Syfte: Syftet med den befintliga studien var att genom en pathanalys pröva delar av Birrer et al.´s (2012) föreslagna modell, detta genom att vid tre mättillfällen undersöka samband mellan dispositionell mindfulness, emotionsreglering och idrottspsykologiska färdigheter (motivation, coping). Resultat: Den befintliga studiens modell visade longitudinella predicerande samband mellan dispositionell mindfulness för emotionsreglering, samt emotionsreglering för coping och motivation (Inre motivation, amotivation). Design: Longitudinell korrelationsstudie med tre mätningar. Metod: 65 deltagare varav 33 kvinnor och 32 män fyllde i enkäten (se bilaga 1). Modellen baserades på de 47 deltagare som fyllt i enkäten vid samtliga tre tillfällen. Slutsats: Den befintliga studiens modell stämmer, vilket innebär att mindfulnessträning med högre grad av dispositionell mindfulness som följd även ger främjande effekter för flertalet processer. Vidare konstateras att emotionsreglering är en central del i påverkansprocessen av mindfulness för att nå de idrottspsykologiska färdigheterna. Dessutom kan både coping och motivation slås fast att ingå i en modell likt den som presenteras av Birrer et al. (2012) och att varje steg i modellen är viktigt. Slutligen kan det konstateras i den befintliga studiens modell att dispositionell mindfulness är predicerande för emotionsreglering som i sin tur är predicerande för coping och motivation.

Problemet med dysfunktionella tankar hos elitidrottare har länge varit känt. Mindfulness har på senare tid både testats och diskuterats som en strategi för att komma tillrätta med detta problem (Gardner & Moore, 2012; Birrer, Röthlin & Morgan, 2012). Syftet med den befintliga studien var att med hjälp av en pathanalys pröva delar av Birrer et al.’s (2012) föreslagna modell genom att vid tre mätningar undersöka sambanden mellan dispositionell mindfulness, en påverkansmekanism (ältande) och två idrottspsykologiska färdigheter (self-efficacy och återhämtning). Som underlag för studien användes en enkät som sammanlagt 65 idrottare varav 33 kvinnor och 32 män besvarade. Medelåldern var 22,78 år (SD=4,66). Resultatet av pathanalysen visade att dispositionell mindfulness vid mättillfälle 1 var en signifikant prediktor för ältande vid mättillfälle 2 och att ältande i sin tur var en signifikant prediktor för återhämtning vid mättillfälle 3. En korrelationsanalys visade även att återhämtning hade ett signifikant samband med tävlingsprestation. Det kan utifrån den befintliga studiens resultat konstateras att den del av Birrer et al.’s (2012) modell som avser dispositionell mindfulness, påverkansmekanismen ältande och den idrottspsykologiska färdigheten återhämtning stämmer. Idrottares self-efficacy verkar dock inte påverkas av hur mycket de ältar. / The problem with dysfunctional thoughts among athletes is well known. In recent years midfulness has been examined and discussed as a strategy to solve this problem (Gardner & Moore, 2012; Birrer, Morgan & Röthlin, 2012). The aim of this study was to examine parts of Birrer et al.‘s (2012) model by measure dispositional mindfulness, one mechanism of action (rumination) and two psychological skills (self-efficacy and recovery). As a foundation for the study a survey was used which were answered by 65 athletes, 33 women and 32 men. The average age was 22,78 years (SD=4,66). The result of the path analysis showed that dispositionell mindfulness was a significant predictor for rumination and rumination was a significant predictor for recovery. A correlation analysis also showed that recovery had a significant correlation with performance at competition. From the result of this study it can be concluded that the part of Birrer et al.’s (2012) model which refers to dispositional mindfulness, rumination and recovery is valid. Athlete’s self-efficacy doesn’t seem to be effected by their rumination.

