I bygg- och anläggningsarbeten uppkommer jord- och bergmassor vilka utgör fasta eller lösa markmaterial som måste grävas upp, förflyttas eller kan användas i byggnadsprocessen. Detta kallas med ett samlingsnamn för masshantering och hur den sker beror på hur massorna klassas, vad de innehåller och hur de är tänkta att användas i framtiden.                       Det är landets kommuner som är tillsynsmyndighet för masshantering och till hjälp i beslutsfattandet finns ett juridiskt reglerverk som definierar när massor utgör ett avfall, kan återanvänds eller kan återvinnas. Det finns även vägledning från Naturvårdsverket i form av rapporter och handböcker. Denna undersöknings syfte är att genom kvalitativa intervjuer och kvalitativ analys ta reda på hur tre utvalda kommuner (Linköping, Sigtuna och Söderhamn) använder sig av och tolkar det juridiska regelverket och Naturvårdsverkets vägledning för bedömningar i masshanteringsärenden. Undersökningens resultat visar att alla de undersökta kommunerna använder det juridiska regelverket och Naturvårdsverkets rapport 5976 ”Riktvärden för förorenad mark” (där riktvärden för känslig markanvändning och mindre känslig markanvändning definieras) på likartade sätt. Däremot skiljer sig tolkningen och tillämpningen av Naturvårdsverkets handbok 2010:1 ”Återvinning av avfall i anläggningsarbeten” (där riktvärden för mindre än ringa risk, ringa risk, mer än ringa risk samt nivåer för deponitäckning definieras) mellan kommunerna. Orsakerna till detta varierar från kommun till kommun.

Denna studie grundas på en kvalitativ forskning i form av empiriskt material från litteratur och semistrukturerade intervjuer. Syftet med studien är att finna klarhet i hur samverkan sker och hur konkurrenssituationer uppstår mellan kommuner i ett regionförstoringsperspektiv. En samverkan kan många gånger uppfattas som komplex eftersom den innefattar ett stort antal aktörer från olika nivåer. Studien belyser även hur kommuner ständigt arbetar för att anses som attraktiva för såväl invånare som näringsliv. För en grundläggande förståelse i samverkan och konkurrenssituationer har en fördjupning gjorts i två centrala planeringsfrågor, infrastruktur och näringsliv. Resultat av studien pekar på att det i planeringsprocesser dels är komplext, och dels är många aspekter att ta hänsyn till. Trots det här finns det på kommunal nivå ett stort intresse i samverkan, då det både blir resurs- och kostnadseffektivt, samt ökar kommunens attraktivitet. Det kan vidare utläsas att konkurrens mellan kommuner upplevs som något positivt, då de sporrar varandra till ett effektivare arbete, och på så sätt ses det snarare som en rivalitet i deras arbete. Gällande infrastruktur är det vanligen frågan som kommuner väljer att samarbeta inom, samtidigt som det i näringslivsfrågor både finns samverkansfrågor och konkurrenssituationer.

Studiens syfte var att bjuda in individer inom försörjningsstöd som medskapare genom användarinvolvering, i en för arbetsmarknads- och familjeförvaltningen i Eskilstuna, obeprövad metod. Verksamheten står inför framtida utmaningar bland annat på grund av ett högt antal individer i behov av försörjningsstöd och det utanförskap som råder. Det finns en vilja till förändring och verksamheten befinner sig i en förändringsprocess där den vill hitta en kanal mellan klient och verksamhet för att kunna involvera klienten i utvecklingsarbeten utifrån individens behov. Studien består av en kvalitativ undersökning med frågeställningar som avsåg att besvara hur individer inom försörjningsstöd upplever sig vara medskapare samt på vilket sätt metoden ansågs vara användbar. En förhoppning låg i att behoven och medskapandet leder till värde för både verksamhet och klient. Metoden kan bidra till att hitta innovationspotentialer utifrån identifiering av individens behov, bjuder in till samarbete mellan olika aktörer, skapar en förståelse för individer samt är användarvänlig. Studiens undersökning visade att samtliga deltagare delade med sig av tankar och erfarenheter. De upplevde sig få vara delaktiga och medskapare av nya idéer samt utvecklingsmöjligheter. Metoden ansågs som givande då den gav möjlighet till nytänkande och fick deltagare att se bakom behoven.

