Studien gick ut på att undersöka hur hand- och armgester kan påverka hur spelare tar till sig information i en rollspelsdialog och vilken typ av hand- och armgester, ”kompletterande” eller ”ikoniska”, spelare föredrar och varför. Detta gjordes via skapandet av tre olika animationer baserade på teorier om gester, ”ikoniska” och ”kompletterande” gester. Tre animationer skapades, en för varje teori och en ”generisk” animation. Animationerna tillsammans med ljudlagd dialog lades upp på rollspelsforum i form av en online-enkät. Resultatet av enkäten visade att spelare föredrog den ”kompletterande” dialogsanimationen och påverkan på spelare syntes i att de tyckte det var lättare att förstå åt vilket håll en karaktär ville att spelaren skulle ta sig. Det var även större förståelse överlag genom dialogerna när extra gester fanns med.

Inledning Det behövs större förståelse för vilka metoder de yngsta barnen i förskolan använder för attkommunicera utan ett verbalt språk. I vår studie har vi valt att fokusera på de yngsta barnen iförskolan, de barnen som ännu inte har erövrat ett verbalt språk och som kommunicerar medhjälp av andra metoder. Vi har valt detta ämne då vi båda fascineras över hur mycket ett barnutan ett verbalt språk kan berätta med hjälp av andra kommunikationsmetoder. Syfte Syftet med studien är att med fokus på den fria leken, få en större förståelse för hur barn iåldern ett till två år kommunicerar utan ett verbalt språk. Vi vill se hur samspelet ser ut vidkommunikation, vilka metoder barn använder för att kommunicera samt vad barnenkommunicerar om. Metod Vi har genomfört kvalitativa observationer på två olika förskolor. Under observationerna lågfokus på barn i åldrarna ett till två år. Resultat I resultatet beskrivs de genomförda observationerna utifrån de tre frågorna som användes ianalysen av resultatet:• Hur kommunicerar barnen?• Vad handlar kommunikationen om?• Hur stöttas barnen från omgivningen?Resultatet visar att barn utan ett verbalt språk kommunicerar via kroppsspråk, gester,imitation, ögonkontakt, mimik, ljud och ord. Barnen använder i vissa tillfällen flerakommunikationsmetoder samtidigt för att förstärka det de vill förmedla. Kommunikationenhandlar främst om att bjuda in till en redan pågående lek eller att starta upp en ny. Dettaförekommer både till barn och till pedagoger, barnen vänder sig även till pedagogerna för attfå hjälp med något de inte klarar av på egen hand. Vi har kunnat se att omgivningen har enviktig roll i barnens kommunikativa samspel.

Detta arbete undersöker huruvida vi kan uppfatta lögn och nervositet hos en avskalad virtuell karaktär. Utifrån forskning om beteendevetenskap, kroppsspråk och icke-verbala signaler har lögnsignaler och nervositetstecken animerats hos en avskalad virtuell karaktär. Dessa animationer visades utan audiella ledtrådar, såsom tal, för urvalsgrupper och en kvantitativ undersökning genomfördes för att besvara arbetets frågeställning. Undersökningens resultat gav emellertid inget konkret svar på frågeställningen. För att respondenterna skulle uppfatta lögnsignaler hos en avskalad virtuell karaktär krävdes att ett flertal aspekter togs i beaktning, exempelvis behövde lögnsignalerna vara tydliga och inte överskuggas av starkare känslor eller signaler. Nervositetstecken avlästes dock enkelt av respondenterna i undersökningen vilket kan betyda att en avskalad virtuell karaktär kan gestalta ett nervöst tillstånd utan audiella ledtrådar. Resultatet som undersökningen gav har ställts mot insamlad data och tidigare forskning för att diskutera undersökningens brister och lämpliga framtida justeringar för att åtgärda dessa. Slutligen har även möjligheter för framtida arbete diskuterats och spekulationer kring användningsområden för en liknande undersökning i ett branschperspektiv har genomförts.

I detta arbete undersöks det vilken av två animationsmetoder, handanimation eller motion capture som främst skapar animation som upplevs av åskådaren som naturlig i sitt rörelsemönster. För att besvara denna fråga har en litteraturstudie genomförts som främst fokuserar på området kroppsspråk. Tre typer av animationer har skapats dels med hjälp av motion capture-teknik och dels med handanimation. Sedan utvärderas de olika animationsklippen genom en kvalitativ undersökning där det visade sig att de animationer som skapats med hjälp av motion capture-teknik upplevdes som naturligast i sitt rörelsemönster.

