<p>Vårt syfte med den här uppsatsen var att undersöka hur pojkars och flickors lek på förskolegårdar kan se ut. Vi ville ta reda på med vem, med vad och var barnen leker, samt vilka typer av lekar som dominerar utifrån ett genusperspektiv. Undersökningen genomfördes med åtta pojkar och åtta flickor i fem- till sexårsåldern från två olika förskolor. Dessa barn intervjuades enskilt och observerades därefter under sin lek på förskolegården. I resultaten har vi sett att det finns skillnader mellan pojkars och flickors lek utomhus. Däremot upplever vi inte att dessa skillnader är lika omfattande som de skillnader litteraturen beskriver gällande inomhuslek. Ett tydligt resultat som kom fram var att barnen helst leker med någon av sitt eget kön. Vi har också upptäckt att barnen redan verkar ha en uppfattning om vad som anses flick- respektive pojkaktigt, eftersom det vid intervjuerna framkom mer könstypiska lekar än vad barnen faktiskt lekte under observationerna.</p>

<p>Syftet med denna uppsats var att undersöka hur lek och lärande kan integreras i ett lek- och</p><p>lärspel för att skapa motiverande och engagerande övningar. I studien användes konkreta</p><p>övningsexempel från ett modernt lek- och lärspel som presenterades och undersöktes med</p><p>hjälp av elever i årskurs fem. Det som specifikt analyserades i övningarna var hur eleverna</p><p>lyckades interagera med systemet och hur inslag av motiverande faktorer för lek kan skapa en</p><p>underhållande användarupplevelse, samt om de lyckades lära sig något av den</p><p>ämnesrelaterade kunskapen. Krav på teknikvana, ämnesrelaterad kunskapsnivå samt en</p><p>förståelse och lärande av den specifika uppgiften var det som satte gränser för hur väl de</p><p>lyckades engagera och lära sig något i övningarna. Med hjälp av observation samt intervjuer</p><p>identifierade vi ett underlag som kan vara utvecklare, lärare, föräldrar och användare till hjälp</p><p>för att reflektera över design och användande av lek- och lärspel.</p>

<p>Syftet med studien är att beskriva fenomenet idrottsskola som ett verktyg för att ge barn möjligheter till mer idrott och fysisk aktivitet. De frågeställningar vi använt oss av är; vad kännetecknar idrottsskolan och hur arbetar verksamheten för att uppnå de riktlinjer som riksidrottsförbundet satt upp för barnidrott? Bakgrunden till vår studie ligger i vetskapen om att barn i dagens samhälle har fått en allt mer stillasittande fritid och ohälsosam livsstil. Oroväckande är också faktumet att skolidrotten har fått en mindre plats på schemat. För att komma fenomenet idrottsskola närmare valde vi att göra en explorativ studie. Vi använde oss av ett strategiskt urval då vi ville få fram variationer av idrottsskolor. Tyngdpunkten av datainsamlingen låg på intervjuer med ledare för respektive verksamhet. Observationer utfördes på hälften av verksamheterna. Ytterligare ett komplement var att samtala med föräldrar. Studien innefattade sex stycken verksamheter. Tre av dessa låg inom eller i anslutning till skoldagen och bedrev idrott i samarbete med idrottslyftet. Resterande tre var fristående och drevs i projektform eller privat. Vi kunde urskilja att samtliga idrottsskolor hade inslag av riktlinjerna för barnidrott från riksidrottsförbundet. Respondenterna lyfte fram att idrottsskolan handlade om lek och glädje och möjligheten att prova på flera olika idrotter. Vår slutsats kring ämnet är att Idrottsskolan är ett fenomen som ger barn mer möjlighet till idrott och fysisk aktivitet i ett samhälle där fysisk aktivitet och spontan idrott blir allt lägre prioriterat.</p>

