Syftet med fallstudien var att studera hur lärare, speciallärare och specialpedagog beskriver sitt förebyggande och stödjande arbete med att tidigt upptäcka och åtgärda läs- och skrivsvårigheter i åk 1. Vi har genom kvalitativa intervjuer med två lärare, en speciallärare och en specialpedagog fått en ingående bild av hur detta arbete ser ut på två olika stockholmsskolor. Utifrån pedagogernas intervjusvar tycker vi oss kunna säga att teori och praktik stämmer bra överens och mycket av det som vi har läst i litteraturen verkar också praktiseras ute på de två skolor som vi har studerat. Studien har visat att pedagogerna inte använder sig av ”vänta-och- se”- pedagogiken för att barnens läsning ska komma igång av sig självt utan de menar att de arbetar medvetet förebyggande och med tidiga insatser när det gäller barn som ligger i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter. Våra pedagoger har förstått vikten av att sätta in tidiga insatser redan i åk 1 för att problemen inte ska skjutas på framtiden. Om eleverna inte får dessa tidiga insatser kommer det istället krävas mer omfattande resurser i senare årskurser. Vår studie visar också att pedagogerna i den ena skolan upplever att deras resurser, gällande stödinsatser, räcker till medan pedagogerna i den andra skolan upplever att resurserna inte räcker till. The purpose of the case study was to investigate how teachers and remedial teachers / pedagogues describes their preventive and supporting work for early detection of reading and writing disabilities in school year one. To give you a picture of how their work is being done in two different schools in Stockholm we have done qualitative interviews with two teachers, one remedial teacher and one remedial pedagogue. We have come to the conclusion that what we have read from theory corresponds well, according to the pedagogues, with practice in the two schools that we have been studying. The study shows that the pedagogues do not practice the “wait and see”-method when the children are learning to read. The pedagogues says that they are well aware of that one must initiate preventive actions and early achievements to avoid reading and writing difficulties when it comes to children at risks, otherwise the problems will arise later. Our study shows that the pedagogues in one of the schools experiences that the resources are not enough, when it comes to supporting efforts (special tuition), while the pedagogues in the other school experiences that the resources are enough.

Bakgrund: Enligt en undersökning som Stockholms handelskammare genomfört tillsammans med Infotorg så blir internet och de sociala medierna en allt viktigare källa till information för arbetsgivare. I studien visar det sig av 40 procent av alla rekryterare kontrollerar kandidater via Facebook. Detta väckte frågor hos mig, som jag valde att gå vidare med i denna kandidatuppsats. Syfte: Uppsatsens syfte är att undersöka varför, och på vilket sätt, arbetsgivare använder sig av internet och de sociala medierna när de rekryterar ny personal. Vad är det egentligen företagen vill få fram när man ”googlar” en kandidat? Och hur påverkar våra ”digitala identiteter” våra chanser till att få ett arbete? Metod: För att få en djupare insikt av varför man som arbetsgivare använder sig av denna metod har jag valt att göra en kvalitativ studie med sju personer som arbetar med personalfrågor och rekrytering på olika företag. Min analys och slutsats bygger sedan på tolkningar av deras olika svar. Teori: Jag har i studien huvudsakligen använt mig av Goffmans dramaturgiska perspektiv, Hewitts tankar om situationens betydelse för en händelse och identitets- och imagebegrepp definierade av bland annat Melin och Bernstein. Utifrån Kozinets bok Netnografi har jag hämtat begreppet ”digitalt jag”, som i studien kallas ”digital identitet”. Resultat: ”Våra sociala världar håller på att bli digitala” skriver Kozinets i sin bok Netnografi. Och vad vi gör i våra digitala världar, kan komma att spela en avgörande roll för hur vår framtida arbetssituation ser ut. Det är en slutsats som jag kommit fram till genom denna studie. Information om olika individer som finns på internet kan nämligen komma att användas i urvalsprocesser. Något vi borde tänka mer på, menar många av studierns informanter. Informationen som finns på nätet är som en ”tatuering” och går inte att ta bort. Nyckelord: Digital identitet, digitalt jag, identitet, arbete, internet, rekrytering, mediebild, image.

I denna uppsats undersöks hur begreppet ”vi och dem” manifesteras i tre romaner med utgångspunkt i en samhällskontext. I studien används Franco Morettis (Elektronisk källa: 8.10.2012) analysmetod, ”distant reading”, vilket innebär att man bortser från detaljer och istället fokuserar på helheten. Syftet har således varit att belysa begreppet ”vi och dem” i romanerna Om jag kunde drömma (Meyer, 2005), Hungerspelen (Collins, 2008) samt Ett öga rött (Khemiri, 2003). I samspel med metoden ”distant reading” har även Illman och Nynäs (2005) tanke om att texter alltid läses och tolkas utifrån individers tidigare erfarenheter samt den omgivande kontexten varit till hjälp. Illman och Nynäs (2005) beskriver begreppen ”grupperingar”, ”fördom” och ”gränsöverskridande möten” som används i analyskapitlet. Dessa begrepp belyses sedan ur ett samhällsperspektiv med utgångspunkt i begreppet ”vi och dem” där en diskussion förs kopplat till tidigare forskning, romananalyserna och egna reflektioner. Resultatet åskådliggör att delar ur dessa romaner kan gestalta olika förhållanden där förutfattade meningar samt grupperingar av olika slag kan leda till fördom och hur dessa kan motverkas genom gränsöverskridande möten.

