Arbetet handlar om barn med koncentrationssvårigheter. Vårt syfte är att få fördjupade kunskaper om barn som har det svårt att koncentrera sig i klassrumssituationen. Vidare vill vi fördjupade kunskaper om förebyggande och åtgärdande handlingar för att bygga upp ett bra klassrumsklimat. De frågeställningar vi behandlar är vad koncentrationssvårigheter är, hur det yttrar sig samt hur man kan förebygga och åtgärda dem. Metoderna som vi använt oss av är observationer, intervjuer och litteraturstudier. Det vi kommit fram till är att koncentrationssvårigheter kan vara svårigheter med att sitta stilla, lyssna och förstå instruktioner. Koncentrationssvårigheter kan också vara impulsivt beteende och sociala svårigheter. Förebyggande och åtgärdande handlingar som vi kommit fram till är att läraren ska utgå från eleven och dennes förutsättningar. Läraren ska även vara tydlig i sina instruktioner och kunna sätta gränser och regler. Vi tycker att lärare inte alltid ser till elevens bästa utan låter ibland problemet vara.

Utvecklingsarbetet syftar till att alla elever på skolan ska erbjudas meningsfulla aktiviteter under några lunchraster i veckan. Eleverna ges ytterligare tillfälle till fysisk aktivitet, vilket sker under dessa aktiviteter. Nya kamratrelationer främjas i både de vana och ovana aktiviteterna, eleverna får möjlighet att knyta nya kontakter med elever från andra klasser än sin egen. Elevernas inflytande och delaktighet finns med i de olika planerade rastaktiviteterna, då de fått komma med olika förslag som gjorts om eller tagits rakt av.

Styrdokument ställer övergripande krav på förskollärare och barnskötare att skapa trygga miljöer som främjar goda kamratrelationer då många barn idag vistas i och berörs av förskolans fysiska miljö. Forskning visar dock att den fysiska miljön ofta tas för given inom den didaktiska forskningen. Föreliggande studie ämnar ge förskollärare och barnskötare verktyg att främja trygga kamratrelationer genom att arbeta med den fysiska miljön ur ett barnperspektiv. Empirin utgörs av semistrukturerade intervjuer i samtalsform med sjutton barn från två förskolor. För att lyfta barns perspektiv på relationen mellan den fysiska och sociala miljön intervjuas barn med stöd av fotografier och ikoner som representerar känslor. Även sju pedagoger intervjuas för att synliggöra möjliga likheter och skillnader mellan barns och vuxnas perspektiv. Ur barns perspektiv visar resultatet att barn är glada och har roligt tillsammans med kamrater i en miljö som innehåller ett varierat utbud av artefakter, möjligheter till fysiska aktiviteter samt gemensam planerad verksamhet, där artefakter kan uppfattas mediera trygghet. Den fysiska miljön kan således bidra till positiva känslor som främjar trygga kamratrelationer. Resultatet visar att pedagogerna lyfter vikten av närvarande vuxna och möjligheten till flexibla planlösningar. Att utrymmen som hall och groventré ligger nära varandra möjliggör att pedagoger skulle ha överblick i situationer som beskrevs som problematiska av både barn och vuxna. Studien visar att barn är utmärkta informanter om sina villkor och har själva lösningar på praktiska problem som kan finnas i förskolans miljö. Därmed är det fruktbart att öka barns delaktighet när pedagoger tänker kring den fysiska miljöns utformning på förskolan.

No description available.

Konflikter är någonting som uppkommer på förskolan dagligen. Det finns konflikthanteringsmetoder som förskollärare idag tar hjälp av. I studien så presenteras bland annat lågaffektivt bemötande som en metod för att arbeta med konflikter. Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares sätt att möta problembeteende samt att undersöka hur förskollärare hanterar konflikter. En kvalitativ studie och intervjuer har utförts med totalt sex stycken förskollärare på två skilda förskolor. Studien visar på att konflikter är någonting som sker dagligen mellan barn men att det är miljön som är den avgörande faktorn för hur ett barn ska agera. Det kan handla om att ett barn måste gå från en aktivitet till en annan och där skapas en oro. Studien visar också att hur förskollärare agerar vid konflikter är också avgörande för hur ett barn ses utav de andra barnen. Utifrån denna studie så handlar problembeteende och konflikter på förskolan om både den fysiska och psykiska miljön. Förskollärare måste lära sig att hantera konflikter och utvärdera sitt eget arbete för att kunna ha rätt verktyg till hands nästa gång en konflikt uppkommer.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares arbete med barns relationer i förskolan, med utgångspunkt i deras beskrivningar. Det är en kvalitativ forskningsansats som bygger på semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare. Studien tar stöd i det relationella perspektivet. Resultatet visar att respondenterna är överens om att arbetet med barns relationer i förskolan är viktigt. Även att arbetet med barns relationer sker kontinuerligt på förskolan. Resultatet visar också förskollärares beskrivningar av olika sätt att arbeta med barns relationer. Exempelvis att vara en närvarande och lyhörd pedagog, se barnet som kompetent och att kunna dela in barnen i mindre grupper för att möjliggöra samspel med andra barn och vuxna. Slutsatsen är att förskollärares förhållningssätt är avgörande för vilka möjligheter barn ges till samspel med andra barn och vuxna. Även att förskollärares arbete med barns relationer kan ske på olika sätt beroende på barnets ålder och förutsättningar.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares erfarenheter av att stötta barns kamratrelationer. Studien är kvalitativ och data har samlats in genom tio enskilda semistrukturerade intervjuer med förskollärare från fem kommuner. Resultat visar att möjligheten för att organisera undervisning i syfte att stötta barns kamratrelationer för vissa förskollärare anses vara en självklarhet medan det för andra är ett privilegium. Vår slutsats är att förskollärares förutsättningar i att möta barns behov av gemenskap inte är likvärdiga, att det som konsekvens resulterar i att strukturella förutsättningar villkorar möjligheterna för förskollärare att stötta barns kamratrelationer och att detta i sin tur drabbar barns utveckling och välmående.

