Lyrik är en av de stora litteraturvetenskapliga genrerna vid sidan av epik och dramatik och förväntas därför finnas med i alla kurser inom svenskämnet på gymnasiet. Svensk poesididaktisk forskning är emellertid inte vanligt förekommande och särskilt inte studier som undersöker poesins roll inom lärarutbildningen. Föreliggande studie har som övergripande syfte att belysa och problematisera hur poesi hanteras inom svenskämnet på ämneslärarutbildningen. Genom en analys av åtta kvalitativa intervjuer studeras hur lärarutbildare beskriver och genomför undervisning i poesi inom ämneslärarutbildningen. Studiens övergripande teoretiska ramverk utgörs av Biestas teori om utbildningens funktioner och som analysverktyg används Rosenblatts begrepp estetisk och efferent läsning. Resultatet visar att förekomsten av poesi på ämneslärarutbildningen skiljer sig åt på de olika lärosätena och de intervjuade lärarna är överens om att poesin får stå tillbaka till förmån för mer prosaorienterade texter. Skillnaderna mellan de olika lärosätena kan påverka utbildningens likvärdighet, vilket kan vara problematiskt. Lärarutbildarna förmedlar en entydig bild av att både studenter och många lärare tycker att poesin är svår och abstrakt att arbeta med. Resultatet indikerar även att dessa svårigheter delvis har att göra med kravet på mätbarhet inom gymnasieskolan men även inom ämneslärarutbildningen. I uppsatsen framhålls behovet av en diskussion om poesins värden inom ämneslärarutbildningen samt om legitimering av poesiundervisning på en övergripande nivå så att normer och värderingar som påverkar lärarutbildningens innehåll synliggörs och granskas. För att studenterna ska kunna gå in i läraryrket som medvetna subjekt behöver de under sin utbildning få möjlighet att pendla mellan kunskap och reflektion. En litteraturdidaktisk reflektion kan möjliggöras genom att studenter och lärare utbyter förståelser och upplevelser kring dikter för att stimulera till en klarare insikt om poesin som genre.

Denna studie ämnar undersöka valideringsprocessen för utländska lärare. Den argumenterar för att valideringsprocess genomgår två huvudfaser. Den första fasen är formell validering. I denna fas strävar utländska lärare efter att erhålla formell lärarbehörighet och lärarlegitimation. Den andra fasen är informell validering, här handlar det om att man, som utländsk lärare, i praktikgemenskapen får ett erkännande av sin yrkeskompetens som lärare.   Syftet med denna studie är att genom en litteraturanalys undersöka vilka praktiska insatser som gjorts i Sverige för att integrera utländska lärare i skolan så att de kan fortsätta utöva sitt tidigare yrke samt att undersöka vilka möjligheter och utmaningar som utländska lärare har rapporterat från deras praktikgemenskap. Undersökningen använder policyforskning och dokumentanalys för att nå sina resultat.  En viktig teoretisk princip som ligger till grund för forskningsramen är idén om sociokulturellt utvecklad kunskap och strategier för skolan. Det primära antagandet är att det finns ett samband mellan sociokulturella begrepp inom utbildning och rapporterade problem med professionell anpassning för utländska lärare.   Denna studie visar att utländska lärare möter flera svårigheter inför deras integration och etablering i det nya skolsystemet i Sverige. Dessa svårigheter kopplas dels till formella krav, som att utländska lärare bör erhålla lärarbehörighet som exakt motsvarar svensk lärarbehörighet. Eftersom det sällan är så tvingas utländska lärare genomgå en kompletterande lärarutbildning i Sverige för att kunna få lärarlegitimation från Skolverket. Dels kopplas svårigheterna också till informella krav som baseras praktikgemenskapens normer, praxis och utvärderingar om lärarens roll och förhållningssätt.   Framför allt antar denna studie att de stora svårigheterna som migrerande lärare upplever delvis är resultatet av skillnader i utbildningskunskap och praxis mellan länder (dvs Sverige och utländska lärares hemländer) de utländska lärarnas obekantskap med det nya systemet. Det är erkänt att vissa frågor också kan orsakas av andra faktorer, till exempel lärarnas personliga och professionella bakgrund samt de institutionella förhållanden som råder i Sverige. Personliga förhållanden som kan bidra till utmaningar för migrerande lärare är otillräcklig kommunikationsförmåga i undervisningsspråket och brist på tidigare lärarerfarenhet. Strukturella och administrativa omständigheter som kan förvärra situationen för migrerande lärare är kvalificeringsprocesser, uppdraget på ”svåra” skolor samt brist på professionellt stöd.

