Denna avhandling syftar till att belysa hur friluftsliv och naturturism hanteras i den kommunala fysiska planeringen. Detta diskuteras i relation till myndigheters uttalade policys där vikten av friluftsliv framhålls och allmänhetens attityder till friluftsliv. Syftet är också att föra en diskussion om hur kommunal fysisk planering kan fungera som verktyg för att främja friluftslivets intresse i markanvändningsfrågor. Undersökningen har skett genom enkäter, intervjuer, studier av lagstiftning och myndighetsdokument samt studier av planeringsdokument, främst översiktliga planer, i 11 kommuner som ingår i de tre fallstudieområdena Järvafältet utanför Stockholm, Blekinge skärgård och kustzon och Söderåsen i Skåne. Vid första anblicken kan det framstå som om friluftsliv har ett starkt skydd i den kommunala fysiska planeringen. Det omnämns i Plan- och bygglagen (PBL) som allmänt intresse och i Miljöbalken (MB) som riksintressen och som ett av strandskyddets två syften. Planeringslagstiftningens process- och ramlagskaraktär ger dock flertalet tolkningsbara formuleringar i lagtexten samtidigt som begreppet allmänt intresse är mångtydigt. Både PBL och strandskyddet har också nyligen ändrats så att det i flera frågor ännu inte hunnit etableras någon rättspraxis för tolkning och tillämpning. En av den kommunala fysiska planeringens viktigaste uppgifter är att i markanvändningsfrågor avväga mellan olika allmänna och enskilda intressen. Resultat visar att friluftslivets och naturturismens ställning i kommunal planering varierar mellan kommuner men också mellan planeringsnivåer. En betydande majoritet av kommunerna använder friluftsliv och naturturism i sin marknadsföring. Avvägningsbeslut i markanvändningsfrågor som utfaller till friluftslivets nackdel kan dock ofta motiveras av att ”det finns så mycket grönt” och att friluftsliv därmed bedöms kunna ske någon annanstans än där man vill exploatera. Här kan allemansrätten vara en viktig faktor för denna tolkning. I planeringsdokument förekommer också ofta den rådande planeringsdoktrinen om den täta staden i kombination med hållbarhetsargument. Detta kan ytterligare verka för exploatering av urbana grönytor. Det finns ett behov av fysisk planering som säkerställer mark för friluftsliv. Resultat från den nationella enkätundersökningen Friluftsliv 07 visar att människor värderar rekreationsnatur högt, många till och med så högt att det påverkar deras val av bostadsort. Cirka en sjättedel uppger dock att de saknar lämpliga områden för friluftsliv. Respondenterna anser även att kommunerna behöver bli bättre på att skydda tysta områden. Planeringen behöver också visa en bättre beredskap inför klimatförändringarnas konsekvenser för friluftsliv eftersom många respondenter uttrycker en oro över negativa konsekvenser av ett förändrat klimat men endast cirka var fjärde kommun uppmärksammar detta i den översiktliga planeringen. Huvudhandledare har varit professor Lars Emmelin, Fysisk planering, Blekinge Tekniska Högskola och biträdande handledare professor Klas Sandell, Geografi och turism, Karlstad Universitet. Doktorsavhandlingen togs fram inom ramen för forskningsprojektet Planering för friluftsliv vid Fysisk Planering, Blekinge Tekniska Högskola, Karlskrona. Projektet utgjorde ett av sju delprojekt i det nationella och mångdisciplinära forskningsprogrammet Friluftsliv i Förändring som letts av professor Peter Fredman, Mittuniversitetet och som finansierats av Naturvårdsverket.

No description available.

Det största folkhälsoproblemet idag är ökningen av övervikt och fetma med de följdsjukdomar det för med sig som högt blodtryck, cancer, diabetes typ 2 och astma. Främst beror denna ökning på vår alltmer stillasittande vardag med brist på fysisk aktivitet. Den byggda miljön skapar förutsättningar för männi-skor att vara fysiskt aktiva, vilket ger den kommunala planeringen och det kommunala planmonopolet en betydande roll. Denna studie syftar till att se hur samhällsplaneringen kan möjliggöra eller hindra människors fysiska aktivitet i den fysiska miljön och genom en kvalitativ innehållsanalys studera Öre-bro kommuns översiktsplan, grönstrategi, strategi för arkitektur och byggande, trafikprogram och hand-lingsplan för ökat cyklande. Detta för att se vad och vilka som är föremål för folkhälsoinsatser i de kommunala dokumenten. Vårt resultat visar att möjliggörande faktorer för fysisk aktivitet är närhet genom tät bebyggelse, platsers multifunktionalitet, tillgänglighet och tilltalande estetik. Hindrande fak-torer till fysisk aktivitet utgörs av långa avstånd till följd av en gles bebyggelse, uppdelning av platser och upplevd otrygghet. Det finns två dimensioner av de folkhälsofrämjande insatserna. Det är det rums-liga, fysiska platsen som sådan, och det mobila i människors förflyttningar som kan främja fysisk akti-vitet. Trygghet i de publika rummen med ett tydligt genus- och barnperspektiv lyfts även som avgörande för platsers användande för rörelse.