Syfte och frågeställningar Syftet var att beskriva, förklara och jämföra hur ofta elitjuniorlag inom ishockey och handboll använder sig av idrottspsykologiska färdigheter. (1) Hur ofta använder sig spelare av idrottspsykologiska färdigheter? (2) Hur ofta uppmuntrar tränarna spelarna att använda idrottspsykologiska färdigheter? (3) Finns det ett samband mellan tränarens uppmuntran av idrottspsykologiska färdigheter vid träning och match, samt hur ofta spelarna använder dem? (4) Finns det ett samband mellan hur ofta spelarna använder idrottspsykologiska färdigheter vid träning och match, samt med deras självförtroende? Metod Urvalet bestod av 122 ishockey- och 89 handbollsspelare som hade en medelålder på 16,9 år samt 8 ishockey- och 6 handbollstränare som hade en medelåldern på 39,2 år. Respondenterna som alla var manliga besvarade enkäterna Test of Performance Strategies (Hardy, Roberts, Thomas & Murphy 2010; Thomas, Murphy & Hardy 1999) som undersöker hur ofta idrottare använder idrottspsykologiska färdigheter vid träning och match, samt Trait Sport Confidence Inventory (Vealey 1986) som undersöker självförtroendet hos idrottare. Resultat Resultaten visade att både spelare och tränare använde idrottspsykologiska färdigheter oftare vid match än träning. Ishockeyspelarna och tränarna hade mer erfarenhet av idrottspsykologi och använde också färdigheter oftare än handbollsspelarna och tränarna. Det fanns en stark signifikant linjär korrelation mellan hur ofta tränarna uppmuntrade spelarna att använda idrottspsykologiska färdigheter vid träning och uppmuntrade spelarna vid match. Resultaten visade även en stark signifikant linjär korrelation mellan spelarnas användning av färdigheterna vid träning och vid match. Det fanns också en medelstark signifikant linjär korrelation mellan hur ofta spelarna använde färdigheterna och deras självförtroende samt hur ofta tränarna uppmuntrade spelarna att använda färdigheterna och spelarnas självförtroende. Slutsats Desto mer utbildning spelare och tränare får om idrottspsykologi ju oftare använder de idrottspsykologiska färdigheter. De spelare som använder och de tränare som uppmuntrar spelarna att använda färdigheterna vid träning kommer att använda färdigheterna även vid match. Det fanns ett samband mellan ett högt självförtroende hos spelarna och att tränarna uppmuntrade spelarna samt att spelarna själva använde idrottspsykologiska färdigheter. Nyckelord: Idrottspsykologiska färdigheter, ishockey, handboll, uppmuntran tränare, självförtroende

<p>Syfte:</p><p>Att undersöka elitfotbollstränares användande av de idrottspsykologiska färdigheterna målsättning, visualisering, inre samtal, avslappning och refokusering för sin egen förberedelse och för att bli mer effektiv i sin tränarroll i samband med match.</p><p>Frågeställningar:</p><p>Arbetar tränaren medvetet med idrottspsykologiska färdigheter för sin egen förberedelse och för att bli mer effektiv i sin tränarroll i samband med match? Hur och när arbetar tränaren med idrottspsykologiska färdigheter för sin egen förberedelse och för att bli mer effektiv i sin tränarroll i samband med match?</p><p>Metod:</p><p>Sex manliga tränare i åldern 36-57 år med erfarenhet som ansvarig tränare på elitnivå deltog i undersökningen. Semistrukturerad intervju har använts som metod för datainsamling. Frågor och följdfrågor i intervjun var inriktade mot de fem idrottspsykologiska färdigheterna i syftet, mot tre scenarion (före, under och efter match) och mot mental press.