Wetterdal, M. (2017). Rum för lärande - en systematisk litteraturstudie om tillgänglig fysisk lärmiljö för elever med språkstörning. Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90 hp.Följande uppsats behandlar tillgänglig fysisk lärmiljö för elever i ett behov av särskilt stöd som härrör från en funktionsnedsättning inom NPF- spektret med fokus på grav språkstörning.Förväntat kunskapsbidragDet förväntade kunskapsbidraget handlar om hur skolan genom ett proaktivt arbete kan möta varje elev med en tillgänglig lärmiljö. Litteraturstudien kommer därför att ge analyser om hur den svenska skolan genom att förutse och förebygga, kan förhindra att vissa svårigheter blir ett hinder för lärande och på så sätt skapa möjlighet för eleven att lyckas i klassrummet. Detta kommer i förlängningen stärka kunskapsbanken för specialläraren med inriktning grav språkstörnings yrkesprofession och skapa ett underlag för vidare forskning.SyfteAtt kartlägga och systematiskt beskriva aktuell vetenskaplig forskning kring den fysiska lärmiljön för elever som har språkstörning samt även att finna mönster som kan visa på hur den svenska skolan genom att förutse och förebygga hinder för lärande i den fysiska lärmiljön i klassrummet kan skapa förutsättningar för elever att lyckas i lärandet. TeoriUppsatsen utgår från ett sociokulturellt och interaktionistiskt perspektiv på lärande. Ur dessa perspektiv sker lärande i samspel med andra människor och är ett resultat av interaktion i vår fysiska, sociala och kulturella miljö. Båda perspektiven utgår från att individen är såväl en biologisk såsom en social varelse och ställer därför krav på den fysiska klassrumsmiljön. Avgörande är att den fysiska miljö som lärare och elev vistas i antingen kan motverka eller underlätta denna process.MetodUppsatsen är en systematisk litteraturstudie med avsikt att genom vetenskaplig forskning, presenterad under en period av tio år, identifiera och sammanställa riktlinjer för en tillgänglig fysisk lärmiljö i klassrummet för elever med språkstörning.  Resultat Studiens resultat har sin grund i tio vetenskapliga artiklar och visar att de åtgärder som kan genomföras som anpassningar i den fysiska lärmiljön kan skilja sig mycket åt, ibland vara diametralt motsatta, beroende på individuella perceptuella behov. Resultatet visar även hur det för individer i behov av särskilt stöd är särskilt viktigt, och ibland helt avgörande, att anpassningar genomförs i lärmiljön och att särskild hänsyn tas till individuella behov. ImplikationerEn ökad medvetenhet och kunskap om vikten av en god fysisk lärmiljö hos alla som arbetar i och med skolan har specialpedagogiska implikationer på flera nivåer. Kunskap om hur rummets design och inredning påverkar koncentration, välbefinnande och lärande hos eleverna öppnar möjligheter att arbeta proaktivt och att möta varje elev med en lärmiljö som ger ökade förutsättningar att lyckas i skolan. Kunskap om hur en ändamålsenlig fysisk lärmiljö bör organiseras är väsentlig i planering och prioritering av såväl skolbyggnadens utformning som den enskilda lektionen. Detta ger förutsättningar att ta beslut som gynnar så många som möjligt men samtidigt har varje enskild individs behov i beaktande.