Immigration to Sweden increased during and after the Second World War. Initially the in-crease consisted of refugees, but after the war labour migration became the dominant form of migration to Sweden. The immigrants were expected to manage the adaptation to the Swedish society on their own, possibly with the help of voluntary organizations or the company they worked for. This situation began to change in the 1960s. The immigrants’ situation received public attention and different actions were taken to reduce the risk of marginalizing the immi-grants. Many of these actions started on a local level, in the municipalities, prior to the devel-opment of the first national immigrant policy in 1975. The first local public administrations for handling immigrant incorporation developed approximately ten years before. These or-ganizations, soon to be called Immigrant bureaus, were among the first public initiatives, on both state and local level, to actively take measures to incorporate the immigrants. The licen-tiate thesis is a comparative case study of five Swedish municipalities which started Immi-grant bureaus in the middle of the 1960s. The objective of the thesis is to study the creation and development of these organizations up until 1984. Thereby, the study gives an image of the creation and development of a specific local public administration for immigrant incorpo-ration. It describes and analyzes the common features of the bureaus as well as the unique character of each individual bureau. Accordingly, a theoretical perspective which stresses the early development in an organization’s history and accentuates the importance of specific contexts for understanding different organizational developments has been used. The result shows that the immigrant bureaus were initiated by different local actors, such as the public administration, labour unions and educational associations which meant that the purposes were somewhat divergent. Yet another consequence was not only variation in development between different bureaus, but also within each of them over time.

Denna studie har syftat till att jämföra och analysera vad allmännyttan betyder för integration för Sveriges kommuner, både etnisk och socioekonomisk. Genom en kvantitativ studie har samtliga 290 kommuner inkluderats för att få en övergripande förståelse för vad allmännyttans roll för integration är. Utifrån tidigare forskning om allmännyttan, public- och social housing samt om integration, segregation och social mix har flera integrationsmått och variabler testats i flera regressionsanalyser. Resultatet visar att allmännyttans effekt på integration skiljer sig åt beroende på vilket integrationsmått som allmännyttan testats emot, där både negativa och positiva effekter kunde hittas. Detta både stämde överens med och stod i motsats till tidigare forskning. De integrationsmått som andelen allmännytta gav tydligast effekt mot var boendesegregationsindexet och ginikoefficienten (inkomstspridning), där andelen allmännytta både visade positiva och negativa effekter på. De kontrollvariabler som hade tydligast effekt på samtliga integrationsmått var andelen utrikes födda samt andelen eftergymnasial utbildning som båda visade starkare effekter på integrationsmåtten än andelen allmännytta och övriga kontrollvariabler. Resultatet i denna studie påvisar att beroende på vilka integrationsmått som testas så förändras de oberoende variablernas signifikans, vilket tyder på att det svårt att mäta integration baserat på få variabler.

Stora organisationer anses ofta vara trångsynta vad gäller sin syn på ny teknik och sitt nya sätt att arbeta. De måste ofta genomgå många processer innan beslut kan tas och förändringar kan ske. Om så skulle vara fallet uppstår ett problem i form av att organisationerna inte följer med utvecklingen och därigenom blir kontraproduktiva. Skulle dessa teorier stämma för exempelvis svenska kommuners IT-avdelningar upplyses ett problem som i längden kan drabba oss själva, det vill säga Sveriges medborgare. För att kunna belysa problemet har denna studie använt sig av Windowsverktyget PowerShell för att få ett mätverktyg som kan påvisa om IT-avdelningar är restriktiva mot förändringar inom tekniska områden. Med hjälp av en enkätundersökning kunde vi frambringa kvantitativ data som i sin tur kunde visa att det tidigare nämnda problemet påträffas. Slutsatsen är att kommunerna själva tycker att de har en positiv syn på ny teknik och nya arbetssätt men att deras handlingar bevisar annat.