The study examines dance teachers' perceptions of how mental illness among adolescence can affect the role of teachers, what knowledge these teachers feel they have when they deal with these young people and where this knowledge comes from. Through semi-structured interviews which were analysed with thematic analysis and memo-writing, it emerged that the teachers feel that the role of the teacher is affected on a personal and professional level. They felt that they have the knowledge to deal with mental illness in adolescence but request more knowledge in the subject. The results of the study show the complex role of the teacher and indicate that teachers want more knowledge regarding mental illness among adolescents in order to better respond to these young people, but also that more research in the field is needed.

I detta arbete undersöks vilka skillnader som finns mellan litteraturhistoriekurser på svensklärarutbildningen vid några svenska universitet. Syftet har varit att utveckla förståelse för hur kursinnehåll och undervisning skiljer sig åt. Vi har varit särskilt intresserade av att undersöka hur kurserna behandlar genus- och mångfaldsperspektiv. Vidare undersöks hur fyra lärare på ämneslärarutbildningen förhåller sig till sin undervisning i litteraturhistoria. För att undersöka dessa frågor används metoderna dokumentstudie och intervjuer. De teoretiska utgångspunkter som arbetet vilar på är läroplansteori, samt ett kulturanalytiskt perspektiv med fokus på genus och kulturell mångfald. Dessa har använts för att kategorisera och analysera materialet. Resultatet visar att kursplanerna har en västerländsk och manlig dominans. Resultatet visar även att de undervisande lärarna problematiserar den västerländska och manliga dominansen med studenterna. Vidare ser vi även en diskrepans mellan den officiella läroplanen och den transformerade läroplanen.

Syftet med arbetet är att kartlägga uppfattningar inför genomförandet av undervisning inom sex och samlevnad hos snart verksamma lärare från Malmö universitets grundlärarutbildning inriktning årskurs 4–6 med fjärde undervisningsämne naturorientering och teknik eller samhällsorientering. Intresset för området baseras på ämnets kommande reformering samt en upplevd brist på utbildning inom sex och samlevnad. Tidigare forskning presenteras och visar fördelar med likväl som kritik mot utbildningen utifrån lärarstudenters upplevelser. Fortsättningsvis har en studie utförts genom semistrukturerade intervjuer där kvalitativa data samlats in i form av upplevelser av sex och samlevnad från lärarstudenter med SO, alternativt NO som fjärde undervisningsämne. Data har sedan bearbetats och presenteras utifrån en fenomenografisk metod i en resultat- och analysdel. Slutsatserna vilka dras är att respondenternas upplevelser varierar när det kommer till hur redo de känner sig inför att undervisa inom ämnet och det beror delvis på bristen av utbildning men även personligt engagemang. Fortsättningsvis dras slutsatsen att de anser att, brist på utbildning, mångkulturalitet och åsikter, föräldrar samt årskurs kan hindra undervisningen inom ämnet. Vidare förs en diskussion som bland annat tar upp vems ansvar det är att bedriva undervisning inom ämnet samt hur styrdokumenten både kan hjälpa likväl som stjälpa elever och lärare inom undervisningen. Avslutningsvis sammanfattas diskussionen och förslag på framtida forskning ges.

Denna studie syftar till att undersöka vad lärare själva anser att de har för beredskap och behov för att kunna bedriva undervisning om sex och samlevnad som är relevant utifrån de kulturella och sociala omständigheter som elever omges av idag. Vidare syftar den till att belysa lärares beredskap inför att undervisa i sex och samlevnad, vilka förutsättningar som bidrar till en trygg undervisningssituation samt hur lärare fördelar undervisningstiden mellan de biologiska respektive samlevnadsdelarna som ingår i undervisningen. Tidigare forskning har visat att lärarnas utbildning inom området ofta är bristfällig, samt att undervisningen inte alltid möter elevernas behov. För att uppnå studiens syften har en kvalitativ metod använts och semistrukturerade intervjuer med fem behöriga mellanstadielärare har genomförts för att samla in data. Resultatet visar att lärarna inte anser sig ha fått de kunskaper som krävs genom sin lärarutbildning, något som kompenserats med erfarenhet och fortbildning. Resultatet visar även att de intervjuade lärarna idag lägger mer tid på biologidelen även om det framkommer visioner om att samlevnadsbiten ska få ta mer tid i anspråk. En slutsats är att lärare behöver bättre utbildning och kompetensutveckling på området för att kunna skapa bättre förutsättningar för en rättmätig sex- och samlevnadsundervisning, för såväl lärare som elever