Syftet med denna uppsats är att granska eventuella skillnader mellan svenska kommuners visioner rörande social hållbarhet som konkretiseras i respektive kommuns översiktsplan. Granskningen syftar även till att generera kunskap gällande hur svenska kommuner följer Plan- och bygglagens (PBL) krav på behandling av social hållbar utveckling i den översiktliga planeringen. Uppsatsens resultat är intresseväckande då det inte finns en klar definition av social hållbarhet, vilket leder till svårigheter att implementera begreppet inom planeringen. Parallellt med begreppets svårdefinierbara natur är hållbarhet likväl ett av de mest frekvent använda och accepterade målen inom planering (De Roo & Porter 2007, 2). Även Persson understryker svenska kommuners svårigheter att tillämpa en planeringspraxis med tillhörande strategier som för samhället i en hållbar riktning (Persson 2013, 302). Följaktligen innebär det att det finns en ovisshet i svenska kommuners visioner samt att dessa kan skilja sig åt kommuner emellan vilket genererar olikartade samhällsutvecklingar. För att konkretisera uppsatsens syfte kommer fyra översiktsplaner väljas ut med utgångspunkt i följande kriterier: kommunen ska ha en stabil befolkningstillväxt med en befolkning på 100 000-155 000 invånare samt en översiktsplan antagen år 2016 eller senare. Syftet med kriterierna är att de ska ligga till grund för framtida generaliseringar baserade på granskningens resultat. Utöver de fastställda kriterierna väljs kommunerna ut baserat på geografisk spridning samt skillnader i landareal. Ett teoretiskt ramverk skapas för att åskådliggöra hur denna uppsats tolkar begreppet social hållbarhet. Ramverket utgörs av sex kategorier: livskvalitet, social interaktion, jämlikhet, tillgänglighet, trygghet och framtidsvision. De valda översiktsplanerna ska sedan granskas med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys där meningar som berör denna uppsats teoretiska ramverk tas ut. I nästa steg kondenseras, kodas samt kategoriseras de uttagna meningarna efter uppsatsens teoretiska ram. Därefter kommer översiktsplanernas innehåll jämföras utifrån ramverkets sex kategorier och i nästa steg ska skillnader, likheter samt eventuell problematik uppmärksammas som senare ska ligga till grund för uppsatsens slutsats. Det generaliserade resultatet visar att svenska kommuners visoner mot social hållbarhet skiljer sig åt, men bitvis strävar efter samma mål. Svenska kommuner är enligt lag skyldiga att visa hänsyn till de paragrafer i PBL som berör den översiktliga planeringens innehåll av social hållbarhet. Utifrån granskningen går det dock att urskilja ingen kommun behandlar samtliga paragrafer som enligt granskningens teoretiska ramverk berör social hållbarhet. Rimligtvis går det därför att anta att även övriga svenska kommuners översiktsplaner behandlar PBLs paragrafer på likartat sätt. En värdering av det framkomna utfallet diskuteras i uppsatsens slutdiskussion där en möjlig förklaring tar avstamp i kommunernas skilda förutsättningar som tvingar dem att jobba efter olika premisser. Frågan som kvarstår är dock huruvida PBL bör utgöra striktare lagverk för arbetet mot social hållbarhet eller om lagens tolkningsfrihet är en nödvändighet för att Sveriges kommuner ska kunna implementera den på sina egna förutsättningar.

Majoriteten av den svenska planeringen sker på den kommunala nivån och endast mindre delar av planeringen tas upp på en nationell eller regional nivå (Boverket 2016b). I de flesta fall besluter kommunerna ensamma över hur den egna kommunen ska utvecklas. Detta riskerar leda till att planerna missar relevanta perspektiv och att det blir svårare för kommunen att anpassa sig till de regionala behoven. Allt flera kommuner har därför valt att införa ett gränsöverskridande samarbete med andra kommuner. För att få fram mer information om hur dessa samarbeten mellan kommuner kan se ut så kommer tre sådana områden att undersökas. Dessa tre områden är Haparanda och Torneå, Stockholm och Solna, samt Linköping och Norrköping. Just dessa sex kommuner har valts eftersom kommunernas storlek, läge och samarbetsprocesser skiljer sig åt på flera plan.

This essay aims to investigate how Jönköping municipality adapts gender equality in physical planning and in what way the spatial planning could promote an equal development of society. The thesis is based on qualitative methods, where we performed four qualitative interviews and a document analysis of Jönköping’s digital overview plan (2016). In order to answer the questions, we present previous research in the field which was based on feminist theory and theory on social sustainability. This resulted, among other things, in the knowledge that Jönköping is actively working on gender equality and social sustainability in physical planning, but that other sustainability values are valued higher.

