Syftet är att kartlägga om rektorers och specialpedagogers helhetssyn blir synlig kring eleven med åtgärdsprogram. Frågeställningar vi vill ha svar på i arbetet är: Hur ser arbetsgången ut kring åtgärdsprogram? Hur görs pedagogiska utredningar i samband med upprättande av åtgärdsprogram? Hur beskrivs åtgärder på individ-, grupp-, och organisationsnivå? Eftersom vi båda dagligen kommer i kontakt med elever i behov av särskilt stöd så kändes det naturligt att välja att fördjupa oss i arbetet kring åtgärdsprogram. Med tanke på att vi läser till specialpedagoger så tyckte vi att vi ville ta in specialpedagogens förväntade helhetssyn. Vi förväntade oss att hitta åtgärder främst på individnivå och vågade inte hoppas på att hitta särskilt mycket på grupp- och skolnivå. För att kunna genomföra studien har vi genomfört kvalitativa intervjuer med specialpedagoger och rektorer samt analyserat ett antal åtgärdsprogram. Genom intervjuerna fann vi att specialpedagogerna används på olika sätt både i samband med åtgärdsprogram och med tanke på övriga arbetsuppgifter. Studien visade att det är svårt att dela in de olika åtgärderna på de olika nivåerna. Det visade sig i våra intervjuer och i dokumentanalysen att det förekommer åtgärder på skol-, grupp- och individnivå och att de på skolorna arbetar med att utveckla klassrumsmiljön för att ge fler elever möjligheter att lyckas. Vi såg också att arbetsgången kring åtgärdsprogram var likartad på de olika skolorna.

Syftet med studien är att undersöka vad förskollärare i förskola och förskoleklass beskriver gällande överlämningar. I studien är samverkan och informationsutbyte två ledande begrepp som återkommer och som är grundläggande i överlämningar mellan förskola och förskoleklass. Studien grundar sig på kvalitativa intervjuer som metod och har utförts i två olika kommuner. För att vi skulle kunna ta del av olika beskrivningar gällande överlämningar valde vi att utföra intervjuerna med personal inom både förskola och förskoleklass i de båda kommunerna. På så sätt fick vi möjlighet till att se om det finns några eventuella skillnader i deras upplevelser gällande överlämningar. Det är sju förskollärare och åtta förskoleklasslärare som har deltagit i studien. Studien har visat att förskollärare i förskola och förskoleklass överlag har liknande upplevelser när det gäller överlämningar mellan dessa verksamheter. Det går trots detta att urskilja olika mindre skillnader och uppfattningar gällande vissa aspekter inom överlämningarnas struktur. Studien synliggör att vissa upplevelser kan kopplas till att förskola och förskoleklass arbetar efter olika läroplaner. Det framkom även att sekretessen i vissa fall kan ha en påverkan för hur överlämningarna utförs och upplevs. Överlämningar mellan förskola och förskoleklass är en väsentlig aspekt och det är därför grundläggande att den sker på bästa möjliga sätt för att underlätta för barnen i deras trygghet, utveckling och lärande.

Syftet med studien var att undersöka hur lärare använder sig av olika representationsformer i matematikundervisning̊ inom området subtraktion, både i helklass och på individnivå. Studien syftade likaså till att analysera hur användningen av representationsformer kan påverkar elevers möjligheter till ökad förståelse av subtraktion. Representationsformerna som fokuserats på var bild, konkret modell, symbol, språk ochverklighet. Det empiriska materialet samlades in genom observationer med utvalda lärare som undervisade i subtraktion. Analyserna genomfördes utifrån variationsteorin där fokus lades vid att undersöka vilka representationsformer som förekommer i matematikundervisning samt vilka likheter och skillnader som kan förekomma mellan lärares användning av representationsformer när de undervisar inom området subtraktion. Resultatet visade att lärarna hade en bred variation av representationsformer men att denkonkreta modellen framkom mer sällan. Representationsformera språk, bild, symbol ochverklighet förekom i stor utsträckning i kombination med varandra. Utifrån analyserna av lärares användning av representationsformer kan resultatet bidra till att lärare får insikt om sitt eget användande av representationsformer, för att på så sätt kunna utnyttja dem på ett mer medvetet sätt i subtraktionsundervisnigen för att förtydliga matematiken för eleverna.

