Different abilities are of importance to pragmatics, there among hearing. Hearing impairment can affect language development and also pragmatic ability. The aim of the present paper was to study the pragmatic ability in terms of request for clarification in children with Hearing Impairment (HI) in conversation with children with no known hearing impairment, henceforth normally hearing (NH). The present study also describes requests for clarification sequentially in detail, and also highlights points where there may be observable differences between children with and without hearing impairment. Eight conversational pairs consisting of one child with HI and one NH child were studied. Children’s Communication Checklist (CCC) was filled out by the parents and teachers of the children with HI in order to complement the description of the pragmatic ability in children with HI. Conversation Analysis was used in order to make the study of interaction as open-minded as possible. The conversation extracts were grouped according to task or non-task oriented interaction based on the activities that occurred. The results of the present study showed that the children with HI and NH both used non-specific and specific requests for clarification, and that these types of requests were used in both task and non-task oriented interaction. Children with HI used the non-specific request "sorry?" to greater extent in the extracts than children with NH did. In general, no differences in occurrence of specific requests were seen between children with HI and children with NH. As regards to what happened before and after requests for clarifications, no distinct differences could be established between children with HI and children with NH. In conclusion, it is not certain if and how a hearing impairment have affected the pragmatic ability, although tendencies in the conversation extracts indicated that hearing impairment sometimes affected the interaction. / Pragmatik är beroende av många förmågor, däribland hörseln. En hörselnedsättning kan ha inverkan på den språkliga utvecklingen och även den pragmatiska förmågan. Syftet med föreliggande arbete var att studera den pragmatiska förmågan gällande begärande om förtydligande hos barn med hörselnedsättning (HNS) i samtal med barn utan känd hörselnedsättning, hädanefter normalhörande (NH). Studien ämnade belysa begäranden om förtydligande i sekventiell analys, samt om skillnader mellan barn med HNS och NH kunde ses. Åtta samtalspar bestående av ett barn med hörselnedsättning och ett barn med normal hörsel studerades. Children’s Communication Checklist (CCC) fylldes i av föräldrar och lärare till barnen med HNS för att utgöra ett komplement i beskrivandet av den pragmatiska förmågan hos barnen med HNS. Conversation Analysis användes för att på ett så öppet sätt som möjligt studera interaktionen och se vilka fenomen som förekom. Samtalsutdragen delades in efter uppgiftsorienterade respektive icke-uppgiftsorienterade samtal beroende på vilka aktiviteter som förekom. Resultaten av föreliggande studie visade att barnen med HNS och NH använde sig av både icke-specificerade och specificerade begäranden om förtydligande, och att dessa användes i både uppgiftsorienterat och icke-uppgiftsorienterat samtal. Barnen med HNS använde i större utsträckning det icke-specificerade begärandet "va" i utdragen än vad barnen med NH gjorde. Generella skillnader gällande specificerade begäranden kunde inte ses mellan barn med HNS och barn med NH. Inga tydliga skillnader kunde konstateras mellan barn med HNS och barn med NH gällande vad som föregick respektive följde efter begärandena om förtydligande. Slutligen visades att det inte säkert kan sägas om och hur en hörselnedsättning påverkat den pragmatiska förmågan, även om tendenser i samtalsutdragen indikerar att hörselnedsättningen kan ha inverkat på interaktionen.

