Syftet med det här examensarbetet var att utveckla kunskap om samverkan mellan skola och hem i samband med åtgärdsprogram. Uppsatsen består av tre delstudier. Inledningsvis undersöktes förutsättningar för samverkan genom intervjuer med fem rektorer i en kommun om deras syn på föräldrasamverkan. Därefter genomfördes en dokumentanalys av 114 åtgärdsprogram med syfte att undersöka var i åtgärdsprogrammen föräldrarna syns och på vilket sätt. Avslutningsvis intervjuades fyra föräldrar om deras upplevelser av mötet med skolan i samband med åtgärdsprogram. Resultatet visar att rektorer anser att samverkan med föräldrar är av stor vikt. I dokumentanalysen framkom det att föräldrar förekommer i texten på olika ställen, mest under åtgärdsprogrammets formuleringar om åtgärder. Skolan ålägger föräldrarna en stor del av åtgärderna, vilket kan sägas vara i strid med Skolverkets allmänna råd för arbete med åtgärdsprogram och rektorers intentioner. Dessa åtgärder är av två slag: allmänna åtgärder och ämnesrelaterade åtgärder. I dokumentens text framgår det inte tydligt huruvida föräldrar upplever sig ha inflytande eller inte. Däremot visade resultatet att skolan ofta använder sig av passiva och otydliga formuleringar, i uppsatsen kallat för indirekt kommunikation. Mer sällan förekom exempel på tydliga och raka formuleringar, här kallat direkt kommunikation. Intervjustudien visade att flera av föräldrarna till stor del upplever sig ha inflytande i samverkan med skolan. Det finns även en förnöjsamhet med skolans insatser och samarbetet. Föräldrarnas upplevelse av inflytande problematiserades utifrån aktuell forskning huruvida inflytandet är reellt (verkligt) eller endast en upplevelse. Slutsatsen blev att den indirekta kommunikation skolan kan använda sig av för att få med sig hemmet på en i förväg beslutad linje kan ge en upplevelse av inflytande som inte behöver vara ett reellt sådant. Skolan använder sig även av direkt kommunikation i en öppen dialog som ger föräldrar utökade möjligheter till inflytande vid samverkan vid åtgärdsprogram. Det framkom också att skolan inte alltid är medveten om de tillfällen där språket och skolans terminologi används som maktmedel för kontroll i samverkan. Det visar på ett behov av en ökad medvetenhet och fördjupad kunskap om språk och makt i skolan. Om skolan därigenom kan utöka föräldrars möjligheter och inflytande visar den här studiens resultat att det leder till en bättre och mer framgångsrik samverkan för alla inblandade, inte minst för eleven i behov av särskilt stöd.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur ungdomar som varit placerade på Närsjögläntans HVB-hem har upplevt sin vistelse och vilka implikationer som vistelsen medfört. Våra frågeställningar berör hur ungdomar ha upplevt tiden på Närsjögläntan, hur livet efter placeringen ser ut och hur de lyckats att anpassa sig till livet utanför institutionen samt hur ungdomarnas liv såg ut innan placeringen på Närsjögläntan i förhållande till livet efteråt.Den empiriska undersökningen har utförts genom ostrukturerade kvalitativa intervjuer med fem respondenter. Vår forskningsansats grundar sig i hermeneutiken och vår undersöknings- och analysmetod influeras av grounded theory. Våra teoretiska perspektiv utgår från E. Goffmans teori om totala institutioner och G. H. Meads socialisationsteori.De slutsatser vi drar utifrån denna studie är att ungdomarna upplever att Närsjögläntan i allmänhet och personalen i synnerhet har haft en stor betydelse för deras förbättrade livssituation och självbild efter placeringen. Dock framgår att livssituationen efter vistelsen innefattar viss kvarvarande problematik som till viss del är beroende av negativa konsekvenser som institutionsvistelsen fört med sig.