I kursplanen för Svenska B står att läsa att eleven ska ”ha tillägnat sig och ha kunskap om centrala svenska, nordiska och internationella verk och ha stiftat bekantskap med författarskap från olika tider och epoker” (Skolverket.se). Harold Bloom, författaren till Den västerländska kanon beskrev 1994 sin oro över vårt litterära förfall med orden ”Skuggorna blir allt längre i vårt aftonland och vi närmar oss det tredje årtusendet beredda på ytterligare mörker” (1994:28) Det finns med andra ord idag en motsättning mellan vad man som elev bör läsa och vad man som elev kanske vill läsa. Dilemmat tycks vara att många elevers uppfattning om en klassiker idag är ”tråkiga, svårlästa och föga inspirerande” (Bäcklund & Eriksson 2008:4).  I och med det senaste decenniets vampyrvåg har dock serier som Twilight och True Blood brutit ny mark hos ungdomar som tidigare inte hyst läsintresse. Lena Kjersén Edman startade en livlig debatt på DNs kultursidor hösten 2008 där hon anklagade Meyer för att vara bakåtsträvande i sin beskrivning av kärlekshistorien mellan de båda ungdomarna (DN, 080902). Däremot bode man kunna använda dagens populärlitteratur som ingångsport till äldre litteratur, även kallade klassiker. Idén med denna uppsats är således att avgöra hur Om jag kunde drömma förhåller sig till Dracula ur en litterär synpunkt, samt om man skulle kunna läsa Om jag kunde drömma med utgångspunkt i Dracula, för att på detta vis gå de elever som väljer Meyer framför Stoker till mötes. Som blivande lärare i grundskolans senare år och på gymnasiet, ämnar jag undersöka hur de båda verken förhåller sig till varandra ur tematisk synpunkt, för att möjligen kunna använda mig av detta material i min kommande undervisning.

Det övergripande syftet med denna uppsats är att försöka förstå hur unga kvinnor upplever att ha ett digitalt jag på den sociala medieplattformen Facebook. För att få en förståelse av deras upplevelse har jag valt att dela upp teoriavsnittet i två större delar. Den första delen syftar på att förklara konsekvenserna av att leva i en värld som präglas av medier. Utgångspunkten ligger i McLuhans välkända begrepp ”The medium is the message” (1964/2001) för att förstå hur de nya sociala medierna blir en förlängning av den egna fysiska kroppen och Thompsons interaktionstyper (1995/2001). Det andra teoriavsnittet behandlar hur man kan försöka förstå människors upplevelse av att leva i en värld som präglas av medier. Här har jag valt att utgå från Sherry Turkles teorier (1995/1997) om hur Internet har blivit en plats där människor kan laborera med olika konstruktioner av jaget. Jag har valt att komplettera detta med Jenny Sundéns teorier i hennes avhandling Material virtualities (2002) samt med fenomenologin som avser att studera upplevelsen av ett fenomen. Den fenomenologiska metoden använder sig av kvalitativa undersökningar och jag har i min studie utfört fem kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med unga kvinnor mellan 24-30 år. Resultatet av undersökningen visar att unga kvinnor upplever sitt digitala jag som en förlängning av det verkliga jaget, men även begränsat då Facebook endast återger en begränsad bild av jaget. Det fanns även en medvetenhet kring att de framställde det egna jaget positivt genom att de var selektiva i vilken information de publicerade om sig själva. Detta påverkade också tilltron till andras digitala jag. Vidare upplevde kvinnorna att de till viss mån var begränsade i kommunikationen på Facebook i relation till kommunikationen ansikte mot ansikte. Facebook upplevdes dels som ett fysiskt rum där de kunde vara (med sina sinnen). Det framkom också att kvinnorna upplevde att detta rum hade en egen tid som fortlöpte även då de själva inte var där.

Uppsatsen analyserar Clara Henrys bok Ja jag har mens, hurså? (2016), en bok som lyfter tabun kring menstruation, som ett möjligt läromedel i ämnet svenska. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur Henrys bok kan användas i svenskundervisningen för årskurs 4-6. Uppsatsen undersöker tidigare forskning kopplat till vårt syfte indelat i tre frågeställningar. Den första frågeställningen undersöker bokens ämne och dess trovärdighet. Den andra frågeställningen undersöker hur ett läromedel kan vara utformat och huruvida Henrys bok kan användas som ett sådant. Den tredje och sista frågeställningen undersöker pedagogiska aspekter i undervisningen som läraren bör överväga, utöver bokens innehåll. Dessa frågeställningar besvaras och analyseras med hjälp av tidigare forskning som sökts via databaser och via sökord passande för syftet i denna uppsats. Sammanfattningsvis visar vår undersökning att Henrys bok kan inkluderas i undervisningen kring 12-årsåldern och i alla delar av svenskundervisningen där eleverna gör övningar utifrån texter och utdrag. Om den används som ett kompletterande läromedel med fokus på bokens innehåll och följande diskussioner kring det kan Henrys bok Ja jag har mens, hurså? bidra till att eleverna når läroplanens övergripande mål och inte enbart kunskapskraven i svenskan.

