Studiens syfte är att belysa pedagogiska miljöers betydelse i skapandet av en inkluderande verksamhet i förskolan. Studien är en kvalitativ studie som har konstruerats ur ett kategoriskt och relationellt perspektiv samt ur teorin om agentisk realism med hjälp av semistrukturerade intervjuer. I resultatet lyfts pedagogernas syn på vad den pedagogiska miljön är, hur de arbetar med den samt hur de arbetar för att skapa inkludering för barn i behov av stöd i förskolan. Studiens slutsats är att den pedagogiska miljön är ett viktigt verktyg för att kunna skapa inkluderingsmöjligheter för barn i behov av stöd i förskolan.

Syftet med denna studie är att undersöka hur barn och barns behov konstrueras i förskolan. Studien syftar till att synliggöra diskurser och konstruktioner kring barns behov både generellt men också utifrån social bakgrund. Det material som samlats in genom kvalitativa intervjuer med fem förskollärare har analyserats och därifrån diskuterats utifrån de teman eller mönster som uppkommit. Genom en tematisk analys har materialet bearbetats med utgångspunkt i ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Studiens resultat visar att barns behov konstrueras utifrån barn i behov av stöd, barns behov utifrån ålder samt barns behov av svenska språk, med fokus på icke-svenskspråkiga barn i socioekonomiskt utsatta områden. Resultaten visar också diskurser av institutionalisering och att dessa implementeras i förskolan som därmed bidrar till en konstruktion av en viss typ av ’idealbarn’ eller ’normbarn’. Resultaten visade även på att förskollärarna hade en tilltro till verksamhetens förmåga att möta alla barns behov samtidigt som de beskrev en känsla av otillräcklighet. Detta gällde framförallt de barn som framställdes som normalfungerande utan större behov av extra stöd. Dessa normbarn beskrevs ha andra behov än de icke-normativa barnen, framförallt behov av utforskande vilket tolkades som en konstruktion kring det kompetenta och nyfikna barnet. Förskollärarna uttryckte behov av kompetensutveckling för att möta barnens behov så att de kan nå måluppfyllelserna. Förskollärarna visade också en viss osäkerhet i att möta de icke-normativa barnens behov.

Syftet med denna kvalitativa studie är att beskriva förskollärares erfarenheter av arbetet med barn i gråzon i förskolan. För att besvara studiens forskningsfrågor intervjuades fyra förskollärare. De teoretiska utgångspunkterna för studiens analys är det sociokulturella perspektivet samt de specialpedagogiska perspektiven bristperspektivet, det kritiska perspektivet och dilemmaperspektivet. Ett av de mest framträdande resultaten i studien är att barn i gråzon är vanligt förekommande samt att samtliga förskollärare möter dessa barn årligen i förskolan. Resultatet tyder även på att förskollärarna upplever sig ha kompetensen för att barnen ska ges det stöd som de behöver.  Resultatet visar att ett medvetet förhållningssätt samt tydlighet och organisering i utbildningen underlättar för att barnen ska utvecklas i en positiv riktning och inkluderas i förskolan. Trots detta framträder det i resultatet att barn i gråzon inte alltid får det stöd som de behöver med anledning av de stora barngrupperna, tidsbristen samt tillgången till personal. Resultatet visar vidare att en god samverkan med vårdnadshavarna är en avgörande faktor för ett framgångsrikt stöd för barn i gråzon.

Denna studie behandlar det pedagogiska arbetet med barn i behov av stöd i förskolan. Syftet för denna studie är att beskriva förskollärares pedagogiska förhållningssätt kring fenomenet arbetet med barn i behov av stöd. Frågeställningen studie utgår ifrån är: “Hur uppfattar förskollärare sitt arbete med barn i behov av stöd?”. Studien har en fenomenologisk teoretisk utgångspunkt och med en fenomenografisk ansats. För att besvara frågeställningen har förskollärare från södra Sverige intervjuats, via digitala hjälpmedel. Resultatet visar att förskollärarna uppfattar att det finns många förutsättningar som påverkar deras pedagogiska arbete med barn i behov av stöd. Förskollärarna uppfattar att faktorer som samverkan mellan arbetslag, chef och vårdnadshavare, deras kompetens samt möjlighet till resurser är viktiga för att föra det pedagogiska arbetet framåt. Denna studie har som slutsats att det finns många förutsättningar som krävs att de fungerar tillsammans för att förskollärare ska kunna arbeta med barn i behov av stöd på det sätt som varje individ behöver.

