Det finns elever som upphör att utvecklas i sin läsförståelse vid övergången mellan årskurs 3 och 4 då de möter svårare texter och nya kursplaner som ställer högre kognitiva krav. Syftet med föreliggande studie är att beskriva lärares upplevelse av denna stadieövergång med fokus på elevernas läsutveckling. Studien vill undersöka följande: Hur upplever lärare i de båda årskurserna att de kan underlätta stadieövergången för eleverna när det gäller läsförmåga och läsutveckling? Vilka uppfattningar lärare i årskurs 3 respektive 4 har av elevers läsförmåga och läsutveckling. Hur säger lärare i respektive årskurs att de arbetar med läsförmåga och läsutveckling? Vilka material säger lärarna att de använder i läsundervisningen? Utgångspunkten för studien är en balanserad syn på läsning, dvs en syntes mellan phonics och whole language. Studien genomfördes med hjälp av en kvalitativ ansats med semi-strukturerade intervjuer med åtta lärare, fyra som undervisar i årskurs 3 och fyra som undervisar i årskurs 4. Resultatet visar att skolor kan motverka att lässvårigheter blir permanenta genom att ha ännu bättre samverkan kring övergången i syfte att relevant information om eleverna kommer fram till mottagande skola/lärare så att eleverna får rätt stöd från början i årskurs 4. Av resultatet framgår också att lärarna i årskurs 4 uttrycker högre förväntningar på elevernas läsförmåga än de i årskurs 3. Läromedel och kursplaner styr deras förväntningar. Vidare framgår i resultatet vilken läsundervisning som enligt lärarna främjar läsutvecklingen i övergången. Denna undervisning utgörs av gemensam läsning, textsamtal, undervisning i läsförståelsestrategier. Enligt lärarna i studien bör elever dessutom erbjudas mer explicit undervisning i faktatexters struktur redan på lågstadiet, ha större tillgång till texter med olika svårighetsgrad och med ett innehåll som intresserar eleverna. Det bör också avsättas mer tid till läsning - både på egen hand och lärarledd läsundervisning.

Studien syftade till att undersöka hur lärarens högläsning med strukturerade boksamtal i liten grupp gynnade läsförståelse och läslust framförallt hos elever med läsförståelsesvårigheter. Träningsstudien genomfördes på två olika skolor och i studien deltog 12 elever i åk 2 med varierad läsförmåga. Fokus i studien var 6 elever i läsförståelsesvårigheter. Träningsperioden bestod av 8 träningstillfällen à 60 minuter fördelat på 5 veckor under månaderna maj och juni. Träningen innehöll lärarens högläsning med reciproka samtal grundat i RT-modellen samt Chambers modell för boksamtal och fokuserade på lässtrategierna att förutspå, att ställa frågor, klargöra och sammanfatta. Träningsgruppen undervisades av oss i vår blivande roll som speciallärare inom språk-, skriv- och läsutveckling. En jämförelse avseende läsförståelse gjordes med en jämförelsegrupp som deltog i ordinarie klassundervisning och som matchats med träningsgruppen. Vi använde ett standardiserat för- och eftertest i läsförståelse för att kunna mäta läsförståelsen före och efter genomförd träningsperiod. För att bedöma huruvida läslusten ökat efter genomförd träning fyllde eleverna i träningsgruppen i en enkät efter första samt sista träningstillfället. Dessutom genomförde vi elevintervjuer med de 6 eleverna som uppvisade läsförståelsesvårigheter. Efter avslutad träningsperiod förbättrade samtliga elever i träningsgruppen sina resultat på det standardiserade testet. I jämförelsegruppen förbättrade de flesta eleverna sina resultat dock ej i samma utsträckning som träningsgruppen. Enkätresultatet i träningsgruppen visade att läslusten hade ökat obefintligt hos eleverna i läsförståelsesvårigheter efter genomförd träningsperiod. Även i elevintervjuerna framkom det att läslusten ökat marginellt efter avslutad träning. Vår slutsats är att studien visade att lärarens högläsning med strukturerade boksamtal i liten grupp är gynnsamma för elever i läsförståelsesvårigheter.

