No description available.

How do active upper secondary school teachers in social science view controversial issues? In what way are they viewing these questions, how are they working with them and what are important questions to raise? This study examines how five social science teachers in upper secondary school views, handles and work with controversial issues in their teaching. The method that is used is based on interviews with the five teachers. The respondents came from three different schools from three different communes in the region of Jönköping County. The study is based on an interpretation of the teachers lifeworld connected to hermeneutic. Several different tools for analysis are used to make this interpretation. The conclusion is that the teachers in one way or another raised controversial issues. They either did it on purpose or the questions emerged spontaneous. None of the respondents were afraid of lifting these issues. They were important questions to work with. Especially to show the students that questions aren’t always black or white. There are often multiple dimensions and perspective connected to a question. It was important to show these perspectives according to the respondents. It was something they actively worked with. According to the respondents the work was often based on experience. The experience was connected to the exposing of the issues and the ability to handle them. Problems that could appear regarding these issues were that the questions could become sensitive in an emotionally way. They could also become discriminating or that the knowledge of the questions was poor. This involved both teachers and students.

Syftet med denna studie är att undersöka hur gymnasielärare i bild tänker om upplägg av undervisningen och hur de väljer att starta upp lektioner samt de strategier de använder för att stimulera eleverna. Studien bygger på intervju och observation av två gymnasielärare som jobbar i olika kommuner. Resultatet visar att lärarna ser stor vikt av att eleverna ska känna sig trygg då självförtroendet ofta påverkar motivationen. Samt att en tydlighet kring uppgifter genom formuleringar och bildexempel, det vill säga styrda uppgifter kan minska osäkerheten hos eleverna då det vet vad som förväntas av dem.

Distansundervisning kan fungera som ett bra komplement när en plötslig förändringsprocess i samhället uppstår och digitala verktyg snabbt behöver implementeras i verksamheten. Denna studie vill bidra till ökad förståelse kring en påtvingad distansundervisning i gymnasieskolor och dess påverkan på gymnasielärare och elever. Studiens övergripande syfte är att undersöka hur gymnasielärare upplever sitt förändringsarbete gällande den påtvingade distansundervisningen i en krissituation. Studien kommer även undersöka gymnasielärares reflektioner kring den påtvingade distansundervisningen. Vår studie bygger på en kvalitativ metodansats där sex semistrukturerade intervjuer med lärare från olika gymnasieskolor runt om samma kommun utfördes. Intervjuerna utfördes digitalt genom plattformen Zoom. Vidare presenteras det empiriska innehållet utifrån lärarnas upplevelser och tolkningar kring krissituationen, och sedan analyseras det empiriska materialet utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visade att lärarna upplevde distansundervisningen som ett relativt bra alternativ för undervisningen i samband med den snabba omställningen. Studiens resultat indikerar däremot att det sociala samspelet mellan lärare och elever har försvårats efter att distansundervisningen påbörjade. Studien har även tydliggjort att lärarna har tagit lärdomar av denna distansundervisning, och hur olika lärandekontexter kan påverka elevernas presterande. Avslutningsvis presenterar studien vidare forskning som kan berika kunskapsfältet. Där lyfts intresset kring vidare forskning som exempelvis undersöker gymnasieundervisning innan, under och efter den påtvingade distansundervisningen.

No description available.

Målet med studien var att utifrån kvalitativa fokusintervjuer få fram vilka delar i decentrala ämnesinnehållen från kurserna Musikproduktion 1 och 2 som lärarna lägger mesttyngd på inom undervisningen, och varför de anser att dessa utvalda delar är viktiga förelevernas framtida kompetenser. Den tidigare forskningen som används i studien visar påhur lärare som undervisat i musikproduktion ansett att teknisk, musikalisk samt social ochledarkompetens är viktiga kompetenser som musikproducenter bör ha med sig. Resultatetsom analyserats ur ett hermeneutiskt perspektiv har tolkat ett resultat som dessaintervjuade tre lärare är enade om. De två kompetenser som lärarna i denna studie läggermest tyngd på att eleverna bör lära sig är teknisk kunskap inom musikproduktion samtplanering och samarbete med andra musiker, eftersom de anser att dessa två delar ärviktigast för musikproducenternas framtida arbete. I diskussionen argumenteras det förhur dessa två ämnesinnehåll kan användas av lärare. Utifrån resultatet var det möjligt attargumentera för en skillnad mellan dessa två kurser. Inom kursen Musikproduktion 1 vardet möjligt att skapa en progressiv kunskapskurva där ämnesinnehållet kan användas i enviss ordning utefter de mest primära delarna en musikproducent bör kunna. Då kursenMusikproduktion 2 är en fördjupning av Musikproduktion 1, var det utifrån lärarnasåsikter möjligt att argumentera för att den är mer beroende av elevernas kunskaper ochmål, varav därför blev alla delar i den kursen lika viktiga och svåra att separera frånvarandra.