</p><p>Resultat:</p><p>Alla tränare är överens om att det finns en mental press på elittränare i fotboll i samband med match. Alla sex tränare arbetar med de fem idrottspsykologiska färdigheterna, men det är bara i 13 fall av 30 som tränaren svarar att han arbetar medvetet med idrottspsykologiska färdigheter. Dock visar det sig i följdfrågorna att tränaren arbetar med den idrottspsykologiska färdigheten, men inte medvetet och strukturerat. De idrottspsykologiska färdigheterna används såväl före som under och efter match. I scenariofrågorna är tränarna överens om att insikt och kunskap om idrottspsykologiska färdigheter är av stor betydelse för deras prestation.</p><p>Slutsats:</p><p>Idrottspsykologiska färdigheter används i mindre än hälften av fallen medvetet av tränare för sin egen prestation såväl före som under och efter match. I resten av fallen använder tränaren idrottspsykologiska färdigheter, men de gör det omedvetet och ostrukturerat. Ett medvetet och strukturerat användande av idrottspsykologiska färdigheter skulle ge tränaren ett verktyg till att jobba med den mentala pressen, må bättre (både fysiskt och psykiskt) och utveckla sitt tränarskap. Det skulle ge Sverige bättre tränare och därmed utveckla svensk fotboll.</p>

Syfte: Att undersöka elitfotbollstränares användande av de idrottspsykologiska färdigheterna målsättning, visualisering, inre samtal, avslappning och refokusering för sin egen förberedelse och för att bli mer effektiv i sin tränarroll i samband med match. Frågeställningar: Arbetar tränaren medvetet med idrottspsykologiska färdigheter för sin egen förberedelse och för att bli mer effektiv i sin tränarroll i samband med match? Hur och när arbetar tränaren med idrottspsykologiska färdigheter för sin egen förberedelse och för att bli mer effektiv i sin tränarroll i samband med match? Metod: Sex manliga tränare i åldern 36-57 år med erfarenhet som ansvarig tränare på elitnivå deltog i undersökningen. Semistrukturerad intervju har använts som metod för datainsamling. Frågor och följdfrågor i intervjun var inriktade mot de fem idrottspsykologiska färdigheterna i syftet, mot tre scenarion (före, under och efter match) och mot mental press. Resultat: Alla tränare är överens om att det finns en mental press på elittränare i fotboll i samband med match. Alla sex tränare arbetar med de fem idrottspsykologiska färdigheterna, men det är bara i 13 fall av 30 som tränaren svarar att han arbetar medvetet med idrottspsykologiska färdigheter. Dock visar det sig i följdfrågorna att tränaren arbetar med den idrottspsykologiska färdigheten, men inte medvetet och strukturerat. De idrottspsykologiska färdigheterna används såväl före som under och efter match. I scenariofrågorna är tränarna överens om att insikt och kunskap om idrottspsykologiska färdigheter är av stor betydelse för deras prestation. Slutsats: Idrottspsykologiska färdigheter används i mindre än hälften av fallen medvetet av tränare för sin egen prestation såväl före som under och efter match. I resten av fallen använder tränaren idrottspsykologiska färdigheter, men de gör det omedvetet och ostrukturerat. Ett medvetet och strukturerat användande av idrottspsykologiska färdigheter skulle ge tränaren ett verktyg till att jobba med den mentala pressen, må bättre (både fysiskt och psykiskt) och utveckla sitt tränarskap. Det skulle ge Sverige bättre tränare och därmed utveckla svensk fotboll.