Bakgrund: Kommunikation är en central del av sjukvården och är en viktig faktor för att kunna erbjuda en säker vård. Kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten är ett viktigt verktyg för att uppnå en tydlig bild över patientens situation. För att kunna uppnå personcentrerad vård ska kommunikation tillämpas genom både verbala och kroppsliga uttryck. Trots detta rapporterar patienter ett missnöje gällande hur sjuksköterskors kommunikation. Då kommunikationen har visats ha en betydande roll i patienters erfarenheter av vården samt vårdresultatet är det av vikt att belysa patienters erfarenheter av sjuksköterskors kommunikation. Syfte: Syftet var att belysa patienters erfarenheter av sjuksköterskors kommunikation inom slutenvården. Metod: En litteraturstudie där studier med kvalitativ insats ingår. Databassökningarna utfördes i PubMed och CINAHL. Efter relevansbedömning återstod tio studier som analyserades genom en innehållsanalys. Resultat: Tre teman framträdde som var sjuksköterskans närvaro, samspel och kroppsspråk. En känsla av närvaro uppnåddes när sjuksköterskan visade aktivt lyssnande och erbjöd sin tid för att hjälpa patienter. Ett samspel mellan sjuksköterska och patient möjliggjordes av sjuksköterskans förmåga att bilda en sjuksköterska-patient relation samt erbjöd lättförståelig och kontinuerlig information om patientens tillstånd. Patienterna ansåg att när sjuksköterskorna använde sig utav kroppsspråk i form av ögonkontakt och omtänksamt tonfall kunde olika känslor genereras som bekräftelse och säkerhet. Konklusion: Föreliggande studie belyser patienters erfarenheter av sjuksköterskans kommunikation vad beträffar sjuksköterskans närvaro, samspel och kroppsspråk. Det är viktigt för patienterna att sjuksköterskorna är medvetna om hur de kommunicerar. / Background: Communication is a central part of healthcare and is an important factor in being able to provide safe care. The communication between the nurse and the patient is a tool of utmost importance for achieving a clear picture of the patient's situation. In order to achieve patient-centered care communication should be applied through both verbal and physical expressions. However, patients report dissatisfaction regarding how nurses communicate. As communication has been shown to play a significant role in patients’ experience of healthcare but also in the result of health care, it is important to highlight patients’ experiences of the nurses’ communication. Aim: The aim is to highlight patients’ experiences of nurses’ communication within inpatient care. Method: A literature reviw in which studies with a qualitative approach were studied. The database searches were performed in PubMed and CINAHL. After a relevance assessment 10 studies were analyzed by a content analysis. Result: Three themes emerged after the analysis of patients’ experiences which were nurses’ presence, interaction and body language. A sense of presence was achieved when the nurse showed active listening and offered time to help patients. Interaction between nurse and patient was enabled when the nurse had the ability to form a nurse-patient relationship and offered comprehensible and continuous information about the patient’s condition. Patients felt that when the nurses used body language in the form of eye contact and a caring tone of voice different emotions could be generated such as confirmation and security. Conclusion: This review highlights patients’ experiences of nurses’ communication concerning nurses’ presence, interaction and body language. It was found that it was important for patients that the nurses are aware of how they communicate.

Denna studie undersöker om hur olika animationsprinciper och rörelsemönster kanappliceras på ett livlöst objekt för att förmedla olika känslouttryck. En mjölpåse valdesför att uttrycka de olika känslorna. Fyra olika animationer skapades baserade påtidigare forskning i området vilka förmedlade känslorna glädje, ilska, vemod samt ettneutralt känslouttryck. För att svara på frågeställningen skickades enenkätundersökning ut på olika internetgrupper med målet att nå en utspridd målgrupp.Totalt deltog 51 personer. Enkäten visade på hur ett antal olika målgrupper uppfattadekänslouttrycken. Dessa bestod av olika kön, olika ålder, olika tid med visuella medieroch tidigare erfarenhet inom studier i datorspelsutveckling med inriktning på grafik.Resultatet visade på att en majoriteten av deltagarna uppfattade glädje, vemod ochdet neutrala känslouttrycket. Det arga känslouttrycket uppfattades med lägreträffsäkerhet. För att expandera forskningen skulle andra sorters animationer kunnautföras, forskning om hur andra livlösa objekt kan påverka uppfattningarna samt attinkludera ett antal andra känslouttryck.

