N/A

Inom musikvärlden finns det genusstrukturer som ur flera aspekter påverkar musicerande människor negativt. Att känna känslor av osäkerhet och prestationsångest kopplat till musik är vanligt förekommande hos framförallt tjejer som sysslat med musik under sin uppväxt. Detta självständiga arbete handlar om att skapa en musikalisk föreställning som framförs på högstadieskolor med ett musikaliskt material skrivet av kvinnor och med endast kvinnliga musiker på scen. Syftet med arbetet är att genom föreställningen göra elever och lärare medvetna om genusproblematiken i musikvärlden samt erbjuda dem ny kunskap om kvinnliga kompositörer, låtskrivare och musiker i olika genrer. I arbetet går att läsa om hur processen genom gedigen research efter kvinnliga låtskrivare/kompositörer, kontakt med skolor och kvinnliga musiker för deltagande i projektet, planering av föreställningens innehåll samt samtal med elever resulterade i den färdiga föreställningen Jämlik musik? som framfördes för tre högstadieskolor i Stockholm. Förhoppningen är att projektet leder till ett fortsatt arbete med föreställningen och ett fortsatt arbete till att inspirera ungdomar till att våga gå utanför normerna, bryta sina musikaliska barriärer och bli friare i sitt musikaliska utövande.

Dans les cinq collèges aux caractéristiques socioculturelles très différentes enquêtés pour cette recherche, de 75,7 % à 84,2% des élèves ayant été sanctionnés (tous motifs confondus) sont des garçons. Ils représentent également de 84,2% à 97,6% des élèves sanctionnés pour« violence sur autrui ». Comment expliquer une telle asymétrie sexuée? Pourquoi n'attire-t-elle pas l'attention des équipes éducatives alors que le ministère de l'Education Nationale réaffirme à chaque rentrée scolaire le principe de l'égalité des sexes et que les effets négatifs des punitions données de manière excessive sont démontrés depuis longtemps? N'y a-t-il pas un paradoxe flagrant entre le discours égalitaire officiel et des pratiques qui en prennent le contre-pied, paradoxe d'autant plus criant que la sanction se veut désormais « éducative» ? L'univers scolaire est un espace/temps d'interactions inter-sexes ainsi que d'activation des stéréotypes de genre. Cette thèse propose de placer la variable genre au centre pour revisiter le système des sanctions et les transgressions auxquelles elles s'appliquent à la lumière des rapports sociaux de sexe. En effet d'une part la relation pédagogique est également une relation sexuée, d'autre part l'injonction à la virilité et à l'hétéronormativité encourage chez les garçons les attitudes de défi, les comportements violents, homophobes et sexistes. Au collège le règlement intérieur a force de Loi. Les garçons se trouvent pris dans une double contrainte normative: celle du règlement intérieur et celle de la virilité. L'attribution d'une sanction est un dispositif ritualisé, organisé à la fois pour la désignation du contrevenant et pour la manifestation du pouvoir qui punit, renforcé par l'appareil d'écriture qui l'accompagne (avertissements officiels, registre des sanctions, comptes rendus de conseils de discipline, etc.). La sanction est un acte performatif qui définit, confirme et consacre le comportement incriminé et, au-delà, le sujet de la sanction. Finalement l'appareil punitif scolaire, en stigmatisant les garçons par la punition, ne les consacre-t-il pas dans leur identité masculine, construisant ainsi lui-même ce qu'il prétend corriger? / In the five socially and culturally diverse secondary schools where this research was conducted, between 75,7% and 84,2% of the pupils disciplined were boys. They also represent between 84.2% and 97.7% of pupils disciplined for “violent conduct towards other pupils.” How are we to understand such an imbalance of the sexes? At the beginning of each school year the Ministry of Education reaffirms the principle of sexual equality and the negative effects of excessive punishment have been clearly shown for some time, yet this sexual imbalance still does not attract the attention of educational teams. Is there not here a clear paradox between the official egalitarian position and the daily practice to the contrary? And is this paradox not all the more flagrant when the idea of disciplinary sanctions is said to be ‘educational?’ The world of the secondary school is a place of interaction in time and space between the sexes as well as the establishment of gender stereotypes. This paper proposes placing the idea of gender variable at the centre in order to look again at the sanction system and at the transgressions to which it is applied in the light of social interaction between the sexes. On the one hand the pedagogical relationship a relation between sexes, on the other hand an appeal to virility and of heteronormativity encourages in boys attitudes of defiance, and of violent, homophobic and sexist conduct. In the secondary school, internal school rules have the force of law. Boys find themselves caught in a dual normative constraint. – that of internal rules and that of virility. The application of a disciplinary sanction is a form of ritual, organised both to designate the offender and to demonstrate the power of the punishing system, reinforced by the machinery of written documents which accompanies it, namely the official warnings, the recording in the sanctions register and the minutes of disciplinary hearings etc. The disciplinary sanction is a performative act which defines, confirms and consecrates the behaviour incriminated and, beyond this, the subject of the sanction. Finally, in stigmatising boys by the punishment it gives, does not the system of school punishment consecrate their masculine identity, while at the same time helping to construct what it seeks to correct?

