Studiens syfte är att belysa hur modersmålslärare och rektorer för modersmålsverksamheten ser på modersmålsundervisningen som ett sätt att stödja elever i behov av stöd och särskilt belysa hur både modersmålslärarna och rektorerna upplevde förutsättningarna för att kunna lyckas med arbetet, genom att se på möjligheterna till samarbete med skolans ordinarie personal. Studien har en kvalitativ forskningsansats och baseras på intervjuer med tre modersmålslärare och tre rektorer från 3 olika kommuner i Stockholm. Resultatet visar att modersmålslärarna upplever att de inte inkluderas tillräckligt av skolorna och dess personal. Även samarbetet fungerar inte som modersmålslärarna önskade och är faktorer som således påverkar modersmålslärarnas arbete vad gäller modersmålsundervisning och studiehandledning som syftar till att stödja framförallt elever i behov av särskilt stöd. Modersmålslärarnas uppfattning och upplevelse kring både den bristande inkluderingen och det bristfälliga samarbetet har i stor utsträckning bekräftats och förstärkts av rektorerna.

Syftet med denna studie har varit att undersöka vilka typer av svårigheter/problem som pedagoger på olika förskolor avser när de talar om barn i behov av stöd. Syftet har också varit att undersöka hur förskolan arbetar för att inkludera barn i behov av stöd i barngruppen och hur inkluderingen fungerar. Kvalitativ studie har genomförts och den data som samlats in har varit kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att de barn som är i behov av stöd uppfattas olika av pedagogerna. En av pedagogerna menade att barn med eller i behov av diagnoser är barn i behov av stöd. Flera påstod emellertid att uttrycket är svårdefinierat och att vilket barn som helst kan vara i behov av stöd. Hur pedagoger arbetar för att inkludera barn i behov av stöd ser väldigt olika ut, men första steget är att ta reda på vilket stöd barnet är i behov av och därefter kartlägga barnet. Om kompetensen finns i arbetslaget eller om behovet av en stödinsats är aktuellt. Vad som underlättar respektive försvårar inkluderingen av barn i behov av stöd är pedagogers kompetens och förhållningssätt. Det framkommer även att ekonomin påverkar, barngruppens storlek och antalet pedagoger i arbetslaget. Även miljön är en faktor som påverkar arbetslaget och barngruppen. Sammanfattningsvis är området både stort och svårt, men om pedagogerna vill barnens bästa och tar stöd från observationer, så kan pedagogerna också skapa en miljö som är ämnad för utveckling och lärande för alla barn.

Syftet med uppsatsen är att studera vilka uppfattningar om specialpedagogik som framkommer när en förskola ansöker om resurspedagog. Syftet med uppsatsen är även att studera hur en resurspedagog används på förskolan i Malmö, vilka arbetsuppgifter resurspedagogen har samt vilka uppfattningar som framkommer i beskrivningen av rollen. Frågeställningar som använts är följande: Hur beskrivs resurspedagog i förskolans verksamhet och vilka uppfattningar om specialpedagogik som framkommer i beskrivningar av rollen? Hur beskrivs processen för att ansöka om resurspedagog och vilka uppfattningar om specialpedagogik som framkommer i beskrivningar av processen? De specialpedagogiska perspektiven som detta arbete har fokuserat på är det kategoriska perspektivet, det relationella perspektivet samt dilemmaperspektivet. Det kategoriska perspektivet ser barnet som bärare av svårigheten, det relationella perspektivet ser att barnets svårigheter uppstår i mötet med miljön. Det sista perspektivet, dilemmaperspektivet, visar komplexiteten där alla barn är både lika och olika varandra och när förskolan då ska ge alla en likvärdig utbildning trots individers olikheter så blir det problem då alla individer har olika förutsättningar. Datainsamlingen har skett med hjälp av kvalitativa intervjuer, där tre personer intervjuats som är en rektor, en resurspedagog och en specialpedagog. Resultatet visade att vem som helst kan vara resurspedagog då det varken behövs speciell utbildning eller erfarenhet. För att ansöka om resurspedagog, så gör arbetslaget först en kartläggning av förskolans sociala, fysiska samt pedagogiska miljö. Resultatet visade även att vid anpassningar i miljön, så ligger svårigheten i att kunna bemöta det enskilda barnets behov, barngruppens och samtidigt uppfylla kraven i läroplanen.

This study wants to illustrate the use of the Socratic dialogue in relation to reading comprehension. An intervention with children in third grade at two different schools, one with previous experience from working with Socratic dialogues and one without any earlier experience, has been done. After reading a text, half of the pupils received a Socratic dialogue related to the text. The reading comprehension was tested afterwards with all the pupils. How the reading comprehension is effected by a Socratic dialogue and how the dialogue effects pupils with different levels of reading comprehension and what in the dialogue that could effect the reading comprehension were examined. The results indicate that pupils typically underachieving in the reading comprehension test, could have an advantage of the dialogue if they had previous experienced with it. Without previous experience it seems that the Socratic dialogue could impair the reading comprehension. How well the pupils interact and how the rules of the dialogue are followed seem to be factors that could effect the reading comprehension.