Syftet med studien var att undersöka huruvida överlämningar och elevinformationen i dessa påverkarden planering och undervisning som gymnasielärare gör för elever i behov av stöd. Genomsemistrukturerade intervjuer med elva informanter har datamaterial samlats in och analyserats medhjälp av innehållsanalys. Våra teoretiska utgångspunkter har varit det sociokulturella perspektivet samtföljande tre specialpedagogiska perspektiv: det kompensatoriska perspektivet, det relationellaperspektivet och dilemmaperspektivet. Våra slutsatser är att arbetet med överlämningar behöversystematiseras, både vad gäller överlämningsförfarandet men också gällande den information somdelges. Det är tydligt att det inte räcker med överlämningar som endast innehåller en diagnos ellervilka svårigheter som en elev är i. Om lärarna inte samtidigt får veta hur de ska arbeta för att hjälpaeleven eller får stöttning och handledning av en specialpedagog, riskerar överlämningarna att endastbli information på ett papper.

Syftet med den här studien var att undersöka hur olika förskollärare och barnskötare beskriver barn i behov av stöd samt vad de anser att de får för förutsättningar att kunna möta dem i utbildningen. Studien tog sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv men där även ramfaktorteorin lyftes in. Teorierna tolkades påverka och samspela med varandra. Utifrån intervjuerna med informanterna framkom en gemensam bild av det kompetenta barnet och ett relationellt arbetssätt samtidigt som hinder utgjorde begränsningar i deras arbete med inkludering. Informanterna beskrev en stram ekonomi med följder som brist på resurser och kompetens samt stora barngrupper, vilket vi tolkar kan ge ett mer punktuellt arbetssätt och förhållningssätt. Studien lyfter hur pedagogerna trots sina begränsningar strävar efter att arbeta relationellt och inkluderande där alla barn får möjlighet att bli sitt bästa jag.

No description available.

Specialpedagogiken har oftast förknippats med de barn som har en diagnos eller fysiska funktionsvariationer. Det vill säga barn med downs syndrom, adhd eller är utåtagerande som är i behov av stöd. Men det finns även andra barn som är i behov av stöd som är socialt tillbakadragna och som inte har diagnostiserats med något specifikt. Studiens syfte är att studera pedagogers uppfattningar om barn som är i behov av stöd och deras erfarenheter av arbete med dem. Jag berättar först lite kort om hur historien har sett ut och vad tidigare forskning visar. Därefter går jag in på olika diskurser kring barn i behov av stöd, makt, och normalisering. Studien genomfördes med en semistrukturerad intervju med sju pedagoger från sju olika förskolor. Jag valde en bekvämlighets urval av pedagoger för att komma närmare deras profession och kunskap om det område jag ville studera. Efter intervjuerna har jag transkriberat datan för att sedan koda centrala citat. Det som framgick ur resultatet var att samtliga pedagoger arbetar för att skapa mindre barngrupper då det kan underlätta för barn som är i behov av stöd. Resultatet visar vilka uppfattningar pedagogerna har av barn i behov av stöd. I diskussionen ställer jag likheter och skillnader i det som visas i resultatet gentemot det som har stått i litteraturen. / <p>Betyg i Ladok.</p>

Syftet med den här studien har varit att ta reda på hur pedagoger på förskolan arbetar och upplever arbetet med barn i behov av stöd. Studien är baserad på en kvalitativ metod där jag använt mig utav både strukturerade och semistrukturerade frågor där pedagogernas egna ord spelat en stor roll. Utifrån de svar och analyser jag gjort med hjälp av mina teoretiska utgångspunkter som varit sociokulturella perspektivet och det lösningsinriktade perspektivet samt den tidigare forskning som gjorts är mina slutsatser att det som pedagogerna först och främst anser vara av störst vikt är samarbetet inom arbetslagen och pedagogernas samsyn. Det förebyggande arbetet gemensamt med verksamhetens gemensamma arbetssätt verkar vara det mest gynnsamma för förskolebarn som kan komma behöva stöd. Pedagogerna i denna studie lyfter även vikten av att veta att alla kan komma behöva stöd, även de vuxna runt omkring barnen. Då tidigare forskning varit svår att hitta angående pedagogernas egna upplevelser anser jag att min studie kan komma att ses som ett komplement inom forskningen utav barn i behov av stöd där pedagogernas upplevelser och egna ord tolkats in och analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet samt lösningsinriktade perspektivet.

Syftet med studien är att utifrån en kvantitativ enkätstudie skapa kunskap om hur förskolans personal skattar det stöd som ges till flickor respektive pojkar, samt hur pedagoger skattar fördelningen av särskilt stöd i förskolan. Resultatet från enkätstudien analyserades via SPSS som är ett dataprogram för statistiska analyser. Resultatet visade ingen skillnad i stödet som fördelas mellan flickor och pojkar. Utifrån pedagogernas skattningar finns det inget samband mellan barnets kön och det stöd som fördelas. Däremot visar resultatet att barn som är tillbakadragna och blyga inte får samma stöd som utåtagerande barn. I motsats till resultatet från tidigare forskning visar resultatet av vår studie att pedagoger inte anser att fördelningen av stöd skiljer sig mellan flickor och pojkar.