I detta examensarbete har semi-strukturerade intervjuer genomförts för att undersöka hur filosofilärare på gymnasieskolor uppfattar begreppet kritiskt tänkande, hur de beskriver att de arbetar med filosofiundervisning, samt hur de upplever att deras undervisning påverkar utvecklingen av kritiskt tänkande hos eleverna. Bakgrunden till forskningen består av vad gymnasieläroplanen och filosofiämnesplanen säger om kritiskt tänkande, samt hur tidigare forskning förklarar begreppet kritiskt tänkande. Den tidigare forskningen beskriver filosofiundervisning som särskilt lämplig för utveckling av kritiskt tänkande hos eleverna, och visar filosofiundervisningens positiva påverkan på utveckling av kritiskt tänkande. Resultatet visar att de intervjuade lärarna beskriver kritiskt tänkande som förmågan att vara välgrundad i sina ställningstaganden, att ifrågasätta och reflektera över ställningstaganden och att visa öppenhet inför nya idéer. Lärarna upplevde att klassrumdiskussioner, diskussioner i mindre grupper och grupparbeten spelade en viktig roll i de didaktiska val som gjordes för att främja utvecklingen av kritiskt tänkande hos eleverna. Dessa lärare upplevde att filosofiundervisningen hade en positiv påverkan på utvecklingen av kritiskt tänkande hos eleverna, men att ämnesplanen var missgynnande för vissa elever.

Bakgrund: Mer än hälften av antalet dödsfall i världen är orsakade av sjukdomar som delvis kan förebyggas med förändrade levnadsvanor och mer än halva Sveriges befolkning har minst en ohälsosam levnadsvana. Primärvården har en bra position för att arbeta hälsofrämjande med levnadsvanor och distriktssköterskor ska arbeta för att främja jämlik hälsa och goda levnadsvanor i hela befolkningen. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av det dagliga hälsofrämjande arbetet på hälsocentral. Metod: Metoden som använts var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer utfördes för att samla in data. Dataanalysen är gjord med en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Studien resulterade i sju kategorier: Att bygga en relation och se hela patienten; Att motivera omotiverade patienter; Att använda verktyg och metoder som stöd i samtalet; Att anpassa samtalet efter patienten; Att det egna drivet är viktigt; Att teamarbete och rutiner påverkar arbetet; Att förutsättningarna är begränsade inom organisationen. Slutsats: Distriktssköterskor anser att det hälsofrämjande arbetet är viktigt och att de vill prioritera det, men att andra arbetsuppgifter tar mycket tid och leder till att tiden inte räcker till.

Målet med palliativ vård är att ge personer med icke botbar sjukdom möjlighet till optimal livskvalitet genom att lindra lidande. Smärta är ett vanligt symtom bland personer som vårdas palliativt och personen är ofta otillräckligt smärtlindrad. Detta ställer stora krav på sjuksköterskans kompetens att vårda dessa personer. Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att vårda personer med smärta i specialiserad palliativ vård. Studien har genomförts som kvalitativ metod med induktiv ansats och bygger på semistrukturreade intervjuer som datainsamlingsmetod. Sjuksköterskor verksamma inom tre olika specialiserade palliativa enheter, avancerad sjukvård i hemmet (ASIH) har intervjuats. Resultatet av studien har visat att sjuksköterskan inom specialiserad palliativ vård hade bra stöd från teamet och samtliga sjuksköterskor upplevde att de hade erfarenhet och tillräcklig kunskap för att vårda personen med smärta i hemmet. När det inte gick att smärtlindra fullt ut kunde sjuksköterskan känna frustration och maktlöshet men med stöd av teamet och med inställningen att alltid försöka lindra lidandet oavsett kunde dessa känslor balanseras. Det framkom även i resultatet att det var goda relationer med personen som vårdades, med deras närstående och med kollegor i teamet som låg till grund för en personcentrerad vård. Genom att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med smärta i palliativt skede kunde omvårdnads strategier som är av betydelse identifieras och bidra till framtidens vård. Sjuksköterskor inom specialiserad palliativ vård beskrev sig ha tillräckligt med stöd, tid och resurser för att vårda personer med smärta. De möttes av tacksamhet och upplevde sitt arbete meningsfullt. / The goal of palliative care is to give people with the incurable disease the opportunity for optimal quality of life by relieving suffering. Pain is a common symptom among people who are cared for palliatively and the person is often insufficiently relieved. This puts great demands on the nurse's competence to care for these people. The purpose was to describe the nurse's experience of caring for people with pain in specialized palliative care. The study was conducted as a qualitative method with an inductive approach and is based on semi-structured interviews as a data collection method. Nurses working in three different specialized palliative care units, advanced home care (ASIH) have been interviewed. The results of the study have shown that the nurse in specialized palliative care had good support from the team and all nurses felt that they had experience and sufficient knowledge to care for the person with pain at home. When it was not possible to fully relieve pain, the nurses could feel frustration and powerlessness, but with the support of the team and with the attitude to always try to relieve the suffering regardless, these feelings could be balanced. What emerged in the result was those good relationships with the person being cared for, with their relatives, and with colleagues in the team were the basis for a person-centered care. By examining nurses' experiences of caring for people with pain in the palliative care stage, important nursing strategies could be identified and contribute to future care. Nurses in specialized palliative care described themselves as having enough support, time, and resources to care for people with pain. They were met with gratitude and experienced their work meaningfully.

