<p>This study describes how verbal abuse is used in schools and how it affects students. As a  result of the study is a questionnaire which was distributed to 153 students at two schools in a small town in southern Sweden. Students who participated in the study were in grades 3-6 and were between 9 and 13 years old. I asked students 13 questions, which dealt with verbal abuse, some of them were check questions and some were issues that required a longer response.</p><p>The results of the survey show that 108 students of 153 have ever felt verbally abused at school, slightly more girls than boys. Usually they say they have been verbally abused by their own sex and then with words like boys are more frequently offended by words of a sexual nature, whereas girls more often are offended by words that violate their appearance.</p><p>The students who feel aggrieved are shown to be those students who violate others. Students believe they have the right to give back. A relatively large number of students believe that those who want to violate the do it because it's fun. The so called joke-discourse, in which verbal abuse is dismissed with that it´s only jokes or just something that "slipped out" by mistake, have got a place even in middle school. It turns out that about one third of the surveyed students carry a fear of being called something offensive when they are in school. It appears that verbal abuse is a problem very much exists in schools and used in equal proportion of both boys and girls to create a kind of power structure between the sexes but also within their own sex.</p>

<p><p><strong>Syfte och frågeställningar</strong></p><p>Syftet med den här studien var att undersöka i vilken utsträckning mobbning förekommer inom barnidrotten samt huruvida idrottsföreningar arbetar mot mobbning. De frågeställningar som använts för att besvara detta är:</p><p>I hur stor utsträckning rapporteras mobbning och kränkande behandling i de undersökta lagen? Hur skiljer sig frekvensen av mobbning mellan pojkar och flickor, och mellan olika idrotter? Har tränarna under sin tid i föreningarna behövt ingripa mot mobbning? Hur gick de tillväga? Har föreningarna en handlingsplan eller policy mot mobbning? Blir tränare och ledare i föreningarna informerade om hur de ska agera vid en eventuell mobbningssituation?</p><p><strong>Metod</strong></p><p>Studien genomfördes som en enkätundersökning där tio lag, totalt 114 barn, från fem olika lagidrotter deltog, samt en tränare eller ledare för varje lag. Utöver detta, för att få ett större underlag, har även 26 tränare och ledare från andra lag runt om i Stockholmsområdet besvarat enkäten. Resultaten har analyserats i statistikverktyget SPSS.</p><p><strong>Resultat</strong></p><p>Resultaten från undersö kningen visar att inga barn upplever sig själva som mobbade i dagsläget, men vid en särskild uträkning visade det sig att 34 % av barnen kan sägas någon gång ha upplevt mobbning och kränkande behandling inom idrotten. Flera av barnen uppger också att de sett andra i laget som blivit utsatta för kränkande behandling på olika sätt, sju barn beskriver i fritext att de sett eller upplevt mobbning i samband med sin idrott. En signifikant skillnad i svaren mellan könen kan urskiljas. Pojkar upplever sig som mer utsatta för mobbning och kränkande behandling än vad flickor gör. Mellan olika idrotter hittas inte någon signifikant skillnad i svaren. Cirka 20 % av tränarna har någon gång behövt ingripa mot mobbning. En fjärdedel av föreningarna uppges sakna en handlingsplan mot mobbning, antalet kan vara högre då 27 % av de tillfrågade inte vet om en handlingsplan finns eller inte.</p><p><strong>Slutsats</strong></p><p>Mobbning är inte särskilt vanligt inom idrotten, men undersökningen visar att det i viss grad förekommer mobbning och kränkande behandling. Föreningar rapporteras arbeta i låg utsträckning med frågor kring mobbning och endast 46 % kan sägas ha handlingsplaner.</p></p>

This study describes how verbal abuse is used in schools and how it affects students. As a  result of the study is a questionnaire which was distributed to 153 students at two schools in a small town in southern Sweden. Students who participated in the study were in grades 3-6 and were between 9 and 13 years old. I asked students 13 questions, which dealt with verbal abuse, some of them were check questions and some were issues that required a longer response. The results of the survey show that 108 students of 153 have ever felt verbally abused at school, slightly more girls than boys. Usually they say they have been verbally abused by their own sex and then with words like boys are more frequently offended by words of a sexual nature, whereas girls more often are offended by words that violate their appearance. The students who feel aggrieved are shown to be those students who violate others. Students believe they have the right to give back. A relatively large number of students believe that those who want to violate the do it because it's fun. The so called joke-discourse, in which verbal abuse is dismissed with that it´s only jokes or just something that "slipped out" by mistake, have got a place even in middle school. It turns out that about one third of the surveyed students carry a fear of being called something offensive when they are in school. It appears that verbal abuse is a problem very much exists in schools and used in equal proportion of both boys and girls to create a kind of power structure between the sexes but also within their own sex.

