Bakgrund:Ett barn som befinner sig i en förlustsituation är beroendes av de personer som finns i dess omgivning. Barn behöver precis som vuxna uttrycka sina känslor och behov. Enligt forskning leker sig barnen ur de situationer som för dem är svåra.Syfte:Syftet med uppsatsen är att studera lekens betydelse för barns bearbetning av förlust. Vi kommer att undersöka hur ett antal pedagoger stödjer och vägleder barnet/barnen i deras bearbetning kring förluster.Metod:Vi har genomfört en kvalitativ undersökning utifrån en hermeneutisk ansats. Vi har intervjuat 6 verksamma pedagoger inom förskolan. Vår teori utgår ifrån Sigmund Freud och Erik H Eriksons syn på leken och dess betydelse.Resultat:Det visar sig att alla pedagogerna mer eller mindre anser att leken är betydelsefull för barns förlust bearbetning. Avslutet i en förlustsituation enligt pedagogerna är ständigt pågående, det är inget som går att avslut hur som helst. Utan det är upp till varje barn att bestämma när processen nått sitt slut. Pedagogerna ansåg att leken har en stor betydelse, när det kommer till att stödja och vägleda barnen i deras förluster. I den dagliga verksamheten fanns det tillgång till böcker, krislådor och leksaker för pedagogerna att använda i barnens bearbetning. / Program: Lärarutbildningen

BakgrundLeken är en intressant företeelse för olika yrkeskategorier som psykologer, pedagoger och forskare. Leken har betydelse för förskolan. Barn behöver undersöka och upptäcka sin omvärld med medforskande pedagoger.SyfteSyftet är att undersöka och analysera några pedagogers syn på lek och deras egen medverkan i lek.MetodEn kvalitativ metod har använts med intervju som redskap. Den kvalitativa metoden söker svar ifrån individuella individers tankar och åsikter. Genom intervjun har jag kunnat undersöka respondenternas idéer om deras egen medverkan i lek. Urvalet var sex pedagoger verksamma i förskola.ResultatPedagogers tankar om lek är att leken är en viktig del för förskolan. Den är en del av barnens livsvärld. I livsvärlden pågår ett lärande mellan barnet och omgivningen. I det insamlade materialet beskrivs pedagogen som den som ska utveckla leken, vara förebild och stödja leken. Hon ska medverka på skilda sätt beroende på vilket syfte hon har med leken. En annan anledning som, pedagogerna nämner, till varför de medverkar i barns lek är att vissa barn har svårt med att komma in i leken, har problem med att leka och förstår inte lekreglerna. Lärarna anser vidare att de ska vara lyhörda för leken så att inte magin förstörs. Pedagogerna ska se när de ska gå in, och om barnen vill det. / Program: Lärarutbildningen

BakgrundBarn kommunicerar dagligen med varandra på förskolan och samspelet mellan barnen utgör en stor del av deras vardag. På förskolorna idag finns det också många barn som inte behärskar det svenska språket. Det har fascinerat oss under hela utbildningen då vi stött på barn i sådana situationer under våra praktikperioder. Den här undersökningen är viktig för att belysa hur barnen samspelar när de inte talar samma verbala språk. Idag finns det inte speciellt mycket forskning kring det här.SyfteVårt syfte med den här undersökningen är att se hur barn samspelar och kommunicerar med varandra i leken när de inte talar samma verbala språk.MetodStudien har genomförts med en kvalitativ metod, då vi använt observationer som redskap. Observationerna har gjorts på tre förskoleavdelningar, totalt är det nio barn som deltar i undersökningen varav störst fokus ligger på tre utav dem.ResultatBarnen i studien visade många olika sätt att samspela och kommunicera. De kommunikationsformer som visades mest var kroppsspråk, imitation och ljud. Barnen i undersökningen sökte kontakt med andra barn genom att närma sig dem långsamt och genom att söka ögonkontakt. Den främsta form av lek som barnen använde sig utav var imitationslek, där barnen härmade och upprepade varandra. Vilket tyder på att barnen använder en lekform som vanligen syns bland små barn. Det var också vanligt att barnen samspelade i form av olika ljud, till exempel ”Wraah” som skrämselljud och ”Wroom” som billjud. Undersökningen visade att trots att barnen inte talade samma verbala språk kunde de samspela med varandra. / Program: Lärarutbildningen

