Att teknik finns på förskolan, det vet vi alla. Men i vilken utsträckning? Vad det är som styr hur mycket de använder sig av teknik i den pedagogiska processen? Och finns det intresse för teknik hos barnen? För att ta reda på just detta har jag valt att göra enkätundersökning, observationer av lokalerna, genomgång av materialet inom förskolan och en undersökning på ett bibliotek. Att barnen gillar och gärna håller på med teknik är lärarna överens om. De flesta av förskolorna använder sig ganska lite av teknik på sina lektioner, men anser ändå att teknik är ett mycket viktigt ämne för barn i förskoleålder. Detta gör det viktigt att belysa hur lite teknik det finns på våra förskolor, trotts att lärare anser det vara viktigt för barnen.

<p>Att teknik finns på förskolan, det vet vi alla. Men i vilken utsträckning? Vad det är som styr hur mycket de använder sig av teknik i den pedagogiska processen? Och finns det intresse för teknik hos barnen?</p><p>För att ta reda på just detta har jag valt att göra enkätundersökning, observationer av lokalerna, genomgång av materialet inom förskolan och en undersökning på ett bibliotek. Att barnen gillar och gärna håller på med teknik är lärarna överens om. De flesta av förskolorna använder sig ganska lite av teknik på sina lektioner, men anser ändå att teknik är ett mycket viktigt ämne för barn i förskoleålder. Detta gör det viktigt att belysa hur lite teknik det finns på våra förskolor, trotts att lärare anser det vara viktigt för barnen.</p>

Syftet med vårt examensarbete är att ta reda på barnens tolkningar och uppfattningar av den könsneutrala boken Kivi och monsterhund. Vår undersökning grundade sig i boken Kivi och monsterhunden som är den första Svenska könsneutrala barnboken som utkom januari 2012.Med hjälp utav kvalitativa intervjuer ville vi se hur barnen tolkade karaktären utifrån ett genusperspektiv. Vår teoretiska bakgrund ligger i det sociokulturella perspektivet sett utifrån ett genusperspektiv.Resultatet visar att barnens sätt att tänka var realistiskt, och kopplas till tidigare erfarenheter. Majoriteten av undersökningsgruppen ansåg genom bara att höra sagan att huvudkaraktären var en pojke. Det framgick aldrig varför barnen tolkade sagan som de gjorde.När de intervjuade väl fick se den diskuterade litteraturen stod de fortfarande fast vid att karaktären var en pojke, medan de som svarat på annat vis ändrade de sig till pojke.

Värdegrundsarbetet i förskolan där genus och likabehandling står i fokus är ett ämne som skall arbetas aktivt med och det var detta som var grunden i underökning. Undersökningen utgick ifrån två frågor som handlade om pedagogernas kompetens i genusvetenskap samt vilka genuspedagogiska strategier som de använde i arbetet med barnen. För att undersöka detta så valde jag att använda mig av en halvstrukturerad enkät där de flesta frågorna var av öppen karaktär för att kunna fånga vad pedagogernas kunskap om de olika genusvetenskapliga begreppen. De slutna frågorna fångade vilka genuspedagogiska strategier som pedagogerna använde i sitt arbete med barnen. 40 enkäter delades ut till pedagogerna i ett rektorsområde. Från resultatdelen kunde det utläsas att det var många olika definitioner på de genusvetenskapliga begreppen och att flertalet av pedagogerna inte hade samma syn som forskningen kring om det beror på det sociala eller det biologiska när barnen positionerar sig som pojkar eller flickor. Resultatet visade också att endast ett fåtal pedagogerna använder sig av det komplicerande och normkritiska arbetssättet med barnen och att lite fler än hälften tycker att de har tillräckligt med kunskap för att arbeta med genus. Slutsatser som kunde dras från resultaten från enkäten är att pedagogernas kompetenser i de genusvetenskapliga begreppen är på olika nivå och att de varierar väldigt mycket. Därför drog jag den slutsatsen att det är därför som det komplicerande och normkritiska arbetet inte används i arbetet med genus i förskolan. Ändå så ansåg flertalet av de pedagoger som inte arbetade med det komplicerande och normkritiska arbetet att de ändå hade tillräckligt med kunskap i genus. Kompetens i ett ämne gör att det är möjligt att ta ut svängarna, att verkligen se hur barnen gör genus i barngruppen och att ifrågasätta normer i samhället tillsammans med barnen.