BAKGRUND I och med revideringen av svenska förskolans läroplan 2010 förstärktes utvärderingsuppdraget i förskolan. Enligt läroplanen har förskollärare ansvar för att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt följs, dokumenteras och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål. SYFTE Syftet med examensarbetet är att undersöka hur förskollärare beskriver att de arbetar med dokumentation av det enskilda barnets utveckling och lärande utifrån frågeställningarna. Hur beskrivs dokumentationen av det enskilda barnets utveckling och lärande i förskolan? och Vad är det som dokumenteras i arbetet med att dokumentera det enskilda barnets utveckling och lärande enligt studiens förskollärare? METOD Studien har utgått ifrån en kvalitativ metod och den undersökningsmetoden vi använt oss av i studien är self-report. Det deltog 9 förskollärare från 6 olika förskolor i 4 olika kommuner. RESULTAT Resultatet visar att den individuella dokumentationen i förskolan görs utifrån både planerade aktiviteter och spontana situationer och att det förekommer flera metoder för dokumentation vilka främst väljs utifrån situationens förutsättningar och vad förskollärarna vill fånga i dokumentationen. Förskollärare i vår studie beskriver dokumentation av gruppaktiviteter som ett vanligt tillvägagångssätt för att fånga även det enskilda barnets utveckling och lärande. Resultatet visar också att mål inom läroplanens område omsorg, utveckling och lärande är de mål som oftast dokumenteras.

Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares uppfattningar om hur de förstår och användersärskilt stöd. Studien bygger på en kvalitativ ansats med inspiration från fenomenografin.Datainsamlingen har genomförts utifrån halvstrukturerade intervjuer med nio-9 förskollärare från olikakommuner i Mellansverige. Studiens resultat diskuteras utifrån teoretiska utgångspunkter såsomindividperspektivet, relationella perspektivet, kritiska perspektivet, kategoriska perspektivet ochdilemmaperspektivet. Förskollärarnas uppfattningar gällande Särskilt stöd visar sig ha en skiftandekaraktär då den innebär olika saker och används utifrån olika syften. Deras uppfattningar av särskilt stödavspeglar förståelse och användning på Individ -, Grupp -, och Organisationsnivå. De som berörs avsärskilt stöd kan både vara barn som har fastställda diagnoser eller barn som har andra svårigheter. Detsärskilda stödet på individnivå kan både bli exkluderande och utpekande enligt förskollärarna. Ävenbarngrupperna berörs av särskilt stöd, då de både kan vara i behov av det eller användas som särskiltstöd. Uppfattningar på organisationsnivå avspeglar arbetslagens behov av organisatoriskaförutsättningar såsom specialpedagogisk handledning och kunskaper kring särskilt stöd för att kunna geett fungerande stöd, arbeta förebyggande och inkluderande. Organisatoriska brister och ekonomiskafaktorer är enligt förskollärarna orsaken till att barn inte får sina stödbehov tillgodosedda i tid eller attdet särskilda stödet uteblir.

Kort sammanfattning Detta arbete av kvalitativ ansats hade som syfte att undersöka hur det förebyggande och det åtgärdande arbetet mot mobbning kan se ut i grundskolan. Syftet var dessutom att ge läsaren en djupare inblick i hur detta arbete kan genomföras utifrån tidigare forskning och de intervjuades tankar och erfarenheter. I arbetets undersökning deltog sju informanter som alla arbetar inom skolan. Resultatet av intervjuerna visade bland annat att samtal är betydelsefullt för både det förebyggande och det åtgärdande arbetet mot mobbning. Det visade sig att dessa samtal genomfördes på olika sätt. I det förebyggande arbetet framkom samtal främst genom diskussioner i helklass och smågrupper medan samtalet i det åtgärdande arbetet främst genomfördes via kommunikation mellan skolpersonal och de inblandade parterna, fast vid skilda tillfällen. Några av de slutsatser som kunde ses med arbetet var att tyngdpunkten verkade ligga på det förebyggande arbetet och att det förebyggande arbetet främst genomfördes på klass- och skolnivå medan det åtgärdande arbetet främst genomfördes på individnivå. Hela arbetsprocessen delades upp i förebyggande och åtgärdande arbete mot mobbning med de tre nivåuppdelningarna individ-, klass- och skolnivå som grund för att göra upplägget av arbetet mer tydligt och lättförståeligt.