Syftet med denna studie var att utifrån ett genusperspektiv undersöka hur två HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn arbetar med jämställdhetsfrågor. Detta undersöktes genom fyra halvstrukturerade intervjuer med personal på HVB-hem för ensamkommande flickor och pojkar mellan 14-17 år. En kvinna och en man på respektive boende intervjuades. Intervjuerna spelades in och det transkriberade materialet analyserades utifrån socialkonstruktivistisk teori samt utifrån ett genusperspektiv. Resultatet av undersökningen visar hur stereotypa föreställningar kring kön konstruerades i det sociala arbetet med ensamkommande barn. Studien visar på ett behov av ökad utbildning kring genus hos personalen. Den visar även på att boendena behöver anpassas för att uppfylla de specifika behov som gruppen ensamkommande flyktingbarn har, inte minst vad gäller jämställdhet och genus. / The aim of the study was to investigate from a gender perspective how two HVB-accommodations for unaccompanied refugee children were working with equality. The research was made by four semi structured interviews with employees at HVB-accommodations for unaccompanied girls and boys between the ages of 14 to 17. From each home there were one female and one male selected for the interviews. The interviews were recorded and transcribed. The material was analyzed using social constructivist theory and gender perspectives. The result indicates how stereotypical ideas’ regarding gender was constructed in the social work with the unaccompanied children. Hence, the study demonstrates a need of increased education for the employees together with a need for the accommodations to adjust in order to fulfill the specific needs which unaccompanied children have not least as regarding equality and gender.

The aim of this study is to investigate what kind of support unaccompanied children needs when arriving in Sweden, according to the staff that is receiving unaccompanied asylum seeking children in Sweden. The method is qualitative and is based on interviews and previous research. The result shows that the main subjects who were of interest from the interviews are elementary need, the support offered, security, “parental gestalt”, education, leisure, obstacles in the work. All the interviewees describe young people's needs very different when it differs from person to person. The support children receive is the most important factor that unaccompanied children need to be developed and get a better and safer life. The results show that the staff is aware of all the knowledge needed to be a good role model and a supportive adult in children's lives. It was clear how vital the relationship with the unaccompanied children is to be able to work. The staff believes that in most HVB homes they try to create and become a good family. Within each HVB home created some kind of family structure where you go into different roles such as mother's role. Some of the staff did not have a "family matter" has been a good friend relationship with these children. The group is very different and there are different personalities, among them, which is very good according to the staff. Emerged during the interviews was that the children feel at home in the school where one follows a certain pattern, one with classmates creates community that lead to these children perceiving them as family. Even the food that is assigned to the school every day gives a sense of security that someone cares about their well-being. The staff points out how important it is for these children to create a network of contacts outside the HVB home and be physical active. By organizing various activities to try to get kids to participate and socialize with other people. Obstacles in the work: The staff believes that they encounter conflicts of everyday life and simultaneously try to solve it smoothly. One pretty big obstacle in the work is communication due to lack of language knowledge. / Syftet med denna studie är att undersöka vilket stöd ensamkommande barn behöver vid ankomsten till Sverige utifrån personalens erfarenhet. Metoden är en kvalitativ studie som baseras utifrån intervjuer och litteraturkunskap för att få mer ingående och friare svar från intervjupersonerna. Huvudteman som framkom under intervjuerna är grundläggande behov, stödet som erbjuds, trygghet, föräldragestalter, utbildning, fritid och hinder i arbetet. Samtliga intervjupersoner beskriver ungdomarnas behov mycket olika då det skiljer sig från person till person. Det stöd barnen får är den viktigaste faktor som de ensamkommande barnen behöver för att kunna utvecklas och få ett bättre och tryggare liv. Resultatet visar att personalen har vetskap om all den kunskap som behövs för att kunna vara en bra förebild och en stödjande vuxen i barnens vardag. Det framkom tydligt hur relationen och tryggheten för de ensamkommande barnen är avgörande och betydelsefull för att arbetet med dem ska fungera. Personalen menar att inom de flesta HVB-hemmen så försöker man skapa och bli en bra familj, man skapar någon slags familjestruktur där man går in i olika roller såsom mammaroll. En del av personalen som inte har en ”familjeroll” har en bra kompisrelation till de här barnen. Personalgruppen är väldigt olika och det är olika personligheter bland dem vilket är väldigt bra anser personalen. Det framkom under intervjuerna att barnen känner sig hemma i skolan tillsammans med klasskamrater. Även maten som barnen får i skolan dagligen ger en känsla av trygghet, att någon är mån om ens välmående. Personalen påpekar på hur viktigt det är för de här barnen att skapa ett kontaktnät utanför HVB-hemmet och vara fysisk aktiva. Genom att anordna olika aktiviteter försöker man få barnen att vara delaktiga och umgås med andra personer. Personalen menar att de stöter på konflikter i vardagen och att de försöker lösa det på ett smidigt sätt. Det som kan vara ett relativt stort hinder i arbetet är språket.