Förskolan är en plats där många barn växer upp, lär och utvecklas. Därför är medvetenhet om förskolans lärmiljö och dess betydelse viktig, vilket även framhålls i forskning. I denna studie ville vi ta reda på och bidra med kunskap om hur förskollärare ser på och utformar den fysiska lärmiljön inomhus, med fokus på barns egeninitierade lek. Vi ville ta reda på hur lärmiljön utformas och varför samt vad förskollärarna uppfattar som främjande och hindrande i lärmiljön gällande barns lek. Studien genomfördes med kvalitativ metod där åtta verksamma förskollärare intervjuades genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att det finns en generell medvetenhet kring hur lärmiljön utformas och att det finns en strävan efter att utforma lärmiljöerna utifrån barnens behov och intressen. Det visar sig dock att lärmiljön också utformas utifrån pedagogernas perspektiv, där vissa lekar också aktivt hindras. Det framgår också en tydlig vilja bland majoriteten av förskollärarna att ha allt material tillgängligt för barnen men att på grund av ramfaktorer som åldersblandade grupper gör att visst material behöver förvaras oåtkomligt för barnen. Resultatet visar att introduktion av material är viktigt för att barn ska få möjlighet att skapa en förståelse för materialet i lärmiljön samt hur det kan användas.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare anpassar skolans lärmiljöer för att kunna förbättra kunskapsinhämtningen för elever i läs- och skrivsvårigheter. Avsikten är att ta reda på hur lärarna anpassar lärmiljöerna pedagogiskt, socialt och fysiskt, vilka av anpassningarna som utmärker sig som framgångsrika för elever i läs- och skrivsvårigheter, samt vilka hinder som lärarna anser finns för att kunna genomföra dessa anpassningar i praktiken. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv där individens omgivning är avgörande för att en utveckling ska kunna ske. Vi genomförde en enkätstudie, där 58 lärare i årskurserna 4-9 i 17 kommuner i Sverige svarade. Resultatet visade att våra informanter upplever både den pedagogiska och den sociala lärmiljön som mycket bra. De är dock mindre nöjda med den fysiska lärmiljön. Av de anpassningar som görs anser lärarna att det som är mest framgångsrikt för elever i läs- och skrivsvårigheter är möjligheten att använda sig av digitala hjälpmedel, att ge individuella instruktioner, tillhandahålla stödstrukturer samt att använda alternativa redovisningsformer. Extra viktigt anser våra informanter vara att få kollegial stöttning från speciallärare/specialpedagog, rektor och kollegor, tillsammans med goda relationer till eleverna och tid och resurser för att kunna planera och genomföra individuella anpassningar. Svårigheterna med att kunna göra så bra anpassningar som möjligt är, enligt våra informanter, tidsbrist och resursbrist för att kunna planera och genomföra en varierad och individuellt anpassad undervisning och samtidigt räcka till för alla elever. Slutsatsen av vår studie är att lärarna har kunskaper om och på många sätt anpassar skolans lärmiljöer för elever i läs- och skrivsvårigheter. Anpassningarna som görs är till största del av pedagogisk karaktär där lärarna t.ex. ger elever i läs- och skrivsvårigheter individuella instruktioner och använder sig av digitala verktyg. Dock upplever lärarna att det saknas både tid och resurser för att kunna genomföra anpassningarna på ett tillfredställande sätt. Många önskar också handledning och stöttning för att kunna göra detta ännu bättre. För att kunna få mer tid till att hjälpa eleverna vore det bra om det gick att skapa ett arbetssätt som gör att alla elever arbetar på individuell nivå inom samma arbetsområde. Enligt Tjernberg (2013) pekar den tidigare forskningen på att ju mer tid lärarna lägger på tydliga genomgångar i början av lektionen desto mer tid får de att hjälpa elever som är i behov av extra stöd för att utföra uppgiften.

Studiens syfte har varit att undersöka hur förskollärare arbetar med språkutveckling i förskolan för barn som är i språksvårigheter. Studien har en kvalitativ forskningsansats och sju förskollärare från sex olika förskolor har intervjuats. En hermeneutisk metodansats har använts som stödjande tolkningsredskap vid insamlingen av det empiriska materialet och i arbetet med att tolka och förstå materialets delar och helheter. Det sociokulturella perspektivet har följt arbetets olika delar och utgjort ett teoretiskt ramverk vid analys av resultat. Resultatet visar att förskollärarna i den här studien är medvetna och förtrogna med ansvaret de har för varje barns språkutveckling, parallellt med andra individuella behov som finns i barngruppen. Förskollärarna beskriver tydliga kopplingar mellan barns behov av språklig stöttning och de vardagliga anpassningar som görs i den sociala respektive fysiska språkmiljön för att stimulera utveckling. En samsyn och ett gemensamt förhållningssätt i arbetslaget beskrivs som en framgångsfaktor för att stödja barn som är i språksvårigheter. Resultatet visar att det finns ett samband mellan tillgång till utbildade förskollärare på förskolan och en tillgänglig språkmiljö för barn som är i språksvårigheter.