Befolkningspolitik är av stor vikt för svenska kommuner, hur många och vilka som bor i en kommun spelar stor roll för hur kommunens framtid ska se ut. En stor del av de svenska kommunerna har satt upp befolkningsmål där de siktar på att öka sitt invånarantal. Syftet med denna studie är att undersöka vad som ligger till grund för kommuners befolkningspolitik. Umeå kommun och Sundsvalls kommun, två kommuner med ambitionen att vara regionala tillväxtmotorer, har undersökts och jämförts. Studien bygger på analys av policydokument och intervjuer med tjänstepersoner. Analysen har baserats på tidigare forskning om kommunal tillväxt och befolkningspolitik där konkurrens och attraktivitet lyfts som två nyckelbegrepp. Studiens resultat visar att konkurrens med andra kommuner och regioner är en central grund för hur de undersökta kommunerna bedriver sin befolkningspolitik. Kommunerna konkurrerar om befolkningstillväxt eftersom en ökad befolkning anses eftersträvansvärt. Befolkningen ses också som konkurrensverktyg, en stor och ökande befolkning antas stärka en kommuns attraktivitet. I Umeå kommun används även befolkningsmålet som ett hållbarhetsverktyg för att kunna kontrollera en annars ohållbar tillväxt genom planering. De lokala förutsättningarna, och då framför allt den nuvarande befolkningsutvecklingen, har stor betydelse för hur befolkningspolitiken utformas men det lämnas också stort utrymme för politiska val.

<p>Sammanfattning</p><p>Varannan svensk företagare är idag över 50 års ålder. Dessa företagare utgör idag stommen i svenskt näringsliv. När dessa personer nu börjar närma sig pensionsålder står näringslivet och samhället inför stora förändringar. Diskussioner och studier kring generationsskiften börjar nu bli allt mer aktuellt. Det har redan studerats en del inom området och dess problematik. Dessa studier visar ett tydligt resultat, nämligen vikten av att ta problemet med generationsskifte på allvar samt att arbetet på alla fronter påbörjas i tid.</p><p>De studier som presenterats tidigare har främst haft sin utgångspunkt ifrån företagens och näringslivets perspektiv. Vårt syfte med uppsatsen är att studera vilket kommunalt näringslivsansvar kommunerna tar i generationsskiftesfrågan. För kommunerna påverkas inte minst av att företag antingen läggs ned eller går i konkurs på grund av bristande förberedelser i samband med ett generationsskifte. De delsyften som vi samtidigt vill studera är om kommunen ser några risker med åldrande företagare samt vad gör de för att minska risken för negativa effekter vid ett generationsskifte.</p><p>Vi ska i denna uppsats söka svar på vår problemformulering: Har kommunerna förberett sig för att underlätta de kommande generationsskiften i de privata företagen i kommunen?</p><p>Vi har genomfört studien med en kvalitativ metod där vi utifrån semistrukturerade djupintervjuer och ett hermeneutiskt synsätt intervjuat representanter från näringslivskontoren i sex utvalda kommuner belägna i Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten. Vi har därefter bearbetat materialet genom en inomfallsanalys för att se vilken roll kommunen anser sig ha i generationsskiftesfrågan samt vilken näringslivsservice de tillhandahåller inom generationsskiftesområdet.</p><p>Vår studie visar att kommunerna intar en alltför passiv roll i denna viktiga fråga. Endast två kommuner kände något direkt ansvar i generationsskiftesfrågan medan fyra kände indirekt eller inte något ansvar alls i att underlätta företagens arbete med generationsskiftesfrågor. Tre kommuner genomför utbildningar riktade till näringslivet där generationsskiftesfrågor finns med i utbildningen.</p><p>Slutsatsen av studien är att kommunerna bör tänka över vilket intresse och ansvar de har för att underlätta arbetet med generationsskifte för att långsiktigt kunna behålla eller skapa ett gott näringslivsklimat i kommunen. En annan viktig slutsats är att företagen bör arbeta mer förebyggande med planering och rådgivning i ett tidigare skede för att underlätta generationsskiftena i näringslivet.</p>

