Detta arbete har syftet att undersöka varför det nationella ämnesprovet (Np) i skolår 5 genomförs. För att undersöka den frågan har vi tagit del av information och åsikter från Skolverket samt intervjuat 16 personer som arbetar i eller för skolan i en av Sveriges kommuner. Informationsinsamlandet består bland annat av två rapporter (böcker) från Skolverket. Intervjuerna är basen för denna undersökning då det finns lite skrivet om detta ämne. Av de resultat vi redovisar kring varför det nationella ämnesprovet i skolår 5 genomförs har vi valt att utförligare presentera de viktigaste av dem, vilka är; Information/Kommunikation, Likvärdighet, Lärarunderlag och Resursfördelning.Denna undersökning visar att nationella ämnesprovet i skolår 5 är väldigt uppskattat bland lärarna, provet hjälper läraren att finna kvaliteter och brister hos elever och det ger dem även ett bra underlag för att följa och dokumentera elevernas utveckling. Många lärare framhåller samtidigt att provet är krävande vad det gäller planering och genomförande. Av personal på skolor i den aktuella kommunen efterfrågades att det nationella ämnesprovet skall ligga till grund för resursfördelningen, vilket den inte gör, idag. Resultatet av denna undersökning visar på stora brister i information och kommunikation mellan de olika nivåerna i skolan. Det vill säga från Barn- och skolnämnd till lärare, via skolområdeschefer och rektorer. Vidare visar resultatet att många lärare väljer att plocka bort vissa delar ur det nationella ämnesprovet i skolår 5, vilket inte är tillåtet enligt den aktuella kommunens bestämmelser.

Mitt syfte med detta examensarbete är att ta reda på hur lärare uppfattar det nationella provet. För att ta reda på detta närmare undersöker jag fyra olika aspekter av det nationella provet för årskurs nio i grundskolan. De frågeställningar jag kommer att ställa handlar om det nationella provets olika syften och om frågor kring det nationella provet i samband med bedömning och betygsättning. Som metod för detta examensarbete valde jag att göra intervjuer. Jag genomförde dessa på en högstadieskola i Mellansverige och jag intervjuade fyra lärare. Jag har i detta examensarbete kommit fram till att det inte finns några påtagliga motsättningar mellan det nationella provets olika syften. Det finns dock problematik knuten till att lärare rättar de nationella proven. Jag har också kommit fram till att lärare anser att det nationella provets bedömning och resultat både anses vara tillförlitliga och inte tillförlitliga. Mina intervjuer har även påvisat att lärare anser att det nationella provets betyg och slutbetyget i årskurs nio inte är jämförbara.

<p>Dagens svenska samhälle har förändrats från att ha varit av kollektivistiskt karaktär till att bli mer individualistiskt där fokus numera ligger på individen och hans/hennes fria val. Frågan är hur detta individualistiska tänkande kan förenas med lagen om alla barns och elevers rätt till lika behandling oavsett, kön, etnicitet, sexualitet, religion/trosuppfattning och funktionshinder? Denna uppsats är en kritisk diskursanalys av programmen SET och Steg Vis, vilka är program som i grundskolan används för att främja socialt och emotionellt lärande hos elever för att i förlängningen motverka våld och diskriminering. Mitt syfte med uppsatsen är att se vilken värdegrund programmen förmedlar och hur de förhåller sig till den svenska kontemporära utbildningspolitiska diskursen. Det som till synes verkar vara två liknande program har under analysen visat sig vila på, till viss del, olika värdegrunder. Gemensamt för programmen är att båda ser familjen vara viktigast för barnets socialisation men att även skolan har betydelse för hur välanpassat barnet blir, särskilt i de fall den primära socialisationen varit bristfällig. Det som skiljer programmen åt är synen på individen respektive kollektivet. Medan SET- programmet, likväl som läroplanen, förespråkar ett individuellt perspektiv så grundar sig Steg Vis-programmet på ett merkollektivistiskt perspektiv. Under uppsatsens gång har det framkommit vissa paradoxer mellan å ena sidan synen på den fria individen och å andra sidan alla elevers rätt till lika behandling. Men också mellan likformighetstänkande och strukturella orättvisor. Det blir svårt att arbeta för alla människors lika behandling när olika förutsättningar exempelvis i form av kön, klass eller etnicitet inte explicit behandlas i skolans styrdokument eller i de båda programmen. Det räcker inte att formulera en likabehandlingsplan utan ett arbete med den måste ske i realiteten. När detta inte görs så tenderar skillnader mellan olika gruppers förutsättningar till lika behandling att negligeras.</p>

