static way. Based on a treatise of notions of happiness in philosophy and the social sciences, there is a turn in this thesis towards practice. It generates fundamental knowledge about the complexity of happiness. By employing this approach, it is possible to highlight how happiness is enacted as part of and in relation to ideals of family life, time, childhood, money, consumption, experiences and material things. As we explore the practices of children and their families, we discover that shifting meanings of happiness are located in contemporary culture, where emotions and consumption are of central importance. The approach is interdisciplinary, and draws on theoretical and methodological contributions in sociology, anthropology and Science and Technology Studies (STS). Notions of meshwork and enactment become important for the exploration of happiness as a complex and changing matter, which productively involves social relations and material things. Throughout the thesis there is a dialogue with previous research on happiness, consumption and childhood which highlights the importance of exploring messy practices, in movement. It is argued that explorations of practice contribute to a critical understanding of how happiness and contemporary ideals of childhood can be approached – through consumption and as part of citizenship in a consumer society where happiness is of central importance. / Denna avhandling utgör ett etnografiskt bidrag till forskning om barns konsumtion, familjeliv och lycka. Genom en analys av videoinspelade intervjuer samt familjebesök till två av Sveriges mest välbesökta temaparker utforskas skiftande betydelser av lycka, liksom dess förutsättningar och utmaningar. Tidigare temaparks-forskning har generellt tagit lyckans existens för given. Utifrån en inledande diskussion om bland annat olika filosofiska och samhällsvetenskapliga lyckoteorier argumenterar avhandlingen för att studier av praktik tillför ny och grundläggande kunskap om lyckans komplexa sammansättningar. Avhandlingen visar därigenom att lycka iscensätts som en del av – och i förhållande till – ideal om familjeliv, tid, barndom, pengar, konsumtion, upplevelser och materiella ting. Genom att fokusera på barn och deras familjers praktiker lokaliseras lyckans skiftande betydelser i en samtidskultur där emotioner och konsumtion är centrala. Avhandlingens ansats är tvärvetenskaplig och hämtar teoretisk och metodologisk inspiration från sociologi, antropologi samt teknik- och vetenskapsstudier (STS). Genom denna ansats synliggörs sammanflätningar av sociala relationer och materiella ting som produktiva i iscensättandet av lycka. Genom en dialog mellan empiriska beskrivningar och forskning om lycka, konsumtion och barndom belyser avhandlingen nödvändigheten av att synliggöra och utforska röriga och rörliga praktiker. Det bidrar till en kritisk förståelse av praktik som kan förändra hur vi närmar oss lycka och samtida barndomsideal – som konsumenter och medborgare i ett lyckosträvande konsumtionssamhälle.

Det övergripande syftet med den här uppsatsen är undersöka hur barn och unga upplever kultursatsningar som berör dem. Frågeställningar som har använts för att nå fram till syftet är: Hur ser barn och unga på offentligt finansierade kultursatsningar jämfört med egen kulturell aktivitet? Hur ser barn och unga på medbestämmandefrågor? Upplever barn och unga att de kan påverka kultursatsningar som görs i den utsträckning som de vill? Hur skulle barn och unga vilja utforma kultursatsningar för dem om de fick bestämma? Hur tänker barn och unga om artikel 12, 13 och 31 i Konventionen om barnets rättigheter? Skiljer barn och unga på begrepp som kultur och fritid? Påverkar det pågående paradigmskiftet som barndomsbegreppet och barnkulturbegreppet genomgår barns och ungas syn på kultursatsningar som berör dem? Jag har genomfört en materialinsamling i form av en skriftlig enkät som ca 700 skolbarn har besvarat och en kvalitativ del där jag genom 21 intervjusamtal och ett tjugotal spontana samtal har frågat barn och unga i åldrarna 4 till 17 år om hur de ser på kultur och kultursatsningar. Jag använder här även ungas svar från en av BO´s webbfrågor. Studien vilar på en hermeneutisk grund där tidigare teoretiskt material och forskning har använts kring utgångspunkter som makt och diskurs, barndom och barndomsdiskurser, kultur och barnkultur, barnets rätt till sitt eget perspektiv samt metoder och tillvägagångssätt vid materialinsamling från barn och unga. Jag har vid sammanställning av materialet från mina informanter funnit att barn och unga vill i större utsträckning än nu bli tillfrågade angående satsningar på deras kultur och fritid. Barn och unga skiljer inte på begrepp som kultur och fritid, de vill nås av mer kultur och de vill vara med och utforma kulturutbudet så att det passar deras ekonomi och situation. De vill även bli informerade och få återkoppling om vad som sker avseende deras kultur och fritid. Missnöje finns vad det gäller tidigare satsningar som har nått dem och det finns en åldersegmentering vad det gäller synen på kultur- och fritidssatsningar, synen på offentligt finansierad kultur och på de egna uttrycken. De yngsta barnen möter kultur helt på de vuxnas villkor, 6- 12 åringarna är positiva, entusiastisk och har höga förväntningar på kultursatsningar medan 12 åringarna och upp till gymnasieåldern är negativa till kultur överhuvudtaget och gymnasieungdomarna tror inte på att några löften om kultursatsningar kommer att infrias. Det är främst de äldre informanterna som har kunskap om Konventionen om barnets rättigheter och det är även i de äldre informanternas samt i 6- 12 åringarnas svar som jag ser ett förändrat barndomsbegrepp och barnkulturbegrepp. Jag har även funnit att vuxna och barn och unga har olika syn på kulturbegreppet samt att det behövs nya kanaler och arenor för barn och unga att komma till tals.

During my practical training I have seen what after-school offers children. Large groups of children and little staff, often results in that the children had to play freely until they go home. Few activities are offered to the children and the staff is busy looking after the children and ensures that they are not fighting. The purpose of this study is to find out how children feel about their leisure activities and if they think they are being offered a meaningful leisure. The main research questions were: How do children experience their leisure-time? Do after-school offers children a meaningful leisure and is it the children's interests and needs that govern the activities and the environment? How do the number of children in the leisure group affect the leisure time? The methods to collect data in the study are observations and interviews. The study was done in an after-school in Stockholm with children between 7-9 years old. The children in the after-school think that they spend too much time outdoor, that they have too few excursions, too little time indoors and too few activities. Most children experience that it is the teachers who decide at leisure-time and that there are teachers who determines what, when and where children can play. The kids want to get a chance to decide about their leisure and what they want to use it for. What the children in the study wants to do and what they are allowed to do, isn´t really the same, and therefore from a children's perspective, they hasn´t been offered a meaningful leisure.