Det här examensarbetet syftar till att bidra med kunskap kring läsundervisning och med stöd i en etnografisk forskningsansats har jag studerat hur läsundervisningen utformats i en årskurs 8 i ämnet svenska. Genom observationer och intervjuer av läraren och eleverna beskriver jag de intentioner läraren hade med sin undervisning och hur den sedan blev i praktiken. I resultatdelen redogör jag också för de hinder och möjligheter undervisningen innebar för elevernas deltagande och lärande. Den läsundervisning som blev föremål för min undersökning blev ett läsprojekt där alla elever i klassen läste en gemensam bok. Lektionsarbetet bestod mestadels i att eleverna läste och diskuterade boken i mindre läsgrupper där lärarens intentioner bland annat var att gruppen skulle fungera som ett stöd för elever med lässvårigheter. Fokus i mitt arbete handlar således mycket om litteratursamtal där gruppen fungerar som en resurs för eleverna och vad detta arbetssätt innebär för elevernas lärande och delaktighet. Forskning visar att läsning är en komplicerad aktivitet som innefattar flera olika processer som samverkar. Att undervisa i läsning kräver att läraren har kunskap om läsning och läsundervisning då det är många aspekter som ska beaktas i planeringen och genomförandet av läsundervisningen. Här kan min studie bidra med information och kanske några lärdomar. Den visar bland annat hur undervisningens utformning påverkar olika elevers möjligheter att lära och hur denna både främjar och hindrar lärandet. Studien ger en inblick i hur läsundervisning med gemensam läsning och diskussioner i läsgrupper stöttar elever med lässvårigheter, ökar deras möjligheter till deltagande och gemenskap och skapar läsmotivation, samtidigt som den också orsakar problem och hinder i lärandet. Det är betydelsefullt för elevernas lärande att lärare är medvetna om vilka konsekvenser olika pedagogiska och didaktiska val kan innebära för olika elever och för att öka den medvetenheten behöver läsundervisningen granskas och analyseras, värderas och utvärderas.

Syftet med undersökningen är att ta reda på hur lärare genom att undervisa enligt kiwimetoden utvecklar elevers läsförmåga. Litteratur som rör hur barn lär sig läsa i allmänhet, och hur elever utvecklar läsförmåga genom kiwimetoden har lyfts fram. Empirin utgörs av kvalitativa intervjuer med två lärare, som har gedigen erfarenhet av kiwimetoden. Utöver det har också kompletterande observationer genomförts. Resultatet har presenterats i olika teman. Undersökningen visade att det är effektivt att lära ut lässtrategier, genom att visa och tänka högt dvs. genom att ”modella” hur en god läsare gör för att skapa förståelse för en text. Lässtrategier samt elevers förmågor i att formulera sig och kommunicera i tal och skrift, utvecklas genom att de tillsammans får diskutera och dissekera texter och bilder. Det visade sig också att elever som undervisats enligt kiwimetoden blir duktiga på att skriva, får ett utvecklat språk, samt upplever läsning som något positivt. För att arbeta med den vägledda läsningen krävs det emellertid att eleverna skolas in i metoden, vilket bland annat innebär att de behöver lära strategier, för att kunna komma igång och arbeta självständigt. / This study aims to examine how teachers by educating in accordance to the kiwimethod can develop students' reading skills. Literature related to how children learn to read in general, and how students develop reading skills by the kiwimethod are presented. Empirical data consist of qualitative interviews with two teachers, who have extensive experience of the kiwimethod. Additional observations have also been implemented. The results have been presented in various themes. The investigation revealed that its effective to teach reading strategies, by viewing and thinking aloud, in other words to “model” what good readers do, when they create understanding of a text. A successful way of teaching readingstrategies also seems to be, by discussing and dissecting texts and images together. It was also found that students, who were taught, in accordance to the kiwimethod become good at writing, got a well-developed language, and experienced reading in a positive way. Working with guided reading however requires, that students receive training in working accordance to the method, which means that students need to learn strategies, that will help them to work independently.

