I vår uppsats skriver vi om anmälningsskyldigheten när det gäller barn som riskerar att fara illa, och den eventuella problematik som personal på förskolor kan känna när det gäller anmälningsförfarandet. Under utbildningens gång har vi både genom litteratur samt i möten med socialsekreterare, fått en uppfattning om att det från förskolor görs för få anmälningar när det gäller barn som riskerar att fara illa. Detta väckte hos oss ett intresse för att undersöka varför personal i förskolan inte anmäler så ofta men även att undersöka hur personalen hanterar skyldigheten att anmäla vid misstanke om att barn riskerar att fara illa. Vi är också nyfikna på att ta reda på vad utbildningen inom detta område tar upp när det gäller själva anmälningsskyldigheten vilket innebär att vi även undersöker hur det ser ut med kunskapen när det gäller lagen och annat relevant för anmälningsskyldigheten. Slutligen kommer vi även in på hur personalen i förskolan upplever samarbetet med socialtjänsten.

Syftet med vårt examensarbete är att beskriva pedagogers tankar kring anmälningsplikten och vilka hinder som kan uppstå i samband med anmälningsplikten enligt Socialtjänstlagen 14 kap. 1 §. Vi vill med arbetet också förbereda oss inför kommande anmälningssituationer i våra yrkesliv och önskar att arbetet ska bidra till diskussioner kring ämnet på skolan där vi gjort vår undersökning. Våra huvudfrågor har varit: Vilka tankar har pedagogerna kring anmälningsplikten? Vilka hinder kan uppstå vid tillämpning av anmälningsplikten? Resultaten har vi nått genom litteraturstudier och intervjuer. Intervjuerna är gjorda med en rektor, en skolsköterska och fyra pedagoger på en skola. Våra huvudsakliga resultat visar att det finns både negativa och positiva tankar kring anmälningsplikten och att det kan finnas ett flertal hinder på vägen från misstanke till att en anmälan blir gjord. Vi har också kommit fram till att det finns en del möjligheter som kan underlätta för pedagogen att tillämpa anmälningsplikten. Vårt resultat visar även att det inte finns något gemensamt tillvägagångssätt för hur en anmälan görs på skolan, då det är oklart vem det är som ska stå för anmälningen; pedagogerna själva eller skolan genom ledningen.

Mémoire numérisé par la Direction des bibliothèques de l'Université de Montréal.

Syftet med studien var att bidra med kunskap om hur pedagogers uppfattningar kan påverka deras förhållningsätt till anmälningsplikten och orosanmälningar i förskolan. Centrala perspektiv som avsågs undersökas var vilka etiska dilemma pedagoger kan ställas inför samt pedagogers uppfattningar om vilka konsekvenser det kan få för barn som far illa utifrån ett utvecklings- och lärandeperspektiv. Detta är en kvalitativ studie där empirin samlades in genom semistrukturerade intervjuer med åtta yrkesverksamma pedagoger. Vi har gjort en tematisk analys där vi tagit stöd i Braun och Clarkes (2006) steg för steg metod, där Katz (1960) fyra funktioner baserat på den funktionella attitydteorin låg till grund för att koda och kategorisera empirin. Studiens resultat påvisade att pedagogernas uppfattningar kring barn som far illa har en betydelse för i hur stor utsträckning orosanmälningar görs. Pedagogerna är eniga om att barns utveckling och lärande påverkas i de fall där barn far illa, vilket gör att de inte får samma möjlighet att ta till sig den undervisning som förskolan ska förmedla. Slutsatsen av denna studie är att pedagogers uppfattningar gällande anmälningsplikten och orosanmälan har en betydelse för huruvida pedagogerna orosanmäler eller inte. Det råder inga tvivel om att pedagogerna är medvetna om anmälningsplikten som lag, däremot finns det en osäkerhet gällande vart gränsen dras när en orosanmälan ska göras. / <p>Betyg i Ladok 240109.</p>

