I Sverige drabbas ca 10 - 20% av kvinnor av depression under graviditeten eller efter förlossningen. Då tidigare forskning har gett indikationer på att depression kan ha en negativ inverkan på prenatal anknytning och mamma-barn bindning, är syftet med uppsatsen att undersöka detta hos mammor som genomgått internetbaserad kognitiv beteendeterapi (IKBT) för antenatal depression.  Denna uppsats skrevs i samarbete med den randomiserade DANA-studien om IKBT för gravida med depression. Uppsatsen var en prediktions- och sambandsstudie som tillämpar en inomgruppsdesign med tre mättillfällen; före och efter IKBT behandling samt postpartum.  Syftet med uppsatsen var bland annat att undersöka vilka faktorer som förutsäger mamma-barn bindning 8–10 veckor postpartum, samband mellan prenatal anknytning och behandlingsutfall samt samband mellan förändring i depression och förändring i prenatal anknytning under behandlingen. Resultatet indikerar att tidigare missfall samt prenatal anknytning före och efter behandlingen, kunde förutsäga mamma-barn bindning 8-10 veckor postpartum. Prenatal anknytning var inte en signifikant prediktor för förändring i depressionsnivå. Slutligen indikerar resultatet ett signifikant samband mellan förändring i prenatal anknytning samt förändring i depression före och efter behandlingen. / In Sweden, about 10-20% of women suffer from depression during pregnancy or after childbirth. As previous research has given indications that depression can have a negative impact on prenatal attachment and mother-infant bonding, the aim of the essay is to investigate this in mothers who underwent internet-based cognitive behavioral therapy (ICBT) for antenatal depression. This paper was written in collaboration with the DANA randomized trial of ICBT for pregnant women with depression. The design was a prediction and correlation study that applies a within-group design with three measurement occasions: before and after ICBT treatment and 8-10 weeks after childbirth. The purpose of the essay was, among other things, to investigate which factors predict mother-infant bonding 8–10 weeks postpartum, the relationship between prenatal attachment and treatment outcome, and the relationship between change in depression and change in prenatal attachment during treatment. The results indicate that previous miscarriages and prenatal attachment before and after treatment could predict mother-child bonding 8-10 weeks postpartum. Prenatal attachment was not a significant predictor of change in depression level. Finally, the results indicate a significant relationship between change in prenatal attachment and change in depression before and after treatment.

Tidigare forskning visar att det finns ett samband mellan depressionssymtom och svårigheter i partnerrelationer. Forskning visar att deltagare efter parterapi har en ökad grad av relationsnöjdhet och en lägre grad av depressionssymtom. Uppsatsen genomfördes inom DANA-projektet (IKBT vid antenatal depression) och syftet var att analysera hur relationsnöjdhet hänger ihop med behandlingsutfall, följsamhet i behandling samt vilja att arbeta med relationer i behandling. Syftet var även att analysera vilka sociodemografiska och kliniska faktorer hos gravida med depression som har ett samband med relationsnöjdhet. I resultatet framkom inget signifikant samband mellan relationsnöjdhet och behandlingsutfall, följsamhet eller val att arbeta med relationer i behandlingen. I resultatet framkom ett signifikant samband mellan högre relationsnöjdhet och högre ekonomi, högre relationsnöjdhet och högre graviditetsönskan, samt högre relationsnöjdhet och lägre grad av depressionssymtom. För att kunna dra säkrare slutsatser över hur relationsnöjdhet och större fokus på relationer påverkar behandlingsutfall vid depressionsbehandling, behövs fortsatt forskning. Fortsatt forskning behövs även för att undersöka bakomliggande faktorer och hur dessa påverkar paret och deras mående. / Previous research shows a connection between symptoms of depression and difficulties in partner-relations. It also shows that the participants relationship satisfaction increased after couples-therapy and that their symptoms of depression decreased. This thesis was conducted in the DANA-project (ICBT during antenatal depression) and the intention was to examine the effect of relationship satisfaction on treatment outcome, adherence, and motivation to work with relationships in treatment. The intention was also to analyze the connection between relationship satisfaction and sociodemographic and clinical factors during pregnancy. The result presented no significant connection between relationship satisfaction and treatment outcome, adherence, or motivation to work with relationships in treatment. Furthermore, the result presented a significant connection between higher relationship satisfaction and higher economic status, higher relationship satisfaction and higher pregnancy desire and higher relationship satisfaction and lower symptoms of depression. Further research is needed to examine how more focus on relations in treatment and relationship satisfaction effects treatment outcome. Further research is also needed to examine underlying factors and how these effect the couple and their well-being.