Syftet med föreliggande studie var att empiriskt undersöka en teoretisk modell för korrelationer mellan dispositionell mindfulness, påverkansmekanismer och idrottspsykologiska färdigheter (Birrer, Röthlin &amp; Morgan, 2012). Modellen testas genom att (1) undersöka korrelationer mellan dispositionell mindfulness och påverkansmekanismer (Emotionsreglering, Klarsynthet och Ältande). (2) Undersöka korrelationer mellan påverkansmekanismer och idrottspsykologiska färdigheter (Motoriska färdigheter, Anspänningsreglering, Motivation och Copingförmåga). (3) Dessutom undersöktes även korrelationer mellan idrottspsykologiska färdigheter och självskattad idrottsprestation (Tävlings- respektive träningsprestation). I studien deltog 242 elitidrottare från idrottsföreningar i sydvästra Sverige. Den aktuella studien stöder Birrer med kollegors (2012) modell då resultatet (1) visade signifikanta korrelationer mellan dispositionell mindfulness och samtliga tre påverkansmekanismer. (2) Vidare visade resultatet i aktuell studie att Emotionsreglering är relaterat till bättre Copingförmåga, Inre motivation och Anspänningsreglering. Resultatet visade att bättre Klarsynthet om sitt inre känsloliv är relaterat till bättre Copingförmåga, Inre motivation och Anspänningsreglering. Resultatet visade även att mindre Ältande är relaterat till bättre Copingförmåga och Anspänningsreglering. (3) Bättre Copingförmåga och högre grad av Yttre motivation visades vara relaterat till högre självskattad tävlingsprestation. Till sist visade resultatet att bättre Copingförmåga och högre grad av Inre motivation är relaterat till högre självskattad träningsprestation. Resultatet diskuterades i relation till forskning och teoretiska referensramar. / The purpose of present study was to empirically examine a theoretical model for correlations between dispositional mindfulness, impact mechanisms and sport psychological skills (Birrer, Röthlin &amp; Morgan, 2012). The model is tested by (1) to examine the correlations between dispositional mindfulness and impact mechanisms (Self-regulation, Clarity and Rumination). (2) To examine correlations between impact mechanisms and sport psychological skills (Motor Control Skills, Arousal Regulation Skill, Motivation and Coping Skills). (3) In addition was also correlations between skills and self-rated sport performance (competitive and training performance) examined. The study involved 242 competitive athletes from sports clubs in southwestern Sweden. The current study supports Birrer with colleagues' (2012) model when the results (1) showed significant correlations between dispositional mindfulness and all three impact mechanisms. (2) Furthermore, the results showed that Self-Regulation is related to better Coping Skills, Intrinsic Motivation and Arousal Regulation Skill. The results showed that better Clarity about its inner emotional life is related to better Coping Skills, Intrinsic Motivation and Arousal Regulation Skill. The results also showed that less Rumination is related to better Coping Skills and Arousal Regulation Skill. (3) Better Coping Skills and higher levels of External Motivation appeared to be related to higher self-rated competitive performance. Finally, the results showed that better Coping Skills and higher levels of Intrinsic Motivation are related to higher self-rated exercise performance. The results were discussed in relation to research and theoretical frameworks.

Syftet med denna studie är att undersöka hur elever inom specialidrottsutbildningen med ishockey som inriktning, värderar sin elitsatsning i relation till sin studiegång. Utifrån en kvalitativ forskningsmetod har sex gymnasieelever intervjuats. Kodningen av intervjun skedde enligt Hjerm, Lindgren och Nilssons trestegsmetod. Sedan har materialet analyserats utifrån Stambulova, Engström, Franck, och Linnérs (2013) och Stambulova och Wyllemans (2015), holistiska idrottspsykologiska modeller för dubbla karriärer, som bygger på att hitta hållbara utvecklingsanpassningar för unga idrottare i deras strävan att nå eliten. Resultatet visar att eleverna i studien har tendenser till att planera kortsiktigt och inte se bortom horisonten på det som komma skall. Vissa av eleverna saknar även ett stödsystem i skolan, vilket påverkar dem negativt då fokus mellan elitsatsningen och studierna blir obalanserad. Vidare visar studien att ett starkt socialt stöd spelar en stor vikt i elevernas liv och motverkar skolans brister. Generellt har även resultaten från studien visat att det finns en viss skillnad i resonemangen hos elever som studerar sitt första år kontra de elever som är inne på år tre och sista terminen på gymnasiet. De elever som studerar sitt avslutande år på gymnasiet har börjat fundera mer på sin framtid efter utbildningen och vad den övergångsfasen kommer att innebära. Ishockeyn är inte en lika hög prioritering i vissa fall, och detta skapar en form av tomhet hos vissa respondenter. Eleverna som är i början på sin gymnasiekarriär visar däremot inga sådana tendenser utan är fullt fokuserade på att uppnå sina mål och har svårt att föreställa sig en alternativ karriär utanför ishockeyn.

