<p>Detta examensarbete handlar om hur vi som arbetar i skolan kan möta de elever som har läs- och skrivsvårigheter respektive dyslexi. Jag ställer frågan vad dyslexi egentligen är och visar på olika möjligheter att definiera ordet. Jag jämför de två begreppen dyslexi och läs- och skrivsvårigheter med varandra. Många ger nämligen dessa ord olika innebörd. Andra frågor jag försöker besvara är hur dyslexi yttrar sig, och hur man kan upptäcka om en elev har dyslexi. Hur diagnostiseras dyslexi och vilka för- och nackdelar kan en diagnostisering medföra, är två ytterligare frågeställningar som är centrala i detta examensarbete. Mitt syfte är också att ge förslag på hur man kan arbeta med barn med dyslexi. Härmed avser jag bland annat vilka tekniska hjälpmedel som finns att tillgå, exempelvis datorprogram och kassettböcker. När man möter elever med dyslexi är det emellertid inte bara god tillgång till hjälpmedel som är önskvärt, utan det är framför allt viktigt att arbeta med elevens självkänsla. </p><p>Jag har valt att göra en kvalitativ intervjustudie med sex speciallärare och en logoped, som arbetar med dyslexiutredningar. Dessutom har jag varit i kontakt med, och ställt frågor till, en läspedagog och en speciallärare, som arbetar med frågor som rör läs- och skrivsvårigheter. Speciallärarna är verksamma i olika åldersgrupper, på skolor inom skiftande upptagningsområden. De ser mest fördelar med diagnostisering av läs- och skrivsvårigheter men pekar samtidigt på att det finns elever som inte fått diagnos, men som ändå har stora problem med att läsa och skriva. Oavsett om man har en diagnos eller inte, har man rätt till stöd och hjälp. Problemet är bara att det är svårare att ansöka om resurspengar om en diagnos saknas. Speciallärarna lyfter även fram många andra intressanta åsikter, och ger en rad råd och tips på hur vi lärare kan stimulera dyslektiska elevers läsande och skrivande på ett lustfyllt sätt.</p>

<p>Det här examensarbetet handlar om vad läs- och skrivsvårigheter är och hur vi som arbetar i skolan kan hjälpa de elever som har problemet. Som en bakgrund besvaras frågor kring definitioner av läs- och skrivsvårigheter, vilka orsaker som kan finnas, vad som kännetecknar läs- och skrivsvårigheter och hur de upptäcks. Eftersom mitt huvudsyfte med arbetet är att ta reda på hur man kan underlätta för elever med läs- och skrivsvårigheter upptar en stor del av arbetet just frågor kring detta. Arbetet belyser här olika sätt att hantera elever med läs- och skrivsvårigheter. Det visar också på hur man i skolan kan underlätta för dessa elever och vad man kan göra för att hjälpa dem i den vanliga klassrumssituationen. I arbetet finns många konkreta förslag på arbetssätt och också på olika typer av hjälpmaterial. Jag har i min undersökning utgått från litteraturstudier, men även gjort intervjuer med vanliga lärare.</p>

Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka vilka läsinlärningsmetoder forskningen anser är mest effektiva i läsundervisningen. Denna undersöknings insamling bygger på data från vetenskapliga artiklar som har sammanställts i resultatet, för att få fördjupad förståelse gällande läsundervisningen och olika läsinlärningsmetoder. Resultatet av denna litteraturstudie visar att det finns flera strategier och metoder, både analytiska och syntetiska som används av lärare i läsundervisningen. De som framkommer i resultatet är Helordsmetoden, Ljudningsmetoden och varianter av dessa såsom Wittingmetoden, LTG och ALS (att skriva sig till läsning). Resultatet visar också att valet av metoder påverkas av olika faktorer gällande elevernas framgång i läsning. Det framgår även att en specifik metod inte är mest effektiv utan det handlar snarare om ett varierat arbetssätt och en kombination av läsinlärningsmetoder för effektiv läsundervisning. Forskningen är överens om att den syntetiska metoden, ljudningsmetoder, är viktigast i början av barnens läsning eftersom analytiska metoder såsom Helordsmetoden inte innehåller ljudningsmoment. Slutsatsen är att det finns många metoder och strategier för att läsinlärningen ska ge en god effekt, för att alla elever ska lära sig läsa och utveckla sin läsförmåga.

