Mitt syfte är att ta reda på om mässhaken har ändrat sitt utseende på något vis. Jag har försökt följa mässhakens utveckling från den allra tidigaste kristendomen till i dag. Vilken form av förändring har skett hos mässhaken? Har reformationen påverkat mässhaken på ett eller annat sätt? Finns det någon politisk eller social påverkan som kan ses i mässhaken? Har den möjligen påverkats av modet? Varifrån kommer mässhaken och hur har den fått sin nuvarande form?

The cult of Joan of Arc has always had an effect on the people of France, throughout history. It has aspired too many different views and re-surfaced at times in crisis for France. During some turbulent years after the mid 19th century the cult seems to have gained popularity. Emotional and historical writing became a fashion and Joan was presented in different ways depending on the writer and his motifs. As nationalistic front gained in popularity they understood to use her symbol in the name of France. This following study, named French Nationalism and Joan of Arc: the Use of the Cult of Joan of Arc in France between 1871-1926, has been an attempt to study her cult from an ultra nationalistic point of view. By approaching the subject by a history of ideas theory I have tried to answer my questions in the matter, and tried to de-code the image of Joan of Arc in the name of nationalism. By first studying the nationalistic development in France as background and the basics and philosophy of the ideas I have then begun the research of the period mentioned. First and foremost I have studied the framework of nationalism and then I have used material coherent to my study, such as Action Française, writers of the 19th-20th century and other studies. I have come to learn that the cult of Joan was perfect for the time when ultranationalistic feelings grew in the late 19th century as a response to the ever twisted Dreyfuss-affair. Along with nationalism came anti-Semitism and fascism and in the line of Action Française also royalism. Joan of Arc stood for all those things, at least that is what the nationalist thought, using history and documents to back it up. And if the legend did not fit the purpose, it was made to fit, all in the ideology of nationalism. Joan of Arc became the symbol they wanted for all their own beliefs. Joan of Arc was to be a piece of raw clay, able to take on any form in the hands of politics.

I min jämförelse mellan forskarna Emil Herlenius och Cecilia Wejryd har jag undersökt i huvudsak tre delar, Erik Jansson som ledare, syndfrihetsläran samt Janssons relation till erikjansarna, och då i synnerhet till de kvinnliga anhängarna. Det som skiljer sig väsentligt mellan de två forskarna är deras syn på vilka anhängarna var. Wejryds hushållsdimension ger en helt ny insikt och förståelse för Janssons relationer, i huvudsak till de kvinnliga anhängarna. I Janssons budskap och förkunnelse och då i huvudsak syndfrihetsläran som jag studerat skiljer sig inte forskarna åt, åtminstone inte vad gäller innehållet i läran. Däremot ser forskarna olika på hur och när dessa idéer växte fram hos Jansson. Herlenius menar att Jansson i tidiga år ifrågasatte och tog avstånd ifrån uppbyggelselitteraturen och att hans egen kristendomstolkning med syndfrihetsläran var utvecklad redan före den första Hälsingeresan i januari 1843. Wejryd menar att det inte finns något källstöd för att så var fallet. Janssons kristendomstolkning grundade sig inte på syndfrihetsläran under 1830- och det tidiga 1840-talet, utan visade då drag av vanlig pietism. Wejryd menar att Janssons självständiga kristendomstolkning växte fram i ett växelspel när han konfronterades med omgivningens kritik. Först under andra halvåret 1843 radikaliserades budskapet och Jansson talade då om att erikjansarna genom tron på honom går från att vara syndare till att bli saliga. Kvinnorna i erikjansarrörelsen hade viktiga positioner i rörelsens uppbyggnad. De var hängivna följeslagare och viktiga vägvisare som introducerade Erik Jansson till läsare-grupper i för honom okända trakter. I inledningsskedet hade kvinnorna viktiga roller, men när Janssons beroende av vägvisare upphörde försvann också kvinnornas offentliga engagemang. Detta med undantag av Janssons hustru och pigan Schön. Enligt Erik Janssons uppfattning var det männens sak att förkunna. I de fall kvinnorna ändå förkunnade var det enbart i de situationer det inte fanns män att tillgå, således en nödlösning. Kvinnorna hade framstående positioner och viktiga roller i uppbyggnaden av rörelsen för att sedan försvinna från den offentliga scenen. Till en början suddades könsgränserna ut men när rörelsen blev etablerad gick kvinnorna tillbaka till hemmet och de mer traditionella rollerna. Kvinnorna var i stor majoritet i erikjansarrörelsen. Detta kan förklaras med hushålls-mönstret eftersom det var mest kvinnor som var ekonomiskt beroende av hushållet. Men detta är inte hela förklaringen till det stora antalet kvinnor. Tidigare forskning om erikjansarna berör inte om det kan ha funnits en koppling mellan Janssons budskap om syndfrihet och överrepresentationen av kvinnor i rörelsen. Jag har med hjälp av Gunilla Gunners forskning om Nelly Halls syndfrihetslära och om den kan ha tilltalat kvinnor i väckelserörelsen, dragit paralleller till erikjansarrörelsen. Jag gör inte anspråk på att ge en heltäckande förklaring till varför en så stor andel erikjansare var kvinnor, men syndfrihetslöftet går inte heller att avfärda som en tänkbar förklaring eller delförklaring. Syndfrihetsläran och avsaknaden av arvsynd innebär för kvinnors del en befrielse från en kollektiv skuld. Denna synd har på olika sätt begränsat kvinnors möjligheter sedan Eva föll för ormens frestelse i skapelseberättelsen. Löftet om syndfrihet kan för kvinnorna i erikjansarrörelsen ha varit en bidragande orsak till medlemskap.

