Studiens syfte var att få en uppfattning kring förskollärarnas och barnskötarnas tolkning kring begreppen kränkande behandling och diskriminering i förskolan. Syftet med undersökningen var då att få förståelse för hur förskollärare och barnskötare uppfattar och definierar dessa begrepp. Vi intervjuade fyra förskollärare och fyra barnskötare. Resultatet visar att båda grupperna har kunskap om problematiken, men uttrycker den på helt olika sätt. Resultatet visar också på ett anmärkningsvärt problem, nämligen att barnskötarna upplever förskollärarna som auktoritära. Vår slutsats är bland annat att förskollärarna bör öka sin kännedom kring hur barnskötarna upplever sin position i förskolan.

Den här studien handlar om det mycket aktuella ämnet nätmobbning och specifikt hur nätmobbning påverkar elevers trivsel i skolan samt hur lärare och andra vuxna kan hjälpa till att hantera och stödja den som blir utsatt i skolan och hemmet. Litteraturstudien belyser vad nätmobbning innebär, olika konsekvenser, vilka konsekvenserna kan vara samt hur nätmobbning kan förhindras. Vuxnas syn på ämnet undersöktes genom intervjuer med fritidslärare medan elevernas syn undersöktes genom en enkätstudie. Den här studien visar vad som kan hända när en människa utsätts för nätmobbing, samt varför detta sker på nätet snarare än ansikte mot ansikte. Resultatet visar att elever mellan nio-tio år inte är speciellt utsatta för nätmobbning och att trivseln inte är påverkad i någon större utsträckning. Kunskapen kring ämnet är dock låg bland fritidslärarna som intervjuades och ses mer som en lillebror till den vanliga mobbningen. Resultatet visade också att nätmobbning ökar i de högre årskurserna, det visar också att tjejer är mer utsatta än killar.

Mobbning är ett fenomen som förekommit under lång tid inom skolan. Barn som utsätts för mobbning kan komma att få långtgående effekter och leda till svåra men i vuxen ålder. Därför har skolan en skyldighet i att aktivt arbeta förebyggande mot mobbning och kränkningar i skolan samt att utreda händelser där elever blir kränkta. Trots att det finns tydliga direktiv i att förebygga mobbning så visar undersökningar att mobbning i skolan ökar. Hur kan mobbning och kränkningar förhindras i skolan, skolkuratorer är den profession inom skolan vars arbetsuppgifter till störst del ligger i det förebyggande arbetet. För att komma underfund med mobbning i skolan är det viktigt att skolkuratorer har ett liknande tillvägagångsätt i att jobba mot mobbning. Detta arbete undersöker om det finns skillnader och likheter i hur skolkuratorers förebygger mobbning, detta görs genom att ta reda på hur respektive kurator arbetar och sedan jämföra dessa med varandra. För att ta reda på detta gjordes enskilda intervjuer med 4 kuratorer på olika skolor i en mellanstor kommun i Västra Sverige. Resultatet visade att förhållningsätt i hur man förebyggde mobbning utgjorde större skillnader än likheter. De slutsatser som kunde dras utav resultatet var att kuratorerna arbetade med olika insatser i att förebygga mobbning och att de hade olika attityder gentemot det förebyggande arbetet. Men att den gemensamma idén om hur mobbning kan förebyggas var att utgå från ett helhetsperspektiv som framhävde olika aspekter.