Föreliggande studie undersöker hur idrottspsykologiska rådgivare arbetar och om det i deras klientarbete finns metoder eller modeller som kan vara tillämpbara inom studie- och yrkesvägledning. Syftet var att se hur idrottspsykologiska rådgivare arbetar och vilka skillnader det finns i de båda yrkesgruppernas arbetssätt samt att se om vissa delar i rådgivarnas arbetsformer kan vara tillämpbara eller bara vara kompletterande till studie- och yrkesvägledarnas modeller. Den metod som valdes för forskningen var kvalitativ, med personliga intervjuer. Resultaten som visade att respondenterna arbetade på ett liknande sätt där dialogen med klienten var det primära arbetssättet. En skillnad var att rådgivarna oftast arbetade med sökande som är motiverade till förändring samt att de arbetade processinriktat och hade mer tid för varje klient. Vi anser att det skulle vara möjligt för studie- och yrkesvägledare skulle kunna använda delar av rådgivarnas arbetssätt för att öka och utvidga sina egna framtagna modeller samt för att förnya sina arbetsredskap. / This study examines how sport psychology consultants are working and whether their client work are methods or models which may be applicable in career counselling. The research questions that are answered in this paper are about the sport psychology consultant’s work and what differences there are in the two professional groups. And to see if certain parts of the advisers' work can be applicable or be complementary to the study and career counsellors models. The method chosen for the research was qualitative interviewing. The results that emerged indicated that they worked in a similar manner in the dialogue with the client, the primary approach, but one difference was that counsellors often work with applicants who are motivated to change and that they work with process and had more time for each client. We think that it’s possible for study and careers advisors could use parts from the advisors' approach to enhance and expand its own developed models and to renew their working tools. The hypothesis that the two professional groups worked similarly matched and that it is possible to take parts from working sued.

Syfte Syftet med uppsatsen är att undersöka hur de lärosäten i Sverige som erbjuder ämneslärarprogrammet för gymnasiet med ingång idrott och hälsa, tolkar och tillämpar det centrala innehållet spänningsreglering och mental träning från kursen idrott och hälsa 1. Genom intervjuer med utvalda representanter från lärosätena samt en genomförd dokumentanalys av relevanta dokument ämnar vi att finna svaren på följande frågeställningar: 1. Vad finns i lärosätenas utbildning kopplat till det centrala innehållet spänningsreglering och mental träning? 2. Vilka kunskaper ska studenterna få med sig inom det centrala innehållet spänningsreglering och mental träning efter genomförd lärarutbildning? 3. Hur ser diskursen ut om prestation och hälsa i relation till begreppen spänningsreglering och mental träning? 4. Anser lärosätena att spänningsreglering och mental träning är relevanta begrepp inom utbildningen?  Metod I den första delen av uppsatsen användes en dokumentanalys utifrån Bergs (2003) modell för att undersöka utvalda kursplaner. En intervju genomfördes med vardera representant från lärosätena och kodades därefter med stöd av Watts Boolsens (2007) innehållsanalys. Tolkningarna gjordes med hjälp av Lindes läroplansanalys (2012), vilket var studiens teoretiska ramverk. Urvalet i intervjuerna var studierektor eller närliggande yrkestitel, från de sju lärosäten som erbjuder ämneslärarutbildning för gymnasiet med ingång idrott och hälsa samt utvalda kursplaner och styrdokument från lärosätena och Skolverket. Resultat Lärosätena anser att det är svårt att tolka begreppen. Spänningsreglering är det begrepp som används mest frekvent medan begreppet mental träning ofta väljs bort till förmån för andra begrepp. Hälsa utifrån ett salutogent synsätt är en gemensam utgångspunkt vid alla lärosäten, varje representant använde något av verktygen yoga, tai-chi eller aktiviteter ute i naturmiljö i deras utbildning vilket går i linje med Skolverkets bedömningsstöd. Användandet och inställning till idrottspsykologiska metoder ser olika ut bland lärosätena, framförallt prestationsinriktad idrottspsykologi kopplat till mental träning är en vattendelare. Slutligen anser lärosätena enhetligt att ett förtydligande av begreppen krävs, på grund av faktorer kopplat till samhällets förändring samt en otydlighet i att