Nathan Söderblom var ett levande band mellan Europas folkkyrkor, en andes budbärare, som blev hörd och förstådd överallt och genom vilken människor från skilda världar lättade upp sitt hjärta för varandra. Hans stora tanke: fred och samförstånd svarade mot den längtan, som växt sig så stark i efterkrigsårens splittrade värld, och dock förefaller det omöjligt att avgöra, om det var hans idéer, som fäste världens uppmärksamhet på hans person, eller om det inte snarare var den gåtfulla makten hos denna märkliga personlighet, som förde den ekumeniska tanken till seger. Han vann snart nog en erkänd ställning som en av protestantismens ledande personligheter, och hans namn blev till sist ett av de få stora som världen känner. Eftersom hans starka personlighet ligger i grund för hans ekumeniska verksamhet, säger jag några ord om Söderblom som person. Det som lockade mest var hans enkelhet. Han hörde inte till dem som blir uppblåsta av sina värdigheter. Alla som träffade honom trodde att han var lycklig och harmonisk människa. Ensam utkämpade han sin själsnöd. Han var ett stöd för många, och han var ett stöd för sig själv. Och hela sitt liv blev han en sökande och forskande ande, samtidigt som han ägde en djup inre fromhet och gudsförtröstan.

Svenska kyrkans ställning har onekligen förändrats under 1900-talet, framför allt under den senare delen av århundradet. Kyrkan går nu ett nytt århundrade till mötes genom att göra en del förändringar inom organisationen. Dessa förändringar berör riterna och traditionerna till en viss del men inte vad det gäller det innehållsmässiga utan nästan enbart den ekonomiska biten. Svenska kyrkan förlorar mark bland det svenska folket. * Vad ska man göra för att vinna tillbaka människan till kyrkan? * Kan detta genomföras om man förändrar och förnyar det kyrkliga innehållet t.ex. traditioner, riter m.m.? * Om en förändring krävs vad ska då förändras och vad ska vara kvar? * Hur når man en vettig förändring?

Syftet med följande uppsats är att titta närmare på mytbildningen kring Frankrikes nationalhelgon Jeanne d’Arc och då i synnerhet utifrån hjältemyten. Jag har i mina studier av fenomenet Jeanne d’Arc stött på flera verk ägnade åt henne som hjälte, men ingen som använder sig av mytteorier i sin analys av henne och då i synnerhet inte av Jungs specifika symbolteori. Därav tror jag mig kunna göra ett på ett sätt unikt arbete inom området. Hjältemyter inom historisk litteratur är inget nytt i sig och har använts vad gäller flera av våra stora hjältar. Mina frågeställningar är som följer: Svarar legenden om Jeanne d’Arc mot C. G. Jungs arketyp av hjältemyten? Skiljer sig Jeanne d’Arcs hjältebild ifrån den arketypiska och i så fall på vilket sätt?

Syftet med uppsatsen är att titta närmare på skillnaderna mellan den judiska och den kristna bilden av och resonemangen avseende Messias, så som de kom till uttryck i medeltidens mest berömda disputation i Barcelona år 1263. Det är intressant att försöka förstå hur en medeltida judisk lärd såg på Messias och hur en dominikan försökte få honom på andra tankar om Messias. Dessutom har ämnet större aktualitet idag än tidigare, eftersom antalet och storleken av de messianska judiska församlingarna i världen, de flesta naturligtvis i Israel, växer. I de messianska församlingarna behöver det judiska och det kristna inte längre vara åtskiljande utan förenande faktorer.   Disputationen i Barcelona var en sista uppflammande påminnelse om den tid som varit, den sista gången som den rika judiska kulturens representant fick någorlunda fritt framträda och uttrycka sig. Enligt Maccoby var Barcelonadisputationen den mest högklassiga, relevanta och bäst återgivna av alla disputationer. Därför bör den också vara bäst ämnad till att nå syftet genom följande frågeställningar: 1.      Vilken bild av Messias gav Paulus Christianus? 2.      Vilken bild av Messias gav Moses Nahmanides? 3.      Väsentliga skillnader mellan Paulus Christianus och Moses Nahmanides uppfattning om Messias

