The process where people move from rural areas to cities is called urbanization. This has been ongoing in Sweden for a long time. About 200 years ago, 90% of the population lived in rural areas, today 85% live in cities (SCB, 2015).While new buildings are being added, older buildings are taken out of service and this affects the conditions for the preservation of older buildings (Boverket 2007, 15). This will have consequences for how we in the future can relate and understandour history (Sveriges miljömål, 2017). But one of the Swedish parliaments goals is to create a sustainable development, which has made the cultural environment to a usefulresource. It can become an important part of sustainable developmentin both an ecological, social and economic perspective (RAÄ [a], u.å.).The municipality of Kramfors,together with neighboring municipalities,runs a development projectcalled “The tourismindustry of the High Coast -a journey in spaceand time"where the purpose is to tell theindustrial and cultural history of the area and increase tourism in the High Coast and Ådalen. One of the purposes with this master thesiswas topresenta conceptual design proposal for therebuilding and extension of an old harborofficebuildingfrom 1900, located by the river in Öds kaj, Kramfors. Öds kajis one of the nodes inthe development project and the historical harbor buildingcan become the attraction ofthe area.The main purpose of the thesis was to investigate, from a sustainability perspective, how a culture-historicalbuilding, by gaining a new function, can strengthen the socialidentity and contribute to tourism industry in a smaller town. This while respectingthe cultural-historical aspects of the building.Initially, a literature study was made from which information about cultural historical valuation was obtained. With Axel Unnerbäck's (2002) model as support, an analysis was made of the harboroffice's cultural-historical values. The building-historical andsocial-historical values were considered to be the main motive for preserving the building. They were strengthened by the basic motives: architectural value, identity value, industrial history value, patina and social-historical value.Asite analysis and a needs study were conducted in order to mapconditions and needs. In the next step, Peña and Parshall's (2001) method Problem Seekingwasused, where the purposewasto identifyfactors that wouldaffectthe designprocess.Before designing the proposal, a general description of possible future functions/ businesseswas made to decidethe most suitable for the buildingand the area. Based on needsacafé and restaurantbusinesseswas chosen.Beforedevelopingthefinaldesign proposal, a consequence analysiswasmade of three early sketches toexamine the impacton thecultural history values. The final result includesabuilding extension that, through a glass link, marks and respectsthe volume, materials and colorsof the original building.The conclusion of this thesis is that the aspects identity value, tourismindustry and sustainability are strongly interconnected. Sustainability involves the preservation of our cultural-historical heritage, which in a first step is made possible through cultural-historical valuation. The inheritance is in turn important for local identity valuesand tourismindustry, and thus crucialfor anotherpart of sustainability.Furthermore, the conclusion isthat processesand methodsusedin this master thesisare applicable to similar projects where a cultural-historical building willget a new function or business.

Idag saknas en bra översikt för kulturhistoriskt intressanta byggnader i hela Ljungby stad. Centrumbebyggelsen är inventerad och värderad sedan tidigare, men övriga delar av staden är i behov av samma arbete.  Målet är att denna studie ska leverera ett kunskapsunderlag som underlättar vid planering och bygglovsprövning. I arbetet inventeras och värderas bebyggelsen och miljön i områdena Stensberg och Rönnäs i Ljungby stad.   Genom fältobservationer och studier av bl.a. kartor och ritningar har konstaterats att bebyggelsen är av varierande karaktär. Den har tillkommit under olika decennier och har därför många olika stilar. På områdena finns det mestadels bostadshus i form av villor, men det finns också flerfamiljshus samt offentliga byggnader som en skola, en restaurang och en kyrka. Förslag på utökat skydd för ett antal byggnader och bebyggelsemiljöer har tagits fram.

På fastigheten Nornan 13 i Tingsryd, Kronobergs län, finns idag en mangårdsbyggnad från mitten av 1800-talet. Då ett flertal ekonomibyggnader på fastigheten tidigare förstörts i en brand, funderar fastighetsägaren på att komplettera tomten med nya byggnader i form av flerbostadshus. Denna rapport utreder möjligheterna och förutsättningarna för nybyggnation på Nornan 13, samt ger utifrån dessa villkor förslag på hur sådan byggnation bör och kan utformas. Förslaget presenteras med hjälp av ritningar, illustrationer och beskrivningar. Eftersom samtliga byggnader på Nornan 13 och närliggande fastigheter är av äldre karaktär bedöms området som känsligt för ny modern bebyggelse. Av den anledningen genomförs en områdesanalys för att kunna identifiera områdets kulturhistoriska värden, samt undersöka hur nybyggnation kan tillvarata dessa. Områdesanalysen genomförs med stöd av DIVE-metoden.