Avsikten med denna studie har varit att analysera Sveriges 19 lärosätens kursplaner för ämnet svenska i årskurs 4–6 samt jämföra dessa med lgr11s läroplan. Studien syftar till att belysa hur ämnet svenska framställs i kursplaner på svenska lärarutbildningar med inriktning mot årskurs 4–6 i grundskolan, samt till att analysera förhållandet mellan dessa kursplaner och kursplanen i svenska (Lgr11) med avseende på det ämnesinnehåll som beskrivs. De frågeställningar som besvaras i studien är följande: 1.    Hur är svenskkurserna på landets lärarutbildningar organiserade med avseende på struktur, innehåll och poäng, samt vilka olika typer av läroplaner går det att urskilja i de olika kursplanerna?  2.     Vilka motsvarigheter till det centrala innehållet för årskurs 4–6 finns i lärosätenas kursplaner i ämnet svenska? Förekommer andra innehållspunkter eller saknas punkter som finns i Lgr11?  3.   Var ligger ämnets tyngdpunkter och vilka ämneskonceptioner går att identifiera i de olika kursplanerna?  Läroplansteori är en central utgångspunkt för detta arbete. Den handlar om hur innehåll, mål och metodik implementeras i läroplaner för att forma elever efter samhällets grundtankar, bland annat om vad som är av vikt i utbildningen. Det går att urskilja olika typer av läroplaner som alla lägger olika vikt på de delar som ska tillsammans utgöra en fullständig plan för elevers undervisning. De läroplanstyper som har använts i analysen för att besvara fråga 1 är: innehållsbaserad, processfokuserad, målstyrd och resultatfokuserad. Dessa fyra jämförs med de 19 lärosätenas kursplaner för att få fram vilken typ som varje kursplan efterliknar mest.  Begreppet ämneskonceptioner används för att förklara hur ämnet svenska kan uppfattas på olika sätt. Det finns främst fyra olika synsätt på hur man kan tolka ämnet och dess mening i utbildning. Svenska som ett färdighetsämne innebär att eleverna skall lära sig den formella tekniken inom delområden för ämnet. Svenska som ett litteraturhistoriskt bildningsämne innebär att kulturarvet ses som centralt för ämnet och den tredje ämneskonceptionen är svenska som ett erfarenhetspedagogiskt ämne, vilket innebär att man utgår från elevernas förutsättningar och erfarenheter när man designar undervisningen. Svenska som ett demokratiämne innebär att svenskämnet ses som ett demokratifostrande ämne som skall bidra till att alla elever kan delta i samhället på lika villkor. För att besvara första delen av fråga 1 användes en tematiskt innehållsbaserad textanalys för att skilja på de strukturer som de 19 kursplanerna innefattar samt ta reda på hur många poäng kurserna ger och vilka avsnitt de består av. För att besvara fråga två och tre utfördes en etnografisk innehållsanalys.  Resultatet av den första frågeställningen, hur ser strukturen ut och vilka typer går att urskilja, pekar mot att kursplanerna skiljer sig från varandra, där de flesta lägger större vikt på mål än vad de gör på bedömning. Vilka läroplanstyper som främst går att sammankoppla till kursplanerna är den målfokuserade, efter det den processcentrerade och de läroplaner som framkommer minst ur analysen är den resultatcentrerade samt innehållscentrerade.  Ur analysen som utfördes för att besvara de två sista frågeställningar framkommer det att de centrala delar som går att finna i läroplanen även tas upp i kursplanerna, men med vissa undantag där avsnitt inte är framskrivna av ett lärosäte, som annars används i Lgr11. Majoriteten av kursplanerna har spår av alla ämneskonceptioner, men synen att ämnet svenska är ett erfarenhetsdemokratiskt ämne och svenska som ett demokratiämne är främst representerade och svenska som bildningsämne som är den minst vanliga. Resultaten gällande de vanligaste kursplanerna på grundlärarutbildningen 4–6, går att koppla samman med vad Benita Berg (2014) i sin studie redovisar, vilket är att ett av de viktigaste ändamål med lgr11 är att eleverna uppnår målen och därför är de ofta explicit uttalade. Sedan hur eleverna gör det i förhållande till bestämda metoder och explicit innehåll är inte lika tydliga (Berg, 2014). Däremot så är innehållet i lgr11 mer bestämt än i majoriteten av kursplanerna. Vad som främst framkommer utav denna studie är att lgr11 bidrar till att lärare har en bred grund att stå på då det kommer till hur den planerar och utför undervisning. Det finns däremot mycket fritt handlingsutrymme som läraren får, målen är ofta konkreta men innehållet och metoderna är ofta öppna för egen tolkning. Detta är även något som går att finna i de 19 kursplanerna men då ofta med ännu färre strikta ramar.