Denna studie undersöker lärarstudenters och nyexaminerade lärares resonemang och upplevelser av etiska konflikter i religionsundervisningen. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer har data samlats in och analyserats för att identifiera mönster och teman. Resultaten visar att lärarna och lärarstudenterna betonar vikten av relationen mellan lärare och elev för att kunna hantera konflikter i religionsundervisningen. Vidare framkommer det att olika ämnen och frågor kan ge upphov till konflikter i klassrummet, såsom religionskritik, diskriminering och fientlighet. Denna studie bidrar till en ökad förståelse för de utmaningar som lärare och lärarstudenter står inför i religionsundervisningen och kan fungera som en grund för vidare forskning och utveckling av undervisningsmetoder.

Den här uppsatsen är en diskursanalys av två didaktikböcker för svenskundervisning som förekommer på lärarutbildningen: Reflekterande läsning och skrivning av Gunilla Molloy och Stärk språket stärk lärandet av Pauline Gibbons. Utgångspunkten för analysen är det som bland andra Ann Runfors och Kristina Gustafsson kallar normen om det oförhindrade jaget, det vill säga tanken om att den svenska grundskolan premierar de elever som på ett oberoende och självständigt sätt frigör sig från sin sociala och kulturella bakgrund och lär sig att analysera och ifrågasätta tillvaron för att fullt ut kunna välja sina egna liv. Mina slutsatser är att både Molloy och Gibbons verkar skriva under på det oförhindrade jagets herravälde i det svenska samhället, och att eleverna behöver lära sig ett språk som ger dem möjlighet att agera som oförhindrade jag. Dock skiljer de sig åt på så sätt att Gibbons tycks vilja lära eleverna att verka som oförhindrade jag, medan Molloy vill lära dem att vara det.

Sammanfattning Jag har undersökt på vilket sätt livsfrågor gestaltas i svenskundervisningen på gymnasiet. Det har jag gjort genom att försöka besvara följande tre frågor: ”Hur stor plats har livsfrågorna i svenskundervisningen?”, ”Hur aktualiseras de?” och ”Hur behandlas de?”. Jag har samlat in och tolkat ett mycket begränsat material: fem observationer av lektioner, intervjuer med tre lärare och enkäter i tre klasser motsvarande sextio elever. Mina slutsatser bör därför ses som en grov skiss snarare än ett fotografi av verkligheten. Ett större underlag hade säkert gjort det möjligt för mig att nyansera bilden bättre och därigenom hade troligen en annan verklighet framtonat. Vid analysen av mitt material har jag funnit att livsfrågorna har en ganska stor plats i svenskundervisningen. Under mina fem observationer aktualiserades och behandlades livsfrågor vid tjugofyra tillfällen, motsvarande mer än hälften av den totala undervisningstiden. Men jag har också funnit att livsfrågorna inte ges förutsättningar att ha den språkutvecklande funktion som de skulle kunna ha. Livsfrågorna aktualiseras genom värdegrundsarbetet, skönlitteraturen och språkarbetet och de behandlas i form av fakta, reflektioner och erfarenheter. Det sätt på vilket livsfrågorna gestaltas i svenskundervisningen svarar i stort mot läroplanens skrivningar såsom jag har tolkat dem. De livsfrågor som värdegrunden omfattar behandlas i undervisningen och stora delar av livsfrågeundervisningen tar sin utgångspunkt i eleven. Vid intervjuerna med lärarna framkom det att lärarna medvetet strävar efter att göra livsfrågorna till innehållet för undervisningen och att de försöker låta elevernas egna livsfrågor bli utgångspunkt för arbetet på lektionerna. Eleverna själva tycker också att undervisningen ligger nära dem, om än med viss tvekan. I enkäten svarade 50 % av eleverna att deras egna livsfrågor behandlas ganska mycket i svenskundervisningen. Ett område i läroplanen är dock en aning eftersatt i gymnasiesvenskan, nämligen arbetet med elevens självkännedom och framtidsplaner. I enkäten framkom det att ungdomarna vill arbeta mer med livsfrågan ”Vad ska jag bli?”.

Denna uppsats syftar till att undersöka hur elever använder sitt historiemedvetande för att reflektera över sin identitet samt undersöka om eleverna uppfattar sig själva som historiska personer, det vill säga att de är delar av och aktörer i framtidens historia. Empirin insamlades med hjälp av enkätundersökning som var utformad för att få kvalitativa svar. Undersökningen utfördes i två femteklasser på samma skola. Undersökningen kom fram till att elever i stor utsträckning använder sin historiska referensram i en diskussion om ”vem är jag?”. Undersökningen kom också fram till att det inte går att uttala sig om elevers identiteter dock görs ett försök att generalisera över gruppens identitet.