Utifrån ett normkritiskt ramverk med fokus på rådande könsnormer bidrar föreliggande studie med kunskap om förskollärares erfarenheter av att upptäcka och motverka missgynnande könsnormer i förskolan. Arbetet synliggör även utmaningar som förskollärare upplever i arbetet med normkritisk pedagogik. Studiens syfte och två forskningsfrågor har formulerats utifrån bakgrund och tidigare forskning, vilken visar på både positiv och negativ kritik riktad mot normkritisk pedagogik som metod för att motverka diskriminering och kränkande behandling i utbildningsväsendet. Studien ämnar fylla den kunskapslucka som har identifierats kring förskollärares upplevelser och erfarenheter av att tolka samt praktisera uppdraget kring jämställdhetsarbetet utifrån normkritisk pedagogik. Studien har en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som metodval. Respondenterna har varit sex förskollärare från fyra olika förskolor belägna i två olika kommuner. Resultatet visar hur förskollärare har relativt liten erfarenhet av normkritisk pedagogik som begrepp och att det finns en utbredd osäkerhet kring begreppets innebörd. Resultatet visar även att förskollärare upplever och har erfarenhet av många utmaningar i arbetet med att synliggöra och motverka könsnormer i förskolans praktik. Däribland återfinns komplexiteten i att på ett privat plan själv vara en del av rådande normer i förhållande till att som yrkesverksam i sin professionella roll motverka desamma. Föreliggande studies resultat synliggör även vikten i förskollärares personliga engagemang inom ämnet för att inom yrket kunna bedriva en likvärdig förskola.

Denna studie syftar till att undersöka hur litteraturvalen ser ut på de respektive programmen utifrån en del av läroplanens direktiv. Studien undersöker också hur likvärdigheten i urvalet av litteratur på gymnasieskolans olika program ser ut utifrån läroplanens värdegrunds perspektiv. För att besvara syftet har studien dels utgått från frågan om vilken litteratur som är mest prioriterad med koppling till läroplanen, dels vilka anpassningar lärare gör i sina litteraturval kopplat till elevernas förutsättningar och behov. Resultaten i denna studie visar att respondenterna prioriterar olika aspekter av det centrala innehållet, där val av litteratur från olika tider och kulturer dominerar. Respondenterna uppfattar att elever på studieförberedande program har större behov av komplex litteratur för vidare studier och är mer vana vid läsning jämfört med elever på yrkesförberedande program. Lärarna anpassar litteraturen efter elevernas behov och förutsättningar, med hänsyn till läsvanor, intressen och framtida yrkesliv. De tar också hänsyn till elevernas motivation och strävar efter likvärdighet i urvalet av litteratur mellan olika programinriktningar för att främja en rättvis utbildning.

Studiens syfte är att genom förskollärares beskrivna erfarenheter undersöka hur de med hjälp av olika tillvägagångssätt arbetar med likvärdighetsuppdraget. Denna kvalitativa intervjustudie har genomförts med åtta förskollärare i tre områden med höga respektive låga socioekonomiska förutsättningar. För att tolka vår insamlade data har vi i analysen använt oss av en kvalitativ innehållsanalys och ett hermeneutiskt förhållningssätt. I vårt resultat blir det tydligt att förskollärarnas erfarenheter av att arbeta med likvärdighet ser olika ut beroende på de utmaningar som de möter i verksamheten. Några av de faktorer som förskollärarna menar påverkar arbetet med förskolans likvärdighet är kompensatoriskt arbete, arbetslagets utbildningsnivå, personalbrist, kompetensutveckling, barns vistelsetid och barngruppens storlek, samverkan med vårdnadshavare, barns språk och språk i relation till lek samt tid. De faktorer som blir av extra vikt i området med lägre socioekonomiska förutsättningar är insatser för att hjälpa barnen i deras språkutveckling, längre vistelsetider och samverkan med vårdnadshavare. Vi ser utifrån vårt resultat ett behov av ytterligare forskning kring hur förskollärare kan motverka social ojämlikhet och arbeta för en likvärdig utbildning av hög kvalitet.

Tidigare forskning har visat att musiklärare i större utsträckning än tidigare förhåller sig till styrdokumenten, men att det finns en bred spännvidd vad gäller deras definitioner av musikskapande. Syftet med den här undersökningen var att bidra med kunskap om musiklärares uppfattningar om musikskapande i högstadiet. Specifikt hur musiklärares definitioner av musikskapande förhåller sig till Skolverkets definition, hur musiklärare har uttryckt att ramfaktorerna påverkar undervisningen och bedömningen av musikskapande samt efter vilka kriterier musiklärare anger att de bedömer musikskapande. En enkätundersökning bestående av slutna och öppna frågor skickades ut till musiklärare och rektorer på utvalda skolor i Sverige. Enkäten besvarades av 28 respondenter. Resultatet antyder en diskrepans mellan hur musiklärare och Skolverket definierar musikskapande. Tillika indikerar resultatet att möjligheten till likvärdig undervisning och bedömning inom musikskapande påverkas av ramfaktorernas variation mellan olika skolor. En av de slutsatser som dras är att ytterligare forskning behövs inom området.