<p>I denna uppsats har vi undersökt hur kommuner använder musik för att locka turister, och hur betydelsefullt musikutbudet är för deras verksamhet. För att få en ingående förståelse har vi undersökt hur fem Svenska kommuner arbetar med lokal musikkultur för att locka turister, om de känt en ökande efterfråga eller andra förändrade förhållanden. Vi har undersökt musikturism utifrån sitt helhetsperspektiv för att sedan uppmärksamma intressanta aspekter för att se närmare på dem. Uppsatsen är av kvalitativ karaktär för att få en nära relation till forskningsobjektet, och vi har intervjuat väl insatta kommunala turismaktörer för att få en så realistisk uppfattning som möjligt om hur de betraktar musikturism. Vi har i undersökningen kommit fram till att kommunerna inte fokuserar på musikturister specifikt utan arbetar för ett rikare musikutbud för att locka turister i allmänhet, som på så vis automatiskt bidrar till fler musikturister. Vi har också kommit fram till att musikutbud för att locka turister har blivit mer uppmärksammat och är en ökande trend bland kommuner generellt. Ökad turism gynnar kommuners tillväxt, lokala företag och även lokalbefolkningen eftersom det till exempel bidrar till fler jobb och fler musikevenemang. Några aktörer upplever att efterfrågan på musikutbud har ökat och andra inte, men de är överens om att efterfrågan är stor. Det kommer att bli intressant att se om musikturismen i framtiden bidrar till att fler kommuner profilerar sig genom att framhäva sitt evenemangsutbud.</p>

<p>Stockholm införde stadsdelsnämnder år 1997. I studien har undersökts om ansvar och befogenheter har decentraliserats och vilka effekter reformen har fört med sig för kultur- och fritidsverksamhet. Utgångspunkt har tagits i hur enhetschefer inom kultur och fritid upplevt att styrsystemet förändrats till följd av införandet av stadsdelsnämnder i Stockholms stad och vilka effekter detta har lett till. Dessutom görs en översiktlig bedömning av styrsystemets effektivitet för att om möjligt också kunna bedöma verksamhetens effektivitet. Med utgångspunkt i bedömningar av verksamhetens effektivitet, s k subjektiv effektivitet, blir det möjligt att uppskatta effektiviteten i verksamheten.</p><p>Det finns olika metoder för att mäta och studera effektivitet. I föreliggande studie används den s k kostnadseffektivitetsmodellen (E/K-modellen) och en modell för belysning av subjektiv effektivitet.</p><p>Resultaten indikerar att styrningen upplevs dubbel och att ansvarsfördelningen är otydlig. Inslag finns av detaljstyrning från olika håll. En slutsats är att den otydliga ansvarsfördelningen till viss del förklaras av att den centrala organisationen inte förändrats i samband med införandet av stadsdelsnämnder. En konsekvens är att det inte är klart vem som ansvarar för vad.  Målstyrning har tidigare införts och arbetet har under den studerade perioden fördjupats. Detaljstyrning, oklar ansvarsfördelning samt bristfällig uppföljning inverkar negativt på målstyrning och indirekt också på effektiviteten.</p><p>En områdesorganisation skapar förutsättningar för en ökad lokal samverkan. Samverkan mellan verksamheter inom stadsdelsnämnderna har utvecklats under perioden parallellt med ett visst revirtänkande. Samverkan har i större utsträckning utvecklats på programchefsnivå jämfört med enhetschefsnivå.</p><p>Har ansvar och befogenheter decentraliserats?Stadsdelsnämndsreformen ses som en decentraliseringsreform. Flertalet önskar en ytterligare decentralisering av ärenden. Resultaten visar att ansvar och befogenheter har decentraliserats inom kulturen. För fritiden är utvecklingen snarast den motsatta. En slutsats är att decentralisering av ansvar och befogenheter har skett till programchefer men ej i samma utsträckning till enhetschefer. För enhetschefer inom kultur och fritid ha de sammantagna befogenheterna  inte ökat till följd av stadsdelsnämndsreformen. Decentraliseringen har således bara delvis realiserats.</p><p>Perioden har för kultur- och fritidsenheter präglats av rationaliseringar och nedskärningar. Fritiden har under perioden drabbats av nedskärningar. Kostnaderna har minskat med drygt 30 % och effektiviteten har inte påverkats positivt. Kulturen har under perioden klarat sig relativt väl. Enhetschefer inom kultur och fritid känner ett starkt engagemang för verksamheten och flera är s k eldsjälar. Visst stöd finns för slutsatsen att införandet av stadsdelsnämnder lett till att besparingar kunnat genomföras med mindre negativa effekter jämfört med föregående organisation. Förmodligen drabbar besparingarna i högre grad de frivilliga verksamheterna.</p><p>Sammantaget framstår effektiviteten i styrsystemet och verksamheten som tämligen god, något bättre 1999 än 1996, men mycket kan fortfarande förbättras.</p> / Lic.-avh. Stockholm : Handelshögsk., 2005