Studiens syfte är att beskriva och analysera hur specialpedagogers formella kompetens motsvarar de förväntningar på praktisk yrkeskompetens som specialpedagogerna möter från olika aktörer i skolans vardagsverksamhet. Vi använder oss av en kvalitativ metod och intervjuer för att undersöka vårt fält. I vår studie ingår nio intervjuer med specialpedagoger, verksamma i kommunala skolor, fristående skolor eller central elevhälsa. Forskning har visat att specialpedagoger ofta möter förväntningar på att de ska arbeta direkt med stöd mot elever och att skolor ofta har en kategorisk syn på skolsvårigheter. Nyare forskning har även visat att få professioner, utöver specialpedagogerna själva, i skolan anser att specialpedagoger ska arbeta övergripande med organisation samt skolutvecklingsfrågor. Forskning har också visat att specialpedagoger ofta saknar mandat från ledning för hela sitt uppdrag och att de sällan har den strategiska position, exempelvis i ledningsgrupp, i organisationen som de skulle behöva för att lyckas med uppdraget. Studiens resultat visar att faktorer som respondenterna beskriver som avgörande för huruvida de har förutsättningar att utnyttja sin kompetens till fullo är framför allt en ledning som är medveten om specialpedagogens kompetens och har en vision om en inkluderande skola. Vidare så visar studien att det för skolanställda specialpedagoger även är en stor fördel att ingå i en ledningsgrupp eller ha en ledningsfunktion då det skapar bättre förutsättningar för specialpedagogerna att arbeta organisatoriskt samt närmre samverkan med ledning. De centralt anställda specialpedagoger i studien, som alltså arbetar mot skolor men som extern specialistkompetens, har större möjligheter att utnyttja sin fulla kompetens. Studien tyder också på att de skolanställda specialpedagogerna ofta måste kompromissa och att de får en roll som i mycket liknar speciallärarens på så sätt att de ofta arbetar kompensatoriskt med elever samt fungerar som rådgivare. Specialpedagogerna i studien uttrycker tydligt sitt relationella perspektiv på svårigheter men beskriver hur de ofta möter en kategorisk syn på skolsvårigheter från andra aktörer på arbetsplatsen, i synnerhet pedagoger.

Syftet med denna studie är att undersöka hur elever uppfattar återkoppling från lärare. Frågeställningarna är följande: · Vad uppfattar elever är positivt med återkoppling? · Vad uppfattar elever är negativt med återkoppling? För att få svar på forskningsfrågorna genomfördes en enkät med 430 elever i årskurs 8 och årskurs 9. I enkäten fanns en öppen fråga och svaren på denna utgör underlaget för analysen i vår studie. Den metodiska ansats som används i studien är fenomenografisk då den försöker svara på frågan hur elever uppfattar återkoppling. Resultaten visar att elever beskriver att det positiva med återkoppling är att de får veta sitt nuläge, vad de behöver förbättra och utveckla, att den förenklar lärandet samt att den skapar trygghet och motivation. Det negativa uppger de är att den tar tid från lektionen, är för svår, skapar osäkerhet och press samt att återkopplingen ges vid fel tillfälle.

I svensk grundskola hade innevarande läsår 51400 elever ett åtgärdsprogram. Med tanke på mängden text som skolan producerar om en elev genom skolåren är det av vikt att reflektera över vad som skrivs. Skriva bra åtgärdsprogram är en utmaning då det handlar om elever i en redan utsatt position där inte utanförskapet ytterligare ska förstärkas. Detta gör formulering av insatserna i sig och var de förläggs viktiga. Urvalet, 55 åtgärdsprogram från årskurs 3 från en skolenhet i mellansverige, analyserades med metoden summativ innehållsanalys. Studien undersöker förekomsten av matematik i åtgärdsprogram. Syftet är att analysera fördelningen av det matematiska innehållet i  procedurkunskap respektive konceptuellt kunskap. Dessutom är syftet att analysera på vilken nivå: individ, grupp och organisation, stödet förläggs samt vilka specialpedagogiska perspektiv; kompensatoriskt, kritiskt och dilemma, som framkommer ur texten.   Resultatet visar att 27 åtgärdsprogram innehåller matematik. Sammanfattningsvis syns flera perspektiv i de flesta åtgärdsprogram med information om det matematiska innehållet, vem som ska hjälpa eleven och var eleven ska få hjälpen och till viss del hur stödet ska ges. Däremot gör stora målformuleringar i åtgärdsprogram dem oklara i vilket det matematiska innehållet är samt hur undervisningen ska förändras för att möta elevens behov.

Studien syftar till att belysa lärares attityder till och användning av formativ bedömning. Vidare studeras lärares kunskaper i att bedriva formativ bedömning samt huruvida de kan se en koppling mellan formativ bedömning och elevers skrivutveckling. Formativ bedömning är ett svårdefinierat begrepp och det saknas tydliga riktlinjer i styr- dokumenten för hur lärare ska arbeta med formativ bedömning i klassrummet. Studien grundar sig i sociokulturell teori där stöttning, zone of proximal development och åter- kopplingsnivåer används som teoretiska begrepp. Studien är kvalitativ med kvantitativa inslag i form av intervjuer och en enkät. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Transkripten analyserades utifrån en fenomenografisk analysmodell och enkäten redovisades i diagram. Resultatet visar att lärare har positiva attityder till formativ bedömning samt använder flera formativa metoder i sin undervisning. Lärare anser också att det finns en koppling mellan formativ bedömning och elevers skrivutveckling. Samtliga lärare upplever att de har tillräckliga kunskaper för att bedriva formativ bedömning. Slutligen visar studien, likt tidigare forskning, att lärares attityder inte påverkar användningen av formativ bedömning, det är snarare lärares kunskaper som är avgörande.