Denna uppsats undersöker genom kvalitativa intervjuer samhällskunskapslärare pågymnasienivå och deras uppfattningar och upplevelser av den påtvingandedistansundervisningen i samhällskunskap på grund av Coronapandemin 2020. Bakgrunden äratt den påtvingade distansundervisningen medförde en helt ny undervisningsarena för mångagymnasielärare och att det saknar omfattande tidigare forskning på området. Studien syftar attundersöka hur distansundervisningen har påverkat samhällskunskapslärare didaktiska val isamhällskunskap utifrån både samhällsdidaktiska teorier samt det sociokulturella perspektivetför lärande. Resultatet av intervjuerna, upplevelserna och uppfattningarna gymnasielärarnahar om distansundervisningen diskuteras och potentiella konsekvenser lyfts fram iförhållande till de tidigare nämnda ämnesdidaktiska och sociokulturella teorierna. Lärarnalyfter framförallt fram att distansundervisningen har påtvingad mer lärarstyrdaundervisningsformer med tydligare struktur samt mindre naturlig kontakt med eleverna.

Bakgrund: Graviditet och förlossning är en naturlig process i vilken barnmorskan är den primära vårdgivaren. Forskning visar att blivande föräldrar gynnas av att få stöd av en barnmorska under barnafödandet men förlossningsklinikerna i Sverige är underbemannade. Barnmorskor lämnar och det beror troligtvis på den rådande arbetsmiljön.   Syfte: Syftet med studien var att undersöka barnmorskors tankar och upplevelser kring varför de lämnat sitt yrke som barnmorska inom förlossningsvården. Ett ytterligare syfte var att undersöka vilka faktorer som skulle kunna medverka till att de återvänder till förlossningsvården.   Metod: Studien hade en kvalitativ ansats. Nio informanter intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Informanterna var alla barnmorskor som alla arbetat inom förlossningsvården men som sedermera lämnat. Data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Två teman tydliggjordes: ” Barnmorskors negativa tankar och upplevelser av förlossningsvården” och ”Om barnmorskor själva fick diktera sina villkor”. Arbetsklimatet, låg bemanning, stress och förändringar i barnmorskans yrkesroll bidrog till att barnmorskor lämnar. Barnmorskor saknar valmöjligheter, exempelvis caseload-midwifery och flexibla scheman med chans till adekvat återhämtning. Barnmorskor saknar också utvecklingsmöjligheter inom kompetensområdet.   Slutsats: Barnmorskorna har upplevt att förlossningsvården förändrats – medikaliserats och hur låg bemanning, ett tufft arbetsklimat samt organisatoriska problem föranlett utbrändhet och sjukskrivningar. Barnmorskorna önskar mer flexibla scheman och större möjligheter till utveckling inom kompetensområdet. Barnmorskorna önskar också, både för sig själva och för de födande kvinnorna, barnmorskeledda kliniker, caseload-modell och statligt finansierade hemförlossningar för att öka valfriheten. / Background: Pregnancy and childbirth is a natural process in which the midwife is the primary care provider. Research show that prospective parents benefit from being supported by a midwife during childbirth. However, the birth clinics in Sweden are understaffed. Midwives leave and this is probably due the prevailing working environment.   Aim: The aim of the study was to examine midwives' thoughts and experiences regarding reasons why they left their profession as a midwife in childbirth care. Another aim was to investigate which factors could help them return to childbirth care.   Methods: The study had a qualitative approach in which nine informants were interviewed based on a semi-structured interview guide. The informants were all midwives who all worked in childbirth care but who subsequently left. Data was analysed by a qualitative content analysis.   Results: Two themes were made clear: "Midwives negative thoughts and experiences of work at the maternity ward" and "If midwives themselves had to dictate their conditions". The working climate, low staffing, stress and changes in the midwife's professional role contribute to midwives leaving. Midwives lack options, such as caseload-midwifery and flexible schedules with the chance to recover properly. Midwives also lack development opportunities in their own field of work.   Conclusions: The midwives have experienced that childbirth care has changed and how low staffing, a tough working climate and organisational problems caused burnout and sick leave. Midwives want more flexible schedules and greater opportunities for development in the field of competence. The midwives also want, both for themselves and for the women they care for, midwife-led clinics, caseload midwifery and state-funded home delivery to increase freedom of choice.