<p>Enligt Lpfö98 skall den pedagogiska miljön skapa en trygghet samtidigt som den skall locka till lek och lärande. Leken skall även stimulera barnens fantasi och kreativitet. Även forskningen har visat att den pedagogiska miljön är viktig för barnens lek, fantasi och kreativitet. För att verksamheten i förskolan skall kunna bedrivas enligt läroplanens mål är det viktigt att skapa miljöer där barnen inspireras till olika sorters aktiviteter och handlingar samt till utforskande och upptäckande.</p><p> </p><p>Undersöknings syfte har varit att studera förskolebarnens förhållningssätt till den pedagogiska miljön i förskolan genom leken, fantasin och kreativiteten. Som metod användes observationer med hjälp av videokamera som är en del i en kvalitativ metodansats och observationerna gjordes i en förskola där det under studiens gång gick tretton barn. Observationerna genomfördes under tre halvdagar i en och samma förskola där barnen var mellan 1-5år gamla. I litteraturgenomgången behandlas tidigare forskning kring ämnet samt teoretikers och forskares tankar i ett utvecklingspsykologiskt, didaktiskt och pedagogiskt perspektiv.</p><p> </p><p>Resultatet av undersökningen visar barnens förhållningssätt till den pedagogiska miljön genom leken, fantasin och kreativiteten. Studien visar på att barnen leker med det material de vill leka med och i de rum där de vill vara i under dagen. Barnens lek samt valet av rum varierar från dag till dag. Fantasin och kreativiteten används regelbundet under dagen av barnen under lekens gång samt att det även finns ett starkt samband mellan lek, fantasi och kreativitet. Det är viktigt att ta till vara på barnens fantasi och kreativitet. Hur ska vi då ta till vara på barnens fantasi och kreativitet i den pedagogiska innemiljön?</p>

<p>Lek tillsammans med andra barn kan vara barns sätt att lära sig det sociala samspelet för att utvecklas emotionellt och intellektuellt. Många barn tillbringar långa dagar i förskolan och därmed är förskolepersonalen betydelsefull för deras utveckling i bl.a. lek. En stor utmaning för dem är att hjälpa barn som inte förstår och behärskar andra barns leksignaler.</p><p> </p><p>Undersökningens syfte har varit att studera vilket synsätt personal i förskolan har på barns lek samt vilka arbetssätt och metoder de använder för att hjälpa barn som saknar förmåga att leka tillsammans med andra barn. Undersökningen genomfördes med ostrukturerade intervjuer med åtta intervjupersoner. Forskning visar att pedagogen är en förebild för barns lek samt att pedagogen är en del av barnens lärande och utveckling i förskolan. Pedagogens uppgift är i så fall att visa på lekens möjligheter i förskolan för att leken ska utvecklas.</p><p> </p><p>I förskolan förväntas barn kunna ingå i en stor grupp och samspela med andra barn. Tidigare forskning visar att i leken lär sig barn samförstånd, turtagande, ömsesidighet och empati. Forskning visar att pedagoger själva bör veta vad lek är och ha ett lekfullt förhållningssätt för att kunna hjälpa barn till lek. Den här undersökningen redovisar sex förskollärare och två barnskötares uppfattningar om att leken är det viktigaste i förskoleverksamheten. Intervjupersonerna framhåller att det är genom lek barn lär sig sociala lekregler. Resultatet visar också att det är i leken som barnen lär sig att samspela med andra barn. De barn som inte kan leka tillsammans med andra barn går miste om sociala egenskaper och färdigheter enligt respondenterna. De intervjuade uppfattar dessa egenskaper som nödvändiga för att barn ska kunna fungera tillsammans med andra människor senare i livet. Intervjupersonerna uttrycker att det är deras uppgift att se till att ge alla barn möjligheter och förutsättningar att kunna leka tillsammans med andra barn. En slutsats i undersökningen är att de vuxnas arbete i förskolan, med barn som inte leker, kan stimulera och utveckla barns leksignaler som barnet behöver förstå för att kunna leka och samspela med andra barn. Här kan den vuxna i förskolan finnas med som stöd och ge barnet redskap till lek för att synliggöra de regler som finns för barns gemensamma lek.</p><p> </p><p> </p><p> </p>

