No description available.

Föreliggande uppsats studerar rehabiliteringsträdgården i Alnarp via Erwin Panofskysikonologiska metod. Rehabiliteringsträdgården är skapad utifrån undersökningar av människorsföreställningar om natur- och kulturupplevelser som de anser positiva för hälsa och välbefinnande.Trädgården är uppdelad i åtta olika kategorier som är kopplade till graden av informell respektiveformell design, det finns också mellan dem gränsland som har en mer flytande stil. Uppsatsen harbegränsats till att avhandla två av de åtta kategorierna, skogsträdgården som är mer naturlik, ochentréträdgården som är formell. Syftet med uppsatsen är koppla samman de båda delträdgårdarnamed stilhistoriska förebilder inom trädgårdskonsten genom att valet av former och materialjämförs med varandra och med historiska trädgårdar, liksom att jämföra de båda delträdgårdarnamed andra konstnärliga manifestationer, t ex måleri och arkitektur. Slutligen är syftet att i denikonologiska intuitiva syntesen undersöka trädgårdarnas idémässiga ursprung. Resultatet visar attträdgårdarna har tydliga referenser till sina respektive genrer, den italienska formträdgården ochden engelska landskapsparken. Skillnaderna finns även representerade i andra konstnärligaverksamheter. Den syntetiska intuitionen som vilar på författarens kunskaper och erfarenheter,länkar de olika trädgårdsidealen till politiska ideologier och kognitiva strukturer.

Syf­tet med denna uppsats är att tolka gudabilden som visas inledningsvis med hjälp av texter om män­nisko­offer, samtidigt som jag försöker ta ställning till vissa antaganden om skulp­turens utseende, vad de olika stildragen symboliserar. När rådande hypoteser vägs mot varandra är det framförallt symboliken gällande de i håret snidade grishuvudena jag granskar. Vidare undersöker jag eventuella kulturella förklaringar till skulpturens penisform. Medelst Erwin Panofskys (1892–1968) tänkande om ikonografi–ikonologi, utgår jag från påståenden om de skulpterade symbolernas betydelse. Efter en pre-ikono­grafisk studie av träskulp­turen funderar jag över stilbegreppet. För att kunna tolka skulpturen som en yttring av under­liggande prin­ciper måste såväl den stilistiska formen som inneboende myter och legen­der inkluderas. På den ikonografiska nivån lägger jag fram hypoteser, generaliseringar, olika forskares idéer och tolkningar av gamla hawaiianska texter. Den ikonologiska nivån rör ha­waiianska medvetandeföreställningar, tros­uppfattningar, antaganden, förväntningar och attityd­er. Då religiösa och kulturella värderingar av olika fenomen behandlas här, har jag tolkat vissa delar av skulp­turen – framförallt munnen, frisyren och penisen – som vittnesmål om något gäckande som länge varit oåtkomligt för västerländska konstvetare, nämligen mana. Ett fenomen som fortsätter vara svårfångat!

<p>Föreliggande uppsats studerar Friedensreich Hundertwassers (1928-2000) organiska/vegetativaarkitektur, begränsad till utvalda signifikativa arkitekturelement på fyra olika bildnivåer, frånöversiktsbild till en avgränsad del av ett mindre utrymme. Den byggnad som avses är kvarteretDie Grüne Zitadelle i Magdeburg, Tyskland. Uppsatsen är tudelad i den meningen att den utgårifrån nämnd arkitektur och analyseras/syntetiseras enligt Erwin Panofskys ikonologiska metod. Urdenna första analys framvaskas relevanta dikotomier, en metod som i sin ursprungliga form ärHeinrich Wölfflins komparativa. Dock jämförs inte Hundertwassers verk genom epokskiljandestilfaktorer, utan genom jämförande med en konstnär som enligt tidigare forskning anses varanärliggande Hundertwasser. Denne arkitekt är Antoni Gaudí (1852-1926), verket för analysen ärCasa Milá i Barcelona i Spanien. Syftet med uppsatsen är att genom dikotomierna experimentelltjämföra arkitekterna och deras verk, och forskningsinriktningen ligger i att urröna omdikotomierna kan blottlägga insikter om skillnader och/eller likheter som annars kunde varit svåraatt identifiera. Resultatet visar att arkitekterna tolkat filosofin på delvis lika och delvis olika sätt.Sammanfattande har Hundertwasser ett betydligt mer individualiserat formspråk avseende designifikativa arkitekturelementen. Oavsett om den dubbla metoden tillför nya kunskaper eller inte,torde dikotomierna kunna fungera som stöd för arkitekturanalyser och som hjälp vidkonstreflektion.</p>