Ett syfte med denna studie har varit att undersöka elever upplevelser i årskurs 6 samt några klasser i årskurs 7 och deras upplevelser i omklädningsrummen före och efter lektionen i ämnet idrott och hälsa. Mer specifikt undersöktes om det finns elever som känner sig kränkta, vad det är för kommentarer som hörs i omklädningsrummet och om eleverna har förslag till förbättringar. Det andra syftet är att undersöka vad lärare idag gör för att bidra till ett tryggare omklädningsrum och vad de kan förbättra under idrottslektionerna. Jämförelser gjordes om det finns någon skillnad mellan pojkar och flickor, mellan årskurs 6 och årskurs 7 samt mellan skolor i en och samma kommun.     Studien genomfördes med hjälp av en enkätundersökning som riktades till både elever och lärare. I studien deltog 223 elever varav 121 pojkar och 102 flickor från 11 klasser i årkurs 6 och tre klasser i årskurs 7, samtliga svarade på enkäten. Elevernas enkät innehöll 13 frågor med både slutna och öppna svarsalternativ medan lärarnas frågeformulär bestod av 10 frågor med enbart öppna svarsalternativ. Lärarna som deltog i studien var idrottslärare som arbetade med klasserna jag undersökte samt andra idrottslärare som arbetar på andra skolor. Detta gjordes för att få ett bredare resultat.  Resultatet visade att idrottslärarna arbetar mycket med att försöka skapa goda relationer till eleverna, variera utbudet på lektionerna för att skapa ett intresse hos eleverna, tydliga regler för att skapa trygghet, sprida glädje och god gemenskap för att få fler att vilja delta på lektionerna i idrott och hälsa.   Resultatet visade även att majoriteten av eleverna känner sig trygga och bekväma i omklädningsrummet. Flickorna känner sig mindre trygga och bekväma än pojkarna vilket även visar sig i att flickorna till större del vill ha chansen att duscha enskilt då flera nämner att de inte vill visa sig nakna med andra. Eleverna som deltagit i undersökningen är skonade från kränkningar om man bara ser till siffrorna, men kommentarerna från eleverna visar ett annat resultat. Resultatet skiljer sig något mellan de olika skolorna och skillnaden mellan årskurs 6 och 7 är främst att sjuorna är sämre på att duscha efter idrottslektionen på grund av att de inte känner sig bekväma i omklädningsrummet.   Slutsatsen är att det finns en hel del faktorer som gör att elever inte känner sig bekväma i samband med idrottslektionerna vilket leder till att de känner sig otrygga. Både lärare och elever har kommit med förslag som med relativt små medel kan förbättra upplevelserna i omklädningsrummet vilket med stor sannolikhet hade resulterat i att fler elever skulle duscha efter idrotten och öka elevers deltagande på lektionerna i idrott och hälsa.

Studiens syfte var att synliggöra hur förskollärare arbetar med likabehandling i förskolans praktik för att arbeta förebyggande och åtgärdande mot kränkningar i förskolan. Studien utgår från ett normkritiskt perspektiv. Resultatet bygger på åtta semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare. Resultatet visar att förskollärarna upplever likabehandlingsplanen som ett användbart verktyg i arbetet mot kränkningar. Resultatet visar även att de är personen som blir utsatt för en kränkande behandling som avgör när en kränkning har skett. Det framgår även att lyhördhet, vuxennärvaro och tillgänglighet är av betydelse för likabehandlingsarbetet mot kränkningar. Slutsatsen visar att förhållningssättet, normer och ett normkritiskt förhållningssätt stärker likabehandlingsarbetet.

<p>Denna uppsats syftar till att utreda på vilket sätt införandet av ”Lag om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever” påverkat de åtgärder som måste vidtas mot kränkningar i skolan samt vem som ansvarar för dessa. Uppsatsen syftar även till att utreda hur elevens möjlighet till skadestånd förändrats i och med införandet av den nya lagen. I uppsatsen utreds kränkningar elever emellan, som inte är brottsliga eller diskriminerande, i skolor som kommunen är huvudman för.</p><p>Uppsatsen är uppdelad i tre delar. I den första delen behandlas ansvar, åtgärder och myndighetskontakter, den andra delen behandlar skadeståndsbestämmelserna och i tredje delen behandlas det rättsfall som är av relevans för uppsatsen. Samtliga delar avslutas med en jämförande analys.</p><p>Lagen har blivit lättare att tillämpa eftersom skadeståndsbestämmelserna och kommunens ansvar nu finns reglerade i samma lag. Detta underlättar både för skolorna och för de elever som blivit kränkta. Skolorna har ett tydligare regelverk att följa för att undgå skadeståndsskyldighet och eleverna har lättare att se vilka rättigheter de har. Ett barn- och elevombud för likabehandling har tillsatts på Skolverket, som bl.a. ska se till så att skolorna följer reglerna samt agera ombud för de elever som utsatts för kränkningar. Ett utredningsansvar har införts, vilket innebär att skolorna omedelbart måste utreda de kränkningar som de får kännedom om. Kränkningslagen har även inneburit att alla skolor måste ha en likabehandlingsplan. Allt detta syftar till att underlätta för den kränkta eleven att få skadestånd.</p><p>Vi ser dock ett antal svårigheter med den nya lagen främst i form av gränsdragningsproblem. Hur olika begrepp i den nya lagen kommer att bedömas är upp till praxis att avgöra. Från förarbetena är det svårt att få vägledning i dessa frågor då de enbart berörts ytligt. Vi tror att det enda prejudicerande rättsfallet på området som prövats enligt de gamla skadeståndsregerna inte skulle ha fått ett annat utfall om den nya lagstiftningen varit gällande. Trots detta anser vi att den nya lagstiftningen är ett steg i rätt riktning och vi tror att förtydligandena i lagtexten, vad avser både elevers rättigheter och skolans ansvar, kommer att underlätta för kränkta elever att få skadestånd.</p>