I många svenska städer så finns det spår av fragmentering, segregation och uppdelning av boendemiljöer. Uppdelningen av den fysiska miljön bidrar då också till en uppdelning av människor. Detta påverkar det sociala samspelet och individens förutsättningar i vardagen då de olika boendemiljöerna har olika placering i staden som helhet och på så sätt existerar de på olika premisser. Fragmentering och uppdelning av boendemiljöer behöver inte alltid vara något negativt då detta också medför vissa positiva sociala aspekter såsom en känsla av samhörighet och gemenskap. Problematiken ligger i individens begränsningar som en rumslig fragmentering kan medföra. Denna studie undersöker hur den fysiska miljön påverkar möjligheterna till integrering i samhällen med utgångspunkt i två fallstudier av två miljonprogramsområden i Sverige. Fallstudien tolkas utifrån urbanmorfologi och space syntax för att förstå hur stadens utformning och placering av olika samhällsfunktioner påverkar de sociala förutsättningarna. Undersökningen görs också utifrån perspektivet fysisk planering. Undersökningens mål är inte att påverka segregationen utan endast undersöka möjligheterna för individen att ta del av helheten och få större möjligheter till att styra över sitt eget liv. Undersökningen avser alltså att försöka förstå fragmenteringen i stadens uppbyggnad i relation till det sociala samspelet. Undersökningen påbörjades genom en stor kvalitativ innehållsanalys av flertalet källor som hanterar frågor såsom urbanmorfologi och stadens förutsättningar för socialt samspel. Detta skapar en grund för hur fallstudiens material sedan ska studeras. Båda områdena i fallstudien visar tydliga tecken på att vara utformade efter sin tids planeringsideal. Detta i kombination med flera andra faktorer ger indikationer på varför områdena upplevs som fragmenterade och ej som en del av övriga samhället. Kombinationen med analysen av kartmaterialet och axialkartan visar på barriärer mot övriga delar av städerna samt hur platsen upplevs av individen. Det blir också tydligt att områdena genom sin placering och de funktioner som finns på platsen lätt blir isolerade och att detta då leder till en ökad uppdelning i samhället där olika befolkningsgrupper inte kan mötas. Axialkartan visar också på stora svårigheter att lämna områdena och hur avståndet kan uppfattas som långt trots att det faktiska avståenden inte är speciellt långa. Undersökningen och rapporten visar slutligen på vikten av att studera detta fenomen om fragmentering kopplat till urbanmorfologi. Detta då vidare forskning inom fältet skulle kunna bidra till att riktlinjer för den fysiska planeringen tas fram som på sikt skulle kunna minska fragmenteringen och skapa möjligheter för individen att färdas fritt i staden. Hela undersökningen visade tydligt vilken effekt den fysiska planeringen kan få för det sociala samspelet i en stad och hur uppdelad den då kan bli.

No description available.

No description available.

I den här uppsatsen undersöks översiktsplaner utifrån deras funktion som vägledning för beslut i efterföljande skeende i planeringsprocesser och lovgivning. Detta avgränsas till att undersöka hur vägledning ges i koppling till hänsyn till klimatförändringar och klimatanpassning. I uppsatsen tillämpas en fallstudie där två olika typer av fall studeras och två fall av varje typ; alltså fyra fall totalt. De två typerna av fall är kommunala översiktsplaner respektive vägledande och rådgivande aktörer för klimatanpassning och översiktsplanering. De fall som undersöks omfattar två olika kommunala översiktsplaner, Vellinge kommun och Helsingborgs kommun, samt två olika vägledningsgivande aktörer, Länsstyrelsen i Skåne och Boverket, som utövar tillsyn och rådgivning för översiktsplanering och klimatanpassning. Inledningen lägger fram uppsatsens problemformulering, syfte och frågeställningar. Därefter kommer en områdesöversikt som behandlar klimatförändringar, klimatanpassning och fysisk planering samt en forskningsöversikt för ämnesområdet. Uppsatsen är empiristyrd och tillämpar ett teoretiskt perspektiv, i form av governance, för att bistå analysen av det empiriska materialet. En komparativ, kvalitativ innehållsanalys tillämpas för att undersöka de skriftliga källor som utgör det empiriska materialet och en deskriptiv redogörelse av relevanta delar av det empiriska materialet föregår analysen. I analysen jämförs fallen med varandra, och det empiriska materialet analyseras utifrån det teoretiska perspektivet och forskningsöversikten. Uppsatsen visar att översiktsplaner är begränsade i sin funktion som vägledning för beslut men även att aktörernas syn på översiktsplanens roll skiljer sig åt. Det finns ofta en anledning till att översiktsplanen begränsas i sin förmåga att bistå med vägledning för beslut, precis som att det finns anledningar bakom att översiktsplaner ska bistå med vägledning. Kommunerna försöker gå en balansgång mellan dessa anledningar, där vägledning för beslut ofta får ge vika.