The present study deals with task-oriented conversations between a person with hearing loss and a relative or friend. The purpose was to investigate how the participants in the task-oriented context co-construct understanding, and to focus on different kind of repair strategies that the participants may use to make the hearing loss relevant in the conversation. The method used was Conversation Analysis (CA). The material consisted of eight videotaped task-oriented conversations between a person with hearing loss and their significant other. Altogether eight persons participated in the study – four of them had a hearing loss and the other four had normal hearing. The essay also presents a summary of previous research on communication involving persons with hearing loss. The occurrence and usage of repair strategies was brought to focus as this was of particular interest for this study. It was revealed that quantitative measures of these phenomena previously have been the most commonly used method. The analysis demonstrated that the participants used several different types of repair initiatives during the studied sequences. The categorization was based upon these repair initiatives. The different initiatives were primarily classified according to the manner in whish they specified the nature of the repairable. The study pointed out that the underlying phenomena that were addressed in these sequences were of a complex and various nature. It was proposed that this might demonstrate a need to complement the approaches made earlier in this area with a more qualitative one. / Föreliggande studie behandlar uppgiftsorienterad interaktion mellan en person med hörselnedsättning och dennes anhörig eller vän. Syftet var att undersöka hur deltagarna i den uppgiftsorienterade kontexten samkonstruerar förståelse, och att fokusera på olika reparationssekvenser som deltagarna eventuellt använder för att göra hörselnedsättningen relevant för samtalet. Arbetsmetoden omfattade samtalsanalys i bemärkelsen Conversation Analysis (CA). Materialet bestod av åtta videoinspelningar av uppgiftsorienterade samtal mellan person med hörselnedsättning och anhörig. I studien deltog sammanlagt åtta personer, varav fyra hade hörselnedsättning och fyra var normalhörande. I uppsatsen presenteras även en sammanfattning av tidigare forskning kring kommunikation hos personer med hörselnedsättning. Fokus lades på studier om förekomsten och användandet av reparationsstrategier eftersom dessa var av särskilt intresse för studien. Det visade sig att mer kvantitativa mätmetoder av dessa fenomen tidigare varit det vanligaste tillvägagångssättet. Genom analys av samtalen framkom att deltagarna under aktuella reparationssekvenser använde sig av flera olika typer av reparationsinitiativ. Kategoriseringen i analysen utgick från dessa reparationsinitiativ. Initiativen indelades främst utifrån vilket sätt de preciserade vad som behövde repareras. I studien framkom att de bakomliggande fenomenen som adresserades i dessa reparationer var av komplex och varierande natur. Det föreslogs att detta demonstrerar ett behov av att kunna komplettera de metoder som tidigare använts inom detta forskningsområde med en ett mer kvalitativt synsätt.

I Sverige beräknas 17 % av befolkningen ha en hörselnedsättning, vilket innebär att det är den vanligaste sensoriska funktionsnedsättningen. Idag finns det en mängd studier som visar att hörselnedsättning är relaterat till sämre psykisk hälsa. Acceptans av sin hörselnedsättning har visat sig vara positivt för hörselnedsatta och samvarierar med hjälpsökande. Acceptance and commitment therapy (ACT) är en transdiagnostisk behandling där psykopatologi antas bero på en hög grad av upplevelsemässigt undvikande och fusion med tankar. Målet i ACT är att öka psykologisk flexibilitet där acceptans är en betydande komponent. Denna explorativa studie undersökte förändringsprocesser i ACT för personer med hörselnedsättning där utfallet var känslomässig och social anpassning för hörselnedsättningen (HHIE-S). De förändringsprocesser som prövades var acceptans (HAQ), som tidigare visat på medierande effekt för ACT, samt två alternativa förändringsprocesser; self-efficacy (HSE-4) och upplevd stress (PSS-4). Behandlingen bestod av åtta internetadministrerade moduler givna med behandlarstöd där veckovisa mätningar av förändringsprocesser och utfall användes. Studiens resultat visar att behandlingsgruppen upplevde marginellt signifikant mindre problem med känslomässig och social anpassning för hörselnedsättningen (HHIE-S). Studiens resultat pekar på att hörselrelaterad acceptans (HAQ) och self- efficacy (HSE-4) medierar behandlingens effekt på deltagarnas känslomässiga och sociala anpassning för hörselnedsättning (HHIE-S). Således tillför denna studie ytterligare belägg för acceptans som förändringsprocess i ACT. Även self-efficacy kan vara en intressant mediator att beakta i fortsatt forskning.

Bimodal tvåspråkighet hos personer med hörselnedsättning är ett forskningsområde med begränsad omfattning. Denna studie syftar till att belysa hur bimodal tvåspråkighet kan fungera i en klass för hörselskadade elever, så kallad hörselklass. Genom deltagande observation har videoinspelningar av interaktionen i klassrummen gjorts, vilka sedan transkriberats utifrån en multimodal samtalsanalys då analysen avsett både den talspråkliga och den teckenspråkiga interaktionen. Utifrån frågeställningen hur och på vilket sätt tecken och teckenspråk används i klassrumsinteraktionen visar resultaten att kodblandning, dvs. simultan användning av tal och tecken är vanligt förekommande hos både lärare och elever. Ett annat förekommande fenomen som framkommit i klassrumsobservationerna hos eleverna är kodväxling, som sker när eleverna byter språk för särskilda syften, t.ex. för att viska med varandra medan lektionen pågår. En annan funktion kodväxlingen uppvisade var möjligheten till att genomföra samtalsdelningar under en pågående aktivitet. / Bimodal bilingualism among people with hearing loss is an area of ​​research with limited extent. This study aims to highlight how bimodal bilingualism can work in a class of hard-of hearing students. Through partaking observation, video recordings of interaction in the classrooms have been made, which later have been transcribed with a multimodal conversation analysis approach. The multimodal conversation analysis comprises both the spoken and the signed interaction. Based on the questions of how and in what way signs and the sign language are used in classroom interaction, the results show that code-blending, i.e. simultaneous use of speech and signs, was common among both teachers and students. Another common phenomenon that emerged in the classroom observations is code-switching, which occurs when pupils change their language for specific purposes, e.g. to whisper to each other during the ongoing lesson. Another feature code-switching demonstrated was the ability to conduct schismings during an ongoing activity.