<p>Syfte</p><p>Syftet med studien var att undersöka hur kränkande handlingar kommer till uttryck i ämnet idrott och hälsa. Våra frågeställningar är: I vilka situationer uppstår kränkande handlingar? Vilka olika typer av kränkande handlingar förekommer? Skiljer sig kränkande handlingar åt beroende på kön? Om så är fallet - på vilket sätt? Vilka utsätter andra respektive blir utsatta för kränkande handlingar?</p><p>Metod</p><p>Vi har genomfört kvalitativa intervjuer och strukturerade observationer. Fyra observationer genomfördes i Stockholmsområdet på två olika skolor och i fyra olika klasser. Sedan genomfördes intervjuer med de två idrottslärarna som arbetade på respektive observerad skola. Därefter sammanställdes intervjuerna och observationerna för att få fram ett resultat som sedan analyserades utifrån den franske organisationssociologen Michel Croziers strategianalys.</p><p>Resultat</p><p>Resultatet visade på att kränkande handlingar och dess förekomst främst kan kopplas till de aktiviteter som utförs, det vanligaste är när eleverna står på led, i tävlingsmoment eller i omklädningsrummet. Verbala kränkande handlingar ansågs som vanligast förekommande mellan eleverna men även tysta, fysiska och verbala sexuella kränkande handlingar existerar på idrottslektionerna. Båda könen använder sig av verbala kränkande handlingar, däremot använder sig pojkar mer av fysiska kränkningar medan flickor använder mer tysta kränkningar. En av lärarna uppfattade att de som utsätts för kränkande handlingar är avvikande eller annorlunda medan den andra inte kunde se något mönster i dem. De som utsätter andra för kränkande handlingar gör det för att de själva är osäkra eller otrygga i sig själva.</p><p>Slutsats</p><p>Kränkande handlingar i idrott och hälsa kommer främst till uttryck genom verbala handlingar, men det förekommer även tysta, fysiska och verbala sexuella kränkande handlingar. Dessa olika kränkande handlingar kan även kopplas till ett genusperspektiv, då flickor och pojkar använder sig av skiljda handlingar för att kränka.</p>

Syfte Syftet med studien var att undersöka hur kränkande handlingar kommer till uttryck i ämnet idrott och hälsa. Våra frågeställningar är: I vilka situationer uppstår kränkande handlingar? Vilka olika typer av kränkande handlingar förekommer? Skiljer sig kränkande handlingar åt beroende på kön? Om så är fallet - på vilket sätt? Vilka utsätter andra respektive blir utsatta för kränkande handlingar? Metod Vi har genomfört kvalitativa intervjuer och strukturerade observationer. Fyra observationer genomfördes i Stockholmsområdet på två olika skolor och i fyra olika klasser. Sedan genomfördes intervjuer med de två idrottslärarna som arbetade på respektive observerad skola. Därefter sammanställdes intervjuerna och observationerna för att få fram ett resultat som sedan analyserades utifrån den franske organisationssociologen Michel Croziers strategianalys. Resultat Resultatet visade på att kränkande handlingar och dess förekomst främst kan kopplas till de aktiviteter som utförs, det vanligaste är när eleverna står på led, i tävlingsmoment eller i omklädningsrummet. Verbala kränkande handlingar ansågs som vanligast förekommande mellan eleverna men även tysta, fysiska och verbala sexuella kränkande handlingar existerar på idrottslektionerna. Båda könen använder sig av verbala kränkande handlingar, däremot använder sig pojkar mer av fysiska kränkningar medan flickor använder mer tysta kränkningar. En av lärarna uppfattade att de som utsätts för kränkande handlingar är avvikande eller annorlunda medan den andra inte kunde se något mönster i dem. De som utsätter andra för kränkande handlingar gör det för att de själva är osäkra eller otrygga i sig själva. Slutsats Kränkande handlingar i idrott och hälsa kommer främst till uttryck genom verbala handlingar, men det förekommer även tysta, fysiska och verbala sexuella kränkande handlingar. Dessa olika kränkande handlingar kan även kopplas till ett genusperspektiv, då flickor och pojkar använder sig av skiljda handlingar för att kränka.

