<p>Denna uppsats är en explorativ studie ur relationistiskt perspektiv av vad som bidrar till välbefinnande och hälsa i vårdsammanhang. För att ange och beskriva relationella förhållanden har Martin Bubers dialogfilosofi använts som teoretisk modell. Grundrelationer som uppstår mellan Jag-Du eller Jag-Det och återfinns i dimensionerna, människa-det andliga, människa-människa, människa-natur. Denna filosofi har tillsammans med Katie Erikssons vårdteori i ”Vårdandets idé” använts i en hermeneutisk analys av praktiska vårdmöten. Utifrån dessa teorier har en jämförelse och därefter syntes varit utgångspunkt i analysarbetet. Vårdmötena skildrar vård ur olika perspektiv, patient, anhörigvårdare samt vårdpersonal, inom olika vårdsammanhang. Studien är subjektiv och inte generell i sin kvalitativa ansats men resultatet visar ändå på viktiga relationella samband som bidrar till upplevelser av hälsa och helhet i läkeprocessen. Det är viktigt att dessa relationsaspekter som resurs för läkedom får plats i vårdplaneringen utifrån Hälso- och sjukvårdslagens intentioner. Denna helhetssyn har dock inte funnits i tillräcklig utsträckning inom befintlig offentlig sjukvård på grund av ett endimensionellt biomedicinskt synsätt på människan som haft tolkningsföreträde inom denna under en längre period. Denna studie visar på det subjektiva värdet av den mångdimensionella synen på och bemötandet av människan, patienten inom vården. Detta medför möjlighet till upplevelse av helhet och delaktighet i läkeprocessen.</p>

Denna uppsats ämnar, att med bakgrund i den analytiska psykologin, analysera jag-utvecklingen hos Luke Rhinehart, huvudkaraktär i George Cockcrofts berättelse Tärningsspelaren. Uppsatsen redogör för protagonistens psyke med hänvsning till citat ur berättelsen, och diskuterar dessa citat med bakgrund i den analytiska psykologin. Målet är att förstå protagonistens förhållande till tärningen, och däri finna vilka psykiska krafter som är aktiva och som bidrar till den underkastelse berättelsens protagonist företar sig i kombination med tärningen.

Denna uppsats är en explorativ studie ur relationistiskt perspektiv av vad som bidrar till välbefinnande och hälsa i vårdsammanhang. För att ange och beskriva relationella förhållanden har Martin Bubers dialogfilosofi använts som teoretisk modell. Grundrelationer som uppstår mellan Jag-Du eller Jag-Det och återfinns i dimensionerna, människa-det andliga, människa-människa, människa-natur. Denna filosofi har tillsammans med Katie Erikssons vårdteori i ”Vårdandets idé” använts i en hermeneutisk analys av praktiska vårdmöten. Utifrån dessa teorier har en jämförelse och därefter syntes varit utgångspunkt i analysarbetet. Vårdmötena skildrar vård ur olika perspektiv, patient, anhörigvårdare samt vårdpersonal, inom olika vårdsammanhang. Studien är subjektiv och inte generell i sin kvalitativa ansats men resultatet visar ändå på viktiga relationella samband som bidrar till upplevelser av hälsa och helhet i läkeprocessen. Det är viktigt att dessa relationsaspekter som resurs för läkedom får plats i vårdplaneringen utifrån Hälso- och sjukvårdslagens intentioner. Denna helhetssyn har dock inte funnits i tillräcklig utsträckning inom befintlig offentlig sjukvård på grund av ett endimensionellt biomedicinskt synsätt på människan som haft tolkningsföreträde inom denna under en längre period. Denna studie visar på det subjektiva värdet av den mångdimensionella synen på och bemötandet av människan, patienten inom vården. Detta medför möjlighet till upplevelse av helhet och delaktighet i läkeprocessen.