En France et au Québec, la période industrielle a érigé le modèle de l’homme gagne-pain et de la mère au foyer comme norme sociale. Les États-providence de l’époque se sont bâtis sur ce modèle pour définir leur système de protection sociale. Depuis l’arrivée massive des femmes sur le marché du travail, ce modèle s’est effrité et l’État-providence a encore du mal à s’adapter aux nouvelles configurations sociales. Avec les deux parents qui travaillent dans une famille, il est difficile de gérer les activités domestiques et familiales. Au courant des années 2000, la conciliation travail-famille était un enjeu social mieux traité au Québec qu’en France parce que le premier système a su rapidement intégrer les revendications politiques des mouvements féministes. Ceci a permis l’élaboration au Québec du régime d’assurance parentale le plus généreux au pays. De l’autre côté, la France qui a une longue tradition de politique familiale essaie d’adapter cette dernière aux réalités sociales contemporaines. En 2014, la France a adopté la Loi pour l’égalité réelle entre les femmes et les hommes, qui introduit une réforme du congé parental plus égalitaire qui veut rompre avec ce que Jane Lewis (1992) a jadis qualifié de « modified male breadwinner model ». Il sera question dans cette recherche de montrer qu’avec cette réforme la France et le Québec convergent en termes de mesures mises en place pour favoriser la conciliation travail-famille. Ceci s’explique notamment par un basculement de ces sociétés vers le modèle du « universal breadwinner », basculement entrainé entre autres par un changement de conception des rapports sociaux de sexes.

Syfte och frågeställning Psykisk och fysisk sjukdom är ett tema som under 2010-talet har dykt upp i ett flertal romantiska komedier. Studien utgår från denna motsägelsefulla förteelse. Med frågeställningen "hur används psykisk och fysisk sjukdom i relation till den romantiska komedins konventioner i narrativ, karaktär och komik i tre filmer från 2010-talet" är syftet att ta reda på just detta. Urval Urvalet gjordes utifrån specifika inklusionskriterier för att matcha studiens syfte. Filmerna behövde vara producerade under 2010-talet, kategoriserade och marknadsförda som romantiska komedier, samt inkludera minst en karaktär med någon form av psykisk eller fysisk sjukdom. Filmerna som valdes ut är Silver Linings Playbook (Du gör mig galen!, David O. Russell, 2012), Me and Earl and the Dying Girl (Alfonso Gomez-Rejon, 2015) och The Big Sick (Michael Showalter, 2017). Teori och metod Filmerna bearbetades genom en semantisk analys av den romantiska komedins konventioner med stöd av genreteorier från Altman och Neale. För beskrivningar av konventionerna i den narrativa strukturen, karaktärer och komik användes texter av Mernit. Resultat Konventionerna i den romantiska komedin var tydligt framställda, oavsett filmernas tema. Endast en film avvek så pass mycket från konventionerna att dess genreindelning kan ifrågasättas. Kärlek används både som en utlösande och förlösande faktor för psykisk sjukdom.  Sjukdom kunde också föra samman karaktärer och även stärka en redan existerande kärlek.