Background:Today, there are only limitedSwedishscreening materials that can be usedtoassess early speech and language development in infancy. Studies have shown that children with diagnoses likehearing impairment, developmental language disorder and/or autism-spectrum disordershow anearly delay in their speechdevelopment. They often have a later onset of babbling and use less babbling in general. By identifyingthese children atan early age, they can get the help and support they need earlier, which in turnwill benefittheir speech and language development to progress in a more age-appropriate way. The purpose of this study was to validate the German questionnaire LittlEARS Early Speech Production Questionnaire, LEESPQ, to a Swedish context, and to investigatea possible correlation between reported screen time and toddlers’ expressive speech and language ability. Method:Three different questionnaires (LEESPQ, LEAQ, Screen time) were used inthe study and 41familieswith children in the ages between 0-18 months took part. The questionnaires consisted of yes/no and open-endedquestions. The results were analyzed with quantitative methods and were presented descriptively. The methods were also used to discover a potential correlation between LEESPQ and the children’s screen time. Results:The resultsshowedthat LEESPQ is valid in a Swedish context. There wasa positivecorrelation with the German LEESPQ and the Swedish validation of LEAQ. There was no correlation between the result on LEESPQ and the results of the questionnaire about Screen time.Conclusions:LEESPQ seems to be a valid screening instrument in a Swedish context. More studies are needed to see if the amount of screen time and age of screen time onset has any effect on children’s speech and language abilities over time.Keywords: infants, speechand language abilities, LEESPQ, screen time, LEAQ / Bakgrund: Det finns idagfå instrument för att utvärdera spädbarns tal-och språkutveckling. Detta trots att forskning visat att spädbarn med diagnoser som hörselnedsättning, autismspektrumstörning och/eller språkstörning kan uppvisa mindre andel joller och en försenad jollerutveckling. Genom att upptäcka dessa barn redan i spädbarnsåldern går det att sätta in tidigare habiliteringsinsatser och tekniska hjälpmedel för dem med hörselnedsättning, med syfte att barnen ska få en såadekvat tal-och språkutveckling som möjligt. Syftet med denna studie var att validera detfråntyskaöversatta frågeformuläret LittlEARS Early Speech Production Questionnaire (LEESPQ) till svensk kontext samt att undersöka eventuella korrelationer mellan spädbarns skärmtid och deras expressiva tal-och språkförmåga. Metod: Studiens material bestod av tre pappersenkäter: LEESPQ, LittlEARS Auditory Questionnaire (LEAQ) och skärmtidsformulär och det var 41 familjermed barn i åldrarna 0-18 månadersom deltog. Frågorna bestod av ja/nej-frågor samt öppna frågor. Frågorna analyserades kvantitativt och presenterades deskriptivt, samt användes för att undersöka samband mellan LEESPQ och barnens skärmtid. Resultat: Resultaten för svenska barn på LEESPQ visade en positiv korrelation med resultat för tyska barn ochäven ett positivt samband med den svenska valideringen av LEAQ, vilket indikerar att LEESPQ är användbart även i en svensk kontext. I studien fanns inga statistiskt signifikanta samband mellan resultaten på LEESPQ och resultatet från skärmtidsformuläret. Slutsats:LittlEARS Early Speech Production Questionnaire (LEESPQ) förefaller vara ettanvändbart instrument för att undersöka spädbarns tidiga tal-och språkutveckling i svensk kontext. Ytterligare studier behövs för att se huruvida mängden skärmtid ochålder från skärmtidsstart påverkar barns tal-och språkförmåga över tid. Nyckelord: spädbarn, tal-och språkutveckling, LEESPQ, skärmtid, LEAQ

Syftet med studien är att bidra med kunskap om under vilka omständigheter elever med dövhet eller hörselnedsättning (d/hns) utövar self-advocacy i övergången från högstadiet till gymnasiet. Self-advocacy innebär att individen står upp för sina behov och påverkar sin omgivning för att få likvärdiga förutsättningar till delaktighet. Detta är en kvalitativ intervjustudie med abduktiv ansats. Resultatet bygger på intervjuer med åtta gymnasieelever med dövhet eller hörselnedsättning som går tillsammans med hörande klasskamrater. Teorier om self-advocacy och identitet används i analysen och relation och interaktion mellan olika aktörer är centrala. Resultaten visar att eleven med d/hns i en skolövergång hamnar i flera situationer där hen kan förbättra tillgängligheten i klassrummet genom att utöva self-advocacy. Exempelvis kan eleven berätta om sin d/hns, påverka mikrofonanvändande och påverka lärarens undervisning. Studien visar också att elever ibland väljer att inte stå upp