Internet-based cognitive behavior therapy (ICBT) has the potential of providing many patients with an effective form of psychological treatment. However, despite helping to improve mental health and well-being, far from everyone seem to benefit. In some cases, negative effects may also emerge. The overall aim of the present thesis was to establish the occurrence and characteristics of such incidents in ICBT using a combination of quantitative and qualitative methods. Study I determined deterioration, non-response, and adverse and unwanted events in a sample of 133 patients undergoing ICBT for social anxiety disorder. The results indicated that up to 6.8% fared worse during the treatment period, depending on the self-report measure and time point, as determined using the Reliable Change Index (RCI), while the non-response rate was between 29.3 to 86.5% at post treatment assessment, and 12.9% experienced other negative effects. Study II investigated the responses to open-ended questions on adverse and unwanted events among 556 patients in four separate clinical trials of ICBT; social anxiety disorder, panic disorder, major depressive disorder, and procrastination. In total, 9.3% reported negative effects, with a qualitative content analysis revealing two categories and four subcategories; patient-related, i.e., gaining insight and experiencing new symptoms, and treatment-related, i.e., difficulties applying the treatment interventions and problems related to the treatment format. Study III explored the number of patients achieving reliable deterioration, as determined using the RCI on the individual raw scores of 2866 patients from 29 clinical trials of ICBT. The results showed that the deterioration rate was higher among patients in a control condition, 17.4%, in comparison to treatment, 5.8%. Predictors were related to decreased odds of deterioration for patients receiving treatment; clinical severity at pre treatment assessment, being in a relationship, having a university degree, and being older. As for the control condition, only clinical severity at pre treatment assessment was associated with decreased odds of deterioration. Study IV examined a newly developed self-report measure for monitoring and reporting adverse and unwanted events, the Negative Effects Questionnaire. The results suggested a six-factor solution with 32 items; symptoms, quality, dependency, stigma, hopelessness, and failure. One-third of the patients reported experiencing unpleasant memories, stress, and anxiety, with novel symptoms and a lack of quality in the treatment and therapeutic relationship having the greatest negative impact. The general finding of the present thesis is that negative effects do occur in ICBT and that they are characterized by deterioration, non-response, and adverse and unwanted events, similar to psychological treatments delivered face-to-face. Researchers and clinicians in ICBT are recommended to monitor and report negative effects to prevent a negative treatment trend and further the understanding of what might contribute to their incidents. Future research should investigate the relationship between negative effects and treatment outcome, especially at follow-up, to examine if they are transient or enduring. Also, interviews could be conducted with those achieving reliable deterioration to explore if and how it is experienced by the patients and to see if it is attributed to the treatment interventions or other circumstances. / Internetbaserad kognitiv beteendeterapi (IKBT) har goda förutsättningar att kunna bli en form av psykologisk behandling som på ett effektivt sätt hjälper patienter med att hantera sin psykiska ohälsa och förbättra sitt välmående. Trots detta är det dock långtifrån alla som tycks bli bättre. För en del kan det till och med resultera i negativa effekter. Det övergripande syftet med denna avhandling har således varit att undersöka förekomsten av sådana fall och hur dessa uttrycks, såväl med kvantitativa som kvalitativa metoder. Studie I fastställde andelen försämrade, oförändrade samt andra ogynnsamma eller oönskade händelser bland 133 personer som behandlades med IKBT för social ångest. Resultatet visade att uppemot 6,8 % försämrades under sin behandlingsperiod beroende på vilket självskattningsformulär respektive tidpunkt som