BakgrundTidigare forskning inom lek och interaktion mellan individer kommer att presenteras. Leken tas upp som ett viktigt moment i förskolans och förskoleklassens verksamhet och genom barnens interaktion skapas en utveckling hos barnen då de delade med sig av sina erfarenheter till varandra. Läroplanerna tas även upp eftersom det är styrdokument som verksamma pedagoger är skyldiga att följa i sitt pedagogiska arbete. Avslutningsvis sammanfattas avsnitten som uppkom i bakgrunden.SyfteSyftet med studien är att undersöka hur barn interagerar i fri lek.MetodObservationer var den metod som valdes för att få svar på vårt syfte. Löpande protokoll användes som verktyg för att få med så mycket information som möjligt under observationerna. Två olika grupper med barn deltog i observationerna, en grupp i förskolan och en grupp i förskoleklass för att få en större bredd i vår insamlade data.ResultatResultatet visade hur barnen interagerade med varandra i den fria leken. Barnen skapade sina egna lekar utifrån sina intressen och erfarenheter och delade med sig av sina erfarenheter till varandra. Kommunikationen mellan individerna skedde både verbalt och icke verbalt. / Program: Lärarutbildningen

Syftet med vår studie var att undersöka lekens betydelse för specialpedagogiken i förskolan. Studien består av två olika delar, där delstudierna inriktar sig på förskollärares och specialpedagogers syn på det nämnda syftet. I studien intervjuades sex förskollärare och fyra specialpedagoger.   I detta arbete har vi, genom intervjuer, tagit del av förskollärares och specialpedagogers uppfattningar om lekens betydelse, särskilt för barn i behov av särskilt stöd och vilka arbetssätt de har. En annan fråga studien lyfter handlar om de nämnda respondenternas syn på barn som inte leker. De intervjuades erfarenheter var en viktig faktor när vi valde respondenter, eftersom vi ville ta del av deras specifika kunskaper inom ämnet, i högsta möjliga grad. Teorierna vi använt oss av i studien är det psykologiska och biologiska perspektivet, vilket kort innefattar att barns individuella färdigheter bedöms, samt det kulturella och sociala perspektivet, som beskriver barnens gemensamma lek.   Resultatet av studien visar att de specialpedagoger och förskollärare som intervjuats tycker att leken är en avgörande faktor för samtliga barn, samt att det finns delade meningar om vilka som anses vara i behov av särskilt stöd och vad stödet innebär. Andra resultat som studien visar är att det behövs mer forskning i ämnet, samt att mycket av den forskningen som gjorts främst fokuserar på skolan och inte på förskolan. Slutligen diskuteras studiens resultat i förhållande till de teoretiska utgångspunkterna, samt egna slutsatser kring forskares och författares synpunkter om ämnena.

Syftet med studien är att öka kunskapen om förskollärares roll i den barninitierade leken med utgångspunkt i att främja barns lärande utifrån några förskollärares resonemang. Vidare är syftet att öka kunskapen om den barninitierade lekens betydelse för barns lärande. Vi har använt oss av kvalitativa forskningsintervjuer som datainsamlingsmetod för att besvara vårt syfte och fem förskollärare har intervjuats. Den tidigare forskningen lyfter förskollärares betydelse för kvalitén i barnens lek. Studien utgår från sociokulturell teori och resultatet har analyserats med hjälp av några centrala begrepp i denna teori. Studiens resultat visar att förskollärarna beskriver samspelet som grunden i barnens lek och lärande och det är också samspelet som styr när förskollärarna träder in i en lek respektive inte. Vid ett väl fungerande samspel står förskollärarna utanför leken medan om samspelet inte fungerar kan de gå in i leken på olika sätt. Det viktigaste enligt förskollärarna är att inträdandet sker på ett smidigt sätt. Förskollärarna kan gå in i leken genom att tillsammans med ett exkluderat barn ställa frågor till barnen i leken och på så sätt kan barnet få tillträde till leken. Resultatet visar också att förskollärarens roll i leken för att främja lärande innefattar att skapa miljöer utifrån barnens intresse för att på så sätt skapa förutsättningar för lärande men också att förändra organisationen så att barnen kan leka längre stunder och samma lek i flera dagar. En av slutsatserna i studien är att förskollärarnas främsta roll i den barninitierade leken är att se till att samspelet och kommunikationen fungerar mellan barnen för att på så sätt främja lärande. Ur förskollärarnas resonemang om sin roll i den barninitierade leken framkommer det många olika sätt på hur detta kan ske, till exempel genom att vara en lekförebild.