Sammanfattning och metod Att skriva sig till läsning, ASL, är en metod allt oftare används i svenska skolor. Denna metod byter ut pennan mot datorn i den tidiga läs- och skrivinlärningen och huvudtanken är att eleverna ska lära sig läsa genom sitt eget skrivande. Syftet med studien är att undersöka pedagogers föreställningar och erfarenheter av ASL-metoden. Studiens teoretiska ramverk är det sociokulturella perspektivet, och det har valts utifrån en syn på att lärande sker i interaktion med andra människor. Resultatet visar att pedagogerna som deltagit i studien är överens om att metoden är gynnsam för elever med motoriska svårigheter. sammanfattningsvis pekar resultaten i min undersökning på att ASL är en lämplig metod för tidig läs- och skrivinlärning. Samtidigt anser de att ASL bör kompletteras med andra metoder för att hjälpa eleverna att komma igång med läsningen.

Denna studie avser att undersöka hur lärare i förskoleklass och skolans årskurs 1–3 arbetar med läsinlärning, hur de differentierar och individualiserar sin undervisning i läsinlärning samt hur de resonerar kring val av metoder och arbetssätt med anknytning till vetenskap­lig grund och beprövad erfarenhet. Materialinsamlingen har skett genom en kvantitativ enkätundersökning samt via kvalitativa intervjuer. Insamlade data från den kvalitativa delen har analyserats via en tematisk analys. Från kvantitativa data har två öppna frågor analyserats genom tematisk analys och resterande frågor har analyserats direkt på enkät­utformningens sida. Resultatet visar att lärare både differentierar och individualiserar sin undervisning i läsinlärning i stor utsträckning genom att använda sig av olika metoder och modeller som till största del är förankrade i forskning men som även baseras på egna erfarenheter. Resultatet visar även att lärare i stor utsträckning får välja arbetssätt utan tydliga direktiv från rektor och skolledning.

I förskoleklass ska eleverna ges möjlighet att utveckla sina läs- och skrivkunskaper i en varierad lärmiljö och med varierande arbetssätt. En central del i undervisningen i förskoleklass är läsinlärning. Forskning om hur barns läsutveckling sker på bästa sätt är dock tvetydigt med två tydliga poler i läsinlärningsdebatten. Dessa är ljudningsmetoden på ena sidan och helordsmetoden på den andra. Det finns dock fler läsinlärningsmetoder som kan användas, och denna studie ämnar ge kunskaper om vilka metoder lärare använder i förskoleklass och varför. Denna studie innefattar två delar, varav den första består av fyra lärarintervjuer där läsinlärningsmetodernas syfte och användning har tydliggjorts och fördjupats. Den andra delen består av två observationer av lektioner, där läsinlärningsmetoder och lektionsinnehåll har studerats i syfte att skapa förståelse för hur metoderna arbetas med i praktiken. Resultaten av de två delarna visar att lärarna i hög grad använder ljudningsmetoden i läsundervisningen, tillsammans med högläsning. Textdiskussioner förekommer också i undervisningen, med förklaringar av ord och begrepp, samt förutsägelser av handlingen och förståelse av textens innehåll. Det som förekommer mer sällan i undervisningen är elevernas egna textskapande. Resultaten visar att textskapande på digitala verktyg är en metod som används, om än sällan, men som tar tillvara elevernas intressen och är en relevant metod i dagens digitala samhälle. Orsaken till att ljudningsmetoden ofta används är enligt lärarna att den passar alla elever, samt att lärarna tidigare använt metoden i förskolan. Lärarna menar att eleverna är nyfikna på bokstavsljuden och bokstäver. Ljudningsmetoden är även den metod som forskningen visat har störst effekt hos elever som har svårigheter med läsinlärningen. / <p>Godkänt datum 2021-06-04</p>