<p>I det här examensarbetet var målet att få veta mer om vad pedagoger gör tillsammans med barn under den fria leken ute på förskolegården. Tanken var också att låta pedagogerna berätta om sina tankar kring sin uteverksamhet på förskolegården och om sin roll där.</p><p>Detta har undersökts med ostrukturerade observationer och i strukturerade intervjuer av pedagoger på en förskola.</p><p> I resultatet framkommer att pedagogerna är tillsammans med barnen 77 % av tiden de är ute på förskolegården. De är då framförallt i sandlådan och bygger sandkakor och pratar med dem. Övrig tid intar de oftast en övervakande roll, då de framförallt övervakar fungerande pågående lek.</p><p>Av tiden de är med barnen fördelar de den på ett rättvist sätt mellan pojkar och flickor, men det framkommer inte om det är samma flickor resp. pojkar som får uppmärksamheten eller om det är alla som får lika mycket uppmärksamhet.</p>

<p>Sammanfattning:</p><p>Syftet med detta arbete är att undersöka hur ett byggrum på en småbarnsavdelning kan se ut och fungera. Fokus ligger på vilka barn som är i byggrummet och vad de gör samt pedagogernas tankar kring hur ett fungerande byggrum ser ut. För att undersöka detta har jag observerat den fria leken i byggrummet, inventerat miljön och intervjuat pedagogerna på avdelningen. På denna avdelning visade det sig att det inte gick att se någon specifik grupp som var i byggrummet mer än den övriga gruppen. Tydligt var däremot att barnen främst utforskade materialet. För att byggrummet ska vara kreativt krävs att materialet uppmuntrar konstruktionsleken och att pedagogerna är med och inspirerar barnen. Det krävs att pedagogerna har vissa ämneskunskaper för att göra tekniken synlig och användbar för barnen.</p>

<p>Den här studien har som syfte att undersöka de yngsta barnens samspel för de barn som ännu inte har ett verbalt språk. Studien har genomförts med videoobservationer och löpande protokoll för att få syn på vad som händer i samspelet mellan barnen. Det som väckte intresset för denna studie var att de yngsta barnen i en grupp på förskolan oftast inte ser ut att leka med någon eller vara i en aktivitet med andra utan att de mestadels ”flyter” omkring i gruppen. Det har i den här studien visats motsatsen av det som till en början ses som en ostrukturerad lek snarare är samspel och lek mellan barnen.</p><p>I tidigare småbarnsforskning anses att det inte förekom något samspel för barn före tre års ålder utan det har hävdats att härmandet är det beteende som var det mest framträdande hos barn i den åldern. Resultatet i den här undersökningen visar på det motsatta förhållandet nämligen att de centrala uttrycken i barns samspel är att de härmar och imiterar varandra när de leker och samspelar med andra barn. Resultatet visar även att samspelen varierar i tid men även olika faser under samspelets gång. Samspel uppkommer oftast av en anledning som t.ex. en leksak eller ett aktivt barn. Det som kan hålla samspelet vid liv kan vara skratt, blickar och ord. För att ett samspel ska avbrytas behövs det oftast inte mycket, det kan vara att samspelet inte bekräftas av en kamrat eller en pedagog kommer och bryter eller att någon ramlar i en springlek.</p><p>De yngsta barnen som även kallas <em>toddlare </em>samspelar med varandra och detta sociala samspel består av olika rutiner och strukturer som bildar deras egen så kallade <em>toddlarkultur. </em>Den mest framträdande i toddlarkulturen är de yngsta barnens umgänge med kamrater och deras kroppsrörelser. Barnen som vistas tillsammans under många år i t.ex. en grupp på förskolan deltar i en så kallad <em>kamratkultur</em>. Med det menas att barnen är en del av den kulturen som skapas på förskolan och att de lär sig att tolka andras men även sina egna sociala positioner. Genom att barnen vistas på förskolan tillsammans med jämnåriga kamrater lär de sig i leken att fungera tillsammans med andra. Därför anses leken vara en viktig del i barnens verksamhet. Även pedagogens roll i barnens vistelse i förskolan är av stor betydelse och även pedagogernas medvetenhet om samspelets betydelse för barnets sociala utveckling.</p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p>Nyckelord: <em>Förskola, Härma/Imitera, Kamratkultur, Lek, Samspel, Toddlare .</em></p>