studerades, beräknat enligt metoden Reliable Change Index (RCI). Likaså var 29,3 % till 86,5 % oförändrade vid eftermätningen samt att 12,9 % rapporterade andra former av negativa effekter. Studie II undersökte svaren på öppna frågor som gällde ogynnsamma eller oönskade händelser bland 556 patienter i fyra olika kliniska studier med IKBT; social ångest, paniksyndrom, egentlig depressionsepisod och prokrastinering. Totalt sett rapporterade 9,3 % att de hade erfarit negativa effekter, vilka analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Två övergripande kategorier och fyra subkategorier framkom; patientrelaterade, som ökad insikt respektive nya symptom, samt behandlingsrelaterade, som svårigheter att implementera behandlingsinterventionerna respektive problem med behandlingsformatet. Studie III utrönte andelen patienter som försämrades i enlighet med RCI, baserat på insamlad rådata från 2866 personer i 29 olika kliniska studier med IKBT. Resultatet visade att försämring var mer förekommande hos de som var i en kontrollgrupp, 17,4 %, jämfört med de som fick behandling, 5,8 %. Bland de som genomgick behandling existerade det även ett par prediktorer som innebar lägre odds för försämring; större svårigheter vid förmätningen, att befinna sig i en relation, att ha en universitetsutbildning respektive att vara äldre. För de som var i en kontrollgrupp var enbart större svårigheter vid förmätningen relaterat till lägre odds för försämring. Studie IV testade ett nykonstruerat självskattningsformulär; Negative Effects Questionnaire. Resultatet visade på en faktorlösning med sex faktorer och 32 påståenden; symptom, kvalitet, beroende, stigma, hopplöshet respektive misslyckande. En tredjedel av personerna svarade att de hade upplevt obehagliga minnen, stress och ångest, samtidigt som nya symptom och bristande kvalitet i både behandlingen respektive den terapeutiska relationen hade haft störst negativ inverkan på dem. Den generella slutsatsen av denna avhandling är således att negativa effekter förekommer i IKBT och att de kännetecknas av försämring, ett oförändrat tillstånd samt andra ogynnsamma eller oönskade händelser, något som liknar tidigare forskning av psykologisk behandling som bedrivs ansikte-mot-ansikte. Forskare och behandlare i IKBT rekommenderas att övervaka och rapportera negativa effekter i syfte att förhindra en negativ utveckling i behandlingen samt för att öka kunskapen om vad som kan bidra till deras förekomst. Framtida forskning bör undersöka relationen mellan negativa effekter och behandlingsutfall utifrån längre tidsperspektiv för att se om dess påverkan är övergående eller ihållande. Vidare kan till exempel intervjuer utföras med de patienter som har försämrats för att ta reda på om och hur det uppfattas samt huruvida det har förorsakats av behandlingen eller andra omständigheter. / <p>At the time of the doctoral defense, the following paper was unpublished and had a status as follows: Paper 4: In press.</p>

Social ångeststörning (SAD) är ett ångestsyndrom som orsakar stor funktionsnedsättning och försämrad livskvalitet. I föreliggande studie presenteras förklaringsmodeller till SAD med fokus på temperamentsforskning och reinforcement sensitivity theory (RST). Syftet var att genom explorativ faktoranalys identifiera latenta variabler i frågeformuläret ”Hur man var som barn” (HMVSB), som administrerats i en klinisk population (n= 100) och i en kontrollgrupp (n= 246). Faktoranalysen extraherade två faktorer som döptes till beteendeinhibering (BI) respektive beteendeaktivering (BA). Ett andra syfte var att jämföra den kliniska populationen med kontrollgruppen avseende de extraherade faktorerna. Resultaten visade att HMVSB uppvisade god intern konsistens och tillfredsställande instrumentell reliabilitet. Vissa signifikanta korrelationer mellan HMVSB och jämförda skattningsformulär vid SAD erhölls. Gruppjämförelserna visade att den kliniska gruppen var signifikant mer beteendeinhiberad och mer beteendeaktiverad som barn. En subgrupp med generaliserad SAD var både signifikant mer beteendeaktiverad och beteendeinhiberad som barn. Subgruppen med specifik SAD skilde sig ej signifikant från kontrollgruppen. Studien manar till att beakta temperamentala faktorer vid SAD där kombinationen hög BI och hög BA skulle kunna korrelera med allvarligare klinisk bild.