Syftet med denna studie var att undersöka hur några fritidshem beskriver runt om i Sverige hur de arbetar med fysiska lärmiljöer och hur och om det har ändrats utifrån rådande pandemi och dess restriktioner. Studiens empiri bygger på en enkätundersökning som skickades ut i diverse fritidshems-grupper på Facebook. Både slutna och öppna frågor har ställts för att ge respondenterna möjligheter att utveckla deras svar för att få en mer bredd på deras syn om fysiska lärmiljöer. Ansatsen vi tillämpat är mixed method research, en kombination av kvalitativa och kvantitativa metoder. Vi har analyserat vårt empiriska material med deskriptiv statistik och innehållsanalys. Resultatet av detta arbete visar att det är en stor variation ute i fritidshemmen i arbetet med fysiska lärmiljöer. En upptäckt vi gjorde var att gemensamt för de flesta fritidshemmen är svårigheten att arbeta med fysiska lärmiljöer då fritidshemmet inte tillhandahåller egna lokaler anpassade för fritidspedagogik. Fritidshemmet delar ofta lokaler med skolan som fritidshemmet får anpassa sig efter. Det framkom också att stora barngrupper på liten yta är vanligt förekommande i fritidssammanhang. Vi har också undersökt utifrån ett coronaperspektiv om hur fritidspersonalen utformar de fysiska lärmiljöerna i och med rådande pandemi och dess restriktioner. I studien visade det sig att majoriteten av fritidshemmen har flyttat all sin verksamhet utomhus för att minska smittspridningen, på så vis har de fysiska lärmiljöerna ändrats då eleverna får all sin fritidsundervisning utomhus. Problemområdet vi undersöker är hur fritidspersonal beskriver arbetet med fysiska lärmiljöer. Tidigare forskning inom området fysiska lärmiljöer är bristfällig då det läggs mest fokus på forskning om undervisningen och inte områdena runt omkring. / <p>Betygsdatum: 2021-06-06</p>

Denna studie syftar till att bidra med kunskap om förskolans lärmiljöer och om faktorer som tillskrivs möjligheter och begränsningar för förskolans uppdrag i befintliga och nybyggda förskolelokaler. Själva processen och framtagandet av den nybyggda förskolan ingår i undersökningen utifrån förskolepersonalens och skolledningens perspektiv. Med utgångspunkt i en rumslig teori undersöks förskolans lokaler i denna studie utifrån fysiska, föreställda och sociala dimensioner. För att söka svar på studiens frågeställningar genomförs en kvalitativ fallstudie av en förskoleenhet. Förskolornas lärmiljöer och processen kring att flytta från befintliga- till nybyggda lokaler studeras. I studien ingår tre förskolor, en tillfällig modulförskola, en ombyggd förskola och en nybyggd förskola, inom en förskoleenhet. Genom användandet av intervjuer tillsammans med pedagogiska gåturer undersöks både personalens och barnens röster om lärmiljöerna i det studerade fallet. Studiens resultat visar att de fysiska rummens representation påverkade barnens föreställningar om vilka aktiviteter som kunde äga rum. Ett annat resultat utifrån studien är att fysiska- materiella faktorer, flexibilitet och pedagogiska idéer och värderingar framträder som betydelsefulla aspekter vid utformning av lärmiljöer. En övergripande slutsats utifrån denna undersökning är att delaktighet och samarbete i flera led är en viktig framgångsfaktor tillsammans med gediget förarbete i processen av att bygga en ny förskola, utveckla lärmiljöer och för att starta upp utbildningens verksamhet i nybyggda lokaler.