This study rises up an untouched area of ​​research where the relationship between newly arrived parents and teachers is examined from a structural perspective. Previous research has looked only at the interaction between parents and teacher; this study is thus a theoretical contribution to the research. The aim of the study is met by examining the perceptions newly arrived parents have of their meeting with the Swedish school, the relationship with their children’s teacher, cooperation, collaboration between home and school, as well as their own influence in their children's learning. Similarly examines the perceptions teachers have about newly arrived parents, cooperation, collaboration between them and the parents and parental influence on children's learning. Method: To meet the objective, a qualitative survey has been made. Ten qualitative interviews with ten newly arrived parents and two interviews with teachers, including a primary school teacher and a preschool teacher. Results and Conclusions: The results showed that parents were generally pleased with their relationship to the teachers, but that they do not really see their own role in their child's learning, except helping with homework and going to formal meetings. The teachers perceived the relationship as generally good, but did not see newly arrived parents being involved or active parents. The teachers expected this, as these parents have language deficiency and too little knowledge of school organization. The teachers were the ones who had the formal power and they decided what information arrivals parents were provided with. Collaboration between teachers and newly arrived parents proved to be inadequate and it affected both the teachers and parents attitudes towards each other.

No description available.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med den här studien var att undersöka självrapporterad fysisk aktivitet och stillasittande hos personer med olika aktivitetsnivå på arbetet.     Skiljer sig den fysiska aktiviteten i olika domäner (transport, hem och fritid) respektive den totala fysiska aktiviteten utöver arbetet beroende på aktivitetsnivå på arbetet? Skiljer sig tiden stillasittande beroende på aktivitetsnivå på arbetet? Metod För att uppfylla syftet valdes en kvantitativ metod med tvärsnittsdesign. Data samlades in med hjälp av enkäten International Physical Activity Questionnaire (lång version), där frågorna om fysisk aktivitet är uppdelade i fyra domäner; arbete, transport, hem och fritid och berör intensitet, frekvens och duration. Frågorna om stillasittande är uppdelade för vardag och helg. Urvalet bestod av personer som arbetade heltid och flera olika yrken inkluderades i studien. Undersökningsdeltagarna delades in i tre grupper efter aktivitetsnivå på arbetet och jämfördes med avseende på fysisk aktivitet utanför arbetet respektive stillasittande. Fysisk aktivitet i varje domän och total fysisk aktivitet utanför arbetet redovisades i MET-minuter/vecka. Stillasittande angavs i minuter och presenterades för fem vardagar respektive en vecka. Resultat Totalt deltog 196 personer i studien. Fritiden var den största källan till den totala fysiska aktiviteten utanför arbetet i alla grupper (minst 63 % av tiden) och aktiviteten vid både transport och i hemmet var relativt låg. En signifikant skillnad mellan grupperna sågs för fysisk aktivitet i arenan hem, där personer med ett högaktivt arbete rörde på sig mer i hemmet (median: 360 MET-minuter/vecka) jämfört med personer med ett lågaktivt arbete (90 MET-minuter/vecka). I domänerna transport och fritid skiljde sig mängden fysisk aktivitet något mellan grupperna, men inte signifikant. För tid stillasittande sågs en signifikant skillnad mellan grupperna, både under fem vardagar och under en vecka. Personer med ett högaktivt arbete satt mindre (900 minuter respektive 1 380 minuter) än de som hade ett lågaktivt arbete (2 100 minuter respektive 2 640 minuter).    Slutsats Studien visade att den största delen utförd fysisk aktivitet utanför arbetet inte verkar bero på aktivitetsnivån på arbetet. Det var endast för den fysiska aktiviteten i hemmet som det sågs en signifikant skillnad mellan olika aktivitetsnivåer på arbetet. Vid transport och fritid sågs små skillnader i fysisk aktivitet, men dessa var inte signifikanta. För den totala tiden stillasittande däremot verkar graden av fysisk aktivitet på arbetet ha betydelse. Ett lågaktivt arbete gav längre total tid stillasittande jämfört med ett högaktivt arbete. Fysisk aktivitet och stillasittande bör som enskilda beteenden ses över både på arbetsplatsen och i domänerna utanför arbetet. Vidare bör också undersökas vilka andra faktorer som kan påverka dessa två beteenden.