Allt hårdare lagkrav gör att det är svårt att energieffektivisera befintliga byggnader utan att förändra deras utseende. Syftet med examensarbetet är att utreda hur stor energieffektivisering, för tre befintliga småhus uppförda under 1900-talet, som är möjlig att uppnå genom förbättring av byggnadernas klimatskal, det vill säga tak, väggar, golv, fönster och dörrar, utan att förvanska byggnadernas utseende och samtidigt bevara deras kulturhistoriska värden. Arbetet bestod av en förstudie där tre byggnader identifierades, ett undersökningsskede där information om byggnaderna togs fram och ett slutsatsskede där energibesparande åtgärdsförslag togs fram och utvärderades. Byggnader som var goda representanter för sin tid och stil söktes. Byggnader från 1910-talet, 1930-talet och 1970-talet, lokaliserades. Sedan gjordes det fallstudier med intervjuer och inventeringar. För att utreda byggnadens klimatskal utfördes u-värdesberäkningar och energiberäkningar av befintliga byggander och byggnader baserade på föreslagna åtgärdsförslag. Ingen av byggnaderna nådde efter föreslagna åtgärder ner till passivhuskravet 59 kWh/år/m2 Atemp eller BBR-kravet 110 kWh/år/m2 Atemp för en byggnads specifika energianvändning. Den största möjliga energieffektivisering för de tre byggnaderna uppförda under 1900-talet, som är möjlig att uppnå utan att förvanska byggnadernas utseende och samtidigt bevara deras kulturhistoriska värden är 13,0 kWh/år/m2 Atemp, 49,7 kWh/år/m2 Atemp respektive 64,8 kWh/år/m2 Atemp. Slutsatser från arbetet är att byggnader från 1910-tal kan åtgärdas genom att isolera fönstren, sätta dit en extra dörr på insidan av ytterdörren samt tilläggsisolera snedtaket. Byggnader från 1930-tal kan åtgärdas genom att isolera fönstren med en isolerruta på insidan av fönstret och dörrarna med en extra dörr på insidan av ytterdörren. Byggnader från 1970-tal kan åtgärda fönstren genom att byta ut dem till energifönster, ingen åtgärd för golvet men fasaden isoleras utvändigt med vakuumisolering. Byggnaden från 1970-talet klarade sig bäst i jämförelsen eftersom den var i autentiskt skick från början vilket gjorde att förbättringen blev större än för till exempel byggnaden från 1910-talet som redan var ombyggd innan åtgärder föreslogs. / Increasingly stringent legal requirements make it difficult to energy efficiency in existing buildings without changing their appearance. The purpose of the study is to investigate how much energy, for three existing single-family homes built in the 1900s, which is achievable by improving the building envelope, ie, ceilings, walls, floors, windows and doors, without distorting the building's appearance and while maintaining their cultural values. The work consisted of a pilot study where three buildings were identified, a research stage where information about the buildings were developed and an inference stage where energy saving measures proposed were developed and evaluated. Buildings that were good representatives of their time and style sought. Buildings from the 1910s, 1930s and 1970s, was located. Since it was done case studies, interviews and surveys. To investigate the building envelope was conducted U-value calculations and energy calculations of the existing building commitment and buildings based on the proposed policy proposals. None of the buildings reached after the proposed action down to the passive house requirement 59 kWh/year/m2 Atemp or BBR requirement 110 kWh/year/m2 Atemp for a building-specific energy consumption. The maximum possible energy efficiency for the three buildings erected during the 1900s, which is achievable without corrupting the buildings' appearance while preserving their cultural values is 13.0 kWh/year/m2 Atemp, 49.7 kWh/year/m2 Atemp respectively 64.8 kWh/year/m2 Atemp. Conclusions of the work is that buildings from the 1910's can be addressed by isolating the windows, put one extra door on the inside of the front door and additional insulation in sloping roof. Buildings from the 1930s can be addressed by isolating windows with insulating glass on the inside of the windows and doors with an extra door on the inside of the front door. Buildings from the 1970s can fix the windows by changing them into energy windows, no action on the floor but the facade insulated externally with vacuum insulation. The building from the 1970s fared best in the comparison because it was the authentic condition from the beginning, which meant that the improvement was greater than for example the building from the 1910s that was already rebuilt before action was proposed.