Antalet sjukskrivningar till följd av stressrelaterade sjukdomar har ökat kraftigt för vårdpersonal. Därtill saknas det evidens för internetbaserade interventioner mot stressrelaterad ohälsa för vårdpersonal. Syftet var att undersöka och utvärdera en internetbaserad kognitiv beteendeterapi-intervention (iKBT) avseende graden av samvetsstress, arbetsrelaterad stress samt självmedkänsla hos vårdpersonal. Enkäter bestående av Stress of Conscience Questionnaire (SCQ), Copenhagen Psychosocial Questionnaire version II (COPSOQ II) och Self-Compassion Scale (SCS) besvarades av deltagarna (N = 8), samtliga var kvinnor mellan 27 – 53 år. Resultaten analyserades med PEM och RCI på individnivå och T-test på gruppnivå. RCI-analysen visade begränsade resultat för SCQ, blandade resultat för COPSOQ II och övervägande positiva resultat för SCS. Analysen på gruppnivå visade en signifikant minskning i Sömnbesvär (p = .032) och Self-Judgment (p = .021) samt signifikant ökning i Self-Kindness (p = .016). Studien behöver replikeras i framtida studier med ett större antal deltagare och en studiedesign som är metodologiskt robust. / The amount of sick leave due to stress-related illnesses has increased significantly for healthcare staff. In addition, there is a lack of evidence for internet-based interventions for stress-related illness for healthcare staff. The aim was to examine and evaluate an internet-based Cognitive Behavioral Therapy (iCBT) intervention regarding the degree of stress of conscience, work-related stress and self-compassion among healthcare staff. Questionnaires consisting of Stress of Conscience Questionnaire (SCQ), Copenhagen Psychosocial Questionnaire version II (COPSOQ II) and Self-Compassion Scale (SCS) were answered by the participants (N = 8), all were women between 27 - 53 years. The results were analyzed with PEM and RCI at the individual level and T-tests at group level. The RCI analysis showed limited results for SCQ, mixed results for COPSOQ II and predominantly positive results for SCS. The analysis at group level showed a significant decrease in Sleep Disorders (p = .032) and Self-Judgment (p = .021) as well as a significant increase in Self-Kindness (p = .016). The study needs to be replicated in future studies with a larger number of participants and a study design that is more methodologically robust.

This thesis investigates the application of TrueBalance, a conversational agent designed to support young adults vulnerable to eating disorders (EDs). TrueBalance integrates Cognitive Behavioral Therapy (CBT) techniques with biomedical insights, including genetic and neurobiological factors, to provide a more personalized and scientifically grounded support system. It addresses limitations in existing dietary monitoring tools that usually focus on calorie tracking and food intake, often neglecting the nuanced needs of specific groups like young females and elite athletes, who are particularly vulnerable to EDs and disordered eating behaviors.  The study addresses how biomedical determinants can be integrated into a conversational agent, how these agents can utilize CBT principles to support individuals vulnerable to EDs, and what challenges and opportunities arise from the user’s perspective when using such a dialogue model. The research strives to bridge the gap in current dietary self-monitoring tools by offering a more robust and empathetic support system for individuals struggling with EDs. Through iterative development and user testing, TrueBalance has demonstrated its potential as an engaging educational tool. Feedback from both therapists and users has highlighted the tool’s utility in real-world settings. It has led to suggestions for enhancements in personalizing interactions and making response systems more adaptive. The findings suggest conversational agents like TrueBalance have potential in non-clinical support environments for individuals with EDs and function as a potential informative, supportive tool for therapists’ education. / Denna masteruppsats undersöker användningen av TrueBalance, en konversationsagent designad för att stödja unga vuxna som är sårbara för ätstörningar. TrueBalance integrerar tekniker från Kognitiv beteendeterapi (KBT) med biomedicinska insikter, inklusive genetiska och neurobiologiska faktorer, för att tillhandahålla ett mer personligt och vetenskapligt förankrat stödsystem. Den tar itu med begränsningarna i befintliga verktyg för kostövervakning, som vanligtvis fokuserar på kalorispårning och matintag men ofta förbiser de nyanserade behoven hos specifika grupper, såsom unga kvinnor och elitidrottare, som är särskilt sårbara för ätstörningar och ätstörda beteenden. Studien behandlar hur biomedicinska determinanter kan integreras i en konversationsagent, hur dessa agenter kan använda KBT-principer för att stödja individer sårbara för ätstörningar, samt vilka utmaningar och möjligheter som uppstår från användarens perspektiv när de använder en sådan dialogmodell. Forskningen strävar efter att överbrygga klyftan i nuvarande verktyg för kostövervakning genom att erbjuda ett robustare och mer empatiskt stödsystem för individer som kämpar med ätstörningar. Genom iterativ utveckling och användartester har TrueBalance visat sin potential som ett engagerande pedagogiskt verktyg. Återkoppling från både terapeuter och användare har belyst verktygets nytta i verkliga sammanhang. Det har lett till förslag på förbättringar för att personalisera interaktioner och göra responssystemen mer adaptiva. Resultaten tyder på att konversationsagenter som TrueBalance har potential i icke-kliniska stödmiljöer för individer med ätstörningar och kan fungera som ett potentiellt informativt, stödjande verktyg för terapeuters utbildning.