Studiens syfte är att beskriva specialpedagogers erfarenheter av samverkan internt och externt kringelever som far illa eller som riskerar att fara illa samt hur specialpedagogens roll och ansvar kommertill uttryck i denna samverkan. Studiens teoretiska grund bygger på en modell av läroplansteoretisktperspektiv samt ett relationellt perspektiv för att fördjupa förståelsen för de mellanmänskligaaspekterna rörande samverkan. Studien använder sig av semistrukturerade intervjuer med åttaspecialpedagoger verksamma i den kommunala grundskolan i fyra olika kommuner lokaliserade iMellansverige. De centrala resultaten utifrån specialpedagogernas beskrivningar definieras elever somfar illa i huvudsak som elever där inte grundbehoven blir tillgodosedda av elevens vårdnadshavare.Resultat visar även att rutiner för samverkan skiljer sig åt mellan olika skolor men attspecialpedagoger är en stor del av samverkansarbetet kring elever som far illa eller som riskerar attfara illa. Utmaningar i den interna samverkan är de olika nivåerna av sekretess i elevhälsan samtbristande resurser. Möjligheter i den interna samverkan är det relationella arbetet genom tillitsfullarelationer till elever och vårdnadshavare samt nära samarbete med skolans personal som ärinvolverade i dessa elever. I den externa samverkan är utmaningarna byråkratiska regler samtmaktförhållanden mellan skolan och olika externa aktörer. Möjligheter för extern samverkanframkommer i betydligt mindre grad och endast i termer av att då de gånger som samverkan fungerarså är det gynnsamt för elever som riskerar att fara illa eller som de facto far illa. Studien genomfördespå grund av att det är ett relevant ämne samtidigt som det saknas tidigare forskning på områdetkopplat till specialpedagogens roll och ansvar.

The purpose of this study is to contribute knowledge about how preschool teachers' various professional ethical dilemmasand thoughts about reporting concerns can be looked at and handled. With the help of previous research and that of preschool teachersown perspectives, this will be made visible. The study has been based on the following questions: Whichthe dilemmas preschool teachers describe regarding a report of concern? What kind of support do the preschool teachers describeis requested/given and what significance does it have for how dilemmas around reporting concerns are handled? The choice ofmethod for this study is semi-structured interviews and six preschool teachers have been interviewed individually.The interviews have then been analyzed using a discourse analytical approach with virtue ethics, duty ethics andutilitarian ethics as a theoretical perspective. The results of the study show that dilemmas mainly arise aroundthe support, the approaches and the complex relationship between preschool teachers and guardians andcan have a major impact on whether or not the preschool teacher reports a concern.

Abstract Studien avser att undersöka hur förskolan förhåller sig till och agerar gentemot barn som far illa och hur processen ser ut mellan förskola och socialtjänst när en orosanmälan görs. Studien syftar även till att kartlägga hur processen ser ut mellan förskola och socialtjänst när en orosanmälan görs och huruvida processen brister, samt på vilket sätt den brister. I analysen studeras också hur förskola och socialtjänst förhåller sig till barns rättigheter och vad som anses vara barns bästa. Barns rättigheter ställs likaså i relation till föräldrars rättigheter när det handlar om beslut som rör barn. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod där semistrukturerade intervjuer har varit till användning, med syftet att få en uppfattning om hur orosanmälningar utspelas i praktiken. Studiens deltagare är personer som arbetar inom förskolan och socialtjänsten.  Studiens analys bygger på det barndomssociologiska perspektivet, som utgår från barns rätt till delaktighet i samhället. Vi har även kompletterat vår studie med tidigare forskning som behandlar professionellas erfarenheter och perspektiv rörande orosanmälningar, samverkan mellan organisationer samt förebyggande arbete vid misstanke om att barn far illa. Studiens resultat synliggör att det är upp till oss vuxna att möjliggöra barns delaktighet i situationer som rör barn. Barns delaktighet visade sig vara reglerad utefter barns mognad och ålder, vilket ansågs vara barns bästa vid orosanmälningar. Resultatet synliggör att samverkan mellan förskola och socialtjänst brister i vissa avseenden, såsom en avsaknad på återkoppling från socialtjänsten och att förskolan inte gör tillräckligt med orosanmälningar. Oavsett är det föräldrarna som beslutar om barn får stöd från socialtjänsten eller inte.