Bakgrund Att erbjuda föräldrastöd i grupp är en uppgift för barnhälsovården. När coronapandemin drabbade Sverige i mars år 2020 orsakade restriktioner svårigheter med att erbjuda föräldrastöd i grupp. Syftet med intervjustudien var att belysa barnhälsovårdsjuksköterskans erfarenheter av arbetet med föräldrastöd i grupp under coronapandemin. Metod En intervjustudie med kvalitativ ansats genomfördes där tio barnhälsovårdssjuksköterskor intervjuades med en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys. Innehållsanalysen av intervjuerna resulterade i tre kategorier med sju underkategorier. Resultat visade att barnhälsovårdssjuksköterskor förändrade strukturen på föräldrastöd i grupp under coronapandemin. Innehållsanalysen resulterade i tre kategorier. De tre kategorierna var anpassat föräldrastöd, organisationens betydelse för barnhälsovårdssjuksköterskornas arbete och svårigheter med föräldrastöd i grupp under coronapandemin.  Föräldrastöd i grupp ställdes dels in på grund av tidsbrist och dels ändrades formatet till att kunna genomföras utomhus, digitalt eller i samverkan med familjecentraler. Konklusion Resultatet visade att barnhälsovårdssjuksköterskorna saknade att kunna erbjuda föräldrastöd i grupp och att de fått med sig nya idéer om hur de kan erbjuda föräldrastöd i grupp i framtiden. Ytterligare forskning kring föräldrastöd i grupp kan bidra till värdefull utveckling av verksamheten.