Studiens syfte är att undersöka hur de fyra lässtrategierna i reciprok undervisning kan stödja elevers läsförståelse vid läsning av faktatexter. Detta görs genom att implementera lässtrategierna i en intervention med elever i årskurs 2. Studien är utformad som en fallstudie med drag av aktionsforskning. Kvalitativa data har insamlats genom elevintervjuer och videofilmade observationer av lektioner med reciprok undervisning. Genom att lyfta fram elevernas röster ges studien ett elevperspektiv. Några av studiens problemformuleringar är: Hur används de fyra lässtrategierna i reciprok undervisning i interventionen? På vilket sätt syns de kunna stödja elevernas läsförståelse? Vilka uppfattningar har eleverna om nyttan av de fyra lässtrategierna i reciprok undervisning? Studiens resultat har analyserats främst med stöd i sociokulturell teori. I resultatet framkommer att användandet eller utfallet av lässtrategierna varierar beroende på hur lärare och elever appropierar dessa. Här tycks de modeller som eleverna har att imitera spela stor roll. Den största vinsten kopplat till elevernas läsförståelse tycks vara de samtal kring ord och begrepp i faktatexterna som blir resultatet av lässtrategierna förutsäga och reda ut. I denna dialog lyfts elevernas egna kunskaper och erfarenheter fram och berikar förståelsen. De flesta eleverna upplever att de har nytta av en eller flera av de lässtrategier de har lärt sig. Framträdande är att eleverna tycker att strategin att reda ut oklarheter var användbar. Elevernas upplevelse av interventionen är överlag positiv även om de pekar på att vissa lässtrategier var svåra att förstå och tillämpa. Förslag på tillämpning är att studien kan användas som en källa till inspiration och eftertanke för pedagoger som vill prova reciprok undervisning tillsammans med sina elever.  Ur ett specialpedagogiskt perspektiv kan studiens resultat bidra till att problematisera sammansättningen av grupper i läsförståelseundervisning, då vikten av förebilder att imitera framgår.

Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka vad forskning lyfter fram om hur läraren genom undervisning och arbete med lässtrategier kan möjliggöra utveckling i läsförståelse. Utifrån detta syfte tar studien sin utgångspunkt i frågeställningarna:  Hur påverkar arbete med lässtrategier elevers läsförståelse? Vilken roll har läraren vid arbete med lässtrategier och läsförståelse? I litteraturstudien har olika vetenskapliga artiklar lästs och analyserats som sträcker sig från år 1984 – 2016. Undersökningsmaterialet i studien består av både nationella och internationella publikationer. Angående studiens första frågeställning visar resultat att undervisningen bör bestå av en variation av högläsning, frågor till text och diskuterande textsamtal för att möjliggöra utveckling av läsförståelse. Användning av metakognitiva strategier i undervisningen har också visat sig vara betydelsefull när det kommer till läsförståelseutveckling.  Utifrån studiens andra frågeställning framkommer det att läraren har en betydande och central roll för undervisning av läsförståelse där läraren erbjuder stöd och modellering med eleverna vid arbete med läsförståelsestrategier.Genom att variera arbetssätt och metoder i undervisningen kan lärare främja elevers läsförståelse så att det bidrar till läsförståelseutveckling. Slutsatsen utifrån studiens resultat är att lärare kan utforma undervisningen på olika sätt men även att lärare behöver vara medvetna om den kunskap som krävs för att i sin tur kunna undervisa elever.

Eleverna i svensk skola ska få undervisning i olika texttyper. De ska utveckla läs- och skrivstrategier för att kunna tolka och förstå samt urskilja och skriva berättande texter. Genom att utveckla goda läs-och skrivstrategier får de också möjlighet att utveckla sin läs-och skrivförmåga. Syftet med den här uppsatsen är flerdelat och ett syfte är att undersöka vad eleverna ska få kunskap om när det kommer till berättande texter. Det visar sig att de ska kunna urskilja en berättande texts budskap, få kunskap om berättande texter som innehåller budskap, parallellhandling, tillbakablickar, person- och miljöbeskrivningar samt dialoger och kunna skriva berättande texter med handlingsstruktur och gestaltande beskrivningar. Ett annat syfte är att undersöka vilka strategier eleverna kan använda sig av när det kommer till berättande texter. Där ger Gibbons (2016) och Stensson (2006) förslag på strategier eleverna kan använda sig av när de tar sig an olika texter. Ytterligare ett syfte är att analysera ett kapitel ur Astrid Lindgrens Pippi Långstrump (2003) och undersöka hur det kapitlet kan användas för att utveckla elevers läs- och skrivstrategier när det gäller den specifika texttypen berättande text. Kapitlet innehåller gestaltande beskrivningar av karaktärer och miljö, dialoger, tillbakablickar samt parallellhandlingar och var i sig ett tydligt exempel på en inledning som är en första del i en vanlig handlingsstruktur inom berättande texter. Kapitlet innehåller inte ett tydligt budskap men kan dock tänkas fungera som utgångspunkt i diskussioner kring texters budskap. Slutligen är också syftet med denna uppsats att diskutera kring hur det analyserade kapitlet ur Pippi Långstrump kan användas i undervisningen för att utveckla elevernas läs- och skrivstrategier. Kapitlet innehåller flera av de delar som eleverna ska få kunskap om när det kommer till berättande texter. Därför kan kapitlet fungera som en del i ett undervisningsmaterial för att utveckla elevers läs-och skrivstrategier när det kommer till berättande texter.