Syftet är att studera skilda sätt att erfara IT i gymnasieskolan. Följande frågor ställs: Hur kan variationen i de skilda sätten att erfara IT förstås? Hur kan empirin ytterligare förstås genom en kontextualisering? Utifrån en fenomenografisk ansats intervjuas elever, lärare och skolledare vid tre gymnasieprogram. Resulta-tet presenteras genom tre kategorier. I kategorin IT, individ och samhälle erfars IT som teknik med kraft att påverka på individ- och samhällsnivå. Lärande och IT relaterar till IT, men har fokus på lärande. Sista kategorin, Ramar och IT, fokuserar faktorer som tid och tillgång i relation till IT. Resultatet avslutas med en kontextualisering i spåret Skillnader, här resoneras om IT ur ett likvärdighetsperspektiv. Studien tar teorietisk utgångspunkt i förståelsen av IT som del av en konvergerande mediekultur samt i resonemang om hur senmodern tid präglar livet i skolan. Sammanfattningsvis visar studien variation genom att fokus skiftar från IT som fenomen till Lärande och Ramar. Ett teknikdeterministiskt synsätt dominerar. Tid och tillgång erfars vara styrande och lärandet blir portabelt. Med IT synliggörs också skillnader. Studien kan ses som en spegling av senmodernt liv där IT blir ett måste. I gymnasieskolan blir IT inte ett medium för alla, men ett medium alla måste förhålla sig till.

Under vår förskollärarutbildning och när vi varit ute på vår verksamhetsförlagda utbildning (VFU), uppmärksammade vi att tysta barn ofta kom i skymundan. Med detta i åtanke valde vi att formulera vårt syfte, att undersöka förskollärares uppfattningar om hur de hanterar och hjälper tysta barn i förskolemiljön. I studien intresserar vi oss även för att undersöka förskollärares utsagor kring deras upplevda kompetens och kunskap när det gäller att bemöta de tysta barnen i förskolans verksamhet. Det empiriska materialet har vi samlat in genom att använda oss av den kvalitativa metoden och av semistrukturerade intervjuer. I analysen har vi valt det sociokulturella perspektivet som analysverktyg för att analysera resultaten. Resultaten och slutsatsen för vår studie visar att tidiga insatser, förskolans struktur och förskollärares kompetens i att stödja tysta barn är av stor betydelse. Förskollärarna beskriver att mindre barngrupper och användning av exempelvis bildstöd framhålls som fördelaktiga för att främja delaktighet och inlärning för dessa barn. Förskollärarna berättar även om barns olikheter och att barn behöver olika stöd för att uppnå likvärdighet i förskolans dagliga verksamhet. Vidare påpekar förskollärarna att kompetens och kunskap ibland saknas kring tysta barn, och att de gärna hade velat bli erbjudna fortbildning inom ämnet. Vår tolkning är att förskollärarna som deltagit i vår studie är medvetna kring de tysta barnen i verksamheten men att faktorer som stora barngrupper och brist på kompetens inom ämnet gör att dessa barn lätt hamnar i skymundan.

Studien har som syfte att undersöka hur förskollärare arbetar och ger barn med adhd och autism en likvärdig utbildning i förskolan. Frågeställningarna som används har varit:  Hur är den fysiska och sociala miljön anpassad för att barn med Adhd eller Autism får förutsättningar till lärande? och Hur arbetar förskolläraren för att barn med Adhd och Autism ska nå målen i läroplanen? Genom semistrukturerade intervjuer av förskollärare som har erfarenhet av att arbeta med barn med diagnoserna har en tematisk analys använts för att få fram resultat. I resultatet framkommer att anpassningar som ansågs gynnande för barnen var: Stödfunktioner utifrån, tydlig och strukturerad vardag, närvaro och relationsskapande samt minska yttre stimuli. Det framkom även hur förskollärarens arbete med att barnen skulle nå läroplanens mål var: Genom ett inkluderande förhållningssätt utifrån barnens förutsättningar och behov, utgå från barnens individuella intresse samt stöd och extra arbete med vissa målområden. Resultaten har sedan analyserats genom tre specialpedagogiska perspektiv. Dilemmaperspektivet, Kategoriska perspektivet samt Relationella perspektivet. I analysdelen har olika dilemman beskrivits som kan påverka om barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar får optimala förutsättningar till lärande.

