Introduktion: Kunskapen om kroppsspråk i kombination med vetenskaplig psykologi har resulterat i ett flertal koncept vilka menar att kroppsspråket inte enbart är reflekterande för interna erfarenheter utan kan oberoende producera och förändra individers tankar, känslor och beteenden. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att sammanställa studier som utvärderar vilken inverkan modifierade kroppspositioner har på empowerment. Metod: Inom databaserna PubMed, Psychological Science, Google Scholar, Scopus utfördes ett strukturerat sökande med parametrarna ”embodied cognition” och ”power posing” med kriteriet för interventionsstudier. Resultat: Sökandet och urvalet resulterade i 9 artiklar med varierade utfallsmått. Studierna visar att ett modifierat expansivt kroppsspråk har en positiv inverkan på smärttolerans, självförtroende, självbild, attityder, tankar, upplevelser av makt, emotioner samt praktiskt handlande och beslutstagande. Konklusion: Att modifiera kroppsspråket är en relativt enkel intervention som kräver minimalt med resurser för att utveckla faktorer relaterade till empowerment. Detta kan i kombination med den fysioterapeutiska kompetensen resultera i enkla och eventuellt effektiva interventionsformer. Det förekommer ett behov av fortsatt studerande för att bekräfta aktuell kunskap samt inventioner och diskussioner för att utvärdera implikationer inom den fysioterapeutiska verksamheten.

Skolverket (2018, 8) lyfter i läroplanen för förskolan kommunikation som en betydelsefull del i utbildningen. Syftet med studien är att få kunskap om hur förskollärare beskriver att de använder sig av icke-verbal kommunikation i interaktionen med barn vid undervisning i matematik och om hållbar utveckling. Genom kvalitativa intervjuer med sju förskollärare insamlades data om icke-verbal kommunikation i olika kontexter i förskolan. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv analyserades och diskuterades sedan respondenternas svar. I resultatet framgår det att både syftet och kontexten har betydelse för vilken typ av icke-verbal kommunikation förskollärarna väljer att använda sig av. Det framkommer också att det mellan förskollärarna råder samstämmighet angående vikten av att de använder sig av olika kommunikationsformer som komplement till det verbala språket. Uppfattningen av vad som är icke-verbal kommunikation är något som verkar skilja sig mellan förskollärarna, detta då de i sina intervjuer beskriver hur de använder sig av till viss del skilda typer av icke-verbal kommunikation. Sammanfattningsvis är det kroppsspråk, TAKK, bilder av olika slag, miljön och artefakter som är de icke-verbala kommunikationsformerna förskollärarna nämner att de använder sig av. Ytterligare en slutsats som blev tydlig är att kontexten och syftet är avgörande för vilken typ av icke-verbal kommunikation förskollärarna väljer att använda sig av.

Frågeställning: Hur påverkar förändring i kommunikation, via virtuella möten,relationsbyggande processer i etablerade B2B-kundrelationer? Syfte: Studien ämnar bidra med ökad förståelse kring hur användningen av virtuella möten, som orsakar förändringar i kommunikationen, påverkar relationsbyggande processer i etablerade B2B-kundrelationer. Vidare syftar studien även till att undersöka hur virtuella mötens avsaknad av icke-verbal kommunikation påverkar kommunikationen, i kontrast till F2F-möten. Resultatet av studien bidrar med insikt kring hur företag kan arbeta med virtuella möten i B2B-kundrelationer.  Metod: Studien har använt en kvalitativ ansats. Primärdata samlades in via semistrukturerade intervjuer. Sex informanter från tre olika företag deltog i studien. Det empiriska resultatet analyserats i förhållande till den teoretiska referensramen. Slutsats: Studien har visat att virtuella möten har både positiv och negativ påverkan på relationsbyggande processer. Den största fördelen är enkelheten att ta kontakt, vilket leder till mer framgångsrik kommunikation mellan företag. Samtliga negativa aspekter är kopplade till den begränsade icke-verbala kommunikationen. Virtuella möten bör användas som ett komplement till F2F-möten då dessa inte kan ersättas helt. Genom rätt hantering av virtuella möten kan de hjälpa företag i deras B2B-kundrelationer.