Syfte och frågeställningar Syftet med den här studien var att undersöka i vilken utsträckning mobbning förekommer inom barnidrotten samt huruvida idrottsföreningar arbetar mot mobbning. De frågeställningar som använts för att besvara detta är: I hur stor utsträckning rapporteras mobbning och kränkande behandling i de undersökta lagen? Hur skiljer sig frekvensen av mobbning mellan pojkar och flickor, och mellan olika idrotter? Har tränarna under sin tid i föreningarna behövt ingripa mot mobbning? Hur gick de tillväga? Har föreningarna en handlingsplan eller policy mot mobbning? Blir tränare och ledare i föreningarna informerade om hur de ska agera vid en eventuell mobbningssituation? Metod Studien genomfördes som en enkätundersökning där tio lag, totalt 114 barn, från fem olika lagidrotter deltog, samt en tränare eller ledare för varje lag. Utöver detta, för att få ett större underlag, har även 26 tränare och ledare från andra lag runt om i Stockholmsområdet besvarat enkäten. Resultaten har analyserats i statistikverktyget SPSS. Resultat Resultaten från undersö kningen visar att inga barn upplever sig själva som mobbade i dagsläget, men vid en särskild uträkning visade det sig att 34 % av barnen kan sägas någon gång ha upplevt mobbning och kränkande behandling inom idrotten. Flera av barnen uppger också att de sett andra i laget som blivit utsatta för kränkande behandling på olika sätt, sju barn beskriver i fritext att de sett eller upplevt mobbning i samband med sin idrott. En signifikant skillnad i svaren mellan könen kan urskiljas. Pojkar upplever sig som mer utsatta för mobbning och kränkande behandling än vad flickor gör. Mellan olika idrotter hittas inte någon signifikant skillnad i svaren. Cirka 20 % av tränarna har någon gång behövt ingripa mot mobbning. En fjärdedel av föreningarna uppges sakna en handlingsplan mot mobbning, antalet kan vara högre då 27 % av de tillfrågade inte vet om en handlingsplan finns eller inte. Slutsats Mobbning är inte särskilt vanligt inom idrotten, men undersökningen visar att det i viss grad förekommer mobbning och kränkande behandling. Föreningar rapporteras arbeta i låg utsträckning med frågor kring mobbning och endast 46 % kan sägas ha handlingsplaner.

<p>I ordet förlåtelse ingår det många olika tolkningar beroende på vem det är som definierar. I vårt arbete har vi valt att inrikta oss på förhållandet mellan offret och förövaren när det gäller grova gärningar som mord, övergrepp och misshandel. Vår frågeställning är om det är möjligt att förlåta onda gärningar fullt ut? Kan ett offer förlåta en förövare fullt ut som genom sina onda handlingar har orsakat offret lidande? Finns det någon rättvisa med tanke på den obalans som uppstår genom ondskefulla gärningar. Vi har valt att utgå ifrån rättvise teorin eftersom samhället har en rättvisa som grund när det gäller brott och straff. Vi har använt kvalitativmetod och har valt att göra två informantintervjuer med personer som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med förlåtelse. Vi intervjuade även personer som hade genomgått en förlåtelseprocess och vi analyserade intervjuerna utifrån vår definition på förlåtelse fullt ut som är</p><p>… att människor inte ska uppleva någon aggression, bitterhet, rädsla, sårbarhet, ångestfylldhet till förövaren/gärningen och återfått förtroendet till förövaren när de har förlåtit fullt ut.</p><p>Förlåtelse, försoning, hämnd och rättvisa är de begrepp som vi har funnit spegla respondenternas syn på området. Enligt vår förförståelse anser vi att det inte går att stryka ett streck över eller glömma svåra kränkningar. Vi menar att det inte går att förlåta fullt ut.</p>

I ordet förlåtelse ingår det många olika tolkningar beroende på vem det är som definierar. I vårt arbete har vi valt att inrikta oss på förhållandet mellan offret och förövaren när det gäller grova gärningar som mord, övergrepp och misshandel. Vår frågeställning är om det är möjligt att förlåta onda gärningar fullt ut? Kan ett offer förlåta en förövare fullt ut som genom sina onda handlingar har orsakat offret lidande? Finns det någon rättvisa med tanke på den obalans som uppstår genom ondskefulla gärningar. Vi har valt att utgå ifrån rättvise teorin eftersom samhället har en rättvisa som grund när det gäller brott och straff. Vi har använt kvalitativmetod och har valt att göra två informantintervjuer med personer som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med förlåtelse. Vi intervjuade även personer som hade genomgått en förlåtelseprocess och vi analyserade intervjuerna utifrån vår definition på förlåtelse fullt ut som är … att människor inte ska uppleva någon aggression, bitterhet, rädsla, sårbarhet, ångestfylldhet till förövaren/gärningen och återfått förtroendet till förövaren när de har förlåtit fullt ut. Förlåtelse, försoning, hämnd och rättvisa är de begrepp som vi har funnit spegla respondenternas syn på området. Enligt vår förförståelse anser vi att det inte går att stryka ett streck över eller glömma svåra kränkningar. Vi menar att det inte går att förlåta fullt ut.