Denna studie avser att belysa den fysiska lärmiljön i särskilda undervisningsgrupper. Målet är att ge kunskap om vad i den fysiska lärmiljön som kan utvecklas och förändras för att skapa bättre förutsättningar för elever i svårigheter så att de lyckas med sin skolgång. Syftet med studien är att bidra med kunskap om den fysiska lärmiljöns betydelse för elever i särskilda undervisningsgrupper. Genom att utgå från empiriskt insamlat material och tidigare forskning vill jag förmedla kunskap om hur en god fysisk lärmiljö ser ut för elever i svårigheter och vad som är betydelsefullt för dessa elever för att lyckas med sin utveckling och skolgång. Studien utgår från Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori som beskriver att barnet i samspel med miljön påverkar hur och vad barnet utvecklas till. Barnen ingår i många olika miljöer som påverkar dem och där inlärning sker. Bronfenbrenner betonar att barns utveckling, psykiskt, socialt och känslomässigt, påverkas av hur barnet och deras omvärld kan samspela med varandra och framhåller interaktionen mellan person och miljö. För att få ett ytterligare perspektiv söks studiens förklaring i Antonovskys begrepp KASAM som bygger på de tre delarna meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet. För att människor ska må bra krävs, enligt Antonovsky, ett starkt KASAM. Ju starkare KASAM desto bättre mår vi. Det empiriska materialet har samlats in genom kvantitativa enkäter som 15 elever och 12 pedagoger har svarat på. Jag har använt mig av tre olika enkäter där en av dem var digital. Den insamlade empirin analyserades sedan på ett kvalitativt sätt. Den insamlade empirin och tidigare forskning överensstämmer och pekar på att utformningen av den fysiska lärmiljön är ytterst viktig för elever, men i synnerhet för elever med olika funktionsnedsättningar och koncentrationssvårigheter. Miljön i klassrummen bör vara tydligt utformad och utgå från elevernas olika behov för att på så sätt underlätta för deras inlärning. Elever med olika former av koncentrationssvårigheter påverkas av de intryck som finns i den fysiska lärmiljön, därför är det betydelsefullt att eliminera dessa intryck så att eleverna inte tappar sitt fokus. Interaktionen mellan person och miljö är betydande som Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori belyser. Det framkommer även i studien och i tidigare forskning att den fysiska lärmiljön ute i form av skolgårdar och skolans lokalisering har stor betydelse för eleverna eftersom de mår bra av att komma ifrån sin gamla skola och bryta negativa mönster samtidigt känner de sig ofta inkluderade i den nya skolan vilket de tidigare aldrig har känt på sin gamla hemskola. Eleverna får på så sätt ett stärkt KASAM. Tidigare forskning pekar på att eleverna blir exkluderade från sin hemskola och i min studie framkommer det att eleverna känner sig inkluderade i den särskilda undervisningsgruppen. På så sätt skiljer sig min studie mot tidigare forskning. Skolgården och utemiljön är betydelsefull ur den synpunkten att elever har olika intresseområden, de är mer eller mindre lekfulla, de behöver lugn och ro, tillfälle att vara för sig själv, röra på fysiskt eller kunna umgås med sina kompisar. Miljöer som stöder ökade fysiska interaktioner förbättrar social kompetensutveckling. För att göra skolan tillgänglig för alla elever kan specialpedagogen leda och utveckla undervisning och verksamhetens fysiska lärmiljö. Identifiera och analysera svårigheter som uppstår i lärmiljön samt genom att avlägsna olika intryck i den fysiska lärmiljön och utforma klassrummen efter elevernas behov. Specialpedagogen i en särskild undervisningsgrupp ska leda utvecklingen av det pedagogiska arbetet med målet att skolan ska kunna möta alla elever. Specialpedagogen besitter kompetensen att utifrån vetenskaplig grund identifiera, analysera och medverka i förebyggande arbeta med att utveckla lärmiljöer som gör skolan tillgänglig för alla elever.