begreppen är utskrivna i centralt innehåll men inte återfinns som ett kunskapskrav vilket Skolverket har ansvar över. Slutsatser Mental träning är ett begrepp som lärosätena inte har tagit till sig i stor utsträckning vid utbildningarna, vilket syns i kursplanernas innehåll samt i representanternas svar. En kommunikation finns mellan lärosätena kring flera undervisningsområden men inte om det centrala innehållet spänningsreglering och mental träning, samtidigt som att representanterna uttrycker en osäkerhet i tolkningen av begreppen, vilket vi har identifierat som ett problem. Det finns en diskurs om prestation och hälsa i relation till spänningsreglering och mental träning, representanternas har olika åsikter gällande användning av begreppen. En majoritet anser att de kan arbeta med prestationsinriktning om innehållet kontextualiseras till skolans miljö, men trots det syns det inte i nuläget i stor utsträckning i kursplanerna på utbildningarna. / Aim The aim of the thesis is to investigate how the universities in Sweden that offer the PE-teacher program for upper secondary school, interpret and apply the central content of tension adjustment and mental training for the course physical education and health 1. Through interviews with selected representatives from the universities and a document analysis of relevant documents, we aim to find the answers to the following questions: 1. What is in the universities education linked to the central content of tension adjustment1 and mental training? 2. What knowledge should the students acquire linked to the central content tension adjustment and mental training after completed education?3. What does the discourse look like about performance and health in relation to the concepts of tension adjustment and mental training? 4. Does the universities think tension adjustment and mental training are considered as relevant concepts through the education? Method In the first part of the essay, a document analysis based on Berg's (2003) model was used to examine selected curriculums and course plans. For the main part of the essay, an interview guide was created based on a qualitative open-ended form of interviews (Hassmèn &amp; Hassmèn, 2008). An interview were conducted with each representative from the universities and were then coded with the support of Watts Boolsen's (2007) content analysis. The interpretations were made with the help of Linde's curriculum analysis (2012). The sample for the interviews was the director of studies or related professional titles at the seven universities that offer PE-teacher education for upper secondary school, as well as selected syllabus and governing documents from the universities and the The Swedish National Agency for Education. Results The universities consider it difficult to interpret the concepts. Tension adjustment is the term most frequently used while the term mental training is questioned and is often excluded in favor of other concepts. The work with health from a salutogenic approach is common at all universities, each representative use the tools yoga, tai-chi or activities in the environment in their education, which is in line with The Swedish National Agency for Education. The use and attitude to sport psychology methods looks different among the universities, and then above all performance-oriented sports psychology methods linked to mental training is a watershed. Finally, the universities unanimously believe that a clarification of the conceptis required, due to factors like changes in the society and the current unclear content in Skolverkets central content but which is not included as a knowledge requirement.  Conclusions Mental training is not a concept that the universities have adopted much in their educations, based on the the representatives' answers and in the curriculum. There is a communication between the universities how they work within other teaching areas, but not about this and at the same time the representatives express an uncertainty in the interpretation of the concepts, which we have identified as a problem. There is a discourse in performance and health in relation to tension adjustment and mental training, the representatives have different opinions regarding the use of terms. The majority of the representatives believe that it is possible to work with performance focus if the content is contextualized to the school. But right now it ́s not a big part because it ́s not included in the curriculum of the universities.