<p>Det har gått drygt tio år sedan teknikämnet fick en egen kursplan och egna kunskapsmål i och med Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, Lpo 94, som kom1994 och skolan gick från att vara regelstyrd till att bli målstyrd. Jag har genomfört en kvalitativ undersökning i avsikt att få kunskap om vad som kan ”gömma sig” bakom betyget Godkänt (G) vad gäller timantal, organisation och ämnesinnehåll. Genom att fokusera på ett av teknikens mål har jag också undersökt hur lärarna har tolkat mål och betygskriterier för undervisning och bedömning och vilka konsekvenser detta får för elevens kunskap. Undersökningen har genomförts i en medelstor kommun och lärare från fem av de tio kommunala högstadieskolorna intervjuades. Det kan skilja 30 timmar mellan skolornas totala undervisningstid av teknikämnet under åren 7-9. De flesta skolorna har en schemalösning av periodläsning och integrering med naturorienteradeämnena och Teknik utgör mellan 14 % och 24 % av NO/Teknik-tiden. Flera av lärarna upplever att teknikämnet kommer i skymundan. Ett par av lärarna är osäkra på om eleverna verkligen har nått alla mål när de slutar 9:an på grund av att skolans undervisning inte behandlar kunskapsstoff som är väsentligt för måluppfyllelsen. Detta innebär att två elever som båda har betyget G i teknik kan ha väldigt skilda kunskaper och kvaliteter i sitt kunnande. Möjligheten att kunna diskutera med kollegor spelar en viktig roll för undervisning och bedömning.</p>

Uppsatsen är en litteraturstudie och syftar till att kritiskt belysa den nu pågående gymnasiereformen ur ett utbildningshistoriskt perspektiv med särskilt fokus på enhetlighet, jämlikhet och likvärdighet, för att se likheter med och avvikelser från tidigare strävanden. Reformen analyseras sedan ur ett liberalt jämlikhetsperspektiv efter John Rawls’ teori om rättvisa. I rättviseanalysen fokuserar jag särskilt differ-entieringen av gymnasiet i högskoleförberedande respektive icke högskoleförbered-ande program.    I min utbildningshistoriska analys visar jag hur reformen är ett trendbrott i svensk utbildningspolitisk tradition dels genom att ange kunskapsnivån i skolan som främsta orsak till reformen och inte sociala aspekter, dels eftersom den innebär en återgång till en differentierad gymnasieskola. Samtidigt visar det sig att utbildningspolitiken är klassiskt borgerlig och i det avseendet är reformen inte överraskande.    En rättvis skolstruktur erkänner den kultur- och kunskapstradition som eleverna är en del av, för dem tidigt in i denna tradition, och lär dem efterhand att använda sina kunskaper på ett personligt sätt. En rättvis struktur överlämnar allt mer ansvar till individen att själv välja sitt liv i enlighet med sina drömmar och mål i takt med att personen blir äldre. Min rättviseanalys leder till slutsatsen att reformen är rättfärdig-ad eftersom regeringen identifierar problem redan i grundskolan och sätter in extra resurser där för att höja kvaliteten. Förutsatt att elever har möjlighet att komplettera sin yrkesutbildning med högskolebehörighet både under och efter gymnasiet, vilket regeringen har utlovat, menar jag att GY 2011 är en rättvis struktur som bättre tar hänsyn till individens livsmål än den utgående gymnasieskolan.