This essay deals with ruins from the perspective of their cultural values ​​and the impact of add-ons, protective add-ons and caring actions affect these values. The issues in the essay are; What are the cultural values of a ruin?  How have ruins been used?  How are ruins treated today? Initially the definition of the concept “ruin” is discussed, what is a ruin? A building has an architectural biography: the creation, destruction, change and the decay. The concept of ruin is considered to be a state of this decay, rather than a dead building. This leads to that if a ruin is added or rebuilt, once again it becomes a building. Ruins has meant a lot to people even long ago, the history of the caring of ruins goes long back, in Italy to the 5th century AD. In the Nordic countries the protection of ancient remains came a bit later, in Sweden the first legislation is from the year 1666th. The ruins were preserved to show the greatness of ancient societies and the changes that led to the decay of the buildings. During the 18th century a cult grows around ruins, which later have been called the romance of ruins. This ideology is developing into constructing "new" ruins in the castle parks, ruins become a status symbol. The essay deals with three case studies as reference objects in a discussion regarding their cultural value. The ruin of the dome in Hamar, Norway, over-built with a protective roof that directly affects the cultural environment. The arguments for this operation are the task of conservation, but the goal is to use the building as a cultural arena. The castle ruin on Visingsö in the lake Vättern has an action plan with a clear cultural value description. The age of the ruin and bearer of abstract memories are emphasized values. The last example is the rebuilding of St Nicholas church ruin in Visby and how designers are taking into account its cultural value. Finally, the definition of the general cultural values ​​of a ruin is presented, in comparison with the reference objects included in the paper. The age of the ruin, structural engineering in past societies, the use of the ruins and the changes of extensions or restorations are the values ​​that occur in the examples. The conclusion is that the change is perhaps the value of most importance. Since the "ruin" is a stage rather than a fixed object the change is a fact. To freeze a moment of decay may remove one of the most important cultural values of a ruin. / Uppsatsen behandlar ruiner utifrån deras kulturhistoriska värden och vilka konsekvenser tillbyggnader, skyddstillbyggnader och vårdande insatser påverkar dessa värden. Uppsatsens drivande frågeställningar är : Vilka är en ruins kulturhistoriska värden? Hur har man brukat ruiner? Hur behandlas ruiner idag? Inledningsvis definieras begreppet ruin, vad är en ruin? I diskussionen tas en byggnads biografi upp med Tillblivelse, nedbrytning, förändring och förgängelse. Begreppet ruin anses vara ett tillstånd av varande förfall snarare än en död byggnad. Detta medför sig att en ruin som till- eller ombyggs åter kan bli en byggnad. Ruiner har betytt mycket för människor även långt tillbaka, ruinvårdens historia går, i Italien, tillbaka till århundradena efter vår tideräknings början.  I Norden kom skyddet för fornlämningar lite senare, i Sverige finns den första lagstiftningen från år 1666. Ruinerna skulle bevaras för att visa på forna samhällens storhet och på förändringar som lett till byggnaders förfall. Under 1700-talet växer en kult fram kring ruiner, som sedan kallas ruinromantiken. Denna ideologi utvecklar sig till att man uppför ”nya” ruiner i slottsparker, ruinen blir en statussymbol. Uppsatsen tar upp 3 fallstudier som referensobjekt i en diskussion kring de kulturhistoriska värdena. Hamar domkyrkoruin i Norge överbyggdes med ett skyddstak som direkt påverkar kulturmiljön. Argumenten för insatsen är av bevarandekaraktär men målet är att använda byggnaden som kulturarena. Visningsborgs slottsruin på Visingsö i Vättern har ett vårdprogram med en tydlig kulturhistorisk värdebeskrivning. Ruinens ålder och bärare av abstrakta minnen tas upp som viktiga värden. Sist tas ombyggnaden av S:t Nicolai kyrkoruin i Visby upp som exempel på hur arkitekterna tar hänsyn till de kulturhistoriska värdena. Slutligen definieras de allmänna kulturhistoriska värden som en ruin innehar i jämförelse med de referensobjekt som tagits upp i uppsatsen. Ruinens ålder, byggnadskonst i tidigare samhällen, ruinens användning och den förändring som skett i form av tillbyggnader eller restaureringar är de värden som återkommer i exemplen. Slutsatsen blir att förändringen är kanske det värde som är högst. Eftersom ”ruin” är ett stadium snarare än ett fast objekt blir förändringen ett faktum. Att frysa ett ögonblick av förfall kan alltså ta bort ett av de viktigaste kulturhistoriska värden som en ruin innehar.