Genom detta arbete vill vi utveckla vår förståelse för lärarstudenters upplevelser av vilka förutsättningar utbildningens NO-kurser skapar för framtida utomhuspedagogiskt arbete inom dessa ämnen. Denna vilja grundas i ett personligt engagemang för hur vi inom skolan kan stödja elever som idag växer upp i en eskalerande klimatkris samt i tidigare forskning som visat att lärares möjligheter till detta till stor del utvecklas under lärarutbildningen. Studiens syfte är specifikt att skapa förståelse för en grupp lärarstudenters uppfattningar om hur utbildningens kurser inom NO skapat förutsättningar till att bedriva utomhuspedagogisk undervisning. Arbetets data samt metod består till största del av en kvantitativ enkätundersökning som kompletteras med kvalitativa inslag i form av två 30 minuters intervjuer. Genom dessa ämnade vi besvara frågeställningen: Vilka möjligheter och hinder upplever sig lärarstudenter ges genom utbildningens NO-kurser till att bedriva utomhuspedagogisk undervisning? Utifrån enkätens svar, samt intervjuerna som medförde fördjupad förståelse för vad som i vissa fall kan ligga bakom enkäten resultat, är en av våra slutsatser att studenterna i undersökningsgruppen behöver ett större underlag av teoretiska och praktiska kunskaper om utomhuspedagogik. Det tycks oss som att den uppfattade bristen på förankring, dels i forskning som ger stöd till varför de ska välja arbetssättet och dels i styrdokumentens olika delar, kan ligga till stor grund för studenternas angivna osäkerheter. Utifrån pragmatiska och sociokulturella antaganden om goda premisser för lärande drar vi slutsatsen att dessa studenter, för att vilja och våga välja utomhuspedagogik i sin NO-undervisning, behöver presenteras för samt erfara tydligare kopplingar mellan teori och praktik. I intervjuerna uppdagades även efterfrågan av förtydliganden gällande följder av didaktiska val som förankras genom erfarenheter samt interaktiva moment, exempelvis via Learning studies. En slutsats är att om studenterna än mer får erfara dessa följder, både i rollen som elev och lärare, samt lära i samspel med och av varandra kan förhoppningsvis de kunskaper som förmedlas genom utbildningen ytterligare befästas.

Läroplan för förskolan Lpfö98 (2016) är målstyrd men saknar vägledning för hur arbete i praktiken ska ske. Därmed förutsätts personal i förskolan kunna omsätta beskrivningarna till praktiken. Både kurslitteratur och Lpfö98 är med och skapar bilder av förskollärarens identitet. Det finns emellertid ingen samstämmig bild av den ideala förskolläraren utan olika och ibland motstående bilder framställs. Genom att ha kunskap om hur denna komplexitet ser ut kan också förståelse skapas för att olika pedagogiska identiteter kan konstrueras utifrån de olika framställningarna. Detta blir relevant då dessa olika identiteter förhåller sig delvis olika till arbetet. Utifrån detta är studiens syfte är att studera vilka bilder av den ideala förskolläraren som framträder i kurslitteraturen på Malmö universitets förskollärarutbildning samt förhålla dessa till läroplanens framskrivning av pedagogens roll. Detta görs utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv med hjälp av analysbegreppen subjektspositioner och identitet. Genom att kategorisera lärandesituationer från ämnesdidaktisk litteratur kunde vi urskilja fyra olika diskursmönster inom den pedagogiska diskursen, i vilka pedagogerna får olika identiteter. Den första identiteten speglar en passiv pedagog med stor tilltro till barns självständighet i sitt lärande. Den andra identiteten speglar en pedagog som inspirerar barnen med miljö och material och finns närvarande vid behov. Den tredje identiteten tillhör en pedagog som vidareutvecklar barnens intressen i stunden vilket resulterar i ett lärande. I den fjärde identiteten speglas en pedagog som leder barnen mot ett på förhand bestämt lärandeobjekt. I analysen framgår också att bilderna av de fyra identiteter förskollärare får i kurslitteratur speglas i olika delar av Lpfö98.

Under vår tid på lärarutbildningen finner vi en problematik med att sex- och samlevnadsämnet berörs ytterst lite och att vi i liten grad fått undervisning kring kulturella perspektiv på ämnet. Forskning som använts i det självständiga arbetet på grundnivå visade på en brist av kunskaper bland lärare kring ämnet sex och samlevnad, men även att ämnet är tabubelagt i ett flertal länder. Syftet med denna undersökning är att analysera hur lärarstudenter och nyexaminerade lärare tänker kring sin profession som mellanstadielärare i sex- och samlevnad, med bland annat ett fokus på ett mångkulturellt perspektiv.Det teoretiska perspektiv som använts är en tematisk analys. I åtta kvalitativa intervjuer med hälften lärarstudenter och hälften nyexaminerade lärare har vi använt oss av metoder som semistrukturerade intervjuguider, samt vinjettfrågor. Resultatet har framställts utifrån det teoretiska perspektivet i olika teman och huvudresultatet är att deltagarna anser sig ha föga kunskaper om både sex och samlevnad och om olika kulturers syn på ämnet