Mitt syfte med detta arbete är att undersöka hur nätmobbning definieras och skiljer sig från den traditionella mobbning som oftast sker på skolgården, samt undersöka vilka konsekvenser nätmobbning kan ha. Vidare undersöker jag vilka åtgärdsprogram som finns idag samt hur de fungerar och hur vi kan förebygga eller stoppa fenomenet. Jag har använt mig av en litteraturstudie där jag sökt efter vetenskapliga artiklar skrivna på engelska, samt studerat några svenska studier och rapporter. Resultatet visar att det finns både samband och skillnader mellan traditionell mobbning och nätmobbning samt att vi i Sverige har en hel del åtgärdsprogram och organisationer som arbetar mot mobbning samt nätmobbning. Det visar sig även att det finns åtgärder och åtgärdsprogram som både har positiva och negativa effekter. Konsekvenserna kan bli stora och svåra för både de som utövar mobbning och de som blir mobbade och det är tydligt att vi i skolan behöver en djupare kunskap när det gäller barn och unga på Internet och hur vi bör hantera problematiken som kommer med nätmobbning och kränkningar på nätet.

Syftet med studien är att ur ett kritiskt diskursanalytiskt perspektiv analysera hur fenomenet mobbning, även kallat kränkningar, mellan lärare och elever konstrueras diskursivt på tre arenor. Dessa arenor är forskning om mobbning, läroplaner och skollagen samt fokusgruppssamtal mellan lärarvikarier. Studien utgår ifrån ett diskursanalytiskt perspektiv där man menar att språket konstruerar vår bild av världen och inte endast ”avbildar den som den är”. Så fort vi använder språket tolkar vi även vår omvärld. Genom att titta på språket och hur det talas om fenomenet mobbning har vi synliggjort hur fenomenet mobbning konstrueras och hos vem/vilka ansvaret läggs för mobbningen/de kränkande handlingarna samt vem/vilka som tillskrivs makten i konflikten. Analysen av arenorna är baserad på Faircloughs tredimensionella kritiska diskursmodell. I analysarbetet sorterades yttrandena från de tre arenorna in i femton olika idealtyper. Idealtyperna sammanställdes under de tre diskurserna ”mobbningsfenomenets grund och uppkomstmekanismer”, ”förebyggande arbete” och ”konfliktslösningsåtgärder” som i arenorna uttryckts som tre starkt åtskiljda sätta att tala om mobbning/kränkningar. Både den utsatta och den som utsätter uttrycks på arenorna kunna vara upphovsmän till att mobbning/kränkningar uppkommer. De som utsätter tillskrivs makten medan den som utsätts ses som ett offer.  Både när det gäller förebyggande arbete och konfliktlösningsåtgärder tillskrivs både den som utsätts och den som utsätter ansvar. Lärare som har dessa roller ges dock ett större ansvar, mindre rättigheter och större skyldigheter att förebygga och åtgärda än elever som har dessa roller.

Vårt utvecklingsarbete syftar till att öka kunskap och förståelse gällande hur en organiserad rastverksamhet kan minska kränkande behandling och konflikter. Rasten utgör 20 % av elevers skoldag. Det är ett outnyttjad arena för pedagogiska möten med barnen. Vi har därför startat upp rastverksamhet som involverar hela skolan från årskurs 1-3. Skolan som utvecklingsarbetet utförs på visar en enkätstudie på barnen att det finns riks för utanförskap. Vårt utvecklingsarbete har funnit att vuxna spelar stor roll för att barn ska känna trygghet på rasten. Genom intervjuer med pedagoger visar rastverksamheten tre huvudresultat som är att barn ser och vill prova nya aktiviter, det leder till att de får nya idéer att leka själva. Resultatet visar även att humöret påverkas positivt bland elever och personal. Det tredje och sista resultatet visar att barn blandar sig med varandra, det sociala klimatet gynnas.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur gymnasieelever upplever sociala medier utifrån Tajfels (1974) Social identity theory (SIT) samt vilka negativa och positiva aspekter gymnasieelever upplever med sociala medier. Med hjälp av en kvalitativ intervjumetod utgör svaren från tolv gymnasieelever i södra Sverige empirin för studiens resultat. Tidigare forskning har visat att responsen av andra medlemmar på sociala medier spelar stor roll för ungdomars psykiska välbefinnande. Resultatet visade att anledningen till informanternas användning av sociala medier till stor del berodde på att andra i deras umgängeskrets var aktiva, att informanterna upplevde kränkningar som ett oacceptabelt, men vanligt förekommande, beteende på sociala medier. Allt material bearbetades utifrån Burnards (1991) innehållsanalys där författarna utifrån empirins basala koder konstruerade följande huvudteman/underteman: kommunikation/anonymitet, etik/olämpligt beteende och tillhörighet/gruppidentitet. I diskussionsavsnittet diskuterade författarna resultatet med utgångspunkt utifrån den tidigare forskningen samt SIT. Här diskuterades bland annat att både tidigare forskning samt föreliggande resultat har funnit att individer upplevde en trygghet i att diskutera ämnen av mer kontroversiell karaktär bakom en skärm.