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagoger tänker och resonerar kring estetik och estetikens värde i Reggio Emilia-inspirerade förskolor och förskoleklasser. Vi har utfört en kvalitativ intervjustudie tillsammans med fem pedagoger i Skåne. Resultatet av intervjuerna har sedan analyserats utifrån aktuell forskning samt Vygotskijs kulturhistoriska teori. Resultatet som redovisas berör Reggio Emilia-inspirerade pedagogers olika sätt att resonera kring estetik där det bland annat beskrivs som ett sätt att kommunicera, utforska och förstå sin omvärld. Med ett förhållningssätt där barn ses som kompetenta och sociala betonar pedagogerna vikten av att skapa möjligheter i verksamheten för att barnens intressen och funderingar ska synliggöras och utmanas vidare. Pedagogerna reflekterar även kring pedagogisk dokumentation, miljö och material i relation till estetik. Vårt huvudsakliga resultat ger en bild av estetiken som en viktig del av en helhet för barns lärande och utveckling. Estetiken beskrivs som både ett verktyg för att komma i relation till och lära om något annat som ett ämne med ett intrinsikalt värde.

The forest has always been an important resource for Sweden and over the years technological advancements has made forestry more efficient, but the large machines that are now an essential part of the industry poses a threat to the many heritage sites located in our woods. This thesis aims to understand how the people working in forestry practice cultural heritage management and what motivates them to keep these sites safe. An inventory of the current state of heritage sites in the forest, combined with a survey aimed at employees active in the field has been used to try to find ways to improve the cultural heritage management in forestry.

Den här rapporten är framtagen åt Skanska Direkt AB i syfte att finna en vägledning för exteriör renovering av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Stockholm Stad med fokus på flerbostadshus av folkhemsarkitektur. De utmärkande karaktärsdragen för folkhemsarkitekturen har identifierats för att få en förståelse vad som är viktigt att bevara och därmed kan förvanskas. Genom att undersöka hur Stockholm Stadsmuseum genomför klassificeringar av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och hur dessa används vid bygglovsärenden hos Stockholm Stadsbyggnadskontor gavs en förståelse för innebörden av hur en bebyggelses kulturhistoriska värde kan påverka en bygglovsansökan. Vidare undersöktes vilka lagar som reglerar kulturhistorisk värdefull bebyggelse och ett urval av rättsfall där förvanskning av kulturvärdet var avgörande för domslutet analyserades. Detta har sedan sammanställts i en vägledning och arbetsprocess som förklarar hur man bör gå tillväga innan renovering börjar. Det framkommer tydligt att det inte finns ett enkelt svar på frågan om vad som är förvanskande vid förändring. Däremot identifieras vissa egenskaper som kan vara föremål för förvanskning och som bör tas hänsyn till vid planering inför en renovering. Exempel på detta är fönstrens utformning, material och färg i fasad och balkongens beklädnad. / This report is produced for Skanska Direkt AB and its purpose is to find a guide for renovation of the exterior in buildings that are valuable from a heritage point of view in the city of Stockholm. The focus of this report is on multi-residential buildings from the 1940’s and 1950’s. The attributes that are valuable from this era are identified to gain an understanding of which elements that are important to preserve and therefore is a subject for distortion. Investigating how Stockholm City Museum work when classifying buildings and areas of significant cultural importance and how they are applied in building permits when “Stockholm Stadsbyggnadskontor” is processing permit applications gains an understanding of how the cultural significance can affect a building permit. Also, the laws that regulate buildings of cultural significance are investigated as well as court cases that process the question of distortion of buildings. The material has been compiled into a guide and a working process that explains the procedure that should be followed before renovation is initialized. It becomes clear that there is no simple answer to the question of what changes constitutes a distortion in buildings. Although, certain qualities are identified that can be subject of distortion and that should be considered when planning for a renovation. Examples of this is the configuration of windows, material and color of the facade as well as the covering of the balcony.