<p>Det här examensarbetet handlar om hur yngre förskolebarn i två och tre årsålder gör för att vinna tillträde till lekar som redan påbörjats och initierats av andra barn.  Examensarbetets teoretiska utgångspunkt har ett socialkonstruktionistiskt perspektiv där forskningsintresset riktas mot hur barns vardagsliv ter sig, och i detta fall med sökarljuset styrt mot förskolebarnens gemensamma lekar. William Corsaros teori om kamratkultur och tillträdesstrategier gör det möjligt att förstå hur barn tillsammans med andra barn konstruerar tillträden när de vill bli delaktiga i lek i förskolan.</p><p>I undersökningen ingår elva barn mellan två och tre år och dessa barn observeras i sin naturliga förskolemiljö, där ett etnografiskt inspirerat tillvägagångssätt nyttjas. Datamaterialet analyseras således utifrån ett etnografiskt tolkningsförfarande med Corsaros tillträdesstrategier som grund. De insamlade observationerna bearbetas och analyseras i tre olika steg – dessa tre faser integreras under hela forskningsproceduren.</p><p>Resultatet visar att barn i två och tre-årsåldern, i likhet med äldre förskolebarn, använder sig av strategier för att vinna tillträde till pågående lekar. Resultatet visar också att några barn använder strategier mycket medvetet och de barnen nyttjar också flera följande strategier eftervarandra. Medan andra barn inte nyttjar strategier reflekterande, de barnen använder oftast samma strategi gång på gång även om de gång efter annan blir avvisad och inte lyckas med tillträdet. Resultat visar på både varaktighet men också på vandringar med korta samspelssekvenser i lekarna, vilket innebär att vissa barn får förhandla med strategier om och om igen för att vinna tillträde till lekar. Resultatet visar även att barn i två och tre års ålder skyddar leken från andra barns önskan om deltagande och i första hand är det rolleken barnen skyddar.</p>

<p>Genom åren har ett flertal forskare påpekat lekens betydelse för barns utveckling. Syftet med denna studie var att undersöka förskolebarns lekmönster i den fria leken på förskolan. Utgångspunkt för detta var tre frågeställningar som behandlade barns aktivitetsval i den fria leken, om/hur lekvalen skilde sig åt beroende på barnets kön samt i vilken utsträckning de interagerade med det motsatta könet. Enligt förskolans läroplan, Lpfö 98, skall förskolan motverka stereotypa könsmönster och könsroller. På vilket sätt pedagogerna bemöter barnen och hur verksamheten är utformad är avgörande faktorer för att detta mål skall uppnås.</p><p>Undersökningsmetoden i studien var kvalitativ och den genomfördes med observationer där underlaget utgjordes av ett lekkategorischema. Resultaten i undersökningen redovisas i stapel- och cirkeldiagram, dessa har analyserats ur ett genusperspektiv.</p><p>Resultatet av studien visade att barnen i undersökningsgruppen ofta valde könstypiska aktiviteter i den fria leken. Det framgick också att flickorna och pojkarna i stor utsträckning lekte i enkönade grupper men att det heller inte var ovanligt med lek över könsgränserna. Undersökningen visade också att flickorna var mer benägna att söka sig över könsgränserna i leken än pojkarna.</p>