Lärare och förskollärare omfattas av anmälningsskyldigheten, detta innebär att de har enskyldighet att omedelbart anmäla till socialtjänsten när de i sin verksamhet får kännedom omeller misstänker att ett barn far illa. Tidigare forskning har visat att det finns enunderrapportering vad gäller orosanmälningar till socialtjänsten. Syftet med studien var attundersöka vilka olika faktorer som kan påverka benägenheten hos yrkesverksamma inomskola och förskola att anmäla oro. Studien baserades på en kvalitativ metod med fyrasemistrukturerade intervjuer med två mellanstadielärare och två förskollärare. Intervjuernaanalyserades med hjälp av innehållsanalys utifrån en abduktiv forskningsansats. Studiensresultat presenteras under sex kategorier: verksamhetens rutiner vid misstanke om att ett barnfar illa, att upptäcka barn som far illa, osäkerheten; anmäla eller inte anmäla oro, relationertill vårdnadshavare, relationer till chef, kollegor och socialtjänst samt kunskap omanmälningsskyldigheten. De huvudsakliga resultaten var att bristande rutiner, lågt skattadegen kunskap om anmälningsskyldigheten samt rädslan att försämra relationer tillvårdnadshavare tycks skapa en osäkerhet hos lärare och förskollärare som också verkarminska benägenheten att göra orosanmälningar. När benägenheten att anmäla oro minskar hosde med anmälningsskyldighet riskerar barn som far illa att fortsätta fara illa. För att undvikadetta kan det därför behövas tydliga rutiner på arbetsplatser gällande hur man arbetar medfrågor som rör orosanmälningar samt ökad kunskap för anmälningsskyldiga inom området.Enligt studien tycks chefer ha stort inflytande på hur arbetet med orosanmälningar ska se utinom verksamheten. Ett förslag är därför att vidare undersöka hur chefer själva ser på hur dearbetar med dessa frågor inom sina verksamheter

Syftet med studien är att undersöka förskollärares kunskaper och erfarenheter gällande anmälningsplikten om förskolebarn som far illa. Under arbetets gång har Uri Bronfenbrenner utvecklingsekologiska teori används. Inledningsvis har jag fördjupat mig i litteraturstudier och tidigare forskning kring ämnet. Utöver detta har jag även intervjuat sex förskollärare i två kommuner, i två olika orter längs med Norrlands kustland. Resultatet visar på att alla sex förksollärare hade kännedom om anmälningsplikten och vilka lagar som styrde den. När det kom till vilka tecken som kunde tyda på att ett barn for illa belyste samtliga sex förskollärare att fysiska tecken såsom blåmärken på kroppen ofta var ett tydligt orostecken över barnets hemförhållande. Att barn även öppet talade om att de blev utsatta eller bevittnade våld hemma var också en tydlig indikation på att ett barn for illa. De svårigheter förskollärarna upplevde med anmälningsplikten var vårdnadshavarnas ilska och irritationen som tillkom efter upprättandet av en orosanmälan. Flera förskollärare belyser även hur de oftast känns som att en anmälan behöver ha mycket belägg för att den ska tas på allvar utav Socialtjänsten. Slutsatsen av denna studie visar således på att det behövs mer fortbildning för verksamma inom förskolan från Socialtjänsten gällande anmälningsplikten och barn som far illa.

