Detta är en studie i hur barn ser på och upplever fenomenet popularitet. Vad innebär det att vara populär, och vilka egenskaper kopplar de samman med fenomenet. Genom en kvalitativ undersökningsmetod där fyra gruppintervjuer utförts så visar det analysen av materialet att popularitet – precis så som tidigare forskning framhåller – är ett komplext fenomen som kan ta olika uttrycksformer beroende på sammanhang och påverkande faktorer. Studien har utgått från en teoretisk utgångspunkt där barn ses som sociala aktörer som medvetet skapar och organiserar sin tillvaro. Popularitet har tolkats som ett fenomen skapat mellan individ och grupp. Den sammanfattade bilden av fenomenet popularitet är att det anses eftersträvansvärt, då det ger social status och inkluderar, men att det också uppfattas som en maktposition där makten inte alltid utövas på ett uppskattat sätt. Något som även framkom i undersökningen var att ekonomiskt välstånd anses som en av de tydligaste framlyfta statusfaktorerna. Ur ett pedagogiskt perspektiv är denna studie intressant, då popularitet lyfts fram som en stor del av barns vardag, vilket gör det till ett väldigt relevant ämne.

Denna forskningsstudie bygger på observationer av toddlares fria lek på förskolan. Vi skulle vilja börja med att tacka vår handledare som stöttat och visat sitt engagemang hela vägen med vårt studiearbete. Vi vill även tacka studiens deltagare som ville medverkade i vår empiriska studie, utan er så hade inte studien varit genomförbar. Vårt syfte med denna studie är att se hur toddlare som inte har det verbala språket samspelar i den fria leken. Vilka metoder till socialt samspel använder barnen sig av för att få tillträde till den fria leken. Barnen vi observerade var i åldrarna 1–2 år och vi observerade med hjälp av videofilmning, som samlade in vår data för den empiriska undersökningen. Våra analysverktyg för videoobservationerna har baserats utifrån studiens frågeställningar och olika tillträdesstrategier till samspel. I våra observationer såg vi att toddlare använde flera olika strategier för att integrera till ett socialt samspel och att toddlare som inte kan uttrycka sig med ord använder sitt kroppsspråk och andra uttryck för att samspela. Vi kom även fram till att när toddlare hamnar i konflikter handlar det vanligtvis om äganderätt till lekmaterial men även att barnen sinsemellan kan ha svårt att förstå varandra när de inte kan uttrycka sig verbalt, vilket gör att de använder andra strategier för att nå ett socialt samspel i den fria leken.

I den här studien har vi valt att studera vad pedagoger har för erfarenheter av hur barn tar sig in i lek och vilka tillträdesstrategier som är de vanligaste. Vi har därför utfört intervjuer med pedagoger som vi spelat in för att ta reda på våra forskningsfrågor. Under intervjerna samt då vi bearbetat materialet har vi utgått ifrån Corsaros 15 tillträdesstrategier samt annan forskning inom forskningsfältet. I resultatet presenterar vi pedagogers tidigare erfarenheter av hur barn tar sig in i lek. Vi tar också upp vilken respons barn får i sina försök till tillträde enligt pedagogerna och vilka strategier pedagoger upplever är mer och mindre förekommande. En annan aspekt vi tar upp i resultatet är vilken roll pedagogen har då barn blir nekad till lek. Studien har visat att det finns två strategier som är mest förekommande enligt de sju pedagoger vi intervjuat och de poängterade även vikten av att vara närvarande som pedagog när ett barn blir nekad till lek för att kunna hjälpa och stötta barnet.

Denna studie syftat till att bidra med förståelse för hur personal på fritidshem kan arbeta för att bidra i relationsarbetet mellan elever. För att göra detta har fem kvalitativa intervjuer genomförts med pedagoger som arbetar på fritidhem. Utgångspunkter är Gergens (2009) teori om relationer som ständigt närvarande villkor för vår existens, samt Ihrskogs (2006) forskning om barns skilda relationsformer: vänner, kamrater och kompisar. Utifrån dessa begrepp behandlar studien pedagogernas syn på barns relationer, sitt uppdrag och sitt arbetssätt, med barns relationer i allmänhet och med barn i kompisbrist i synnerhet. Informanterna identifierade dessa tre relationskategorier i sina verksamheter och lyfte tankar på hur faktorer som kontext, förtrogenhet och roller påverkade hur dessa relationsformer tar form på fritidshemmet. Det fanns skilda uppfattningar om hur dessa förhåller sig till fritidshemmets uppdrag. En uppfattning var att arbete kamratrelationer var en del av uppdraget, medan vänner och kompisar låg utanför. En annan uppfattning var att barn har olika sociala behov och att dessa ingår i uppdraget, oavsett vilka relationer de inbegriper. Slutligen kartläggs de strategier fritidshemspersonalen menar sig använda för att främja barns relationsarbete. Grunduppfattningen av barns relationer och fritidshemmets uppdrag påverkar hur pedagogerna förhåller sig till de olika arbetssätten.

No description available.