I uppsatsen analyseras Per Olov Enquists roman Magnetisörens femte vinter (2009 [1964]).Syftet med den tvådelade analysen är att utröna hur verket är konstruerat berättartekniskt –men även att undersöka hur de viktigaste karaktärerna gestaltas samt att se hur deras olikaegenskaper bidrar till verket som helhet. Syftet är också att visa hur man kan planera ochgenomföra en lektionsserie, gällande berättarteknik och karaktärer, på gymnasiet. I uppsatsenanvänds en begreppsapparat som främst utgår från Mieke Bals teori om narrativ text.Analysen, angående berättarteknik, bekräftar tidigare forskning genom att visa att detförekommer flera typer av berättare i romanen, samt att framställningen i verket användertekniker som skapar en osäkerhet gällande vad som är fakta och vad som är ovidkommandeinformation. Angående karaktärerna visar analysen att de alla är betydelsefulla för helheten,men det är enbart karaktären Selinger som uppvisar en karaktärs-effekt. Genom att utgå frånJudith A. Langers fjärde fas, gällande byggandet av föreställningsvärldar, ges förslag på hurman kan ge gymnasieelever olika verktyg så att de kan utveckla förståelse för berättarteknikoch karaktärer.

This essay is a study of three fiction novels by the Swedish author Amanda Svensson: Hey Dolly (2008), Välkommen till den här världen (2011) and Allt det där jag sa till dig var sant (2014). A unified theme for the novels is identity making where the three young female protagonists try different identities and explore who they are. The aim of this study is therefore to investigate in which ways the protagonists explore their identities and how this is expressed. Gender theory and genre theory are used when analyzing the characters in the novels. In the analysis it becomes clear that the protagonists explore their identities in different ways. The three young women are aware of that they live in a society in which male and female gender stereotypes exist. In some cases they adjust to the gender roles but in many cases they also observe the gender stereotypes and problematize them. Therefore the protagonists sometimes differ from how a stereotype woman is portrayed.

Ungdomars beteende styrs av attityder, subjektiva normer och upplevd kontroll och utifrån omgivningen regleras beteendet för att skapa intryck som platsar i olika sociala interaktioner. Ungdomar presenteras sig olika beroende på sammanhang och utför olika strategier för att bli accepterade och känna tillhörighet. I dag är Instagram en gemensam plattform där ungdomar kan interagera med varandra via och eftersom det erbjuds bland annat publicering, delning och arkivering av bilder inleds en process till ett förlängt jag. Studien har syftat till att undersöka vilka strategier som ungdomar i åldrarna 13-16 i dag använder i sin självpresentation på Instagram för att uppnå tillhörighet. För att uppnå syftet med studien skapades en teorisyntes för att kunna kartlägga deras strategiska självpresentationer. Denna utgår från Theory of planned behavior, Erving Goffmans dramaturgiska samhällssyn, Jones och Pittmans självpresentationsstrategier och Russell Belks teori kring det förlängda jaget. I vår fallstudie genomfördes en fokusgrupp och fyra individuella intervjuer samt en bildanalys som alla hade utgångspunkt i teorisyntesen. Undersökningarna genomfördes för att ge svar på hur ungdomars beteende ser ut på Instagram och hur de använder applikationen för att presentera sig själva genom publicering av bilder. Resultatet visade att ungdomar i dag använder flera olika strategier för att presentera sig själva på Instagram. Den mest förekommande strategin är självfrämjan och i vissa fall använder de även insmickran och föregå med gott exempel. De vill lyfta fram egenskaperna av att vara kompetenta, sympatiska och moraliskt värdiga och utifrån detta publicerar de bilder på sig själva, sina kompisar och aktiviteter som föreslår just detta. / The behavior of adolescents is controlled by attitudes, subjective norms and perceived control, and they generate different impressions based on their environment to fit into their different social interactions. Adolescents present themselves different depending on their relations and alternate their strategies to do so in order to fit in and feel accepted. Today Instagram is a common platform for interaction between adolescents and because it offers publication, sharing and storing of images a process of creating an extended self occurs. The purpose of this study is to examine which strategies adolescents between the ages 13-16 use in their presentation of self on Instagram to achieve their sense of belonging. To accomplish this purpose we created a theoretical synthesis in order to map their strategic self-presentation. This synthesis is based on the Theory of planned behavior, Ervin Goffman’s concept of dramaturgy, Jones and Pitman’s self-presentation strategies and Russell Belk’s theory of the extended self. With this as a base in our case study we held a focus group and four individual interviews followed by a picture analysis. These enquiries were carried out with the purpose of answering how adolescents act on Instagram and how they use this application in their self-presentation via images. The result indicates that adolescents, today, use several different strategies in their presentation of self on Instagram. The strategy that is most prone to be used is self-promotion followed by ingratiation and exemplification. They want to highlight their capability to be competent, appealing and morally worthy and they publish pictures of themselves, their friends and their activities based on that.

