SammanfattningErfarenheten från min VFU, där jag upplevde att franskelever, särskilt på vårterminen och i synnerhet elever i franska 4, hade luckor i sina grammatikkunskaper och att detta ofta hindrade dem i kommunikationen, gjorde att jag började fundera på orsakerna. Likaså blev jag, när jag fick hjälpa till att genomföra de nationella proven, förvånad över den låga nivån på kraven; i synnerhet vad gäller stavning och grammatik. Under utbildningen blev jag även konfunderad av innehållet i kursplanerna och framför allt ordalydelsen i betygskriterierna. Båda mina handledare upplevde att kraven sänkts med tiden och en av dem även att elevernas allmänna grammatikkunskaper blivit sämre. Det borde vara i allas intresse att kunskapsnivåerna blir bättre eller i alla fall inte försämras, och i denna undersökning försöker jag belysa fenomenet och diskutera möjliga lösningsförslag.Undersökningen utgår från tre olika frågeställningar, nämligen vilken syn och vilka förutsättningar eleverna har, vad det är som avgör i vilken omfattning och hur lärarna undervisar i fransk grammatik samt hur lärarna tolkar styrdokumenten. För att behandla frågeställningarna har jag dels intervjuat franskelever (22 st.) i kurserna franska 3 och franska 4 och dels tre fransklärare, varav två undervisar på gymnasiet och en både på gymnasiet och grundskolan samt analyserat styrdokumenten.Av intervjuerna framkommer att eleverna har en varierande erfarenhet av sina tidigare franskstudier, flera har fått byta lärare under högstadietiden, en del har haft mycket grammatik och några nästan ingen alls. Samtliga elever anser att grammatik är nödvändig för att lära sig ett språk och de anser att grammatik är grunden för ett språk. Lärarna anger att de numera sätter kommunikationen i fokus men att de även undervisar i grammatik. Två av lärarna undervisar snarare explicit och en mer implicit. De har samtliga lång erfarenhet av att undervisa i franska och menar att de inte har problem med att tillämpa de nya styrdokumenten. Här skiljer sig mitt resultat från andra undersökningar som visar att en del lärare verkligen inte vet hur mycket och hur de ska undervisa i grammatik.Min analys av styrdokumenten pekar på att de är otydliga och inte hjälper läraren som måste tolka dem och varje lärare får då en egen uppfattning, vilket medför att elever som gått samma kurs inte har homogena grammatikkunskaper och i värsta fall otillräckliga kunskaper för att läsa vidare på universitet och högskola. Styrdokumenten borde vara klarare med ett mer detaljerat innehåll och på ett påtagligt sätt vara direkt kopplade till aktuell forskning.

No description available.

I dagens skola lämnar ett antal elever årskurs 9 utan godkänt betyg i matematik, trots att styrdokumenten trycker på elevens rätt att få det stöd som krävs för att nå dit. Studiens syfte är att inför vår kommande yrkesutövning som speciallärare och specialpedagog få ökad kunskap om vad som utmärker skolor där eleverna när de går ut årskurs nio under flera år i rad nått högre resultat än förväntat när det gäller måluppfyllelse i matematik samt vilka faktorer lärare, speciallärare, specialpedagoger och rektorer ser som viktiga för att kunna utföra ett gott arbete med goda resultat för alla elever. Detta är relevant då speciallärare som specialpedagoger kan ha arbetsuppgifter med koppling till utveckling av arbetet på skolnivå och det bland annat behöver ta hänsyn till lärares förståelse för sitt uppdrag. I studien fokuseras det främst på skolor som är framgångsrika i matematikundervisningen och vilka gemensamma faktorer som är utmärkande; i undervisning, i organisation, i det specialpedagogiska arbetet. Studien bekräftar bl.a. betydelsen av lärarkompetens, goda professionella relationer, varierad undervisning, att man utgår från elever kunskapsnivå samt lärares trivsel och förutsättningar för samarbete med kollegor.