: Denna studie har som syfte att öka kunskapen om läromedel i svenska som andraspråk i årskurs 3 och undersöker vilka möjligheter andraspråkslever erbjuds för att utveckla sin läsförståelse. Läsförståelsen påverkas av olika faktorer såsom ordförråd, läsförståelsestrategier, kunskap om olika textgenrer, bilder som illustrerar texterna samt huruvida texterna är autentiska eller icke autentiska. Schemateorin belyser även förkunskapernas roll för att få en god läsförståelse. I studien används en kvalitativ innehållsanalys för att undersöka vilka textgenrer och arbetsuppgifter eleverna möter i två läromedel i svenska som andra språk, nämligen Briljant Svenska 3 och Språkis-svenska för nyfikna B. Resultatet visar att eleverna för det mesta möter berättande, icke autentiska texter som är illustrerade med bilder som stämmer med textens innehåll. Läsförståelseuppgifterna som eleverna möter består framförallt av direkta frågor.

Alla elever kommer till skolan med olika erfarenheter och förutsättningar vilket kan påverka deras läsintresse. I tidigare forskning visar det att flickor har mer läsintresse än pojkar. Elever besöker sällan biblioteket på fritiden även om det visar att de uppskattar dessa besök. Det finns heller inte tillräckligt med böcker som eleverna genuint är intresserade av, därav behovet av skolbibliotek. För att eleverna ska få ett ökat intresse för den skönlitterära läsningen bör böckerna vara tilltalande och intressanta. En abduktiv analys har genomförts där såväl kvantitativ och kvalitativ metod används. Studiens resultat har analyserats utifrån de teoretiska ramverken literacy och sociokulturellt perspektiv men även ur ett genusperspektiv. Syftet med den här studien är att bidra med kunskaper om elevers intresse och dess påverkan gentemot läsning. Studien ska även belysa hur eleverna tar sig an den skönlitterära läsningen i svenskundervisningen. Empiriska materialet har samlats in med hjälp av videoinspelningar, foton, enkät, observationsloggar och utvärdering av ”läskvarten”. Resultatet visar ingen skillnad på pojkar och flickors läsintresse, men flickor läser mer i hemmet än vad pojkar gör. Skolbiblioteket har en stor betydelse då det väcker och ökar elevernas intresse för skönlitterär läsning. Majoriteten av eleverna har svårt att välja en bok utifrån sin läsförmåga och vill ha stöttning vid val av bok. Studiens resultat bör uppmärksamma alla verksamma inom skolans värld att stötta eleverna vid val av skönlitterär bok, vilken betydelse skolbiblioteket kan ha, och att elevernas läsförmåga kan påverka deras läsintresse.