Bakgrund: Många patienter som vårdas på intensivvårdsavdelning får en nedsatt verbal förmåga relaterat till mekanisk ventilation eller sederande läkemedel. Patienterna får på grund av detta svårt att kommunicera med intensivvårdssjuksköterskan vilket kan påverka deras vårdrelation. Syfte: Att undersöka det vetenskapliga underlaget för åtgärder som kan användas för att förbättra kommunikationen mellan intensivvårdssjuksköterskor och patienter med nedsatt verbal förmåga på intensivvårdsavdelning. Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats som baserats på forskning med kvantitativ design. Sökning och urval av studier har gjorts med hjälp av PICO. De studier som svarade på litteraturstudiens syfte granskades sedan för risk för bias innan en narrativ analys användes för resultatet. Resultat: 17 artiklar inkluderades och efter analys framkom tre huvudteman: ‘utbildning inom kommunikationsåtgärder till intensivvårdspatienter med nedsatt verbal förmåga’, ‘elektroniska åtgärder och hjälpmedel för att förbättra kommunikationen’ och ‘icke-elektroniska åtgärder och hjälpmedel för att förbättra kommunikationen’. Till huvudteman om elektroniska åtgärder och icke-elektroniska åtgärder identifierades tre respektive två stycken subteman. Samtliga studier bedömdes ha måttlig eller hög risk för bias. Slutsats: Det vetenskapliga underlaget för åtgärder som kan användas för att förbättra kommunikationen mellan intensivvårdssjuksköterskor och patienter med nedsatt verbal förmåga är bristfälligt. Att utbilda intensivvårdssjuksköterskor inom kommunikationstekniker och hjälpmedel till dessa patienter samt användning av en kommunikationsbräda för att underlätta kommunikationen har påvisat statistiskt signifikanta förbättringar för patienterna.  Bristfälligt vetenskapligt stöd även för dessa två åtgärder leder dock till att det inte är möjligt att dra en definitiv slutsats utifrån denna litteraturstudies resultat. / Background: Many patients who receive care in the ICU suffer from a reduced verbal ability due to mechanical ventilation or sedation. It can also make it difficult for the patients to communicate with the intensive care nurse, which might affect the nurse-patient relationship. Aim: To explore the scientific basis for measures that can be used to improve the communication between the intensive care nurse and patients with reduced verbal ability in the ICU. Method: A literature study with systematic approach based on research with quantitative design. PICO was used for the search and selection of studies. The studies that answered this study's aim were then reviewed for risk of bias before a narrative analysis was used for the result. Results: 17 articles were included. Three main themes emerged after analysis: ‘training in communication measures for intensive care patients with a reduced verbal ability’, ‘electronic measures and aids to improve communication’ and ‘non-electronic measures and aids to improve communication’. The two last themes had three respectively two sub themes. All studies were assessed to have a moderate or high risk of bias. Conclusion: Training intensive care nurses in communication techniques and aids as well as the use of a communication board to facilitate communication has shown statistically significant improvements for patients with reduced verbal abilities in the ICU. Because of the poor quality of the included studies and the insufficient scientific basis it is however not possible to draw a definitive conclusion based on the results of this literature study.

Från när det första fallet av covid-19 upptäcktes i Sverige i början på 2020, tills att restriktionerna lyftes och covid-19 inte längre klassades som en samhällsfarlig sjukdom i början på våren 2022, har studie- och yrkesvägledare behövt anpassa sitt arbete från fysisk vägledning på campus till digital vägledning genom program som Zoom och Google Meet. Just därför är studiens syfte att undersöka studie- och yrkesvägledares upplevelse av den digitala vägledningen under coronapandemin och om digitaliseringen har ändrat hur vägledare arbetar. Studiens frågeställningar är hur har coronapandemin påverkat förutsättningarna för vägledningssamtal och hur har studie- och yrkesvägledares upplevelse varit av den digitala vägledningen under coronapandemin? Studien använder sig av en kvalitativ intervjumetod men en semistrukturerad intervjuguide för att tillåta vägledarna att utveckla sina svar. Svaren har kategoriserats i fyra teman och dessa teman har analyserats med hjälp av Arne Malténs kommunikationsteori och Gerard Egans SOLER-modell för att förklara studie- och yrkesvägledares upplevelse av den digitala vägledningen. Begrepp som verbal kommunikation, icke-verbala kommunikation, kontext, en- och tvåvägskommunikation används för att förklara studie- och yrkesvägledarnas upplevelse av den digitala vägledningen. Resultatet som studien kommer fram till är att digital vägledning upplevs sakna icke verbal kommunikation men att vägledarna kan använda det som ett komplement till fysisk vägledning.