för sina behov för att undvika stigmatisering. I resultatet har en modell tagits fram som lyfter in eleven i sin kontext under övergångsprocessen och modellen kan användas för att förstå det komplexa samspelet mellan elev, lärare och klasskamrater under övergången. Slutsatsen är att det kan vara krävande för eleven att återkommande förväntas stå upp för sitt behov av tillgänglig kommunikation och att omgivningens bemötande skapar eller hindrar handlingsutrymmet för self-advocacy. Lärarens relationsskapande och förståelse för sin maktposition verkar vara de mest avgörande faktorerna för utvecklandet av handlingsutrymme för elevens self-advocacy. / The purpose of this study is to contribute with knowledge about under what circumstances pupils with deafness or pupils who are hard of hearing (d/hh) practice self-advocacy during the transition from lower secondary school to upper secondary school. Self-advocacy means that the individual stands up for their needs and influences their surroundings to achieve equal conditions for participation. This is a qualitative interview study with an abductive approach. The results are based on interviews conducted with eight upper secondary d/hh pupils and attend classes with hearing classmates in mainstream school settings. Theories of self-advocacy and identity are used in the analysis, and relationships and interactions between people are central. The results show that the student with d/hh during a school transition ends up in several situations where he or she can improve accessibility in the classroom by practicing self-advocacy. For example, the student can inform their classmates and/or teacher about their d/hh, influence them to use microphones and influence the teaching. The study also shows that students sometimes choose not to stand up for their needs in order to avoid stigma. In the results, a model has been developed that highlights the student in its context during the transition process and the model can be used to understand the complexity in the interaction between student, teacher and classmates during the transition. The conclusion is that it can be demanding for the student to recurrently be expected to stand up for their need of accessible communication and that the environment's response creates or hinders the acting space for self-advocacy. The teacher's ability to build relationships and understanding of his or her position of power appears to be the most decisive factors for the development of acting space for the student's self-advocacy.

Varje år byter ett antal elever som är döva eller har hörselnedsättning (D/HN) skolform under pågående grundskoleutbildning. Det har inte funnits en samlad bild av varför bytet sker och hur eleverna upplever omställningen. Vi har i denna studie genomfört semistrukturerade intervjuer med nio högstadieelever med syftet att bidra med kunskap om elevers erfarenheter av att byta skolform från en auditivt orienterad skolmiljö (grundskola) till en visuellt orienterad skolmiljö (regional specialskola). Den tematiska analysen har inspirerats av Schlossbergs (1981; 2011) transitionsmodell, vilken kan appliceras på alla typer av övergångar, förändringar och byten oberoende av om de är förväntade eller ej. Elevernas byte av skolform kan ses som en flytt från en språklig och kulturell kontext till en annan, och deras erfarenheter har delats in i tre huvudteman; flytta ut, flytta in samt göra sig hemmastadd. I intervjuerna framkom varierande erfarenheter, vilket visade att gruppen D/HN-elever som byter skolform var en heterogen grupp. Resultatet visade dock på en del likheter mellan eleverna, exempelvis att en majoritet av eleverna har upplevt ett socialt utanförskap i den auditivt orienterade skolmiljön där de inte känt sig jämlika sina skolkamrater eller fått likvärdiga möjligheter till fungerande lärsituationer. Byte av skolform har påverkat elevernas identitetsarbete och de flesta eleverna beskrev efter bytet en känsla av att vara samma som de andra, känna sig hemma och känna tillhörighet med andra D/HN-elever. Vidare visade resultatet även en förskjutning i elevernas syn på teckenspråk från att ha varit ett hjälpmedel till att vara en del av deras sociala och kulturella identitet. Bytet av skolform har lett till att elevernas identitetsarbete påverkats positivt, och eleverna har gått från att vara marginaliserade till att vara inkluderade. Slutsatser som drogs utifrån resultatet var att D/HN-elever behöver få möjlighet att utveckla en positiv social identitet istället för en marginell sådan, och för att kunna göra detta är tillgång till visuellt orienterade miljöer av vikt. / Every year a number of deaf and hard-of-hearing (DHH) students change school settings during their years in compulsory school. Why the decision is being