Bakgrund: Hemodialys är en livsuppehållande behandling för människor med kronisk njursvikt. Men behandlingen påverkar människans livssituation med till exempel begränsad frihet, känsla av bundenhet till dialysmaskinen och känsla av beroende från vårdpersonal. Den framgångsrika utvecklingen av teknologin har gett patienterna möjlighet att behandla sig själva med hemodialys i hemmet (HHD), vilket kan förbättra patienters livssituation. För att behandlingen ska fungera krävs vårdpersonalens kunskap och engagemang att utbilda patienten i egenvården. För närvarande används behandlingsformen i hemmet i låg omfattning i förhållande till totala antalet patienter i hemodialys, men antalet användare ökar. Sjuksköterskor behöver förstå patienters upplevelser av behandlingen för att kunna förbättra och erbjuda individanpassad omvårdnad. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att leva med hemodialys i hemmet. Metod: Detta är en litteraturöversikt med tio vetenskapliga artiklar till grund som beskriver och analyserar nya uppkomna teman utifrån de likheter som framkom i resultatdelarna. Resultat: Resultatet visar på att trots behandlingen och sjukdom finns det möjlighet att uppleva hälsa och välbefinnande. Detta redovisas under sju teman: 1) Ökad frihet med HHD ger ett aktivt liv; 2) Medvetenhet om egenvårdens betydelse; 3) Att inte känna sig som patient; 4) Att inleda HHD och en förändrad hemmiljö; 5) Relation med anhöriga och vårdpersonal; 6) Sjukdom och behandling som börda; 7) Hopp och oro inför framtiden. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån patientens perspektiv med hjälp av Orems omvårdnadsteori. Hälsa upplevs när patienten omvärderar och accepterar sin situation. Patientens förmåga till egenvård ökas, vilket främjas genom patientens aktiva medverkan i sin behandling. Detta är möjligt genom sjuksköterskans stöd till att öka patientens egenvårdskapacitet utifrån individuella behov. / Background: Hemodialysis is a life-sustaining treatment for people with end stage renal disease. But the treatment affects individual's life situation with for example limited freedom, feeling of bondage to the dialysis machine and feeling of dependence from healthcare professionals. The successful development of technology has given patients an opportunity to treat themselves with hemodialysis in the home (HHD), which may improve patients' lives. It requires knowledge and involvement of nursing staff in educating the patient in self-care for the achievement of successful functioning of treatment. Currently the usage of this treatment in the home is in low scope in relation to the total number of patients on hemodialysis, but the number of users increases. There is a need for nurses to understand patients' experiences of treatment in order to improve and offer individualized care. Aim: To describe patients' experiences of living with hemodialysis in the home. Methods: This is a literature review with basis of ten scientific articles, which describes and analyzes new themes based on similarities that emerged in resulting parts. Results: The findings show that it is possible to experience health and well-being despite treatment and disease. These findings are presented in the following seven themes: 1) Increased freedom with HHD provides an active life; 2) Awareness of self-care importance; 3) Feeling of not being a patient; 4) Accommodating HHD and changed home environment; 5) Relationship with family members and health professionals; 6) Burden of disease and treatment; 7) Hope and uncertainty about the future. Discussions: The findings are discussed from the patient's perspective using Orem's nursing theory. Health is experienced when the patient re-evaluated and accepted his situation. The patient's ability to self-care increases, which is promoted through the patient's active participation in care. This is possible through the nurse‟s support to increase the patient's self-care capacity based on individual needs.