Studie- och yrkesvägledare på gymnasieskolor runt om i landet fick ställa om till att erbjuda vägledning på distans till följd av Covid-19 pandemin. Skolorna gick över till distansundervisning våren 2020, vilket har inneburit en omställning i hur vägledningssamtal genomförs och nya sätt att kommunicera med eleverna. Syftet med studien är att undersöka hur studie- och yrkesvägledare på gymnasieskolor upplever omställningen från fysiska- till digitala vägledningssamtal till följd av Covid-19 pandemin. Detta med tanke på att studie- och yrkesvägledarna har fått göra olika anpassningar för att övergå till ett mer digitalt arbetssätt i kommunikation med eleverna. Vår frågeställning lyder: Hur har studie- och yrkesvägledarna upplevt omställningen från fysiska- till digitala vägledningssamtal?  En kvalitativ metod har tillämpats och empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med sju studie- och yrkesvägledare från gymnasieskolor runt om i landet. Analysen har utgått ifrån The Chaos Theory of Careers, begreppen adaptability och adaptivity samt kommunikationsteori.  Resultatet visar att studie- och yrkesvägledarna har varit öppna och flexibla till omställningen och har inte haft några större svårigheter att anpassat sig. En viss nivå av digital kompetens har funnits och varit användbar vid övergången till vägledningssamtal på distans. Där framkommer en viss begränsning i stöd från verksamheterna utöver tillgång till en IT-avdelning på skolorna. Videosamtal är den främsta kommunikationskanalen för vägledning på distans. För- och nackdelar framkommer till följd av ett digitaliserat arbetssätt, till exempel vilken typ av målgrupp som nås. Det spontana samtalet och den icke-verbala kommunikationen ses som viktig för ett lyckat samtal, däremot har det varit svårt att överföra dem till en digital form. Det fysiska vägledningssamtalet är den önskade formen av samtal och samtal på distans ses idag som ett positivt komplement att ta med sig in i framtiden.