Följande studie syftar till att synliggöra lärares upplevelser av attundervisa andraspråkselever i matematik utifrån tre olika faktorer, modersmålsundervisning,studiehandledning på modersmålet och samarbetet mellan hem och skola. Resultaten baseraspå kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem legitimerade lärare som är verksammainom lågstadiet. Fenomenologi har använts både som forskningsteori och analysmetod.Resultatet tyder på att lärarna i denna studie upplever att modersmål och studiehandledning påmodersmålet har en positiv effekt på andraspråkselevers matematikinlärning men att detsaknas ett samarbete mellan de olika parterna. Vidare visar resultatet på att lärarna uppleveratt ett gott samarbete mellan hem och skola har en positiv påverkan på elevernasmatematikinlärning.

Hälsa har över tid tagit en allt större plats i läroplanen för grundskolan. Trots det har tidigare forskning visat att det är de praktiska momenten som matlagning, samtspel och lek som tar störst plats i undervisningen i hem- och konsumentkunskap och idrott och hälsa. I denna kvalitativa enkätstudie är syftet att utforska på vilket sätt lärare inom hem- och konsumentkunskap samt idrott och hälsa definierar och integrerar hälsobegreppet i sin undervisning tillika hur elever i årskurs nio uppfattar begreppet. Studien syftar även att belysa strategier för främjandet av hälsa och välbefinnande inom skolan. Enkätsvar har samlats in från 20 lärare och 40 elever. I dataanalysen har en kvalitativ metod använts för att identifiera teman och meningsbärande innehåll. Resultatet visar att lärarnas definition av hälsa kan sammanfattas i att lärare inkluderar flera aspekter i hälsobegreppet så som fysiska, psykiska och sociala. Elevernas definition, till skillnad från lärarna, är i högre gradkopplad till mående och fysiska faktorer. Det framkommer också att majoriteten av lärarna har intentionen att undervisa kring begreppet hälsa och att lärarna läggerstor vikt vid att eleverna ska kunna göra medvetna och hälsosamma val. I diskussionen diskuteras det i vilken grad förändringarna i läroplanen och ämnenas kursplaner kan ha ökat fokus på hälsa i undervisningen. I diskussionens avslutande del framhålls att det finns ytterligare utmaningar som framtida lärare har gällande att förmedla helhetsperspektivet av hälsobegreppet till exempelvis eleverna. Vidarebehövs en mer generaliserbar forskning, för att undersöka hälsoundervisningen i skolan med syfte att långsiktigt förändra folkhälsan.

Under hösten 2022 kommer den nya läroplanen att träda i kraft, vilket bland annat innebär nya formuleringar kring ämnesområdet sexualitet, samtycke och relationer som ska implementeras i alla skolämnen. Syftet med föreliggande studie var att bidra med kunskap om hur dessa nya formuleringar kan komma att påverka svenskämnet och svenskundervisningen i grundskolans senare årskurser. Skolinspektionens granskning (2018) visar på att undervisningen i sex och samlevnad i de svenska skolorna är bristfällig, och att lärare upplever svårigheter med att undervisa inom detta område. Föreliggande studie, som utfördes genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fyra svensklärare i årskurs 7-9, tyder på att det inte finns större utmaningar med att implementera dessa nya formuleringar i svenskämnet. Detta beror på att svenskämnet inte existerar i en absolut mening (Thavenius, 1999) och att svenskläraren till stor del är fri till att välja stoff till sin undervisning. Intervjuerna med lärarna tyder dock på att svenskämnet som demokratiämne (Molloy, 2007) kan komma att få en större etablering, eftersom de intervjuade lärarna upplever att demokratiuppdraget blir starkare i och med de nya formuleringarna. Svensklärarna som deltog i föreliggande intervjustudie uttryckte dock att lärare överlag behöver stöttning i undervisningen av sexualitet, samtycke och relationer, då dessa ämnen är tabubelagda i samhället och i olika grad obekväma för lärare att behandla i sina klassrum. Det stöd som lärarna efterfrågade var bland annat relevant fortbildning, samt tid för kollegialt lärande och samarbete kring dessa nya formuleringar. Dessa krav går i linje med de framgångsfaktorer som Skolinspektionen (2018) kunde se hos de skolor som hade en välfungerande sex- och samlevnadsundervisning under deras granskning.