Syftet med studien var att undersöka hur en dirigent i sin gestik och uttryck på ett medvetetsätt kan nyttja det mänskliga/universella kroppsspråket i sitt dirigerande. Metoderna som användes var dels mitt konstnärliga arbete som dirigent genom repetitioner och konserter avnutida och klassisk musik med kammarensemblen Norrbotten NEO samt Norrlandsoperanssymfoniorkester, dels intervjuer med sjukgymnast, skådespelare och professionella musiker.Det konstnärliga arbetet dokumenterades med videoupptagning medan intervjuernagenomfördes brevledes. Analyserna av respektive material var huvudsakligen av kvalitativart. Resultatet påvisar hur viktigt det är att som dirigent vara medveten om sitt kroppsspråk,eftersom ett otydligt kroppsspråk riskerar att ge oönskade musikaliska konsekvenser. Enmuskelspänning hos dirigenten kan exempelvis få det resultatet att orkestermusikernaomedvetet känner av egna spänningar i sitt eget spelande. Det ultimata musikaliska resultatet får man som dirigent om man i grunden har en välutvecklad dirigeringsgestik kombinerat med en gedigen kunskap om hur man kommunicerargenom sitt kroppsspråk.

I detta arbete undersöks skillnaden mellan män och kvinnor i huruvida de uppfattar kroppsspråk då det appliceras på en avskalad virtuell karaktär. Utifrån tidigare forskning om kroppsspråk och känslouttryck skapades fyra animationer föreställande gångcykler samt knackningar som visualiserade två olika känslor: glädje samt ilska. Det skapades även två neutrala animationer, en för vardera handling. En enkät skickades ut där träffsäkerhet, intensitet samt trovärdighet för animationerna undersöktes. Totalt svarade 30 personer på enkäten varav 21 var kvinnor. Resultatet av studien jämfördes med den problemformulering som grundats på tidigare forskning. Kvinnor valde i större utsträckning den glada karaktären. Resultatet visade på en skillnad mellan könen men ett motsatt resultat i förhållande till tidigare forskning. För att utvidga denna forskning kan flera aspekter undersökas, som till exempel hur ansiktsuttryck, olika utformningar på de virtuella karaktärerna samt hur olika animationsstilar påverkar resultatet.

Syftet med denna studie är att få kunskap om hur pedagoger i förskolan beskriver på vilka sätt de uppmärksammar och stärker barns självkänsla i förskolan. Metoden som används i studien är kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med totalt sex pedagoger i förskolan. Analysarbetet utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Eftersom lärande, enligt den sociokulturella teorin, sker i sociala sammanhang bland annat utifrån vilket bemötande barnet får blir begrepp så som barnsyn, scaffolding, mediering, redskap/verktyg, makt och inflytande, viktiga. I resultatet beskriver pedagogerna att barns självkänsla bland annat påverkas av den sociala miljön med andra barn och vuxna, vilket bemötande barnen får och vilka möjligheter den fysiska miljön erbjuder barnen att själva kunna välja aktivitet. Resultatet visar även att pedagogerna arbetar med kroppsspråk, positiv feedback, att lyssna på barns tankar och idéer samt med barns inflytande i verksamheten för att stärka deras självkänsla.

Kommunikationen fungerar som en grundläggande faktor för att sociala samspel ska utvecklas och relationer skapas. Relationen är en viktig och grundläggande förutsättning för att kunna främja och stötta barn i deras kommunikation. Relationen är dock beroende av tillit och förtroende för att den ska kunna ge barnen trygghet vilket är nödvändigt för att barnen ska våga uttrycka sig och kommunicera i sociala samspel. Denna studie är gjord ur ett relationellt perspektiv och utifrån en hermeneutisk tematiserad analys. Studiens syfte var att bidra till en djupare förståelse för de utmaningar och förutsättningar pedagoger upplever med att använda alternativa kommunikationsformer för att stötta barn i behov av kommunikativt stöd, samt deras tankar kring relationens betydelse för kommunikationen. Datainsamlingen skedde genom intervjuer med  förskollärare  och barnskötare vid tre olika svenska kommuner. Våra informanter är utvalda i egenskap av att de använder alternativa kommunikationsformer kontinuerligt i sitt arbete. Resultatet visar på att pedagoger upplever relationen, tid, material och förstående, samspelta kollegor som grundläggande förutsättningar för att kunna stötta barn i kommunikation. Slutsatser  som dragits grundade på pedagogernas utsagor är att miljön där barnen vistas samt trygga relationer är avgörande för att kunna möjliggöra att varje barn får sitt stöd utifrån sina  behov och sina individuella förutsättningar. / <p>2020-06-08</p>