Bakgrund: Världen har drabbats av pandemier åtskilliga gånger under historiens gång. Den 11 mars 2020 stod det klart att världen drabbats av en ny pandemi, viruset SARS-Cov-2 som orsakar sjukdomen Covid-19. Alla världens länder vidtog olika åtgärder för att försöka begränsa smittspridningen. Sverige gick in i denna pandemi med otillräckliga lager av skyddsutrustning, lågt antal vårdplatser och begränsat med vårdpersonal. Arbetsbelastningen under en pandemi förväntas öka, vilket innebär att sjuksköterskor riskerar att utsättas för stor stress, som kan komma att påverka deras hälsa negativt. Syfte: Syftet var att undersöka hur arbete i kommunal hälso- och sjukvård under pågående pandemi påverkar sjuksköterskors upplevda hälsa. Metod: Studien genomfördes med en induktiv ansats. Data samlades in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Åtta sjuksköterskor, varav sex inom ordinärt boende och två från särskilt boende, deltog i studien. Datainsamlingen analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkom tre kategorier och åtta underkategorier. Första kategorin blev organisationens påverkan som inkluderade underkategorierna bristande riktlinjer, okunskap kring sjukdomen och ökade krav, som upplevdes orsaka ökad arbetsbelastning. Emotionella påfrestningar bestod av ensamhet, rädsla för sjukdomen och brist på återhämtning. Sjuksköterskor upplevde sig ensamma på både arbetet och privat. De hade en rädsla för sjukdomen, både för att själva bli smittade och för att smitta familj och vänner. Den ökade stressen som arbetet innebar gjorde att sjuksköterskor upplevde brist på återhämtning. Den tredje kategorin var etisk stress som omfattade underkategorierna otillräcklighet och att arbeta mot sina värderingar. På grund av bristande resurser upplevde sjuksköterskor att de tvingades ta beslut som gick emot deras egna värderingar. Slutsats: Sammanfattningsvis indikerar den aktuella studien att brist på riktlinjer, okunskap om sjukdomen och ökade krav tillsammans med emotionella påfrestningar och etisk stress, är faktorer som påverkar sjuksköterskors upplevda hälsa negativt när de arbetar inom kommunal hälso- och sjukvård. / Background: The world has been facing pandemics several times during our history. The eleventh of March 2020, the world was facing a new pandemic, the disease Covid-19, caused by the virus SARS-cov-2. Countries all over the world took actions to prevent the virus from spreading. Sweden faced the pandemic with limited amount of supplies of protective gear and a low number of both hospital beds and caregivers. The workload during a pandemic is supposedly increased, and may affect the levels on stress to nurses, and in the long term have a negative effect on their health. Purpose: The aim of the study was to examine how work in municipal healthcare during the ongoing Covid-19 pandemic affect nurses and their perceived health. Method: The study had a qualitative design with an inductive approach. Data was collected through semi structured interviews. Eight nurses, of which six worked in ordinary homes and two of them worked in nursing homes, participated in the study. The material was transcribed and analyzed with a qualitative content analysis. Result: Three categories and eight subcategories emerged. The first category, impact of the organization included the subcategories lack of guidelines, ignorance of the disease and increased demands, altogether experienced as causing increased workload. Emotional stress comprised loneliness, fear of disease and lack of recovery. Nurses felt alone both at work and in private. They had a fear of the disease, both to become ill themselves and to infect family and friends. The increased stress that the work entailed meant that the nurses experienced a lack of recovery. The third emerged category was ethical stress comprising the subcategories inadequacy and working in disagreement with one’s personal ethical values. Due to lack of resources, nurses experienced a feeling of inadequacy and that they were forced to make decisions that went against their own values. Conclusion: In conclusion, the current study indicates that lack of guidelines, ignorance of the disease and increased demands together with emotional and ethical stress are factors affecting nurses perceived health negatively when working in municipal healthcare during a pandemic.

Förskolans läroplan (Skolverket, 2018) visar på hur demokratiuppdraget är en central del iförskolans verksamhet, där barns inflytande och delaktighet skrivs fram som viktigakomponenter för att kunna genomföra det demokratiska uppdraget. Avsikten med studien ärdärmed att undersöka hur barns inflytande och delaktighet beaktas i relation till förskolläraresdemokratiuppdrag. I tidigare forskning framställs hur en förändrad demokratisyn i förskolanalltmer fokuserar på det individuella barnet i relation till demokratiska handlingar, som i sintur försummar barns samarbete i interaktion med varandra. För att svara på studiens syfte haren kvalitativ intervjustudie använts som utgångspunkt, där både förskollärares och barnsutsagor synliggörs. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem förskollärare via ettdigitalt verktyg. Barnintervjuerna utfördes genom fysisk närvaro i deras förskola, där det blevtotalt sex intervjuer med tolv deltagande barn. Detta i avsikt att undersöka huruvida barnsperspektiv får komma till uttryck i relation till förskolans demokratiuppdrag. På så vis syftarstudien även till hur förskollärare bejakar ett barns perspektiv samt ett relationellt perspektiv.Resultatet i studien visar på vilka förhinder som förekommer i förskolans arbete meddemokrati samt hur förskollärare möjliggör barns inflytande och delaktighet i praktiken.Exempelvis uttrycker förskollärare att planerade aktiviteter främjar barns deltagande iförskolan, men att struktur och regler kan förhindra barns möjligheter till inflytande övervardagen. Något som utmärker sig i respondenternas utsagor är att majoriteten avförskollärarna uttrycker att barn får möjlighet att vara med och fatta beslut gällande vardagenpå förskolan genom styrda omröstningar, medan barnen uttrycker att det är i lek de fårmöjlighet att bestämma.