Dagens svenska samhälle har förändrats från att ha varit av kollektivistiskt karaktär till att bli mer individualistiskt där fokus numera ligger på individen och hans/hennes fria val. Frågan är hur detta individualistiska tänkande kan förenas med lagen om alla barns och elevers rätt till lika behandling oavsett, kön, etnicitet, sexualitet, religion/trosuppfattning och funktionshinder? Denna uppsats är en kritisk diskursanalys av programmen SET och Steg Vis, vilka är program som i grundskolan används för att främja socialt och emotionellt lärande hos elever för att i förlängningen motverka våld och diskriminering. Mitt syfte med uppsatsen är att se vilken värdegrund programmen förmedlar och hur de förhåller sig till den svenska kontemporära utbildningspolitiska diskursen. Det som till synes verkar vara två liknande program har under analysen visat sig vila på, till viss del, olika värdegrunder. Gemensamt för programmen är att båda ser familjen vara viktigast för barnets socialisation men att även skolan har betydelse för hur välanpassat barnet blir, särskilt i de fall den primära socialisationen varit bristfällig. Det som skiljer programmen åt är synen på individen respektive kollektivet. Medan SET- programmet, likväl som läroplanen, förespråkar ett individuellt perspektiv så grundar sig Steg Vis-programmet på ett merkollektivistiskt perspektiv. Under uppsatsens gång har det framkommit vissa paradoxer mellan å ena sidan synen på den fria individen och å andra sidan alla elevers rätt till lika behandling. Men också mellan likformighetstänkande och strukturella orättvisor. Det blir svårt att arbeta för alla människors lika behandling när olika förutsättningar exempelvis i form av kön, klass eller etnicitet inte explicit behandlas i skolans styrdokument eller i de båda programmen. Det räcker inte att formulera en likabehandlingsplan utan ett arbete med den måste ske i realiteten. När detta inte görs så tenderar skillnader mellan olika gruppers förutsättningar till lika behandling att negligeras.

The main goal of this study is to verify how teachers describe the differences between two school subjects Swedish as a first language and Swedish as a second language. Moreover, this investigation focuses on how the two curriculums differentiate from each other. The method that was chosen to carry out this qualitative  investigation was semi-structured interviews whith two teachers, who are presently teaching these two subjects. The results of this study conclude that there are no significant differences in the two curriculums. One of the most important difference that has been found was howewer that it is very important to continue improving the language, for example, conversation about different topics in the classroom, teaching the students in small groups and enhancing their vocabulary.  The findings and results of this study are in accordance with earlier research. Moreover, this study concludes, however, that the differences between the two curriculums of the two subjects named above are based on the methods that help students to improve their language development. / Hur lärare beskriver skillnaderna mellan de två skolämnena svenska och svenska som andraspråk och vad som skiljer kursplanerna i de bägge ämnena är frågor som fokuseras i denna undersökning. Studien är en kvalitativ studie och metoden som tillämpats i studien är semistrukturerade intervjuer av två legitimerade och erfarna lärare i båda ämnena. Resultatet av studien visar på uppfattningen att det råder få betydelsefulla skillnader mellan de båda läroplanerna för de två skolämnena. Den viktigaste skillnaden är dock uppfattningen att det är viktigt att arbeta språkutvecklande, till exempel genom samtal, undervisning i liten grupp och med fokus på att elever får utveckla sitt ordförråd. Studiens resultat står i korrelation med tidigare studiers resultat och forskning. Slutsatsen av denna studie är alltså att skillnaden mellan de två kursplanerna svenska och svenska som andraspråk ligger i vikten av att arbeta språkutvecklande/tillämpa språkutvecklande arbetssätt.