Huvudsyftet med studien är att belysa elevernas perspektiv på konflikter och konflikthantering. Detta ligger till grund för våra upplevelser och erfarenheter från tidigare VFU och VI-dagar där vi har uppmärksammat att elever på fritidshemmen har svårigheter beträffande konflikter och konflikthantering. I studien har vi strävat efter att fördjupa oss mer kring elevernas syn på konflikter men även hur de anser inställningen till delaktighet och självständighet i konflikthantering kan öka. Vi utgår ifrån teoretiska begrepp bestående av barns perspektiv, kommunikation, delaktighet, kamratrelationer samt kamratmedling. Begreppen används för att analysera resultatet som har framkommit genom gruppintervjuer. Intervjuerna har genomförts med sammanlagt tolv elever, varav två i varje intervju på två olika fritidshemsavdelningar i sydöstra Sverige. I metodkapitlet diskuteras styrkor och svagheter med gruppintervjuer som val av metod. Resultatet består av elevernas tankar om konflikter, konflikter i kamratrelationer, elevernas hantering av konflikter, rädsla och osäkerhet, lärares roll i konflikthantering men även elevernas åsikter för ökad delaktighet och självständighet i konflikthantering. Resultatet tyder på att elever ofta hamnar i konflikter där relationsbaserade anledningar är av betydande roll för konflikters grund. Det framkommer även att elever upplever konflikter som svårhanterade och lyfter därmed fram vikten av lärares roll i konflikthantering. Diskussionen omfattas av elevernas synvinklar gällande vad konflikter innebär och dess faktorer för varför elever hamnar i konflikter. Även elevernas perspektiv på ökad delaktighet för hur konflikter kan hanteras självständigt diskuteras. Delar av tidigare forskning och relevant litteratur kopplas samman i diskussionen med analytisk kontext till resultatet som har framkommit genom intervjuerna.

Övergångar mellan olika skolformer innebär förändringar. Vad övergången från förskola till förskoleklass innebär utifrån barns perspektiv med kamratrelationer och pedagogers arbete med relationer är grunden för min studie.Arbetet är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som underlag. Det medverkade 12 barn i förskoleklass och fyra förskollärare. I analysen utgår jag från teorier kring övergångskompetens, kamratrelationer och kamratkultur. Den aktuella studien visar barns syn på kamratrelationer i övergångar. Kamratrelationer är det barnen påtalar som viktigast i sin nya tillvaro i förskoleklass. Att skapa en ny gemenskap och nya relationer är det barnen lägger mest vikt vid. Studien visar att barn har erfarenheter av övergångar i förskolan och kan därmed utveckla en viss övergångskompetens, vilka de eventuellt har en viss nytta av i övergången till förskoleklass och vidare till årskurs 1. Pedagogernas arbete i förskolan är förebyggande i syftet att låta barnen bli mer självständiga och förberedande inför övergången med besök på skolan. Förskollärarna i förskoleklass arbetar med kamratrelationer genom olika samarbetsövningar. De ger barnen verktyg för ett relationsskapande och en tillhörighet i den nya gruppen, barnen får därmed förutsättningar att skapa en ny kamratkultur. Nyckelord: Förskoleklass, identitetsskapande, kamratkultur, kamratrelationer, övergångar

Syftet med arbetet är att undersöka vilka möjligheter och hinder grundsärskoleelever och lärare upplever i en inkluderande och en exkluderande skolform. Studien belyser, genom intervjuer, att antal särskoleelevers och lärares tankar och upplevelser om elevernas skolsituation i en inkluderande alternativt exkluderande skolform. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning om inkludering. Vi har använt oss av intervju som metod, för att på så sätt undersöka ämnet utifrån respondentens berättelse och därmed få så djupgående detaljer som möjligt. Vi önskar beskriva människors upplevelser och åsikter. Vi vill öka kunskapen kring och förståelsen för området.Resultatet beskriver elevernas och lärarnas samlade tankar kring elevens skolsituation. Vi ser i vårt arbete en klar koppling mellan elevernas upplevelser av sina framgångar och kamratrelationer. Denna koppling är oberoende av om eleven är individintegrerad eller får sin undervisning inom grundsärskolan. Vi kan konstatera att det tydligaste hindret för en framgångsrik skolgång för särskoleeleven är brist på kamratrelationer. Möjligheterna ser vi i att skapa en organisation utifrån varje elevs specifika behov och då särskilt ta hänsyn till kamratrelationer. / Inclusion of Special Education in Secondary School – Pupils’ and Teachers’ Thoughts About Inclusion