[pt] Essa dissertação analisa diversos dilemas enfrentados por ativistas feministas no processo de escolha entre engajar-se ou não em agendas institucionais do sistema ONU. Esses dilemas gravitam entre arriscar-se a ser cooptado pelos processos aos quais se opõem, possivelmente legitimá-los e/ou contestar e oferecer resistência a esses processos. O caso sobre o qual se centra a análise é o processo Financiamento do Desenvolvimento (FfD) que culminou no Consenso de Monterrey em março de 2002. Apesar das perspectivas (anunciadas) de frustração, muitos Movimentos Feministas Transnacionais (MFTs) decidiram permanecer engajados no processo até o fim, articulando uma política de engajamento e resistência (chamada por eles de estratégia inside/outside). Essa estratégia visa a participar das discussões oficiais criticamente e, ao mesmo tempo, contestar a invisibilidade de como as questões de gênero estruturam o projeto intelectual e prático do desenvolvimento atual. Para concluir, duas hipóteses de trabalho são levantadas a respeito da decisão de engajamento desses MFTs. Segundo a primeira hipótese, contida nos discursos dos MFTs, essa decisão de engajamento - a priori contra-intuitiva - é decorrência de dois fatores: a percepção da ONU como espaço de engajamento imprescindível; e a importância das bandeiras de luta dentro de um processo de longo prazo e não como busca imediatista de resultados. A segunda hipótese entende essa decisão como permeada de lógicas de poder internas aos MFTs que buscam a manutenção dos espaços institucionais duramente conquistados desde a Década da ONU para as Mulheres. A conclusão aponta para a própria natureza dilemática dessa estratégia. / [en] This thesis analyses the multiple dilemmas faced by feminist activists in the process of choosing between engaging or not in UN institutional agendas. These dilemmas include risking cooptation by the very processes they seek to oppose, possibly legitimating them; or contesting and offering resistance to these processes. The case upon which the analysis is carried is the Financing for Development (FfD) process, which culminated in the Monterrey Consensus in 2002. Despite the (foretold) perspectives of frustration, many Transnational Feminist Movements (TFMs) decided to stay in the process until the end, by articulating a politics of engagement and resistance (which they call an inside/outside strategy). The strategy calls for critically participating in official discussions and, at the same time, contesting the invisibility of how gender structures the current intellectual and practical development project. To conclude, two hypotheses are raised regarding this decision to engage. According to the first, this counter-intuitive decision is a result of two factors: the perception of the UN as a vital space of engagement; and the importance of carrying out contentious politics as part of a larger process. The second hypothesis understands this decision as pervaded by logics of power internal to the TFMs, who seek to maintain the institutional spaces they have struggled to acquire since the UN Decade for Women. The conclusion points to the dilemmatic nature of this strategy.

Esta dissertação de mestrado versa sobre dois discursos do ateniense Isócrates: Contra os Sofistas e Elogio de Helena, compostos por volta de 390 a. C. O estudo do primeiro trata da filosofia de Isócrates; o do segundo, da maneira como o gênero epidítico é utilizado pelo autor. Há ainda um último comentário sobre o uso de moldes discursivos presente na estruturação de seus discursos. Segue-se, ao final, a tradução em português acompanhada de notas de ambos os discursos. / This dissertation deals with two speeches of the Athenian Isocrates: Against the Sophists and Helen, composed around 390 a. C. The analysis of the first speech deals with the \"philosophy\" of Isocrates; the second, the way the epideictic genre is used by the author. There is also a comment on the use of certain discursive molds that belong to the structure of his speeches. Finally, is presented a translation into Portuguese with notes of both speeches.

Esse trabalho pretende discutir a questão histórica e da representação da homossexualidade no teatro a partir de duas peças de teatro: Bent do americano Martin Sherman e Amor e Restos Humanos do canadense Brad Fraser. As peças encenadas em 1979 e 1989 permitem uma leitura e interpretação do tempo e do espaço enquanto representação da história e das contradições da sociedade contemporânea. O trabalho também pretende discutir a noção de gênero e suas limitações enquanto representação de minorias, assim como a representação da homossexualidade estaria ligada a questões mais amplas que abarcam aspectos sócioeconômicos, políticos e ideológicos. / This work aims to discuss the historical concerned to the representation of homosexuality in the theater based on the reading of two plays: Bent by American playwright Martin Sherman and Unidentified Human Remains and The True Nature of Love by Canadian playwright Brad Fraser. These two plays were performed in 1979 and 1989 and allow us to develop an interpretation of time and space as historical representation of the contradictions of contemporary society. This work also aims to discuss the notion of genre and its limitations towards the representation of minorities as well as the homosexuality would be connected to wider issues such as social, economic, political and ideological issues.