The purpose of this study is to explore how teachers at Swedish upper secondary schools perceive the so-called value words and knowledge requirements of religious studies 1 as defined by the present curriculum for upper secondary school 2011 (Gy11) how they consider themselves to apply these value words in their teaching, and whether they consider the knowledge requirements as alegitimate basis for equivalentassessment. My studyis based oninterviewswithfour teachers in religious studies at four different upper swcondary schools in the municipalityof Jönköping, Sweden. The results of my study show that the interviewed teachers perceive the value words in the knowledge requirements of religious studies 1,as defined by the present curriculum Gy11, aredifficult to interpret and that the value wordsare not definitive, but interpretable. All teachers use the knowledge requirements in theirplanning of teaching,but also in teaching where they are to concretize the knowledge requirements and value wordsthrough their own examples. Half of the teachers, however, experienced a lack of interest in the knowledge requirements by the pupils, which make it even more important to discuss knowledge requirementswith them, while the teachers’assessment has to rely on these knowledge requirements. All teachers apply the knowledge requirementsin their assessments, but three of the interviewees perceive the knowledge requirementsas unfavorable or unfair, since the knowledgerequirements and the present curriculum, Gy11expressa view of knowledge,whichaccording to several teachers,emphasizes qualitative rather than quantitative aspects. The knowledge requirements are considered as a basis for equivalentassessment to some degree, but full equivalence is not possible since the guiding documents can always be interpreted in multiple ways by the teachers. More importantly, the interviewed teachersin this study emphasized the importance oftime to discuss knowledgerequirements and assessment with colleagues, which could increase the chances of more equivalence.The results of this studycontribute withnew empiricalinsight into howteachers in religious studiesperceive,useandconsider based onthe knowledge requirementsinreligious studies1, in the the present cirruculum Gy11, andif they perceivethe knowledgerequirements as the basis forequivalentassessment.

We live in an increasingly digital world, and as of 2018 this will also be mirrored in the revised curriculum for Swedish preschools, which will include the concept of digitization. Digitization is a much discussed topic in current politics and debate in Sweden, but it seems somewhat unclear how the concept should be understood; is it a mere matter of providing the preschools with iPads and computers, or is further action required for a successful implementation? The aim of this essay is to examine the attitudes and views of preschool staff concerning the concept of digitization in the preschool curriculum, comparing the views of a sub-group that has been educated in digitization to one that has not. It also seeks to identify the participants’ long- and short-term hopes and concerns regarding digitization, and to examine what role prior education in digitization plays in the participant’s understanding of the concept of digitization. The study isvconducted through a digital survey, with open-ended questions. Both a content analysis, with thevuse of a superlative word cloud-model, and a phenomenographic theoretical approach have been utilized for the purposes of the study. The findings include a surprising lack of education concerning digitization among current preschool teacher students, which might conflict with the ambition to offer every preschooler equal opportunities now and for the future. Other findings deal with the duality of time—that is, time,which is at once seen as both a scarce commodity and something to be gained through the means offered by digitization—as well as issues surrounding educational possibilities for positively changing participants’ perceptions of digitization so that digitization is seen as broad and empowering, where focus is on the child here-and-now.

Syftet med studien var att undersöka hur elever upplever och reflekterar om att stanna kvar på en skola med så kallat ”dåligt rykte”, trots att de har rätten att välja skola i ett annat område. För att få fram elevernas upplevelser och reflektioner har vi utfört kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har transkriberats och analyserats med hjälp av fenomenologi som teoretisk ansats. Intervjuerna visade att alla elever trivs i den undersökta skolan och de upplever inte att skolan är sämre än andra skolor. Faktorer som trygghet, hemkänsla, gemenskap och socialt nätverk lyfter eleverna fram som det viktigaste om skolan och området. Resultatet visade även att eleverna inte byter skola eftersom de känner sig oroliga över att dömas utifrån var de bor och på så sätt inte få likvärdig bemötande av lärarna och de andra eleverna. Slutsatsen är att eleverna inte upplever att ett skolbyte är nödvändigt i och med att de upplever sig gå på en bra skola som präglas av stark gemenskap och trygghet.