Denna studie syftar till att få en fördjupad förståelse för hur lärare arbetar med läsinlärningen i förskoleklass och årskurs 1 samt deras uppfattningar om läsinlärning. Syftet är också att undersöka vilka läsinlärningsmetoder lärarna använder sig av och om de arbetar med samma metod/metoder med elever som har eller som de märker riskerar att utveckla lässvårigheter. Syftet preciseras genom tre forskningsfrågor: Hur arbetar lärare med läsinlärning i förskoleklass och årskurs 1? Vilka läsinlärningsmetoder använder de sig av? Använder lärare samma metod/metoder med elever som har eller som de märker riskerar att utveckla lässvårigheter? Studien bygger på intervjuer och observationer och är därmed av kvalitativ karaktär. Fyra behöriga lärare har deltagit i studien, två lärare undervisar i förskoleklass och två lärare undervisar i årskurs 1. Observationer av de intervjuade lärarnas lektioner har också genomförts för att få en mer fullständig bild av undersökningen. Studiens teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet samt hermeneutiken. Det sociokulturella perspektivet används i syfte att koppla till både lärarnas undervisning och intervjusvar. Hermeneutiken används i syfte att studera och tolka lärares uppfattningar om läsinlärning. För att analysera det insamlade materialet har en tematisk analys gjorts där det framkommit fyra teman: ljudningsmetoden, helordsmetoden, att skriva sig till läsning samt bornholmsmodellen. Resultatet i studien visar att flera olika läsinlärningsmetoder används i förskoleklass och årskurs 1. Utifrån resultatet konstateras det att ljudningsmetoden är den mest framträdande metoden. Helordsmetoden, att skriva sig till läsning och bornholmsmodellen är också metoder som framkommit under studien som lärarna anser vara gynnsamma för elevernas läsinlärning. Studiens resultat synliggör även att lärarna arbetar med samma metoder på gruppnivå med elever som har eller som de märker riskerar att utveckla lässvårigheter. Det framgår också i resultatet att lärarna gör olika individanpassningar för att hjälpa och stötta dessa elever. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2022-01-16</p>

Arbetet syftar till att göra en jämförande undersökning av läs- och skrivundervisningen i åldersblandade och åldershomogena klasser i de tidigare åren. Jag har genomfört en kvalitativ undersökning av två skolor på olika orter i södra Sverige, där ena skolan arbetar åldersblandat och den andra åldershomogent. Jag har genomfört klassrumsobservationer på sammanlagt ca 12 timmar. Jag har också intervjuat respektive klasslärare. Resultaten tyder på att det finns några likheter, men främst skillnader i hur läs- och skrivundervisningen ser ut. I den åldersblandade klassen arbetade man mycket individuellt och efter arbetsscheman. Man använde främst bokstavsmetoden som läsinlärningsmetod. I den åldershomogena klassen utgick arbetet ofta från en lärarledd genomgång där man enligt LTG-metoden diskuterade fram arbetsmaterialet tillsammans med eleverna. Lärarnas erfarenheter kring att arbeta åldersblandat visade sig vara positiva överlag.Slutsatsen är att det kan finnas skillnader mellan läs- och skrivundervisningen i åldersblandade och åldershomogena klasser och att dessa skillnader kan medföra vissa pedagogiska konsekvenser. Åldersblandningen i sig verkar inte påverka i lika stor utsträckning som sättet att undervisa och medvetenheten om vilka pedagogiska vinster och förluster det ger.

<p>Syftet med detta arbete var att undersöka hur verksamma lärare lär barn att läsa. Arbetet grundades i en undersökning av nyutexaminerade lärare och lärare som har varit verksamma i många år. Undersökningen har utförts genom intervjuer av fyra verksamma lärare, två nyutexaminerade och två erfarna. Skillnaderna mellan de nyutexaminerade och erfarna lärarna visade sig inte vara så stora och deras arbetssätt har liknande prioriteringar. Resultatet av detta arbete visade att det inte finns något rätt sätt eller någon enskild rätt metod att använda när man lär barn att läsa. Däremot finns det många betydelsefulla delar i läsningen som läraren måste ta hänsyn till i undervisningen. Det visar sig att läsinlärningen underlättas om man utgår från varje enskild individs förutsättningar och tidigare erfarenheter. Att kartlägga barnens läsnivå vid skolstarten underlättar individualiseringen, som är en betydande del i läsundervisningen.</p>

Syftet med detta arbete var att undersöka hur verksamma lärare lär barn att läsa. Arbetet grundades i en undersökning av nyutexaminerade lärare och lärare som har varit verksamma i många år. Undersökningen har utförts genom intervjuer av fyra verksamma lärare, två nyutexaminerade och två erfarna. Skillnaderna mellan de nyutexaminerade och erfarna lärarna visade sig inte vara så stora och deras arbetssätt har liknande prioriteringar. Resultatet av detta arbete visade att det inte finns något rätt sätt eller någon enskild rätt metod att använda när man lär barn att läsa. Däremot finns det många betydelsefulla delar i läsningen som läraren måste ta hänsyn till i undervisningen. Det visar sig att läsinlärningen underlättas om man utgår från varje enskild individs förutsättningar och tidigare erfarenheter. Att kartlägga barnens läsnivå vid skolstarten underlättar individualiseringen, som är en betydande del i läsundervisningen.