Bakgrund: Barn som far illa är ett folkhälsoproblem. Det har visat sig att beteendeproblem hos barn redan vid tre års ålder kan påverka deras framtida risker för psykisk ohälsa, kriminalitet, missbruk, avhopp från skolan, koncentrationssvårigheter och utanförskap. Barns beteende kan påverkas av relationen till lärarna, föräldrarna och till andra barn. Föräldrarnas psykiska hälsa och sociala situation är riskfaktorer för att barn ska utveckla beteendeproblem. Det finns lagar och förordningar samt föräldrastöd och interventionsprogram för att minska barns utsatthet och främja deras utveckling. Förskoleteamet Tummen är en verksamhet där socionom, specialpedagoger och psykolog samverkar för att främja barns utveckling genom barnsamtal, föräldrasamtal, Marte Meo-filmning, ICDP, nätverksmöten, föräldragrupper och stöd till pedagoger.Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur personalen i verksamheten Förskoleteamet Tummen upplever att barnens/familjernas situation har förändrats under den tid då de har fått stöd från Förskoleteamet Tummen.Metod: Det skedde en granskning av 125 enkäter där Förskoleteamet Tummen utvärderade sin verksamhet. Fritextsvar från den öppna frågan: ”På vilket sätt upplever ni att barnets/familjens situation har förändrats under tiden som den varit aktuell hos Förskoleteamet?” analyserades med en innehållsanalys och detta skapade temat "Att främja utveckling för barnets bästa" som bestod av följande huvudkategorier: Barnets utveckling, Föräldrarnas utveckling och Pedagogernas ökade förståelse för barnets behov.Resultat: Resultatet visade att Förskoleteamet Tummen främjade barns utveckling på många olika sätt. Det skedde direkta positiva effekter på barnet genom att barnet blev bättre på att reglera känslor, äta mat, få vänner, samspela med andra, somna, bli mer självständigt, leka och koncentrera sig. Föräldrarna utvecklades i sin föräldraroll och även i sin personliga utveckling då de fick hjälp att förändra sin relation till barnet, interaktionen med barnet, synen på barnet och sin egen livssituation. Pedagogerna fick hjälp att utveckla struktur och sitt bemötande mot barnet samt få ökad förståelse för barnet och dess behov.Slutdiskussion: Resultatdiskussionen utgår från anknytningsteorin och den bioekologiska modellen som teoretiska referensramar. Det visar sig att tidiga insatser kan ha stor inverkan på barnens framtid och att Förskoleteamet Tummen är en mångsidig verksamhet somförebygger problem genom att främja barns utveckling i samspel med barnet, föräldrar, pedagoger och andra instanser. Då föräldrarnas och pedagogernas inverkan på barnets beteende har visat sig vara stor är det viktigt att deras möjligheter att främja barns utveckling stärks. I metoddiskussionen diskuteras studiens trovärdighet. / Background: Child maltreatment is a public health problem. It has been shown that behavioral problems in children at the age of three can affect their future risk for mental illness, crime conviction, substance abuse, school dropout, lack of concentration and social exclusion. Children's behavior can be influenced by the relationship with the teachers, parents and the other children. The mental health and socioeconomic status of the parents are risk factors for children to develop behavior problems. There are laws and regulations that aim to promote the well-being of children. It exist parental support and intervention programs to reduce the vulnerability of children and promote their development. Förskoleteamet Tummen is a interprofessional cooperation establishment where social workers, special educators and psychologists work together to promote the development of children through supporting dialogue with children, supportive dialogue with parents, Marte meo filming, ICDP, network meetings, parental groups and support to educators.Objective: The aim of this study is to examine how the staff in Förskoleteamet Tummen experience that the situation for the children/families have changed during the time they have gotten support from Förskoleteamet Tummen.Method: A review of 125 questionnaires where Förskoleteamet Tummen evaluated the outcome of their support was conducted. Free text responses from the open question: "In what way do you feel that the child/family's situation has changed during the time they have gotten help from Förskoleteamet Tummen?" were analyzed using content analysis and this made the theme "Promoting the development of the child" which consisted of the following main categories: child development, parental development and educationalists increased understanding of the needs of the child.Results: The results showed that Förskoleteamet Tummen promoted the development of children in many different ways. There was a direct positive impact on the child because the child became better at regulating emotions, eating food, making friends, interacting with others, sleep, become more independent, play with others and concentrate. The parents developed in their parental role but also in their personal development. They got help to change their relationship with the child, the interaction with the child, the views of the child and their own situation. The teachers were helped to develop the structure and their attitude towards the child and to increase their understanding of the child and it's needs.Ending discussion: The results were discussed with the attachment theory and the bioecological model as a theoretical framework. It turns out that early interventions can have a major impact on children's future and that Förskoleteamet Tummen is a team with many applications. Because they prevent problems by promoting child development in interaction with the child, parents, educators and others. As parents and educators' impact on the child's behavior has proved to be important, it is important that their potential to promote child development is strengthened. In the method discussion the trustworthiness of this study was discussed.