Uppsatsen är en komparativ och narratologisk karaktärs- och motivstudie av de svarta karaktärerna Manne i Pija Lindenbaums småbarnsbilderbok Jag älskar Manne (2012) och Lilla Hjärtat i Stina Wirséns småbarnsbokserie om Brokigagänget som består av sex böcker utgivna mellan 2010-2012. Den kronologiska ordningen på Brokigaböckerna är Hej! och Oj! (2010), Aj! och Bang! (2011) och Gul! och Sov! (2012). Uppsatsen syfte är att undersöka hur de svarta karaktärerna Manne och Lilla Hjärtat framställs och porträtteras i böckerna för att sedan analysera hur och om det kan ha påverkat böckernas skilda mottaganden under 2012. Under året 2012 nominerades Jag älskar Manne till Augustpriset för Årets svenska barn- och ungdomsbok, medan Brokigaböckerna efter en het debatt under hösten 2012 på författarens egen begäran drogs tillbaka från den svenska bokmarknaden Uppsatsens fokus ligger på olika aspekter och element i böckerna som har tagits upp och påverkat debatten kring Lilla Hjärtat och undersökningen är därefter indelad i fyra avdelningar: Den svarta karaktärens utseende, Mångfaldsaspekten, Genusaspekten och Den svarta karaktären som ett berättartekniskt verktyg. Varje avdelning avslutas med en kort och jämförande sammanfattning och hela uppsatsen avslutas med en slutdiskussion. Uppsatsens undersökning bygger på både text och bild i böckerna med grund i svensk- och engelskspråkig teoretisk litteratur, där bland annat Toni Morrisons och Richard Dyers teorier om hudfärg och ras i litterära och visuella framställningar är centrala. Uppsatsens undersökning visar att den svarta karaktären kan ha haft avgörande betydelse för böckernas mottaganden under 2012, då framför allt hur den svarta karaktärens utseende har tecknats i bild kan bidra till skilda uppfattningar om den svarta karaktären är en bild av en svart stereotyp eller en illustration av ett svart barn, vilket i sin tur kan ha påverkat det skilda mottagandet av böckerna. Undersökningen visar även att böckernas skilda djur- och människosammanhang där den svarta karaktären framställs kan ha påverkat och bidragit till böckernas skilda mottaganden. Uppsatsen studerar också hur hudfärg och ras kan fungera som ett berättartekniskt verktyg för vad författaren vill förmedla eller framställa i sitt verk, vilket framkommer tydligast i en närstudie av Jag älskar Manne. Uppsatsens bisyfte är även att undersöka hur några svenska barnböcker utgivna på 2010-talet framställer och arbetar med sina svarta karaktärer.