Syftet med studien var att undersöka hur några vårdnadshavare till elever med Autismspektrumtillstånd, AST upplever kontakten och samarbetet med skolan. Vår önskan var att finna framgångsfaktorer i vårdnadshavarnas berättelser. Studien var av kvalitativ ansats och hade sin utgångspunkt i några specialpedagogiska perspektiv. I studien genomförde vi 9 semistrukturerade intervjuer med vårdnadshavare till elever med AST. Genom analysen av resultatet framträdde fem teman ur vårdnadshavarnas berättelser i kontakten med skolan, dessa teman var: kunskap, relation, bemötande, kommunikation och skolans organisation och definition av inkludering. Analysen av vårt resultat tolkade vi genom de specialpedagogiska perspektiven: kompensatoriskt perspektiv, relationellt perspektiv och dilemma perspektiv. Vi använde oss också av begreppet inkludering för att synliggöra hur vårdnadshavarna resonerade kring skolans syn på inkludering. Resultatet visade att samtliga vårdnadshavare i studien efterlyste mer kunskap om AST i hela skolans organisation. Vårdnadshavarna önskade också att det skulle finnas en mer utvecklad dialog mellan hem och skolan där fokus är en ömsesidighet och ett samarbete kring elevens svårigheter. En aspekt som framkom var en önskan om att skolan skulle se till eleven och dennes styrkor som en plattform för att utforma en framgångsrik utbildning för eleven. En trygg relation mellan lärare och elev var en annan viktig faktor som vårdnadshavarna framhävde. Samarbetet mellan hem och skola sågs både ur ett kompensatoriskt perspektiv där skolan inte har en förståelse för elevens svårigheter och ett relationellt perspektiv med fokus på en god relation som förutsättning för samarbete. Det kunde även ses ur ett dilemmaperspektiv då skolan behöver förhålla sig till organisationens syn på inkludering vilket enligt vårdnadshavarna inte skapade bäst förutsättningar för eleverna.

Syftet med studien är att undersöka om och på vilket sätt elever på en svensk utlandsskola upplever platstillhörighet. Detta undersöktes genom semistrukturerade intervjuer med en elev per årskurs, i förskoleklass till årskurs 6. Intervjuerna baserades på teckningar forskningsdeltagarna målat som föreställer de platser eleverna själva hade/har starka och positiva band till. Dessutom undersöktes relationen och avstånden mellan dessa platser genom att forskningsdeltagarna fått skapa mentala kartor med hjälp av sina teckningar. Resultaten tyder på att deltagarna i den här studien har en mångfacetterad platstillhörighet på flera sätt. De platser som är mest betydelsefulla för studiens respondenter är placerade i olika länder, vilket alltså pekar på en mångfacetterad platstillhörighet. Flera av de kallar platser i olika länder för hemma och de flesta av respondenterna anger att de tillhör mer än en nationalitet. Det här innebär för flera av deltagarna en viss saknad till sitt födelseland. Endast tre respondenter kallade sitt boende i Portugal för hemma. Två av sju respondenter ansåg att de kunde portugisiska väl och tre av dem kunde kalla sig för portugiser.