I läroplanen för förskolan står väldigt lite om hur den pedagogiska miljön skall vara utformad. Den skall vara trygg, utmanande och lärorik. En av tolkningarna av lärmiljöerna är att använda sig av Reggio Emilia pedagogiken. Reggio Emilia pedagogikens tolkning av lärmiljöerna är att dessa skall utgå från barnen, från individen och att alla hundra språken skall användas. Dessa ord som individen, barnet och det kompetenta barnet var ord som fångade mitt intresse, speciellt med min bakgrund i genusvetenskapen. Var Reggio Emilia pedagogiken en grund för ett aktivt genusarbete i förskolan? Frågor som undersöktes var hur lärmiljöernas utformning och material påverkade barnen att vara gränsöverskridande och kunna göra kön på olika sätt och hur pedagogernas kompetens kring genusvetenskapliga begrepp påverkade deras utformning av lärmiljöerna och materialval. Andra frågeställningar kopplade till detta var också hur kön kunde identifieras, vilka dikotomier kring kategorierna av flicka och pojke som kunde utläsas och till slut hur dessa dikotomier kunde dekonstrueras. För att kunna undersöka dessa frågeställningar användes enkäter till pedagogerna, observationer av lärmiljöerna samt pedagogiska samtal med pedagogerna i arbetslaget. Resultatet visade att avdelningarna hade fokus på tre olika saker i sin verksamhet. Det handlade om lärmiljöer, individ begreppet och det könsneutrala begreppet. Dessa tre interagerar med varandra och påverkade pedagogernas utformande av lärmiljöerna. Att använda sig av genusglasögon återfanns inte hos någon av avdelningarna och pedagogernas definitioner av både individ begreppet och det könsneutrala begreppet samklingade inte med den tidigare forskningens definition. Detta sammantaget gör att slutsatserna som drogs var att de varierande miljöerna som återfanns dock är könsbundna till sin natur. Pedagogernas kompetens visade sig vara olika på begreppen inom genus och genusstrategierna som användes hörde mestadels hemma i det könsneutrala. Att Reggio Emilia pedagogiken hade en könsneutral grund med en syn på att pojkar och flickor är olika från födseln, att det finns biologiska skillnader, var en nyhet för alla pedagogerna. Sammantaget så kan Reggio Emilia pedagogiken vara en grund för ett aktivt genusvetenskapligt arbete men för att detta skulle kunna ske så behövs mer kompetens i genusämnet. Detta gör det möjligt att observera nya saker i sina lärmiljöer, undersöka vad barnen vekligen gör och ifrågasätta normerna i samhället tillsammans med barnen.

I läroplanen Lpo 94 står det att förhållningssätten mellan flickor och pojkar skiljer sig ofta åt. Då detta har väckt mitt intresse vill jag undersöka om förhållningssätten skiljer sig åt mellan flickor och pojkar i teknikämnet. Studien innefattar och behandlar detta område.

Kön som beskrivs som socialt konstruerat medför en diskussion om könsneutralitet. Förskollärare kan stötta barn i att upptäcka och motsätta könsnormer som föreskrivs flickor och pojkar genom skönlitteratur där de får upptäcka olika sätt att vara på. När könsneutralitet blir normen är det då viktigt att definiera vad jämställdhet innebär. Syftet med studien är att undersöka förskollärares beskrivning av sitt jämställdhetsuppdrag och hur de använder skönlitteratur för att bearbeta jämställdhet. Detta är en kvalitativ metod som gjorts genom åtta intervjuer och nio deltagare på sex förskolor där samtliga är utbildade förskollärare aktiva i tjänst. Resultatet för studiens första punkt om att undersöka förskollärares beskrivningar av jämställdhetsuppdraget visade att förskollärare kopplar uppdraget till att arbeta jämlikt efter “allas lika värde” och få gjorde distinktionen jämlikhet mellan flickor och pojkar. Resultatets andra punkt om hur förskollärare beskriver att de använder skönlitteratur för arbetet med jämställdhet visar att de genom läsning och boksamtal samtalar med barnen om “allas lika värde”. Flera fokuserar på könsneutralt material och en balans i representationen av kön i skönlitteraturen.

Syftet med studien är att undersöka hur pedagogernas resonerar kring genuspedagogik utifrån kategorierna könsneutral, könsstereotypisk och könsöverskridande. Studiens frågeställning som använts för att uppfylla studiens syfte är: Vilka konstruktioner framträder i pedagogers berättelser om hur de arbetar med pojkar och flickor?Studien utgår ifrån den vetenskapliga teorin feministisk poststrukturalism med diskursanalys som metod och konstruktion som analysverktyg. Studien grundar sig på fyra enskilda intervjuer med förskollärare som är verksamma inom förskola och förskoleklass. Studiens resultat presenteras i de tre förutbestämda kategorierna könsneutral, könsstereotypisk och könsöverskridande. Resultatet visar att pedagogerna konstruerar alla tre av de förutbestämda kategorierna i sina resonemang och att de verkar vara någonstans emellan dessa. Slutsatsen är att pedagogerna behöver vara medvetna om sina konstruktioner kring genus och kön för det har en stor påverkan på verksamheten.