Tidigare undersökningar som har genomförts av olika forskare visar att teknikämnet varierar mycket mellan olika skolor och har en oklar identitet ute i klassrummen. I kommentarmaterialet för teknik står det att kunskapsmålen i läroplanen skall behandlas i undervisningen (Skolverket 2011a). Denna studie syftar till att undersöka hur likvärdig teknikutbildning elever får i samma kommun utifrån ett likvärdighetsperspektiv. För att besvara detta syfte användes två frågeställningar; vilken relation finns mellan ett antal lärares erfarenheter och deras möjligheter att ge sina elever ett likvärdigt kunskapsinnehåll av teknikämnet för att nå målen i teknik? Vilken relation finns mellan ett antal lärares reflektion och deras möjligheter att undervisa om teknikens betydelse för samhället? Frågeställningarna är förankrade i studiens teoretiska ansats vilket är Heideggers filosofiska synsätt.Genom användning av ett kvalitativt undersökningssätt, semistrukturerade intervjuer, samt bearbetning av respondenternas resonemang, framkom det att lärarnas erfarenheter har betydelse gällande hur de behandlar ämnet, vilket i sin tur påverkar likvärdigheten. Alla respondenter ansåg att teknikämnet är mycket viktigt samt måste lyftas fram mer i all undervisning. Det framkom även att mest fokus läggs på det praktiska men att det teoretiska samt reflektionen sedan vävs in. Utifrån min teoretiska utgångspunkt så måste mer fokus läggas på att reflektera över tekniken i vår vardag, det är då vi kan skapa en förståelse för vår omvärld och bli aktiva medborgare. Med denna studie vill jag synliggöra tekniken och öka pedagogers medvetenhet kring hur deras erfarenheter påverkar hur likvärdig utbildning deras elever får i teknikämnet.

Syftet med denna studie är att få en inblick i hur ämnet svenska som andraspråk (SvA) i grundskolans år 7-9 organiseras inom olika skolverksamheter. Genom kvalitativa intervjuer med fyra informanter (lärare) undersöks synsätt, organisation och likvärdighet av ämnet svenska som andraspråk på två kommunala och två friskolor i en mellanstor kommun i Sverige. Resultaten visar ett ojämnt resultat av insatser, synsätt och kunskap i respektive skolor. I enlighet med tidigare studier samt resultat från de kvalitativa intervjuerna påvisas vikten av utökad kompetensutveckling och högre krav på skolorganisationerna för att arbeta mer likvärdigt med ämnet. Slutsatsen för denna studie påpekar vikten att skapa en tydligare syn kring ämnets roll och status, samt behovet av att tillhandahålla lärarna med tillräckliga resurser och stöd för att förbättra undervisningen för andraspråkseleverna. Det betonas också att skolverksamhetens attityd och engagemang är avgörande för att skapa förutsättningar för en effektiv undervisning i svenska som andraspråk.

Sammanfattning Studien fokuserar på vilka konsekvenser ramfaktorer får för undervisningens genomförande, samt en läroplansanlys mellan LGR 22 och LGR 62, studien genomförs med kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer. Studien utgår från definierade teorier om nyliberalism, ramfaktorer och läroplansanalys. Syftet med studien är att undersöka ramfaktorers påverkan på undervisning i Slöjd och hur utvecklingen sett ut från 1962 tills idag i, med forskningsfrågorna: ·         Påverkar ekonomiska ramfaktorer kvaliteten i slöjdundervisningen, och i så fall hur? ·         Blir slöjdundervisningen olikvärdig givet skillnader i ekonomiska förutsättningar, och i så fall på vilket sätt? Resultatet visar att lärarnas ramfaktorer i regel försämrats över tid. Dessutom visas att undervisningen blir olikvärdig som en konsekvens av stora skillnader i ramfaktorer, mellan skolor. Studien visar vidare att ramfaktorer inte främjar elevernas kreativitet, då undervisningen måste strömlinjeformas för att kosta mindre. Lärare drar ut på moment i syfte att låta tiden gå då elever blir klara och det inte finns ekonomiskt utrymme att ge eleven i fråga fler utmaningar. Tecken på att elevernas förkunskaper blir en begränsande faktor för undervisningen. Dessutom visar studien att andra än slöjdlärare beslutar om slöjdsalars utformning, inköp och inventarier i nutid. Slutligen visar studien att skillnaden mellan LGR 62 och LGR 22 är betydande då LGR 62 reglerar lärarens resurser/ramfaktorer för att bedriva undervisning, jämfört med LGR 22 som inte reglerar mer än med oprecisa formuleringar i kommentarmaterialet.