Denna uppsats handlar om förutsättningarna till att implementera regeringens nationella digitaliseringsstrategi för det svenska skolväsendet. Den nationella digitaliseringsstrategin för det svenska skolväsendet lyfter att alla elever ska få möjlighet att utveckla en digital kompetens, både elever och lärare ska ha likvärdig tillgång till digitala verktyg samt att det ska bedrivas forskning om den digitala utvecklingen. Skolverket har den verkställande rollen i det här och redovisar i sin uppföljningsrapport från 2019 att digitaliseringen av skolan har fått ett större genomslag i gymnasieskolan och högstadiet, att lärare upplever ett behov av att utveckla sin digitala kompetens samt att tillgången till teknisk och pedagogisk support varierar bland skolverksamheter. Syftet med denna studie är att undersöka hur gymnasielärare förhåller sig till digitaliseringen av skolan, och genom det identifiera faktorer som främjar respektive försvårar gymnasielärares kompetensutveckling när det gäller digitaliseringen. Datainsamlingsmetoden är samtalsintervju och det insamlade materialet har tolkats med hjälp av två analysverktyg. Det ena analysverktyget är resultatet från Skolverkets forskningsöversikt om digitaliseringen av skolan och det andra analysverktyget är Henrik Kocks tolkningsram för kompetensutveckling. Resultatet visar att digitaliseringen av gymnasieskolan går i linje med flexibelt lärande, d.v.s. att integrera digitala verktyg med traditionellt lärande, och den skeptiska attityden till att digitala verktyg inte alltid är det bästa alternativet för elevers lärande. Det visar även att utvecklingen av gymnasielärarnas digitala kompetens främjas av att skolledningen har förståelse för att lärarna behöver kompetensutveckla sig, att lärarna ges möjlighet att delta i fortbildningsdagar på skolan under arbetstid samt att det finns kollegor som kan lära ut. På motsvarande sätt försvåras gymnasielärares kompetensutveckling av otydliga styrdokument, företags lobbying samt tidsbrist.

Syftet med denna undersökning har varit att undersöka hur gymnasielärare på svenska gymnasieskolor i Västerås undervisar i olika ämnen om demokratiuppdraget som varje lärare har som uppdrag. Syftet var vidare att undersöka hur dessa gymnasielärare praktiskt tillämpar demokratiuppdraget. Detta gjorde vi genom att besvara följande frågeställningar: Hur arbetar lärarna, både direkt och indirekt kring demokratiuppdraget i undervisningen? Hur arbetar lärarna för att få med inslag av deltagardemokrati i undervisningen? Hur beskrivs begreppet demokratiuppdraget av gymnasielärarna?Vi har intervjuat 10 lärare som var och en har olika ämnen och olika års erfarenheter i yrket som lärare. Den metod som vi har använt oss av är av kvalitativ ansats, med semistrukturerade intervjuer. Som bakgrund har vi använt oss av peer-reviewade forskningsartiklar och läroplanen för gymnasieskolan, där vi har behandlat bakgrunden till skolans fostransuppdrag i demokratiska värderingar och den tidigare forskningen om demokrati i skolundervisningen.  Vi har använt oss av teorierna elitdemokrati, deltagardemokrati och allmän demokrati. Dessa teorier har vi kopplat till intervjupersonernas svar. De svar vi har mottagit av intervjupersoner har visat att varje lärare har på sitt unika sätt, antingen direkt eller indirekt tagit sig an demokratiuppdraget. Majoriteten av intervjupersonerna visade inslag av den deltagardemokratiska teorin i sin praktiska tillämpning av demokratiuppdraget. Ett fåtal intervjupersoner visade på en blandning av en allmän demokratisk och elitdemokratisk syn. Vad gäller lärarnas syn på vad demokrati innebär refererade de flesta till demokratiska värdegrunderna, såsom inkludering och allas lika värde. / <p>EST</p>

Syftet med studien är att studera hur gymnasielärare i Sverige förhåller sig till sin anmälningsskyldighet i Socialtjänstlagen 14:1 när de får kännedom eller misstänker att ett barn upp till 18 år far illa. En kvalitativ metod tillämpades med fyra semistrukturerade intervjuer med gymnasielärare. Det insamlade datamaterialet analyserades med hjälp av en tematisk analys och hade sin teoretiska utgångspunkt i rollteorin samt från det teoretiska begreppet handlingsutrymme.  Resultaten visar att gymnasielärare inte alltid gör orosanmälningar direkt vid kännedom och allt mindre vid misstanke. De gör sällan egna orosanmälningar i sitt yrke utan förhåller sig till skolans rutiner av att kontakta rektorn vid oro för en ungdom. Utöver detta samlar de in information genom andra på skolan och har även individuella uppfattningar om vad som krävs för att göra en orosanmälan i form av egna bedömningskriterier. Ett annat framträdande resultat är att gymnasielärare inte vet det exakta innehållet och formuleringen i Socialtjänstlagen 14:1. Slutsatserna i studien visar att gymnasielärare saknar kunskap om anmälningsskyldigheten. De gör bland annat egna utredningar innan en eventuell orosanmälan trots att anmälningsskyldigheten är absolut, samtidigt som de delegerar sitt individuella ansvar till bland annat rektorn utifrån skolans rutiner. Det finns därmed ett behov av att se över rutinerna och gymnasielärares kunskaper om anmälningsskyldigheten, då dessa faktorer påverkar gymnasielärares förhållningssätt till den. Detta kan i sin tur ha en avgörande betydelse för ungdomars välbefinnande och säkerhet.

Forskning visar på att det under de senaste åren har gjorts många studier som diskuterar elevers delaktighet. Såväl internationell som nationell forskning visar samband mellan elevers delaktighet och relationer, lärande och hälsa. Syftet med denna uppsats är att belysa nio gymnasielärares uppfattningar om hur de arbetar med elevers delaktighet i undervisningen. Det har resulterat i en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Den teoretiska referensramen utgörs av KASAM och det sociokulturella perspektivet. Den vetenskapliga utgångspunkten är hermeneutisk med en abduktiv ansats. Av resultatet framgår att delaktighet är av stort värde för elever, men det kräver att de möter lärare med stor kompetens som kan hantera elevers delaktighet i undervisningen. Risk finns annars att eleverna inte får ta del av en undervisning som på bästa sätt gynnar deras lärande och hälsa. Studien visar även att hälsa och lärande är intimt förknippade. Studien avslutas med visionen att hälsopedagoger med sin kompetens skulle kunna samarbeta med lärare i gymnasieskolan för att stödja elever i hälsa och lärande.