Ett hälsofrämjande arbete är den process som ger människor möjligheten att öka kontrollen över sin egen hälsa. Förebyggande åtgärder innebär insatser som görs för att undvika att sjukdom uppstår inom en snar framtid. Inom företagshälsovården arbetar sjuksköterskorna både hälsofrämjande och förebyggande, bland annat genom att göra regelbundna hälsokontroller och genom att genomföra livsstilssamtal med personer kring deras levnadsvanor och hur de kan påverka sin hälsa. Genom att arbeta hälsofrämjande med sunda levnadsvanor kan upp till 80 procent av all hjärt-kärlsjukdom och 30 procent av all cancer samt utvecklingen av diabetes typ 2 fördröjas. Syftet med arbetet är att beskriva hur sjuksköterskan arbetar hälsofrämjande och förebyggande inom företagshälsovården. Resultatet bygger på en kvalitativ intervjustudie där sju sjuksköterskor som arbetar inom företagshälsovården har intervjuats på sin arbetsplats. Intervjuerna har analyserats och sammanfattats i fyra kategorier; Sjuksköterskan inom företagshälsovården, Ekonomins betydelse, Sjuksköterskans samtal med personen och Sjuksköterskans hälsofrämjande och förebyggande arbete. I studiens resultat framkommer det att sjuksköterskorna inom företagshälsovården har en bred kompetens och att de löpande fortbildar sig inom olika områden. Det framkom även att de i sitt förebyggande arbete stödjer sig av tekniken motiverande samtal, i samtalet med en person som har behov av en livsstilsförändring. Huvudfynden i resultatet är att personens inre motivation har en avgörande betydelse när det gäller att genomföra en livsstilsförändring, samt hur ekonomin påverkar och styr sjuksköterskan arbete.

Andelen äldre i befolkningen ökar. Inom akutsjukvården idag vårdas allt fler multisjuka, sköra, äldre som har palliativa vårdbehov. Palliativ vård innebär att lindra lidande och främja livskvaliteten för patienter med progressiv obotlig sjukdom. Akutsjukvården som ingår i den allmänna palliativa vården ska kunna uppmärksamma när patienter är i behov av palliativ vård, förstå när döden är nära och genomföra brytpunktsamtal. Akutsjukvården ger palliativ vård av sämre kvalitet och sjuksköterskor känner sig oförberedda och obekväma i sin roll som ansvarig för en döende patient. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter som befinner sig i livets slutskede inom akutsjukvården. Metoden för studien var en kvalitativ intervjustudie där åtta sjuksköterskor från olika avdelningar på ett akutsjukhus intervjuades. En semistrukturerad intervjuguide användes med utgångspunkt från författarnas valda teoretiska ramverk de fyra hörnstenarna i palliativ vård. Som analysmetod på insamlade data användes en kvalitativ innehållsanalys med deduktiv ansats. I resultatet framkom att sjuksköterskorna upplever att det saknas samsyn i teamet kring målet med vården och att brytpunktsamtal med patient och närstående tas för sent. Sjuksköterskorna saknar verktyg för att kunna ge professionellt stöd till närstående och de har stark tilltro till medicinsk symtomlindring. Slutsatser som kan dras från studien är att den palliativa vården på akutsjukhuset är ojämlik då den bygger på personer och deras respektive kunskap och erfarenhet och inte på organisation och struktur. Det saknas sjukhusövergripande riktlinjer, rutiner och tydliga arbetssätt i att vårda patienter i livets slutskede.