This is a master thesis project carried out at Husmuttern AB. The assignment involves concept development of an assembly fixture for joists in wall modules.In order to build a complete modular house, some wall sections must contain a window or a door. In such walls, the beams must be placed differently compared to solid walls. These beams should be as support around the window or the door, and these have no fixture that facilitates the assembly of the wall section. With an assembly fixture, the operators know if the center beams are in the right place and at the right angle.The purpose is to create and develop an assembly fixture that facilitates the assembly of center beams that do not have a fixed position in the base fixture. The fixture should work for all window sizes and door sizes. The assembly process must also meet the company's working principle, which is that people without language skills and previous experience should be able to assemble the beams without difficulty.Two research questions were developed which are guidelines for the project:RQ1: How should an assembly fixture be designed to facilitate assembly of joists in a modular wall section and meet the company's work principle?RQ2: How will the product be able to assemble the center beams with no fixed position in a wall module with a window or a door?The project has been shaped according to the product development process in the book (Ulrich & Eppinger, 2014). The process consisted of six different phases that were adapted after this study: project planning, product specifications, concept generation, concept development, pro-totype testing and concept evaluation. In each phase, appropriate tools and techniques were used to ensure a successful outcome.The study results in a functional fixture that will help with the installation of central beams in the wall section. The fixture is T-shaped and hangs on fixed beams and is at the same time a support for central beams that are placed on it. It has a retractable function that facilitates hang-ing on the beams.The final assembly fixture can handle the weight of the beams, which was one of the most important goals of the project. It can assemble any two center beams in the wall section. The shape of the fixture enables a flexible assembly, which means that it can be placed in many different places in the wall section. The value of the study is defined by meeting the project objectives and answering the research questions. The project has also been able to achieve the purpose of the study by resulting in a functioning assembly fixture. / Det här är ett examensarbete på avancerad nivå som genomförts på Husmuttern AB. Uppdraget har behandlat konceptutveckling av en monteringsfixtur till reglar i väggmoduler. För att kunna bygga ett komplett modulhus måste vissa väggsektioner innehålla ett fönster eller en dörr. I sådana väggar måste balkarna placeras annorlunda jämfört med i solida väggar. Dessa balkar ska vara som ett stöd runt fönstret eller dörren, och dessa har för närvarande ingen mon-teringsfixtur som underlättar monteringen av väggsektionen. Med en monteringsfixtur vet montörerna om mittenbalkarna sitter på rätt plats och i rätt vinkel.Syftet är att skapa och utveckla en monteringsfixtur som underlättar monteringen av mitten-balkar som inte har en fast position i grundfixturen. Fixturen ska fungera för alla fönsterstorle-kar och dörrstorlekar. Monteringsprocessen ska även uppfylla företagets arbetsprincip som är att människor utan språkkunskaper och tidigare erfarenheter ska kunna montera balkarna utan svårigheter.Två forskningsfrågor togs fram som är riktlinjer för projektet:F1: Hur ska en monteringsfixtur designas för att underlätta montering av reglar i en väggsekt-ion och uppfylla företagets arbetsprincip?F2: Hur ska produkten kunna montera mittenbalkar utan fast position i en väggmodul med ett fönster eller en dörr?Projektet har formats efter produktutvecklingsprocessen i boken (Ulrich & Eppinger, 2014). Den bestod av sex olika faser som anpassades efter denna studie: projektplanering, produkt-specifikationer, konceptgenerering, konceptutveckling, prototyptestning och konceptutvärde-ring. I varje fas användes lämpliga verktyg och tekniker för att säkerställa ett trovärdigt resultat.Studien resulterar i en fungerande fixtur som hjälper med monteringen av mittenbalkar i vägg-sektionen. Fixturen är T-formad och hängs upp på fixerade balkar och är samtidigt ett stöd för mittenbalkar som placeras på den. Den har en infällbar funktion som underlättar upphäng-ningen på balkarna.Den slutliga monteringsfixturen klarar av balkarnas vikt, som var ett av de viktigaste målen i projektet. Fixturen kan montera vilka två mittenbalkar som helst i väggsektionen. Formen på fixturen möjliggör en flexibel montering, vilket innebär att den kan placeras och hängas på många olika ställen i väggsektionen. Värdet med studien definieras genom att projektmålen uppfylls och forskningsfrågorna besvaras. Projektet har också kunnat uppnå syftet med studien genom att resultera i en fungerande monteringsfixtur.

Syftet med studien är att bidra med ytterligare kunskap om hur förskollärare beskriver att de arbetar för att möjliggöra delaktighet och inflytande hos de barn som ännu inte fullt ut behärskar det verbala språket. Studien har utgått från följande frågeställningar: Hur beskriver förskollärare att deras förhållningssätt påverkar barnens möjlighet till delaktighet och inflytande? Vilka förutsättningar behövs för att möjliggöra barns olika uttryckssätt, enligt förskollärarna? Studien har utgått från en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare. För att få syn på gemensamma teman i den insamlade empirin har en tematisk analys använts. Studien är inspirerad av ett sociokulturellt perspektiv där interaktionen mellan människor ligger till grund för lärandet. I resultatet synliggörs två teman: Förskollärares förhållningssätt och Förutsättningar som behövs för att möjliggöra barns olika uttryckssätt. Resultatet visar att förskollärarens förhållningssätt har betydelse för när och hur barn ges möjlighet till delaktighet och inflytande. Resultatet visar även att det bör finnas förutsättningar för att möjliggöra barns olika uttryckssätt, för att alla barn ska få möjlighet att vara delaktiga och påverka sin utbildning. Barnets ålder eller förmåga att behärska ett verbalt språk inte är ett hinder för att vara delaktig och utöva inflytande, utan det handlar om förskollärarens förhållningsätt.