made and how the students themselves experience the transition are questions that have not been asked when researching school placement for DHH students. This study aims to contribute with knowledge about DHH students' experiences in changing from an auditory oriented school setting (compulsory school) to a visually oriented school setting (compulsory special needs school for deaf and hard-of-hearing students). The thematic analysis is informed by Schlossberg's (1981;2011) transition model, which is a model that can be applied to any form of change or transition whether expected or unexpected. The change in school settings can be seen as a move from one linguistic and cultural context to another, and the students' experiences have been divided into three themes; moving out, moving in and making oneself at home. The interviews point to different sorts of experiences which show that this group of students is vastly diverse, although with some significant similarities. The change in school setting has had an effect on their identity work and the students describe it as feeling at home, being the same as the others and as a sense of belonging with other DHH students in the visually oriented school setting. The result shows that the students have gone from seeing sign language as a tool that can facilitate communication to recognizing it as a language that is a part of them and their social and cultural identity. As stated above there has been a positive effect on the students’ work on their identities and they feel included instead of marginalized. For DHH students to develop a positive rather than a marginal social identity, the students need access to visually oriented settings.

Hörseln är en viktig förutsättning för utveckling av talat språk och kan därigenom påverka den psykiska hälsan. Vid medfödd eller tidigt förvärvad dövhet eller grav hörselnedsättning kan ett cochleaimplantat (CI) opereras in för att underlätta ljud- och taluppfattning. Syftet med pilotstudien var att undersöka psykisk hälsa hos unga vuxna (18–26 år) med fokus på hörselns betydelse, genom att jämföra personer med och utan CI. Studien utgjordes av en experimentgrupp (n = 5) samt en kontrollgrupp (n = 20). Deltagarna i experimentgruppen hade en medfödd eller tidigt förvärvad dövhet och hade fått sitt första CI före 30 månaders ålder. Deltagarna i kontrollgruppen hade typisk hörsel. Samtliga deltagare fick besvara en enkät med olika formulär (SDQ+18, Covid-19-frågor, bakgrundsinformation). Psykisk hälsa undersöktes med formuläret Strenghts and Difficulties Questionnaire (SDQ) i en ny tillbakaöversatt svensk version (SDQ+18). Resultatet av studien visade inte att unga vuxna med CI har en sämre psykisk hälsa än unga vuxna i samma åldrar med typisk hörsel. Inget samband mellan ålder vid första CI-operation och psykisk hälsa kunde påvisas. Utifrån studiens resultat finns indikationer att Covid-19-pandemin kan ha påverkat resultaten av SDQ+18, då det framkom att majoriteten av deltagarna upplevt en förändring gällande deras psykiska hälsa till följd av pandemin. Mer forskning behövs i en större kohort för att undersöka om unga vuxna med CI har sämre psykisk hälsa än typiskt hörande. / Hearing is an important prerequisite for the development of spoken language and can therefore affect mental health. With congenital or prelingual deafness or severe hearing impairment, a cochlear implant (CI) can be implanted to perceive sounds and speech. The aim of the pilot study was to investigate mental health in young adults (18–26 years of age) with focus on the importance of hearing by comparing individuals with and without CI. The study consisted of an experimental group (n = 5) and a control group (n = 20). The participants in the experimental group had a congenital or early acquired deafness and had received CI before the age of 30 months. The participants in the control group had typical hearing. The participants were asked to answer a survey with different questionnaires (SDQ + 18, Covid-19- questions, background information). The Strenghts and Difficulties Questionnaire (SDQ), was used in a new back-translated Swedish version (SDQ+18) to examine mental health. The results of the study showed that the young adults with CI do not experience poorer mental health than their age matched peers with typical hearing. No correlation was found between age at first CI surgery and mental health. The results of the study indicate that the Covid-19 pandemic may have affected the outcomes of the SDQ+18, since it was shown that the majority of the participants had experienced a change in their mental health due to the Covid-19-pandemic. Further research is needed to explore whether young adults with CI have poorer mental health than young adult with typical hearing.