The American Dwight L. Moody (1837–1899) was the most famous revivalist of the late 1800s and exercised a wide and lasting influence on the Protestant world, reaching Swedes in Sweden and America. His influence was felt among Swedes despite the fact that he was of English heritage, never visited Sweden or any Scandinavian country, and never spoke a word of the Swedish language. Nevertheless, he became a “hero” revivalist among Swedish Mission Friends in Sweden and America. Moody’s early ministry was centered in Chicago, the largest urban population of Swedes in the United States. In 1867, he first came into contact with Swedish immigrants in Chicago known as Mission Friends. The church that he founded, Chicago Avenue Church, later organized a Swedish fellowship. Many Swedes who immigrated to America, a land of religious pluralism, were eager to adopt Moody’s beliefs and methods. Fredrik Franson who joined Moody’s church became a proponent of the American revivalist’s beliefs and methods, spreading them in America, Sweden and other countries. E. A. Skogsbergh, a pioneer of the Mission Covenant in America, adopted Moody’s preaching style so much that he became known as “the Swedish Moody.” News of Moody’s large revival campaigns in Great Britain from 1873–1875 traveled quickly to Sweden, making “Mr. Moody” a household name in homes of many Mission Friends. Moody’s sermons published in Sweden were distributed in books, newspapers, and colporteur tracts, and led to the spread of Sweden’s “Moody fever” from 1875–1880. P. P. Waldenström cited Moody as an example of evangelical cooperation in events leading to the founding of Svenska Missionsförbundet (Swedish Mission Covenant). Songs of Moody’s musical partner, Ira D. Sankey, were translated into Swedish by Theodor Truvé and Erik Nyström and sung in homes and mission houses. Moody’s influence extended even to Sweden’s Archbishop Nathan Söderblom who during his college years attended Moody’s student conference at Northfield, Massachusetts. As Mission Friends adopted Moody’s alliance ideal, beliefs, and methods, their religious identity shifted in the direction of Moody’s new American evangelicalism.

<p><strong>Syftet</strong> med denna uppsats är att beskriva skrattets, humorns och komikens roll inom religionen i allmänhet och kristendomen i synnerhet.</p><p><strong>Min frågeställning är</strong>: Har skratt, humor och komik påverkat och förändrat förhållanden inom religionen, tron, kyrkan? Har skrattet påverkat det bestående, den regerande uppfattningen som förfäktades av dem som innehade makten inom samhälle och kyrka?</p><p><strong>Min tes är</strong> att skratt och humor tillsammans med många andra fysiska och kroppsliga uttryck har en viktig roll i att budskapet tolkas rätt och rättvist.</p><p><strong>För att uppnå detta syfte</strong> vill jag</p><ul><li>ge en bakgrund där jag beskriver några teorier om skrattets och humorns väsen och funktion med särskild fokus på förändring och påverkan.</li><li>beskriva ett antal exempel ur kyrkohistorien som beskriver hur humor, ironi och gyckel använts dels för att tydligare förmedla budskapet och dels för att visa på hur makt och överhet förvanskat detta budskap. Exemplen är valda utifrån att det kan tas för troligt att de har påverkat sin samtids utveckling.</li></ul><p><strong>Utifrån frågeställningen om förändring</strong> av rådande förhållanden i sin tid har jag valt</p><ul><li>att återge i referatform samt analysera fyra gycklarspel från medeltiden, sammanställda av Dario Fo, där gycklet i komik och allvar verkade förändrande i sin ursprungsmiljö men också skulle kunna påverka och förändra i vår tid.</li></ul>

<p>Denna uppsats behandlar konfirmationens förändring i den evangelisk-lutherska Svenska kyrkan.  Konfirmationen har sina grunder från fornkyrkan. Sedan dess har denna tradition utvecklats, från att vara ett sakrament till att bli en ceremoni inom Svenska kyrkan. Följande frågeställningar har behandlats: Hur skiljer sig konfirmationen då från nu? Vad står konfirmationen för idag till skillnad från då Sverige var dominerat av ett statskyrkosystem och ett mer enhetligt, kristet land? Konfirmationen är en religiös handling. Har denna betydelse glömts bort och ersatts av något annat? Är det bara en tradition som har levt kvar utan sin religiösa mening? Är konfirmationen en del av den svenska kulturen?</p><p>Antalet konfirmander har successivt minskat och Svenska kyrkan arbetar för att öka deltagarantalet. Svenska Kyrkan har utvecklats från att vara en nationell kyrka till att bli en självständig kyrka vid sidan av staten. Sammanfattningsvis går det att säga att relationen mellan stat, kyrka och individ har förändrats sedan 1800-talet och framåt. Flera förändringar har påverkat konfirmationens position inom Svenska kyrkan: bland annat att folkskolan infördes, att det är frivilligt att gå ur Svenska kyrkan och att konfirmera sig samt kyrkan och statens skilsmässa från varandra. Parallellt med att förhållandet mellan kyrka och stat har förändrats har även relationen mellan människor och kyrkan förändrats.</p>