<p>Denna uppsats är en diskursanalytisk undersökning av ett antal texter (debattartiklar, riksdagsmotioner samt ett utdrag ur en riksdagsdebatt) rörande frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Analysens fokus ligger på det sätt som texterna argumenterar mot en förändring av dagens äktenskapslag som skulle innebära att även ”enkönade” par inkluderas. Centralt för uppsatsen är hur föreställningar om genus och sexualitet skapas och återskapas i texterna som studeras. Uppsatsen präglas av ett socialkonstruktivistiskt förhållningssätt, vilket innebär att den utgår från den socialkonstruktivistiska premissen att världen, så som vi förstår den, är socialt konstruerad och att människor ständigt skapar och omskapar verkligheten i interaktion med varandra. Därför spelar också språket, som utgör en väsentlig en del av denna sociala interaktion, en avgörande roll för hur vi uppfattar att verkligheten är beskaffad. </p><p>I de texter som analyserats, omskapas och upprätthålls en tydligt homofobisk diskurs som bygger på hierarkiskt (patriarkalt) ordnade, heteronormativt kontrollerade subjekt, vilket syns inte minst i den konsekventa användningen av turordningen ”man” sedan ”kvinna” som är genomgående i samtliga texter. Detta är inte obetydligt, utan visar på just den repetitiva process i vilken genus blir till – hierarkin uppstår och bibehålls genom upprepandet. Begreppen ”man” och ”kvinna” blir därför också mycket mer än en markör för biologisk särskillnad, såsom görs gällande i de texter som analyserats. Som begreppspar blir kvinna/man på samma gång varandras motsatser och komplement, och på så sätt söker texterna bringa klarhet i den komplexitet av betydelser som konkurrerar om att fylla begreppen. Homosexualitet framställs också genomgående som ett moraliskt problem, och attribut som promiskuitet, tillfälliga förbindelser, oansvarighet och egoism fogas till homosexuella som grupp, varpå det blir möjligt att motivera att man bör motverka den så kallade familjeupplösningen (som en könsneutral äktenskapslag antas bidra till) genom att äktenskapet bibehålls för de ansvarsfulla, omsorgsfulla, engagerade och inte minst heterosexuella par, vilka det framstår som värdefullt för samhället att investera i. Uppsatsen utgår från och anknyter till från en förståelse av kön/genus som grundar sig i Judith Butlers genusteori.</p>

Denna uppsats är en diskursanalytisk undersökning av ett antal texter (debattartiklar, riksdagsmotioner samt ett utdrag ur en riksdagsdebatt) rörande frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Analysens fokus ligger på det sätt som texterna argumenterar mot en förändring av dagens äktenskapslag som skulle innebära att även ”enkönade” par inkluderas. Centralt för uppsatsen är hur föreställningar om genus och sexualitet skapas och återskapas i texterna som studeras. Uppsatsen präglas av ett socialkonstruktivistiskt förhållningssätt, vilket innebär att den utgår från den socialkonstruktivistiska premissen att världen, så som vi förstår den, är socialt konstruerad och att människor ständigt skapar och omskapar verkligheten i interaktion med varandra. Därför spelar också språket, som utgör en väsentlig en del av denna sociala interaktion, en avgörande roll för hur vi uppfattar att verkligheten är beskaffad. I de texter som analyserats, omskapas och upprätthålls en tydligt homofobisk diskurs som bygger på hierarkiskt (patriarkalt) ordnade, heteronormativt kontrollerade subjekt, vilket syns inte minst i den konsekventa användningen av turordningen ”man” sedan ”kvinna” som är genomgående i samtliga texter. Detta är inte obetydligt, utan visar på just den repetitiva process i vilken genus blir till – hierarkin uppstår och bibehålls genom upprepandet. Begreppen ”man” och ”kvinna” blir därför också mycket mer än en markör för biologisk särskillnad, såsom görs gällande i de texter som analyserats. Som begreppspar blir kvinna/man på samma gång varandras motsatser och komplement, och på så sätt söker texterna bringa klarhet i den komplexitet av betydelser som konkurrerar om att fylla begreppen. Homosexualitet framställs också genomgående som ett moraliskt problem, och attribut som promiskuitet, tillfälliga förbindelser, oansvarighet och egoism fogas till homosexuella som grupp, varpå det blir möjligt att motivera att man bör motverka den så kallade familjeupplösningen (som en könsneutral äktenskapslag antas bidra till) genom att äktenskapet bibehålls för de ansvarsfulla, omsorgsfulla, engagerade och inte minst heterosexuella par, vilka det framstår som värdefullt för samhället att investera i. Uppsatsen utgår från och anknyter till från en förståelse av kön/genus som grundar sig i Judith Butlers genusteori.