Denna artikel undersöker hur man kan skapa ökad förståelse för hörselskador i vardagliga ljudmiljöer med hjälp av en realtidssimulation. Den producerade simulationen är binaural, och innefattar olika element av hörselskador såsom hörselnedsättning och tinnitus, samt sköter uppspelning av producerade ljudmiljöer i ett 4.0-surroundformat. Artikeln tar avstamp i tidigare forskning, beskrivningar av hörselskador i vetenskaplig litteratur, samt självbedriven etnografi med hörselskadade individer. Processen för framtagningen av simulationen beskrivs, och de olika steg som tagits för att anlända vid en fullständig slutprodukt redogörs. Upplevelsen utvärderas med hjälp av kvalitativa användartester med 13 deltagande studenter, där resultatet pekar på att simulationen har bidragit till en ökad förståelse för hörselskador i vardagliga ljudmiljöer. / This article explores how a real-time simulation can contribute to better understanding regarding hearing impairments in everyday sound environments. The produced simulation is binaural, and includes different elements of hearing impairment such as hearing loss and tinnitus, and handles playback of produced sound environments in a 4.0-surround format. The article is built upon previous research, descriptions of hearing impairments in scientific literature, as well as self-executed ethnography with hearing impaired individuals. The process of designing the simulation is described, as well as the different steps taken in order to arrive at a final product. The experience is evaluated through qualitative user testing with 13 participating students, where the results indicate that the simulation has contributed to a better understanding of hearing impairments in everyday sound environments.

Bakgrund: Äldre med hörselnedsättning är sårbara i dagens samhälle, även inom vård- och omsorgsboenden. Hörselnedsättning bland äldre upplevs problematisk och kan leda till komplexa situationer i vardagen. Vårdpersonal bär ansvar för omvårdnad av alla människor, oberoende tillstånd. Vårdpersonalens möte med äldre som har hörselnedsättning kanpåverka omvårdnaden. Problem: Hörselnedsättning påverkar vardagen för den äldre och den omvårdnad som ska ges. Målet med examensarbetet är att identifiera vårdpersonalens erfarenheter av omvårdnad för äldre med hörselnedsättning. Syfte: Syftet var att skapa en översikt av vårdpersonalens erfarenheter av omvårdnad för äldre med hörselnedsättning vid vård- och omsorgsboende. Metod: En allmän litteraturöversikt med stöd av 12 vetenskapliga artiklar för analys. Utvalda vetenskapliga artiklar är av kvalitativ, mix- och kvantitativ ansats. Resultat: Det framkommer tre kategorier från analysen. Resultatet delas i tre rubriker betydelse av kommunikation, strategier för hörselbedömning och hörselhjälpmedel samtutbildning som resurs för omvårdnad. Slutsats: Vårdpersonalen använderkommunikationsstrategier vid omvårdnad av äldre personer med hörselnedsättning, för att undvika hinder samt konsekvenser som kan uppstå. Vårdpersonalen anser brist på utbildning avseende omvårdnad för äldre med hörselnedsättning. / Background: Elderly with hearing loss are vulnerable in the society, even in nursing homes. Hearing loss among elderly is perceived as problematic and can lead to complex situations in everyday life. Nursing staff is responsible for the care of all people, regardless of condition. Nursing staff interactions with elderly people who have hearing loss can affect nursing careoutcome. Problem: Hearing loss affects elderly´s everyday life, where problems in nursing can arise. The goal of the work is to identify nursing staff’s experiences of nursing care for elderly with hearing loss. Aim: The aim was to create an overview of the care staff's experiences of nursing for elderly with hearing loss in nursing homes. Method: A general literature review supported by 12 scientific articles for analysis. Selected scientific articles are of qualitative, mixed and quantitative approach. Result: Three categories emerge from the analysis. The result is divided into three headings: importance of communication, strategies for hearing assessment and hearing aids and education as a resource for nursing. Conclusions: Nursing staff use communication strategies when caring for elderly with hearing loss, to avoid obstacles and consequences that may arise. They feel lack of training regarding nursing for elderly with hearing loss.