Syftet med studien var att undersöka högstadielärares uppfattningar om i vilken utsträckning de arbetar inkluderande och språkutvecklande i sin undervisning. Studien utgår från de tre dimensionerna- fysisk lärmiljö, lärtillfällen och interaktioner i definitionen av språkutvecklande undervisning och ett sociokulturellt och relationellt perspektiv på lärande. Studien har både en kvantitativ och en kvalitativ ansats i form av en enkätstudie med öppna och slutna frågor. Resultatet av studien visar att många lärare upplever utmaningar i den fysiska lärmiljön där exempelvis avgränsade utrymmen för särskilda språkliga aktiviteter i stor grad saknas. Resultaten indikerar också att uppskattningarna av hur ofta interaktiv läsning erbjuds är lägre än vad observationsstudier från lågstadiet visar. Dessutom finns det signifikanta skillnader som visar att språklärare i större utsträckning erbjuder interaktiv läsning än lärare i andra skolämnen. Samma signifikanta skillnader finns gällande interaktioner med tydligt språkligt fokus som exempelvis att vara språklig förebild och att använda språkliga kontraster och metaforer. Utifrån resultaten identifieras ett antal specialpedagogiska implikationer. Dessa är att leda ett förändringsarbete i den fysiska lärmiljön, att implementera interaktiv läsning och att leda arbete med observationer och diskussioner i syfte att utveckla undervisning med särskilt fokus på elever i eller i risk för språklig sårbarhet.

Den fysiska lärmiljön inomhus lyfts fram som viktig i de styrdokument som förskollärare ska förhålla sig till. Det framkommer dock inte hur miljön ska organiseras för att på bästa sätt leda till utveckling och lärande hos barnen. Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares erfarenheter kring planering och utformande av den fysiska lärmiljön inomhus samt hur förskollärarna ser på lärmiljöer i förhållande till lärande och utveckling. Vi valde att göra en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som metod för att söka svar på vårt syfte. Studien utgick från det intra-aktiva perspektivet som Hillevi Lenz Taguchi (2012) har utvecklat och introducerat i Sverige. Resultatet av vår studie visar att barns intresse och förskollärares kunskapssyn påverkar utformningen av den fysiska lärmiljön inomhus. Utifrån detta är vår slutsats att den fysiska lärmiljön på förskolan är viktig men även komplex då flera olika faktorer påverkar hur den planeras och byggs upp.

Styrdokumenten inom förskolan har under åren förändrats till att barnen idag ska vara delaktiga i sin pedagogiska lärmiljö vilket i sin tur ställer krav på verksamma förskolepedagoger inom förskolan. Syftet med studien är att synliggöra hur personal inom förskolan använder sin ledarroll till hur de gör barn delaktiga i utformningen av förskolans fysiska lärmiljö för att uppnå de riktlinjer som finns i dagens läroplan. Studien genomfördes med semistrukturerade intervjufrågor som val av metod. Därefter gjordes en kvalitativ analys av informanternas svar som spelade in med ljudinspelning och som sedan kategoriserades och tematiserades utifrån fenomenografi, den sociokulturella teorin samt studiens frågeställningar och syfte. Resultatet visade att observationer var den främsta metoden som samtliga informanter använde sig av för att göra barn delaktiga i utformningen av förskolans lärmiljöer men att majoriteten av informanterna själva ansåg sig vilja inkludera barnen mer fysiskt i förändringen av den fysiska lärmiljön. Resultatet visade också skillnader mellan hur de utbildade förskollärarna och de outbildade pedagogerna såg på hur man arbetade med barns delaktighet då att vara en närvarande pedagog var mer av en självklarhet för de outbildade än för de utbildade förskollärarna. Utifrån resultatet så kan man se att det saknas en teoretiskt grund i arbetet så som mallar för kontinuerliga observationer och reflektioner samt teoretiskt kunskap på hur man praktiskt kan gå tillväga för att göra barnen fysiskt delaktiga i utformandet av den fysiska lärmiljön för att vidareutveckla lärmiljön och för att utmana barnens proximala utvecklingszon.