Studiens syfte är att ge en inblick i vilka erfarenheter och upplevelser personalen på två förskolor i södra Sverige har av arbetet med gråzonsbarn samt hur de anpassar verksamheterna till dessa barn. Frågeställningarna som besvaras i studien är: Vilka erfarenheter av problem och möjligheter ger personalen uttryck för kring arbetet med gråzonsbarn? Vilka erfarenheter av specialpedagogiskt stöd kring arbetet med gråzonsbarn ger personalen uttryck för? Genom en kvalitativ studie blev samtliga frågor besvarade. Insamlingen av data genomfördes med semistrukturerade intervjuer med sex yrkesverksam personal inom förskolans verksamhet.   I resultatet framgick det att samtliga respondenter upplever flera olika problem i arbetet med gråzonsbarnen, i flera fall uttrycktes samma sorts problematik. De problem som det främst talades om var: bristen på tid och personal, svårigheterna med att se ”de tysta barnen”, problematiken med att få föräldrarna till att medverka i att samarbeta med specialpedagog och brist på kunskap kring de neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna. Flera av respondenterna uttryckte även svårigheterna med att avgöra när ett barn är i behov av särskilt stöd, som i vissa fall kan innebära särskilda insatser, och när det kan röra sig om en mognadsfråga. Specialpedagogens roll i arbetet med gråzonsbarnen och vilka erfarenheter respondenterna har av specialpedagogiskt stöd framgår även i studiens resultatavsnitt.

Övergångar mellan olika skolformer är komplexa och berör elever, föräldrar och lärare. Elevernas egna uppfattningar om övergångar har inte hörts i så stor omfattning varken i media eller i forskningsstudier. Syftet med den här studien har varit att beskriva upplevelsen av övergång mellan grundskola till gymnasiet för några elever i behov av särskilt stöd. I denna kvalitativa studie deltog tio elever. Dessa intervjuades om övergången mellan årskurs nio i grundskola till gymnasiet. Data i studien analyserades med stöd av en fördjupning av Bronfenbrenners modell, systemteori samt Antonovskys teori om KASAM. Resultatet visar på skyddsfaktorer som kan bidra till att elev i behov av särskilt stöd gavs en bättre chans att lyckas med sina studier på gymnasiet. Dessa skyddsfaktorer omfattade relationer med lärare, specialpedagoger och vänner som eleverna i behov av särskilt stöd ansåg sig i behov av för att påverka deras möjlighet till lärande positivt. Även vårdnadshavarens roll vid övergången lyfts fram som en skyddsfaktor. Som riskfaktorer framkom stress och avsaknaden av trygga relationer.

Forskningsansatsen i denna studie var mixed method där ett strukturerat observationsmaterial, ECERS-R, användes tillsammans med kompletterande kvalitativa intervjuer. Metodansatsen var multipel fallstudie där fem förskoleklasser observerandes. Syftet var att undersöka kvaliteten i lärmiljön, såväl den fysiska miljön som den pedagogiska och sociala. Data har analyserats med en komparativ analysmetod. I den kvantitativa delen har skattningarna från observationsmaterialet jämförts inom varje delområde och i den kvalitativa delen låg fokus på att hitta mönster och teman. Resultaten visade att alla förskoleklasser hade god kvalitet och ett totalt medelvärde som endast skiljde ett par tiondelar. Diskussion fördes om att förskoleklasserna var mer lika än olika, något som skiljde sig från tidigare forskning. Högst kvalitet hade förskoleklasserna gällande språk och samspel medan utbud och variation av böcker var sämre och läshörnorna lämnade mer att önska. För att höja kvaliteten diskuterades vikten av medvetenhet hos pedagogerna gällande bristen på spontan bokläsning hos eleverna. Samspelet mellan vuxna och barn var mycket bra i klasserna medan pedagogerna fick arbeta olika mycket för att samspelet barnen emellan skulle fungera. Lägst kvalitet hittades inom området leka och lära, där material relaterat till sand- och vattenlek, rollek och förståelse för olikhet drog ner medelvärdet. Även här diskuterades medvetenheten hos pedagogerna som en faktor till ökad kvalitet. Alla förskoleklasser gjorde anpassningar gällande barn i behov av stöd och ECERS-R-mätningen visade god till mycket god kvalitet. Vilket specialpedagogiskt stöd som skolorna fick varierade dock och det fanns en förhoppning om utökat stöd i och med att förskoleklassen blivit obligatorisk. Vikten av tidigt specialpedagogiskt stöd diskuterades. Utmaningarna enligt pedagogerna var framförallt tiden: för planering, för barn i behov av särskilt stöd och till barn som behöver extra utmaningar. Barngruppsstorlek, att de bara har barngruppen under ett år, otillräckligt anpassade lokaler och för lite material sågs som ytterligare utmaningar.