Studiens ansats var att undersöka vilka strategier för förhandling och kommunikation eleverna i en förskoleklass uppvisade under fri lek och hur detta hängde samman med elevgruppens lokala kamratkultur. Syftet var att undersöka hur eleverna använde strategier för kommunikation i leken och om leken kan ge möjligheter för språkutvecklande arbete. Observationer av den fria leken gjordes med hjälp av filmkameror och stödanteckningar och transkriberades sedan för vidare analys. Studien utgick från ett sociokulturellt perspektiv samt Corsaros teorier om kamratkultur. Analysen visade att språket var ett centralt verktyg inom strategierna för kommunikation för de observerade eleverna att använda vid förhandling i lek. Genom och inom leken skapade de sig nya kunskaper om språket och det sociala samspelet. Eleverna använde sig av både det verbala språket och kroppsspråket i samspelet mellan varandra och uppvisade goda kommunikativa förmågor genom att använda dessa verktyg på olika sätt. De skapade gemensam mening om olika ord och begrepp och förhandlade om kamratkultur genom språket. Vi såg hur eleverna omformade delar av vuxenkultur för att skapa sig eget utrymme och undkomma regler och normer satta av vuxenvärlden. De olika strategier för kommunikation som eleverna använde sig av gav olika möjligheter att påverka gruppen och de normer och kunskaper som formades där.

<p>Godkännandedatum: 2015-01-02</p>

I denna uppsats kommer vi undersöka hur artiklar i tre olika tidskrifter gestaltar/konstruerar idéer om socialt samspel mellan barn i förskolan/skolan. Här reds svar ut hur sociala samspel eller så kallade kamratkulturer eller toddlarkulturer mellan barn ges näring att gro inom den vanliga förskolan och inom inriktningen Reggio Emilia samt inom Montessori. Metoden som vi har använt oss av när vi har samlat in material är textanalys genom två delstudier i form av diskurs och ideologianalys. Materialet som har undersökts är olika tidskrifter inom de tre pedagogiska traditionerna. Frågeställningen som vi har förhållit oss till är; Hur representeras kamratkulturer/toddlarkulturer eller socialt samspel inom de olika pedagogiska tidskrifterna? Vilka teman representeras i de olika pedagogiska tidskrifterna? Vilka likheter och skillnader representeras i de olika pedagogiska tidskrifterna? I vår undersökning har vi sett vissa likheter men även skillnader om hur socialt samspel och synen på barn representeras inom de undersökta tidningarna. Inom Montessori enligt Montessoritidningen så förbereds barnen mer för skolan men inom Reggio Emilia så läggs fokuset istället på relationsskapande och kamratskap vilket också är liknade inom mainstream pedagogiken där forskare, förskollärare m.fl. anser att förskolan ska vara en mötesplats där barnen får träffa andra barn, skapa relationer och samspela med andra. Det överhängande perspektivet vi har sett i vår undersökning är sociokulturellt perspektiv som anser att kommunikationen och språkanvändningen är central och utgör länken mellan barnet och omgivningen. Delar av detta perspektiv överlappar även med ett kognitionsvetenskapligt utvecklingsperspektiv eftersom det där nämns att social kognition utvecklas genom att en individ förstår sin sociala omgivning och hur denne kommunicerar med den.

Syftet med denna studie är att belysa hur förskollärare från två olika förskolor ser på begreppet ”alla får vara med”. För att få inblick i hur och om de två olika verksamheterna använder begreppet och vad förskollärarna har för förhållningssätt till begreppet har tre stycken frågeställningar formulerats som berör vad förskollärare har för relation till begreppet “alla får vara med”, vad de har för föreställningar om barns agerande gällande begreppet “alla får vara med” samt hur de hanterar barns uteslutande av varandra i fri lek. Vidare formulerades intervjufrågor för att samla in empiri genom semistrukturerad intervju. I studiens resultat framkommer att majoriteten av de intervjuade förskollärarna tycker att det är ett svårt begrepp att förhålla sig till men att begreppet inte används i någon större utsträckning i de undersökta verksamheterna. Förskollärarna talar om respekt gentemot barnen och rätten att själva välja. I studien diskuteras strategier som används av barn för uteslutning av varandra och hur viktigt det är som förskollärare att vara närvarande för att upptäcka utanförskap och vidare kunna undersöka om det är något självvalt eller om det direkt handlar om uteslutning.

Uppsatsens syfte är att skapa förståelse för barns exkludering av varandra i leken. Studien utgår från barnens lek och intervjuer som gjorts med barnen. Till denna studie har ett bardomssociologiskt perspektiv valts samt flera tidigare forskning kring barns exkludering av varandra.  För att förstå omständigheter kring hur barn exkluderar varandra undersöks även vilka tillträdesstrategier barnen använder för att få åtkomst till lek samt vilka olika kamratkulturer det finns på avdelningen. Till denna studie har sammanlagt 5 timmars observationer på barns lek gjorts under en månadsperiod både inomhus och utomhus samt sex barn blivit intervjuade.  Studiens huvudsyfte är att undersöka hur barn exkluderar varandra i leken. För att veta varför barnen exkluderar varandra i leken undersöks tillträdesstrategier, vilka av dessa strategier får positiv respons och vilka strategier ger negativ respons, nämligen exkludering?  Resultatet visar att barn har olika tillträdesstrategier för att komma in i leken, både verbala och icke-verbala strategier. De mest framgångsrika strategier enligt studiens insamlade material var när barnen gjorde ett icke-verbalt inträde till leken. Exkluderingsstrategierna skiljer sig även i det insamlade materialet. Det finns både verbal och icke-verbal exkludering. Avsikten som barnen har är inte alltid att exkludera utan resultatet har visat att barnen exkluderar för att behålla den redan påbörjade leken. Exkluderingsstrategierna skiljer sig även mellan den fria leken och den pedagogstyrda leken.