Syftet med den här rapporten är att få fördjupad kännedom om tyst kunskap i musikläraryrket. Detta genom att studera hur tre erfarna musiklärare går tillväga i olika undervisningssituationer. Detta har undersökts utifrån följande forskningsfrågor: Vad är tyst kunskap i musikläraryrket? På vilket sätt kommer tyst kunskap till uttryck hos erfarna musiklärare? Som metod har använts lektionsobservationer som triangulerats med efterföljande intervjuer. Resultatet analyseras utifrån Michael Polanyis begrepp tyst kunskap, eller tacit knowledge på originalspråk (Polanyi, 2013). I korthet innebär det automatiserat kunnande som utövaren inte behöver fokusera på, utan istället kan använda som redskap för att uppnå något annat. Polanyi exemplifierar själv med hur en synskadad person kan använda sin käpp som ett verktyg för att känna av sin omgivning utan att behöva fokusera på hanteringen av käppen i sig (Polanyi, 2013). I studien undersöks lärarens praktiska yrkeshantverk utifrån det här perspektivet. För en musiklärare kan det yrkeskunnandet vara kopplat till såväl musicerande som pedagogik och ledarskap, ofta om vartannat. Resultatet av studien har sammanställts och grupperats i tio kategorier med relevans utifrån syftet. Dessa analyseras med utgångspunkt i litteraturens beskrivning av tyst kunskap. Studien visar att det finns många lager av aktivitet för en musiklärare i en undervisningssituation och att flera av dem pågår oartikulerat. En del av den här kunskapen är intimt förknippad med lärarens egna personlighet och därför inte okomplicerad för andra lärare att ta efter och upprepa. Delar av musikundervisning är grundade i icke-verbala metoder.

Bakgrund: Kommunikationen är en stor och viktig del i omvårdnaden av individer med demenssjukdom. Demenssjukdomen påverkar individens kommunikativa förmåga samt hjärnans förmåga att processa information. Syfte: Syftet var att belysa faktorer som främjar kommunikationen i omvårdnaden med individer som är diagnostiserade med demenssjukdom. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie. Studiens ansats var induktiv. Resultatet baserades på nio vetenskapliga artiklar. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier: Kunskap och förståelse för individen, Personcentrerad vård, Prioriteringar och tid samt Kommunikativa hjälpmedel. En underkategori till Kommunikativa hjälpmedel skapades också: Musik som hjälpmedel. I resultatet framkom flertalet kommunikationsstrategier som ansågs främja kommunikationen i omvårdnaden vid demenssjukdom, däribland musik, kunskap och språklig anpassning. Konklusion: Faktorer såsom anpassat språk, musik och god kunskap om individen lyftes främja kommunikationen i omvårdnaden vid demenssjukdom samt att flertalet av faktorerna går hand i hand. Det uppmärksammades att vårdpersonal måste bli bättre på att implementera faktorerna i demensvården samtidigt som mer utbildning för vårdpersonal behövs kring ämnet. / Background: Communication is an important part in caring for people with dementia. Dementia affects the individual’s communications skills and the brain’s ability to process information. Aim: The aim of this study was to illustrate factors that facilitates communication in the daily care for people diagnosed with dementia. Method: This study was conducted as a literature review with inductive approach. The result was based on nine scientific articles. Result: The result emerged in four main categories; Knowledge and understanding of the person, Person-centered care, Priorities and time and Communicative aids. Another category, associated to Communicative aids was formed, Music as an aid. The result reveled several communications strategies that were considered to promote communication in the daily care for people living with dementia such as music, knowledge and language adaption. Conclusion: Adapted language, music and good knowledge of the person are factors that facilitates communication in the daily care in people living with dementia and most of the factors goes hand in hand. The study drew attention to the fact that nursing staff needs to improve their skills regarding implanting the factors in dementia care. At the same time, more training is needed for the nursing staff on this subject.