Sandvikens stadsdel i Vasa är under utveckling. Stadsdelen präglas av stora kontraster mellan det natursköna havsnära läget och den genomklyvande motorvägen. Strukturen är storskalig, dels på grund av trafiklösningarna, dels till följd av att det är här som stadens idrottsanläggningar samlats. Bostadsbebyggelsen är begränsad. Nu smider flera aktörer planer för omvandling och exploatering. Hästfolket vill flytta ut travbanan ur staden, vilket skulle frigöra 0,15kvm mark för bostadsbyggande och nästintill fördubbla stadsdelens bostadsyta. Vasa stad bygger t Sandvikens fotbollsstadion för att leva upp till de krav som via UEFA ställs på prestationsplatser inom den nationella ligafotbollen. För att Vasa stolthet VPS skall kunna behålla sina ligalicenser krävs täckta sittplatser för en publik som till sin storlek motsvarar 1:10 av stadens befolkning, det vill säga 6000 platser. Motorvägen från 1968 som klyver rakt in i stadens hjärta genomkorsar Sandvikens stadsdel och delar den aggressivt i två delar: stranden med badmöjligheter, gammal parkmiljö och trivsamma rekreationsplatser på ena sidan, på andra sidan idrottsanläggningarna och bostadsområdet. Tvärkopplingarna sidorna emellan är svaga och bullerproblemen höga. Längs med motorvägen har det skapats stora svårutnyttjade och otrivsamma ytor. I detta förslag till utbyggnad av Sandvikens fotbollsstadion har jag försökt svara på denna situation. Ett stadionbygge är en stor kommunal investering och bör ge maximal social återbäring till betalarna. Genom att angripa stadion som en kollektiv möjlighet för den växande stadsdelen kan man skapa en anläggning som bjuder in till aktivitet bortom fotbollens intresseområde. / How do you expand a listed football-stadium so that it supports social activity and generates life in the street? In this project, an expansion of the Sandviken football-stadium in Vasa, I have tried to respond to a complex situation. Building a stadium is a large municipal investment and should give back maximal social refund to its payers. Defining the stadium as a collective possibility for the growing town district may lead to a sports facility that invites to activity beyond the domain of football. My proposal for a football-stadium builds upon the idea of an urban generator. The stadium should not be introvert and closed towards the street, as traditionally is the case with the typology. It should contribute in different ways to the cultural context and the life in the block and in the street. It should feel activated and alive also outside those few hours of match per week. By placing the football-related functions, like dressing rooms, on level one, I have freed the street level for complementing program. The old stadium is from 1937 and has seats only on the south long side of the pitch and it includes also a so called marathon-tower by the original entrance. It is listed and preserved due to its strong heritage values. The antiquarian aspects of the project have been a part of my task. How do you design an infill project within a historic context? How should contributions to this environment be made so that its values are preserved or even strengthened?

Detta självständiga arbete tar sin utgångspunkt i en undran över hur lärare tillvaratar elevers möjliga utveckling inom den enskilda instrumentundervisningen.  Syftet är att bidra med mer kunskap om hur lärare reflekterar kring elevers möjliga utveckling utifrån två forskningsfrågor: Hur beskriver lärare mötet mellan lärare och elev för att tillvarata elevens möjlighet att utvecklas inom den enskilda instrumentundervisningen? Vad karaktäriserar lärares utsagor om elevers möjliga utveckling inom den enskilda instrumentundervisningen? För att besvara forskningsfrågorna har material i form av tre intervjuer med musiklärare samlats in. Intervjuerna har analyserats med kulturhistoriska teoretiska begrepp.  Resultatet visar att lärare använder sig av olika strategier för att identifiera och hantera elevers aktuella utvecklingsnivå och aktivera elevers närmaste utvecklingszon på ett önskvärt sätt. Lärare använder sig även av verktyg och tecken, som inspelning och genre för att mediera kunskap. Vidare visar resultatet även att elevers egna viljor och förtroende för läraren är viktiga komponenter för lärare att ta hänsyn till för att möta elevers potentiella utveckling. Utöver detta visar resultat att det finns hinder för elevers möjliga utveckling som har varit karaktäriserande för informanternas utsagor. De hinder som beskrivs är om läraren har för många elever vid ett givet tillfälle, psykiska samt sociala problem hos eleven eller om uppgifterna som eleven får är alldeles för svåra.