Arbetets syfte har varit att undersöka etableringen av konstnärsduon Elmgreen &amp; Dragset och hur de med konstverket The Award (2014) utmanat den sociala hierarkin i det konstnärliga fältet. Genom Erwin Panofskys analysmodell i ikonologi har arbetet undersökt hur konstverket innefattar en kritisk handling. Metoden har varit att med ett konstsociologiskt perspektiv undersöka vilken typ av position konstnärsduon etablerat sig i det konstnärliga fältet samt hur de utmanat en överordnad position i samma fält. Metoden har även varit att undersöka hur den kritiska handlingen kan förstås som ett sätt att upprätthålla en avantgarde-position. Arbetet visade hur Elmgreen &amp; Dragset etablerat en paradoxal avantgarde-position. Men i och med en påträngande medaljutmärkelse av Kunstakademiet år 2012 frångick konstnärsduon denna position, något som ledde konstnärsduon till konstverket The Award år 2014. I och med konstverkets konceptuella karaktär återupprättades avantgarde-positionen och Elmgreen &amp; Dragset ompositionerades i det konstnärliga fältet till en position överordnad Kunstakademiet, som de tidigare varit underordnade. Resultatet visade, med hjälp av teorin om konstvärlden, hur Elmgreen &amp; Dragset trots otaliga brott mot konstvärldens traditionella strukturer har kunnat verka inom samma rum som de kritiserar på grund av att de har varit överens med resten av medlemmarna i konstvärlden om konstens värde och värdighet, den mest grundläggande premissen inom konstvärlden.

Föreliggande uppsats studerar Friedensreich Hundertwassers (1928-2000) organiska/vegetativaarkitektur, begränsad till utvalda signifikativa arkitekturelement på fyra olika bildnivåer, frånöversiktsbild till en avgränsad del av ett mindre utrymme. Den byggnad som avses är kvarteretDie Grüne Zitadelle i Magdeburg, Tyskland. Uppsatsen är tudelad i den meningen att den utgårifrån nämnd arkitektur och analyseras/syntetiseras enligt Erwin Panofskys ikonologiska metod. Urdenna första analys framvaskas relevanta dikotomier, en metod som i sin ursprungliga form ärHeinrich Wölfflins komparativa. Dock jämförs inte Hundertwassers verk genom epokskiljandestilfaktorer, utan genom jämförande med en konstnär som enligt tidigare forskning anses varanärliggande Hundertwasser. Denne arkitekt är Antoni Gaudí (1852-1926), verket för analysen ärCasa Milá i Barcelona i Spanien. Syftet med uppsatsen är att genom dikotomierna experimentelltjämföra arkitekterna och deras verk, och forskningsinriktningen ligger i att urröna omdikotomierna kan blottlägga insikter om skillnader och/eller likheter som annars kunde varit svåraatt identifiera. Resultatet visar att arkitekterna tolkat filosofin på delvis lika och delvis olika sätt.Sammanfattande har Hundertwasser ett betydligt mer individualiserat formspråk avseende designifikativa arkitekturelementen. Oavsett om den dubbla metoden tillför nya kunskaper eller inte,torde dikotomierna kunna fungera som stöd för arkitekturanalyser och som hjälp vidkonstreflektion.