Uppsatsen handlar om förskollärares uppfattningar kring utomhuspedagogik. Där har vi valt att inrikta oss på lärandet av ord och begrepp i den fria leken. Syftet med uppsatsen är att belysa förskollärares uppfattningar, möjligheter och hinder med att bedriva lärandet ute. Vi vill genom vår studie belysa exempel på hur förskollärare arbetar med ord och begrepp i utomhusmiljön. Studien problematiserar möjligheter och hinder med att bedriva utomhuspedagogik. Vi har valt att använda oss av enkäter med semistrukturerade frågor som metod. Vi har genomfört en undersökning på sex förskolor, där nio förskollärare deltog. Resultatet i vår studie lyfter vikten av att vara en närvarande pedagog som är delaktig i barnens lek. Att vara delaktig kan leda till ett samspel mellan förskollärare och barn, vilket i sin tur leda till en bra kommunikation kring ord och begrepp.

Syftet med studien var att undersöka förskollärares syn på barns lek relaterat till utveckling och lärande, syftet innefattade även förskollärararens roll och deltagande i barns lek. Ämnet är angeläget då barn spenderar en stor del av deras vakna tid i förskolan och leken utgör en central roll i verksamheten. Det är av intresse att studera hur leken används som verktyg av förskollärare för att utveckla barns lärande. Genom kvalitativa intervjuer som metod, fick vi en inblick i hur förskollärare i fyra olika förskolor i en Mellanstor respektive Stor kommun i Mellansverige ser på lekens betydelse för barns utveckling och lärande, men även förskollärarens roll och deltagande i barns lek.  Med utgångspunkt i Knutsdotter Olofssons teori om lek har vi analyserat det empiriska materialet och försökt synliggöra hur förskollärare beskriver lekens betydelse för barns lärande och utveckling, samt hur förskollärarna reflekterar angående sin egen roll och deltagande i barns lekar.  Studiens resultat indikerar att förskollärarna i studien anser att leken är grunden till barns lärande och utveckling. Förskollärarna framhöll att de i första hand var barns sociala utveckling som främjades genom leken. Undersökningen visade även att samtliga förskollärare i både den Stora och Mellanstora kommunen ansåg att deras deltagande och roll i barns lek oftast handlade om att de gick in i leken när det uppstod konflikter.  Förskollärarna var även överens om deras deltagande i barns lek handlade exempelvis om att hjälpa ett barn som inte förstod leksignalerna.

Syftet med studien var att undersöka hur pedagoger ser på lekens betydelse för barns språkutveckling samt hur de arbetar för att stimulera språkutvecklingen genom leken. Arbetet utgår ifrån fenomenologiska teorier där fokus ligger på människans livsvärld, upplevelser och tankar. Som metod användes kvalitativ forskning för att ta del av pedagogernas tankar och kunskaper kring lek och dess betydelse för barns språkutveckling. Resultatet av studien visar att pedagogerna inte har någon entydig definition av lek och att det finns olika arbetssätt att stimulera barns språkutveckling. Vi anser att lek är ’’ett levande språk’’ och det är betydelsefullt att barn får leka.

Leken är det viktigaste elementet i förskolan. Merparten av de studier där man har undersöktpedagogernas deltagande, funktion eller roll i leken har gjorts från ett vuxenperspektiv och få studierhar gjorts ur barnens synvinkel. Det saknas svar på en mera konkret och öppen frågeställning, såsomvad pedagogen ska göra när barn leker. Denna studies syfte var därför att få kunskap om förskolebarnsperspektiv på pedagogen i leken.Tjugosex åländska förskolebarn fick rita och muntligt beskriva vad de ansåg att pedagogen ska göranär de leker. Teckningarna och svaren analyserades och tolkades och fyra kategorier formades. Avresultatet framgår att nästan hälften av barnen ansåg att pedagogerna inte ska delta i leken, medanungefär var fjärde ansåg att pedagogen ska ha hand om ordningen i leken. Var femte barn ville å sinsida att pedagogerna ska delta i leken.Resultaten stämmer i viss mån in på det som tidigare forskats om pedagogen i leken från ettvuxenperspektiv, men det finns också skillnader. Detta synliggör vikten av forskning från barnsperspektiv. Studien visar framförallt på att de barn som vill att pedagogen inte deltar i leken är dubbeltflera än de barn som önskar att pedagogen ska delta i deras lek. Studien kan ge en fingervisning omhur barn kan tänkas uppleva att pedagoger ska agera i leksituationer och belyser vikten av att låtabarnen komma till tals vid planeringen av verksamheten. I framtiden behövs mera forskning påområdet för att ge förskolor större beredskap för att planera och utforma verksamheten på ett sätt somgynnar barnen. Exempelvis kunde man undersöka orsaker till att barnen anser att pedagogen ska deltaeller inte delta. / <p>Godkännande datum: 2019-06-07</p>