Med utgångspunkt i genusteori, intersektionalitet och litteraturteori analyserar denna studie två elevvalda böcker från ett bokprojekt i en gymnasieskola; Hungerspelen av Suzanne Collins och Jag är Zlatan Ibrahimović: min historia av Zlatan Ibrahimović och David Lagercrantz, varav en bok är flickvald och en är pojkvald. Böckerna analyseras utifrån genusperspektiv i förhållande till traditionella könsstereotyper, såsom hur de kvinnliga och manliga karaktärerna beskrivs, hur de talar, hur de påverkas av andra aspekter såsom klass och etnicitet samt hur fördelningen av män och kvinnor ser ut. Utöver nykritikens närläsning av litteraturen analyseras de sammanställda listorna med boktitlar som eleverna har valt, för att urskilja potentiella mönster i förhållande till genus, vilket ställs mot de böcker som i en intervju med läraren bakom bokprojektet framkommer att hon skulle välja att läsa i sin klass. Genrer och författare för de elevvalda böckerna analyseras utifrån befintlig forskning för att kunna skönja om det överensstämmer med forskningen, samt huruvida den litteratur som presenteras av läraren stämmer överens med de preferensramar som finns för flickor och pojkars läsning. Resultatet av litteraturanalysen är att huvudpersonerna i böckerna ständigt gör genus, feminitet och maskulinitet, för att uppnå olika mål och till och med överleva. Zlatan vill framstå som tuff och imponera på andra män medan Katniss måste följa de kvinnliga skönhetsidealen i huvudstaden för att få sponsorer. I båda böckerna är karaktärerna i majoritet män, vilket i Zlatans fall beror på hans karriär som är mansdominerad och följer mönstret för medelklassmannen som skapar sin manlighet i en homosocial sfär. I Hungerspelen är de viktigaste personerna som omger Katniss män, men den är i övrigt mer uppblandad och traditionella könskodade yrken är inte lika könskodade. Båda böckerna problematiserar klass och det är stor skillnad på män och kvinnor från arbetarklass och överklass. Både Katniss och Zlatan gör en klassresa igenom boken. När det kommer till elevernas läsning är det endast en av fyra lärarvalda böcker som passar pojkars läsning, övriga tre stämmer bättre överens med flickors val av litteratur. De böcker som valts av eleverna har en jämn spridning av kvinnliga och manliga författare. Pojkar föredrar att läsa deckare, biografier och fantasy, medan flickor hellre läser böcker som handlar om kärlek och romantik.

Uppsatsen analyserar John Greens bok Förr eller senare exploderar jag (2013), som är översatt av Ylva Stålmarck och Josh Boones film med samma titel (2014). Syftet med analysen är att ta reda på hur ett svårt ämne, i detta fall cancer, skildras i boken respektive filmen. Genom att undersöka hur de båda verken behandlar frågan om sjukdomen cancer är ett vidare syfte att se om dessa två verk är användbara i ett skolsammanhang i årskurs 4–6. Uppsatsen är en adaptionsstudie och visar att filmatiseringen efterliknar boken i mycket hög grad och att endast ett fåtal händelser och karaktärer är bortplockade eller omgjorda. Det budskap som bok och film förmedlar är även det ett samma budskap. Även om filmen i en högre grad än boken fokuserar på kärlekshistorien och har tonat ner bokens drastiska uttryck. Slutligen visar analysen att boken är mer riktad mot en äldre målgrupp än barn i åldrarna 10–12 år. Filmen däremot skulle kunna fungera att inkludera i undervisningen, åtminstone i årskurs 6.

Denna essä avser att reflektera det mellanmänskliga mötet som förutsättning för att skapa ett rum för lärande i ett organisatoriskt sammanhang. Essän utgår från ett dilemma där jag låter mötet mellan mig som pedagogisk processledare och deltagare bilda utgångspunkt för en reflektion om betingelser som avgör hur ett läranderum blir till. Jag ser min essä som ett komplement till andra studier om lärande i organisationer, studier som har sin hemhörighet i pedagogisk, psykologisk, sociologisk och i viss mån ekonomisk teoribildning. Metoden för denna essä är fenomenologisk i det att jag låter dilemmat som berättelse få träda fram på sina egna premisser. Jag låter dilemmat möta ett antal teorier om praktisk kunskap med hjälp av i första hand Aristoteles, om mötet mellan ett Jag och ett Du med hjälp av Martin Buber, mötet med den andres annanhet som en förpliktelse med hjälp av Emanuel Lévinas samt som avslutning hur frågan om mötet med den andre relaterar till kunnande-i-handling, reflektion-i-handling och att ha en skicklighet att bemästra en situation. Essän avser inte att förklara med pedagogiska eller didaktiska termer utan rör sig i ett existentiellt och filosofiskt landskap. Jag avslutar med några egna prövande slutsatser om vad som är premisser för att ett läranderum ska uppstå. Det handlar om ett genuint möte mellan ett Jag och ett Du och med varandras annanheter, vilket innebär att den praktiska kunskap som utövas inte kan ses som bara individbaserad. Den praktiska kunskapen formas i det gemensamma skeendet genom de möten som äger rum.