Uppsatsens ämne berör användningen av intermedialitet för att förmedla ett narrativ i Dante Gabriel Rossettis verk Lady Lilith och Sibylla Palmifera. I uppsatsen undersöks hur Rossetti problematiserar den samtida kvinnosynen. Med intermedialitet menas användningen av två medier i samma verk, i detta fall sonett och måleri. Syftet är att undersöka hur Dante Gabriel Rossetti problematiserade den rådande tudelade synen på kvinnan som antingen ond eller god. Den intermediala teorin som används bygger på W.T.J. Mitchells teori om relationen mellan bild och text, vad dessa medier tillför varandra samt skillnaden mellan dem. Genom analyser av både text och måleri undersöks de bägge verkens ikonologi. Dispositionen består av tre avsnitt. Det första avsnittet fungerar som en bakgrund till de övriga två avsnitten. Avsnitt två och tre består av enskilda analyser av de bägge verken med tillhörande texter.  Resultatet visar att Dante Gabriel Rossetti med dessa verk problematiserar dualiteten i den samtida kvinnosynen. Genom att använda mytologiska kvinnogestalter skapar Rossetti en mer nyanserad bild av synen på kvinnan under den viktorianska epoken. Användningen av sonett och måleri tillsammans fungerar väl i Lady Lilith då verket får en fördjupad inre mening. I dubbelverket Sibylla Palmifera relaterar dock sonett och målning inte lika bra med varandra.

Uppsatsen undersöker den konstvetenskapliga diskussionen angående  rimligheten i att läsa in moraliska budskap i holländsk genrekonst från 1600-talet. Detta görs utifrån en diskursanalytisk metod med fokus på textanalys. De texter som behandlas är skrivna av konsthistoriker under 1980- och 1990-talet och belyser tolkningsfrågan ur olika synvinklar. / This thesis investigates the art historical debate about whether or not it is reasonable to assume the presence of moralistic messages in Dutch seventeenth-century genre art. The study is conducted according to a discourse analytical method with emphasis on textual analysis. The texts chosen for analysis were written during the 1980s and 1990s by art historians who advocate different standpoints.

This essay aims to examine the manifestations of physical movement in two paintings by the Swedish modernist Otto G. Carlsund and to show aesthetic similarities to other modernist artists of the 1920s avant-garde. The method applied is Erwin Panofsky's Iconology to interpret the illusions of physical movement as expressions of the same ideas and visions that were conveyed by other artists during the same time in history. The results show that all painters included in this essay strived to communicate through motion in order to advocate for their visions of social change they believed their art could contribute to. The ambition to reform societies is interpreted as expressions of a Gesamtkunstwerk, a totalizing project aimed at all institutions of their day.

Studiens syfte var att uppmärksamma den svenska konstnären Elli Hemberg. Som ett exempel på ett av konstnärens offentligt placerade verk, analyserades och tolkades skulpturen Tre löv (1974) med ikonografisk/ikonologisk teori och metod. Analysen inspirerades även av semiotisk och receptionsestetisk teori och metod. Konstnären gestaltade en skulptur i rostfritt stål föreställande tre löv. Genom att använda ett klart och enhetligt formspråk skapade konstnären balans och harmoni, men även liv och rörelse i skulpturen. Skulpturens inre mening tolkades som samtida kritik av modernismens konstutveckling. Olika slags kontexter kan ha avgörande betydelse för betraktarens tolkning av verket. / The aim of the study was to draw attention to the Swedish artist Elli Hemberg. As an example of one of the artist´s publicly placed works, the sculpture Three Leaves (1974) was analyzed and interpreted using iconographic/iconological theory and method. The analysis was also inspired using semiotic and reception aesthetic theory and method. The artist created a stainless steel sculpture representing three leaves. By using a clear and uniform design language, the artist created balance and harmony, but also life and movement in the sculpture. The inner meaning of the sculpture was interpreted as contemporary criticism of the development of art during the modern era. Different kinds of contexts can be decisive for the viewer´s interpretation of the sculpture.