Området för denna studie är AKK, ett Alternativt Kompletterande Kommunikationssätt som hamnat i skuggan i arbetet med kommunikation på förskolan. Barns språkutveckling och kommunikationsförmåga påverkas av vilka möjligheter de ges i att kommunicera med andra.Studiens syfte är att få en förståelse i förskollärares erfarenheter kring begreppet AKK samt hur förskollärare arbetar med sådana kompletterande kommunikationssätt. Därav studiens frågeställningar: Vad kännetecknar förskollärarnas förståelse och tillägnande av de Alternativa Kompletterande Kommunikationssätten och deras centrala begrepp? Hur beskriver förskollärare arbetet med Alternativ Kompletterande Kommunikation? Studien utgår från det hermeneutiska perspektivet för att tolka och skapa en uppfattning och förståelse för hur förskollärare beskriver sitt arbete med AKK.Studien bygger på en kvalitativ metod då semistrukturerade intervjuer i fokusgrupper har gjorts; sammanlagt 12 förskollärare har deltagit. I studiens resultat framkommer det att alla uppfattar sig arbetaaktivt med AKK, men majoriteten är osäkra på definitionen av AKK. Det har vidare visats att TAKK är det övergripande arbetssättet inom kommunikation och används mest. Slutsatsen från arbetet är att förskollärarnas kunskap, attityd och driv till att utveckla sin vidare kunskap har en betydelse för arbetet med AKK.

Elever i behov av särskilt stöd finns i alla skolor i Sverige idag. Elever har många olika sorters behov och skolan har ett ansvar och ett krav att kunna möta detta på bästa sätt. Styrdokumenten uppmanar till en inkluderande organisation kring elever i behov av särskilt stöd och att stöd i första hand helst skall ges i det ordinarie klassrummet tillsammans med den grupp eleven tillhör. Skolan och dess anställda anser sig ofta ha en organisation som strävar mot inkludering och en skola för alla där allas behov tillgodoses. Syftet i den här studien var att ta reda på hur några olika skolor i Sverige arbetar med organisationen kring elever i behov av särskilt stöd. Jag riktade in mig på tre rektorer och tre speciallärare på tre olika skolor i olika områden. Jag valde att göra en intervjustudie och använde mig av ostrukturerade intervjuer för att ta reda på respondenternas erfarenheter av hur deras skolor tänker och agerar kring organisationen kring elever i behov av särskilt stöd. Respondenterna anser givetvis att man i första hand ska se till elevens bästa och elevens behov och alla är medvetna om att stöd i första hand bör ske i klassrummet. Trots att alla är medvetna om det inkluderande arbetssättet, utövar alla speciallärare som intervjuats i första hand enskild undervisning (en till en) och smågruppsverksamhet och menar att elever mår väldigt bra av att få sitta i en lugnare miljö mot vad det ordinarie klassrummet i många fall kan erbjuda. De intervjuade rektorerna bekräftar också att det är så det går till. En till en, Liten grupp, Stöd i det ordinarie klassrummet eller i lärstudio, fyra olika modeller som alla på sitt sätt faktiskt upplevs gynna elevens kunskapsutveckling, beroende på elevens behov. Trots forskning och styrdokument som vill styra skolans stödundervisning mot en mer inkluderande organisation.

<p>Syftet med denna studie är att belysa de (sär-)begåvade elevernas upplevelser av sin begåvning, hur de ser på sin begåvning samt synliggöra vilka behov de själva upplever att de har i skolan, detta studerat ur ett barnperspektiv. Inledningsvis redogörs för aktuell forskning som är kopplat till begåvningsbegreppet, dels problematik kring begåvningbegreppet, normalitet, intelligens och krativitet, vilka som är i behov av stöd, vidare beskrivs särbegåvningens kännetecken, understimulans och underprestation, hur de särbegåvade ser på sig själva och vilka undervisningsmetoder som kan tillämpas på de särbegåvade eleverna.</p><p>Undersökningen genomfördes med kvalitativa intervjuer av fyra begåvningar i åldrarna 10-25 år.</p><p>Resultatet visar att de (sär-)begåvade barnens självbild leder till att de ibland ser sig som avvikande och att de påverkas av sitt kognitiva mod. Vidare definierar särbegåvningarna sig som medvetna om samt värderande av sin begåvning, de lär sig ofta läsa tidigt samt passar i skolans värld. Dessa barn uttrycker att de har specifika behov. Dessa behov är utmaningar, mindre behov av repetition och läxläsning, lärare som kan se och identifiera olikheter samt att dessa elever inte blir till hjälplärare.</p>