Den här litteraturstudiens syfte är att undersöka populärlitteraturen och dess användning i skolan. Frågeställningarna lyder: Hur används och förstås termen populärlitteratur av forskare inriktade mot skolans undervisning? Hur resonerar dessa forskare kring populärlitteraturens användning i skolan? Gällande hur termen populärlitteratur används och förstås av forskare inriktade mot skolans undervisning så visar studien olika definitioner av begreppet populärlitteratur. Ett mönster påvisas med två infallsvinklar, det sociologiska som handlar om symboliskt mot ekonomiskt kapital och det textinterna spåret. Hur texten ser ut genom genren tillskrivs här störst vikt. Begreppet kan vara på väg att bli överflödigt i vårt samhälle där marknadstänkandet tenderar att ta över, så att också all kultur blir mer eller mindre populär. Studien visar att majoriteten av forskarna ser populärlitteratur som en legitim del av undervisningen. Persson (2007) har påvisat förändringen över tid: från att skolan ansett populärlitteratur som otänkbart tills idag där det vidgade textbegreppet finns med i skolans styrdokument, vilket signalerar en avkanonisering. Öhman (2015) förespråkar att skugga intrigen i populärlitteratur för att få ut så mycket som möjligt av undervisningen. Boëthius (1994) menar att populärkultur är del av undervisningen idag men denna kan vara en utmaning gällande kulturellt kapital, lärarna kan känna att de förlorar makt till eleverna som är mer välbevandrade i populärkulturen. Lindgren (2009) är positiv och förespråkar populärkultur inom skolans undervisning exempelvis genom att använda populärkulturella texter och analysera dessa. Lundqvist (1984) utmärker sig mot de andra forskarna som tas upp i detta examensarbete då hon tar en tydlig ståndpunkt mot sådant som ofta kategoriserats som populärlitteratur, något vi alltså inte ser i senare forskning.

Undersökningar från PISA visar att läsförståelsen i Sverige har varit dalande i flera år. Densenaste undersökningen från 2015 visar dock motsatt resultat. Syftet med dennakvalitativa studie är att ta reda på hur lärare arbetar medläsförståelseundervisning. Forskningsfrågorna i studien är Vad beskriverlärare utifrån sina egna erfarenheter är betydelsefulla inslag i undervisningenför elevers läsförståelseutveckling? Hur utmanar och stöttar lärarna enskildaelever i läsförståelseutvecklingen?  Studien grundar sig på den sociokulturellateorin och beskriver att elevers läsförståelseutveckling sker i ettsocialt samspel, när lärare vägleder, stöttar och utmanar eleverna. Resultatetvisar att högläsning, grupparbete och att motivera eleven är betydelsefullainslag i undervisningen. Elever stöttas med hjälp av olika redskap såsomdigitala enheter eller läshjälp från läraren.

Studiens syfte var att få fördjupad förståelse av och ökad kunskap om läsundervisningen för elever med en intellektuell funktionsnedsättning som läser inom särskolan. Detta genom att undersöka vilka erfarenheter, tankar och strategier som finns runt läsundervisning hos speciallärare inom särskolan. Studien har en kvalitativ forskningsansats och datainsamlingen genomfördes genom kvalitativa intervjuer av 13 speciallärare som arbetar med läsundervisning inom särskolan. De resultat som vi i studien fann visade på att de intervjuade speciallärarnas arbete med läsundervisningen innehöll både avkodning och arbete med läsförståelse där dessa hade olika tyngdpunkt över tid. I arbetet med läsundervisning fanns en rad faktorer som lyftes fram vara av särskild vikt: tid, elevens motivation, att läraren knöt an till elevens intresseområden, relationen mellan lärare och elev, flexibla och kreativa lärare, samspel i gruppen, använda sig av olika metoder och att medvetet arbete runt läsförståelse. Genom de svar vi fått i våra intervjuer träder ett arbete fram som i hög grad är individuellt anpassat även om detta sker i grupp. Att detta i hög grad utgår från ett relationellt förhållningssätt, där specialläraren i sitt arbete är flexibel och kreativ i sin läsundervisning.