Denna uppsats syftar till att utreda på vilket sätt införandet av ”Lag om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever” påverkat de åtgärder som måste vidtas mot kränkningar i skolan samt vem som ansvarar för dessa. Uppsatsen syftar även till att utreda hur elevens möjlighet till skadestånd förändrats i och med införandet av den nya lagen. I uppsatsen utreds kränkningar elever emellan, som inte är brottsliga eller diskriminerande, i skolor som kommunen är huvudman för. Uppsatsen är uppdelad i tre delar. I den första delen behandlas ansvar, åtgärder och myndighetskontakter, den andra delen behandlar skadeståndsbestämmelserna och i tredje delen behandlas det rättsfall som är av relevans för uppsatsen. Samtliga delar avslutas med en jämförande analys. Lagen har blivit lättare att tillämpa eftersom skadeståndsbestämmelserna och kommunens ansvar nu finns reglerade i samma lag. Detta underlättar både för skolorna och för de elever som blivit kränkta. Skolorna har ett tydligare regelverk att följa för att undgå skadeståndsskyldighet och eleverna har lättare att se vilka rättigheter de har. Ett barn- och elevombud för likabehandling har tillsatts på Skolverket, som bl.a. ska se till så att skolorna följer reglerna samt agera ombud för de elever som utsatts för kränkningar. Ett utredningsansvar har införts, vilket innebär att skolorna omedelbart måste utreda de kränkningar som de får kännedom om. Kränkningslagen har även inneburit att alla skolor måste ha en likabehandlingsplan. Allt detta syftar till att underlätta för den kränkta eleven att få skadestånd. Vi ser dock ett antal svårigheter med den nya lagen främst i form av gränsdragningsproblem. Hur olika begrepp i den nya lagen kommer att bedömas är upp till praxis att avgöra. Från förarbetena är det svårt att få vägledning i dessa frågor då de enbart berörts ytligt. Vi tror att det enda prejudicerande rättsfallet på området som prövats enligt de gamla skadeståndsregerna inte skulle ha fått ett annat utfall om den nya lagstiftningen varit gällande. Trots detta anser vi att den nya lagstiftningen är ett steg i rätt riktning och vi tror att förtydligandena i lagtexten, vad avser både elevers rättigheter och skolans ansvar, kommer att underlätta för kränkta elever att få skadestånd.

Studiens problemområde behandlar problematiken med att arbeta med barn i förskoleåldern som befinner sig i utsatthet. Ett arbete som är ett viktigt, men känslomässigt tungt, som ingåri det vardagliga arbetet för pedagoger. Genom kvalitativa intervjuer med pedagoger på förskolor tar vi reda på hur pedagoger går tillväga när de misstänker att ett barn far illa eller när ett barn blir utsatt. Hur pedagoger upplever problematiken med att anmäla till socialtjänsten, samt hur arbetet med de utsatta barnen upplevs. Resultatet visar pedagogers oro och svårigheter att anmäla när ett barn far illa. Pedagogerna behöver stöd från varandra och sin rektor för att bearbeta sina upplevelseroch tankar. En viktig punkt som pedagoger i undersökningen poängterar är att våga se och höra när ett barn far illa och göra vad man kan för att förbättra situationen för barnet. Dels för att det är pedagogernas skyldighet, samtidigt som pedagogerna skall skapa en trygg och lugn plats för barnet att vistas i.