Det här är en kvalitativ uppsats med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Syftet är att ta reda på hur fyra lärare i årskurs f-3 ser på högläsning av skönlitteratur och på sitt eget arbete och undervisning med det. Uppsatsen utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv och lässtrategier baserade på undervisningsmodellen Reciprocal Teaching. I studiens resultat framkommer det att lärare ser sig själva som läsande förebilder. Det framkommer även att högläsning ses som ett arbetssätt som enar och samlar klassen, där de kan hjälpas åt och lära tillsammans. Med högläsningen vill lärarna öka elevers motivation och läsintresse och hjälpa dem att komma in i den läsande världen. De arbetssätt som lärarna främst använder under läsningen handlar om att förutspå vad som hända skall, ställa frågor till texten och koppla det till elevernas egna liv och vardag. Dels visar analysen att lärarnas tankar och arbetssätt har stöd i ett sociokulturellt perspektiv på lärande och dels visar analysen att lärarnas arbete med lässtrategier har stöd i Reciprocal Teaching.

This thesis explores the use of Information and Communication Technology (ICT) in English teaching in Swedish secondary and upper secondary school. The results highlight how teachers utilize these tools to enhance administrative efficency, meet student expectations, and support inclusivity. Additionally, the studiy investigates the factors influencing teachers' use of ICT, which include organization, administration, availability of resources, student-related factors, and person attitudes towards technology. Based on qualitative interviews analyzed through UNESCO:s ICT Competency Framework and the Frame Factor Theory, findings indicate that while ICT facilitates everyday teaching tasks and adresses digital expectations of students, it also raises concerns about potential skill loss. Furthermore, factors such as inadequate professional training and limited access to technological infrastructure impact the extent and effectiveness of ICT use in teaching.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur tre grundskolelärare vid tre olika svenska skolor beskriver och resonerar kring sin användning av pedagogiskt transspråkande, samt deras upplevelser av eventuella svårigheter och utmaningar med denna användning. Undersökningen gjordes med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med lärarna, vilka analyserades med hjälp av textanalys.  Flera kopplingar kunde göras mellan lärarnas utsagor och läraruppfattningar kring transspråkande som urskilts i tidigare studier, liksom teoretiska perspektiv på transspråkande och pedagogiskt transspråkande. Resultatet visar att lärarna betraktade elevernas språk som resurser i undervisningen, samt i olika hög grad som ett identitetsstärkande verktyg. Samtliga lärare upplevde att pedagogiskt transspråkande påverkade deras undervisning och elevernas inlärning positivt. Följande upplevelser av utmaningar och svårigheter med pedagogiskt transspråkande lyftes av lärarna: elevers ojämlika möjligheter att dra nytta av transspråkande, att elever och vårdnadshavare kan göra motstånd mot transspråkande, att transspråkande kan utgöra ett hinder för inlärning av svenska, att transspråkande är ett tidskrävande arbetssätt samt att transspråkande innebär en risk för att läraren förlorar kontrollen över undervisningen. Vidare visar resultatet att det finns problematiska aspekter av lärarnas användning av pedagogiskt transspråkande vad gäller deras möjlighet att erbjuda eleverna jämlik stöttning och lika stort utrymme för samtliga elevers förstaspråk i undervisningen. Utifrån resultatet dras slutsatsen att pedagogiskt transspråkande eventuellt inte lämpar sig för elevgrupper där det råder stor obalans mellan antalet talare av de förstaspråk som finns representerade bland eleverna. En annan slutsats som dras är att pedagogiskt transspråkande möjligen inte lämpar sig för lärare med ett stort kontrollbehov.

No description available.